top of page

Äldsta artikeln i Istorp

I den här delen av den äldsta artikeln står Istorp på tur att se vad som nämns i de gamla tidningarna i Kungliga bibliotekets dagstidningsarkiv. Den tidigaste artikeln jag kan hitta via sökordet Istorp är från den 29 januari 1761. Den handlar om som många andra äldre artiklar vid den här tiden om präster och övermän.

“ …I Elfsborgs Län och Marks Prosterie är Pastoren Petter Heling blefwen Kyrkoherde i Istorp.”

Men ett annat intressant talesätt kan man läsa i andra spalten på samma sida.

“Förfarne Landtmän hafwa anmärkt, at då mågnga Rönnebär äro, blifwer ofelbart stark wäta i samma år: bewis därpå har man i det näst förledne året, då hwarje Rönnbuske dignade ned til jorden af öfwerflödig frugt; emedan därpå fölgt swår skördetid och så rägnaktig höst, at Qwarnar och Broar bortflutit”.

För redan 260 år sedan fanns talesättet om det blir ett rikt rönnbärsår, ack i en annan tappning.

Nästa artikelserie som jag hittade i mitten av 1800-talet handlar om prosten Nils Paulsson i Istorp. Hans namn dyker upp flertalet gånger under 1800-talet, fram till sin död 1871. En enastående man med ett stort varmt hjärta till de fattiga och skolväsendet.

Nils Paulsson flyttade till Istorp 1831 där han till en början var kyrkoherde. Men redan några år senare blev han prost över pastoratet och det var han fram till sin död i början av 1871. Nils var född i Steninge socken den 30 november 1788 till Åboen Pål Andersson och hans hustru Thalena Nilsdotter på Skattegården. Tyvärr finns det ingen Husförhörslängd för än 1813 och då hade Nils redan flyttat ut. På Skattegården 1813 levde här Pål Andersson med hustrun Tala och deras tre barn, sönerna Anders, Pål och dottern Ingar. Nils prästvigdes 1816, 1817 blev han magister och 1820 stadskomminister i Göteborg. Mellan åren 1813-1831 kan man läsa en person Paulsson aktivt i kyrkomässorna som tex. Studerande Paulsson, Adj. Cand. Paulsson, Adjunkten Magister Paulsson och Comministern Magister Paulsson. Man kunde lätt se titeländringarna i tidningarna också vilket är kul då de speglar årtalen och titlarna ni nyligen läst.

Men nog om hans förflutna innan Istorp. Nils hade ett väldigt gott omdöme vart han än gick och i Istorp hjälpte han de fattiga och föräldralösa ur egen kassa. Han skaffade jobb åt människor men även köpt och byggt bostad till klockare och folkskollärare i två socknar, inklusive Frölichska skolan. Han fick även Öxnevallaborna till att sjunga ur den nya psalmboken som kom redan 1819. Men det tog ända fram till 1836 som Nils fick använda sig av den gamla psalmboken från 1695 i Öxnevalla kyrka.

Veselångens sänkning var också något som Nils brann för. Han tyckte att de stora fabrikerna tagit mycket av bygdens handslöjd och vävning å då skulle sänkningen av Veselången göra nytta och förvandla den odugliga sjöbottnen till bördiga fält. Sjösänkningen försenades ett antal år men genomfördes senare. I början av 1860-talet, redan innan nödåren, levde alla riktigt fattigt på grund av några kalla år, dåliga skördar och det brinnande amerikanska inbördeskriget, men än var inte sänkningen slutförd. Den totala kostnaden för de 50 hemmanen som genomförde sänkningen hade då uppgått till över 300 000 rdr och det är cirka 21 miljoner kronor i dagens värde. Nils med sitt stora hjärta skänkte då hela 30 000 riksdaler för dess fortgående.

I sin högre ålder hade Nils gjort så mycket gott i livet att han skulle få Vasa-ordens utmärkelse. Men i september 1860 kunde man läsa i alla landets tidningar hur Nils vägrade ta emot utmärkelsen av Kungen. Han behövde kanske inte den utmärkelsen för att han redan hade bevis på allt sitt gott han utfört i bygden. Som präst kunde han inte få riddare som titel utan det skulle i stället bli ledamot.

Vintern 1866 hade kyrkoherden O. Warholm i Wångas pastorat skickat in ett brev till konstistorium i Göteborg där han anklagar Nils över att han fått ett felaktigt prästbetyg på drängen Benjamin Andersson från Horred. Enligt beviset skulle Benjamin över till Amerika och inte Wånga så Warholm kunde då ej godkänna beviset, som snarast skickade en fråga till Nils om ett korrekt prästbevis. Ett tag senare fick Warholm sitt prästbetyg från Nils men det var densamma som innan. Hela storyn går att läsa i originalartikeln nedan. Det slutade i alla fall med att oavsett om Nils hade skickat ett felaktigt bevis på Benjamin inte gjort något fel.

1868 blev Nils hedrad igen men den här gången till en Jubel-krans och då titeln Jubeldoktor. Det framkommer inte riktigt vad han fick den för. Men liksom Vasa-orden var det säkerligen för allt hans goda arbete.

Nils liv närmade sitt slut och den 11 december 1871 somnade han in, hela 83 år gammal i ”Hjärtlidande”. Han gifte sig aldrig under sin livstid men han fick kärlek från nära och kära, om inte från alla de människor som han hjälpte i sina alla år i Istorp. En präst värd att nämna från Marks härad. Nils lämnade också efter sig ett stort arv som han delade ut via ett testamente som skrevs redan året innan sin död. Hans givmildhet lyste igenom även här och några fina utdelningar var den mamsell som förestått hans hushåll fick 200 rdr, 3 drängar och 3 pigor tillhopa 1000 rdr samt 4 dagakarlar 200 rdr. Även de tre skollärarna i pastoratet fick 100 rdr men även penningar för inköp av skolmaterial. Hela testamentet går att läsa nedan.

Nils familj i Steninge Hfl 1813

Åboen Pål Andersson f.1755

Hustru Thalena/Tala f.1759

Son Anders f.1786

Dotter Ingar f.1794

Son Pål f.1797

Alla tidningsartiklar jag använt som källa kan läsas här nedan men även länkarna till Kungligabiblioteket. Finns även lite att läsa i Bygden runt Veselången 2 där jag tagit det om Frölich skolan och psalmboken. Finns det någon släkting till den här ärofulla prost som har något efter Nils, hade det varit kul att få höra eller se något från hans tid.

Här kommer original artiklarna om Nils Paulsson

1854-08-01

"Inrikes:

- Från Wänersberg hafwa wi följande underrättelser: ”Undersökning om ett större wattensänkningsföretag, hwarigenom en mängd sanka och odugliga marker skulle blifwa förwandlade till bördig åkerjod, har nylIgen blifwit en af länets spannmålsfattigare delar. Detta företag synes lemna ett bland de wackraste resultat, man i denna wäg erfarit, hwarföre detsamma i flere hänseenden och förtjenar all uppmärksamhet å det allmännas sida.

Wid den allmänt aktade och menniskoömmande prosten och kyrkoherden N. Paulssons tillträde för omkring 20 år sedan till Istorps pastorat, i södra delen af länet, erfor han, som fann mycket att förbättra, inom sin ny werkningskrets, bland annat, att genom sjön Weselångens säkning betydliga marker, som hittills warit utan ringaste nytta, skulle kunna förwandlas till bördiga åkerfält och i den mån ortens mest brukliga handaslöjd, wäfnad för hand, utträngdes af de större fabrikerne, gifwa befolkning en annan riktning till sin utkomst.

Det war med detta wackra mål till ögonmärke, som hr prosten under tiden gång efter annan gjort framställning härom till sina pastoratsboer, ehuru desse, af fruktan för den kostnad, som kunde uppkomma, afslagit projektet, med biträde af en till pastoratet inflyttad, jemnwäl för saken nitälskande man, herr kontrollör A Bundsen, lyckades komma derhän, att formlig undersökning beslutades och en bestyrelse waldes för att sätta werket i gång.

Af förrättningsmannen hafwa wi inhemmat, att genom sjön Weselångens sänkning 12,5 fot, hwilket åstadkommes genom muddring i Wiske å till omkring 2000 alnars längd, 1143 tunnland sanka madängar och 809 tunnland sjöbotten försättes i odlingsbart skick, eller tillsammans 1852 geometriska tunnland, uppskattade till ett wärde af 134,566 riksdaler banko, äfwensom att watternwerk och fisken dertill behöfwer inköptas för endast 27,411 rdr 16 sk. S.m Då i en folkrik ort, hwarest spannmålen wanligen är i högt pris och tillgången deraf, som frambringas inom orten, oftast otillräcklig för dess inwånares behof, en så lycklig förändring kan framkallas, som att frambringa nära 2000 tunnland fruktbärande jord ur wattenfyllda ställen, för en med nyttan jemförelsewis ringa kostnad, lider det intet twifwel att såwäl länstyrelsen, som staten, dertill lägger en bidragande och hjelpsam hand, hwilket här är så mycket mera af nöden påkalladt, som befolkningen inom Istorps pastorat till en icke ringa del befinner sig uti minde goda ekonomiska willkor.

Wi begagna detta tillfälle för att jemwäl widröra hr prosten Paulssons öfrige sjelfuppoffrande och menniskoälskande handlingar, som säkerligen bära de skönaste frukter och komma att länge fortlefwa i hans pastoratsboars tacksamma hjertan. Så har hr prosten under en lång följd af år tagit hand om en mängd fattiga fader- och moderlösa barn och på egen bekostnad danat dem till nyttiga menniskor. Flera gånger har han understödt torftiga familjer och med egen uppoffring förskaffat dem arbetsförtjenst och bergning. Han har för egna medel inköpt och bebyggt hemman i twenne socknar samt inrättat dessa till boställen för klockare och folkskolelärare; låtit bygga orgelwerk till andaktens förhöjande, med flera dylika för bildningen och framåtskridandet nyttiga inrättningar, dem hans församlingsboer sjelfwe icke mäktat förskaffa sig. Sådant kan med skäl kallas berömnärdt, så mycket hellre, som dylika handlingar af egen person höra till werkliga sällsyntheter och wittna om den största menniskokärlek, i förening med en fast, för intet tillbakagående wilja.

Han är född i Steninge socken. Hans fader war bonde. Sina goda anlag har han odlat genom slit, arbetsamhet och samwerksgrannhet. Prosten Paulsson anses äga god lärdom, och är stor predikant. Innan han blef kyrkoherde i istorp, etr pastorat af 1:a klassen, war han komminister wid domkyrkan i Götheborg, der han ej war mindre älskad, än han nu är af sina pastoratsboar. Flera slägtingar har han i sin födelsesocken, whilka han bewisar mycken slägtkärlek och frikostighet. Stora förmågor utgå ofta från bondens små stugor, och ännu större skulle deras antal blifwa, om de ej begrafdes af twingande omständigheter. Heder åt dem, som anwisa utwägar til sådana anlags understöd och utweckling. Deras minne utblekes ej af tiden."

1860-09-19

"Halmstad. D 17 Sept. Enligt enskilta underrättelser har prosten Paulsson i Istorp vägrat att emottaga den ordenutmärkelse (Wasa-orden), hvarmed han efter sednaste kröningen hugnades."

1860-09-21

"Enligt ”Halmstads-Bladet” har prosten Paulsson i Istorp wägrat att emottaga den orden-utmärkelse, hwarmed han efter kröningen hedrades af konungen. Han blef nemligen hugnad med Wasa-orden. Prodiken Paulsson är till börden Halländing. Han är född inom Harplinge pastorat. Ordnar betraktas mycket olika af olika menniskor. Somliga glädja sig deråt liksom barn, när de få några nya eller wackra kläder. Andra betrakta dem med likgiltighet. Andra åter anse dem för ett prål eller likwerk, som de ej wilja hafwa eller befatta sig med. De i andra rummet anförde anse wi, utgöra flertalet i wåra dagar."

1863-04-17

"Storartad gåfva. (Meddeladt). Inom istorps pastorat af Marks härad och till en del af Hallands län har sedan 1854 och allt intill denna dag ett sjösänkningsarbete pågått af sjön Weselången, hvars dryga kostnad och svårartade arbete uppgår till det betydliga beloppet rdr 300,020 mot, hvilket varit högst kännbart för de 50 hemman, som deruti deltaga. Detta arbete torde nu komma att bringas till en lycklig fullborden, då prosten magister Nils Paulsson i Istorp i dessa dagar till detsamma skänkt den betydliga summan rdr 30,000 rmt."

1866-03-22

"Ett märkligt prejudikat i kyrklig jurisprudens.

Utdrag af protokollet, hållet hos Konsistorium i Göteborg den 14 februari 1866

S.D §35.

Föredrogs en kyrkoherden i Wånga pastorat af Skara stift O. Warholm till konstistorium ingifven skrifvelse, så lydande:

Till Högvördiga Domkapitlet i Göteborg. Vid förra årets kyrkoskrifning med Wånga pastorat af Skara stift, företeddes ett prestbetyg för drängen Benjamin Andersson, utfärdadt af hr prosten N. Paulsson i istorp och stäldt till Amerika. Då jag icke ansåg mig kunna emottaga ett betyg, som var stäldt till annor ort än Wånga, så anmodade jag drängens husbonde, hr U. von Segebaden, att låta drängen göra anmälan hos prosten Paulsson om den förändrade flyttningsorten och begära att anteckning derom å betyget måtte ske. Men hr prosten ansåg sig icke kunna villdara denna begäran, ehuru 2:ne särskildta försök lära blifvit gjorda, enligt hvad hr Segebadens intyg visar.

- Då jag kunde befara, att något missförstånd här egt rum, så aflät jag en embetsskrifvelse till hr prosten med ödmjuk anhållan, att å det bofigade betyget få flyttningsorten ändrad till Wånga. Men äfven denna anhållan afslogs; betyget återkom oförändradt, jemte ett undvikande svar.


Enär denna hr prosten Paulssons vägran, huru obetydlig denna fråga för öfrigt må synas, likväl innebär en afgjord kränkning af både kyrklig och borgerlig ordning, i det att pastor i Wånga härigenom tvingas att bland inflyttningsbevisen emottaga ett, som icke är stäldt till Wånga, drängen Benjamin Andersson genom ett flyttningsbetyg till Amerika möjligen kan utsättas för åtskilligt trassel rörande sin hunderslöshet till äktenskap, och utflyttningslängden för Istorp församling, ifall hr prosten vill vara konseqvent, icke förmåt visa hvart drängen verkligen flyttat, så får jag å egna och Benjamin Anderssons vägnar hos högvördiga domkapitlet härmed vördsammast anhålla, att hr prosten Nils Paulsson i Istorp måtte förständigas att till pastorsembetet i Wånga, under adress: Skara, öfversända antingen ett nytt prestbetyg för drängen af den 18 april 1865, med flyttningsorten ändrad till Wånga i Skaraborgs län, hvilket vore det med god ordning mest öfverensstämmande, eller åtminstone å det gamla, nu bifogade betyget, göra den begärda ändringen.

Skara och Wånga den 10 Februari 1866

O. Warholm

Kyrkoherde.

Och åtföljdes denna skrifvelse af deri åberopade bilagor.

Resolution.

Konsistorium tog denna kyrkoherden O. Wareholms anhållan i öfvervägande, men ansåg prosten, mag. N. Paulsson icke hafva i det öfverklagande hänseendet orätt förfarit, hvadan konsistorium icke fann bemälte anhållan till någon dess åtgärd föranleda; och skulle denna resolution jemte de bilagor, som krykoherden O. Warholm fogat vid sin förestående skrifvelse, genom högvördiga domkapitlets i Skara försorg honom tillställas.

Ut supra.

In fidem.

J.D. Magnusson.

Afskriftens riktighet intygar

O. Warholm."

1868-04-11

"Landsorts-Nyheter

Lund. Till deltagande i den Philosophice-Doctors-promotion, som kommer att anställas i sammanhang med instundande Jubelfest, hafwa i Lördags anmält sig 32 Philosophice Kandidater.

Af dem som wid promotionen 1817 creerades till Philosophice Doctorer lefwa ännu endast tre, nemligen Swea Rikes Erke-Biskop m.m. Doctor H. Reuterdahl, Professoren i Mathematik härstäres S. I. D. Hill samt Prosten och kyrkoherden i Istorp af Götheborgs stift N. Paulsson. Man eger anledning antaga, att alla tre komma att personligen emottaga den Jubel-krans, som de äro berättigade att wid promotionen erhålla. Promovende inom Philosophiska Faculteten hafwa utsett Doctor Westdahl att wara Öfwer-Marskalk wid Promotionen. Såsom representanter för Upsala Universitet wid här förestående jubelfest komma att här infinna sig fyra professorer, en Adjunkt och en Docent. De fyra professorerna, en för hwarje facultet, blifwa hrr Cornelius, Rydin, Holmgren och Petersson. Adjunkter och Docenter hafwa ännu icke walt sina representanter."

1871-12-30

"Donation. Framlidne prosten N. Paulsson uti Istorp lärer af sin icke betydliga förmögenhet hafva gjort en större donation, som kommer att ställas under Göteborgs konsistorii förvaltning. Sota summor hafva under lifstiden af honom uppoffrats för sjösänkningar inom orten, till stort gagn för desamma eller åtminstone för strandegare, säger Borås Tidning."

1872-05-18

"Stiftet

Prosten Paulssons testamente. Det torde vara allmänt bekant att aflidne prosten filos. D:r Nils Paulsson i Istorp, Öxnevalla och Horred af Marks härad till välgörande ändamål testamenterat större delen af sin icke oansenliga förmögenhet. Härmed förhåller det sig, enligt prosten Paulssons den 13 december 1870 upprättade Testamente på följande sätt:

Till ”syskon och närmaste anförvanter” som ”för flera år sedan fått uppbära den andel han åt dem ämnat”, har prosten Paulsson. ”alldenstund den milde guden till en så hög ålder behagat förlänga hans lefnadsdagar”. Såsom ”ett vädermäle af sin hågkonst och tillgifvenhet” ytterligare skänkt bröderna Anders och Paul Paulssons samt systern Pernillas barn tillhopa 6000 rdr, i tre lotter å 2000.


Dernäst skall Steninge kyrka erhålla 2000 rdr; den mamsell som förestått hans hushåll 200 rdr; 3 drängar och 3 pigor tillhopa 1000 rdr samt 4 dagakarlar 200 rdr, bådadera till lika fördelning:

Istorps, Öxnevalla och Horreds församlingars tre folkskolor skola alltifrån dödsfallet åtnjuta räntan af 8000 rdr, utgörande en fordran för sjösänkningen (Weselångens), hvilken, så länge ränta efter 5 procent derå betalas, fortfarande skall få qvarstå mot inteckninssäkerhet i Bosgårdern af Horreds församling. De tre lärarena i dessa skolor erhålla af räntan 100 rdr hvardera till lönens förbättring. Återstoden skall lika delas mellan skolorna för ”inköp af skolmateriel”. Vården om detta kapital skall tillhöra pastor, i samråd med skolråden.

Hela den efter dessa donationer, till sammanlagdt belopp af 17400 rdr, återstående behållningen i boet skall af domkapitlet i Götheborg förvaltas och vårdas samt räntan efter kontraktprostarnas, ”i samråd med kontraktisterna,” gjorda framställningar användas till understöd åt nödställda enkor och barn ”efter männer och fäder, som tillhört stiftets presterskap samt ”afsigkomna prestmän.”"

Den sista artikeln som jag valt är från slutet 1800-talet. Den 22 juli 1890 kunde man läsa i tidningen Halland. Där stenhuggaren Anders Johansson från istorp blev illa skuren av en annan stenhuggare efter denne blivit bjuden på en sup.

“Illa skuren blef i lördags afton 20-årige, vid stenhuggeriet i Söderbrun anställde arbetaren Anders Johansson från Istorp i Elfsborgs län, då han på väg från Halmstad och åkande å ett vedlass anländt till Knäbilstorp. Der sammanträffade han med en vid ett stenhuggeri i Tammarp arbetande bekant, med hvilken han under eftermiddagen sällskapat i Halmstad och bjöd denne från en medhafd flaska på en sup, hvilken dock den bjudne, 23-årige i Steninge födde, men i Qvibille skrifne Oskar Johansson, slog ut. Anders J. hoppade då av vagnen och förehöll Oskar J. hans, i Anders tycke mindre grannlaga beteende. Oskar drog då knif och tillfogade Anders två svårare sår i ansigtet, af hvilka det ena gick från ena örat fram till munnen och det andra klyfde en del av vänstra kunden. Ett hugg riktades mot Anders ena arm, men förmådde endast genomtränga kläderna. Svårt blödande ledsagades den misshandlade till Halmstad och hamnade slutligen å länslasarettet, der han förbands och för närwarande vårdas.”

Att brännvinet var vardagligt förr vet nog många som släktforskat och inte heller att det kan slutat illa ibland. Hoppas ni tyckte några av de här gamla artiklarna var av intresse. Jag tyckte just att talesättet om rönnbären var kul då den än idag används men kanske inte med de svåra följderna. Prosten Nils Paulsson var även intressant att forska lite runt då han var en älskvärd prost som även skulle fått hedern till Vasa-orden. Nästa del i Äldsta artikeln kommer jag dyka ner i vad som skrevs om Karl Gustav aka Skedeskamma.

Länk till den äldsta artikeln från 1761-01-29

Länkar till Nils Paulsson

Sista artikeln från 1890-07-22

bottom of page