top of page

"Ah, hon brukar inte dö!"


Hittade bilden på denne åldrige man som vid 87 års ålder släpptes ut från fängelset i Landskrona. Många av de brottslingar jag skrivit om var återfallsförbrytare men denne man var tidigare ostraffad när han låstes in på livstid för mord 33 år tidigare. Offret var hans egen hustru och enligt tidningarna så var brännvinet orsak i detta fall som i så många andra. En sanning med modifikation kan jag tycka, även om spriten i högsta grad var närvarande så var mannen i fråga av allt att döma nykter när dådet skedde.







Hans namn var Lars Johansson och han föddes1799-02-07 på Timmerholmen, Seglora[1]

Bodde som barn i en fattig familj på Timmerholmen.[2]. Efter konfirmationen börjar han som 15-åring lära till skomakare hos en i Fritsla[3]


1823 gifter han sig med Ingegerd Petersdotter från samma socken[4]. De bodde inhyses under Skrimhult [5]. Nio barn föds, och några av dem dör, innan Ingegerd avlider 37 år gammal[6].

Året efter hennes död är Lars angiven som far till Anna Lisa Larsdotters son. Hon är piga och skriven vid socknens slut. Hon får ytterligare en son några år senare, möjligen är Lars far även till honom även om det inte nämns. Hur som helst så gifter sig Lars och Anna Lisa 1842 och hon tar med sig pojkarna och flyttar till Skrimhults ägor där Lars bor. Ytterligare fem barn föds i den lilla stugan men tre av dem dör innan de uppnått två års ålder.


I husförhörslängderna står det nu att Lars är ”skiljd från hantverket” men det verkar som att han ändå ägnar sig åt skomakeri. Det kan inte ha varit lätt att få pengarna att räcka, särskilt inte när en betydande del av inkomsterna kan antas ha gått till brännvin. Att det söps rejält i hemmet förstår man av den fasansfulla skildringen av händelserna på torpet Brännekullen som fanns att läsa i tidningarna i januari 1853. ( Jag har tagit mig friheten att modernisera stavningen något)


”På de många brott, olyckor och fördärv som brännvinet orsakar har vi här i orten ett förnyat bevis. Lars Johansson i Hessered, Marks härad, hemkom till sin boning på nyårsaftonen efter att ha vistats i grannskapet sysselsatt med skoarbete. Som betalning för detta hade han fått 1 ½ kanna brännvin. Efter hemkomsten undangömde han en större del av brännvinet för fyllkajan, hans hustru, men resten hällde han i en butelj som han ställde i fönstret. Därpå begav han sig strax till skogen för att hämta ved.


Vid återkomsten fann han sin hustru Anna Lisa Larsdotter så plakat full, liggande på golvet att hon knappast kunde röra en lem. Förundrad över varifrån hon kunnat erhålla ett sådant reputerligt rus, helst då vid kastandet av en blick åt fönstret han såg att buteljen innehöll sitt fulla qvantum, gick han att söka råd i denna tröstekälla. Nu blev gåtan lätt upplöst. Hustrun hade supit ur brännvinet och istället fyllt buteljen med vatten. Uppbragt till det högsta raseri över den svåra förlusten tog han ett vedträ och över en hel timmas tid piskade den på golvet liggande kvinnan samt emellanåt sparkade henne. Därpå lade han sig i sängen för att sova bort sitt eget rus. Mot klockan två om natten vaknade han av barnens gråt. Han gick då upp för att väcka den på golvet kvarliggande hustrun, men då sade barnen till honom: ”Vet I inte att I slagit ihjäl mamma”

-”Ah, hon brukar intet att dö”, blev svaret

Men hon var och förblev död. Om morgonen kom en av grannarna, fick underrättelse om mordet och lotsade honom med sig till kronorättaren i Seglora. Han blev då gripen och bekände genast gärningen.[7]


Han dömdes att mista livet genom halshuggning men enligt gällande praxis så mildrades straffet till livstids fängelse[8]. Lars kom till Vänersborgs länsfängelse i början på februari[9].

Det skrivs i anteckningarna att han var född och uppvuxen på Timmerholmen under Seglered i Seglora under knappa förhållanden. Fadern var nu död sen ett antal år tillbaka men modern levde och var fattighjon i Seglora.


Tillsammans med den ihjälslagna hustrun har han barnen Johan Andreas 14 år, Johannes 12 år, Linus 9 år, Lotta 4 år och Anna Christina på första året, numera på fattigförsörjning.


Efter att ha avtjänat vatten och bröd i Vänersborg avsändes han i augusti till Varbergs fästning[10].Ansökte om nåd 1863 men fick avslag. Året efter sändes han till straffängelset nya Älvsborg där han ingick i en grupp med äldre och pålitliga fångar[11] 1866 sändes han vidare till Karlskrona[12] Här skrevs ännu en nådeansökan men även denna avslogs[13] Tillbaka till Varberg 1874 [14] och 1877 kom han slutligen till Landskrona där han satt fram till frigivningen nio år senare[15] Beskrivs nu som orkeslös.


Efter hemkomsten skrevs han på socknens slut tillsammans med Anders Fredrik[16] I marginalen finns en anteckning om att sonen anges vara död i Göteborg 1872 men jag vet inte om det stämmer.


Jag funderar på vad de stackars barnen fått uppleva, både före och efter och vilka ohyggliga spår det måste ha satt i de stackare som tvingades bevittna hur fadern slog ihjäl modern. Det står inte uttryckligen i texten att barnen var närvarande men med tanke på barnens ringa ålder är det väl mest troligt att de också befann sig i huset. Faderns kalla kommentar ”-Ah, hon brukar inte dö!” vittnar om att det inte var första gången hon fick stryk och moderns eget tillstånd innan misshandeln var troligen inte en engångsföreteelse eftersom hon kallas för ”fyllkaja”. Denna gräsliga historia har så många offer...


Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: Genealogista

https://helpmeup.se/e/genealogista


[1] Seglora (P) C:3 (1767-1826) Bild 124 / sid 239 [2] Seglora (P) AI:9 (1810-1815) Bild 9 / sid 9, Seglora (P) C:3 (1767-1826) Bild 124 / sid 239 [3] Seglora (P) AI:9 (1810-1815) Bild 11 / sid 13, Fritsla (P) AI:4 (1811-1815) Bild 23 / sid 37 [4] Seglora (P) C:3 (1767-1826) Bild 256 / sid 503 [5] Seglora (P) AI:11 (1820-1826) Bild 49 / sid 83, Seglora (P) AI:13 (1828-1835) Bild 81 / sid 145 [6] Seglora (P) C:4 (1827-1860) Bild 192 / sid 419 [7] Tidningar.kb.se. Ystads tidning 1853-01-21 [8] Seglora (P) AI:17 (1861-1870) Bild 226 / sid 443, Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:6 (1853-1854) Bild 520 / sid 49 [9] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIga:2 (1852-1855) Bild 1070 / sid 102 [10] Varbergs straffängelse (N) DIIIaa:3 (1852-1855) Bild 1010 / sid 484 [11] Nya Älvsborgs fästningsfängelse (O) DIIIa:3 (1863-1866) Bild 52 / sid 45 [12] Centralfängelset i Karlskrona (K) D3CA:3 (1866-1874) Bild 210 / sid 5, Centralfängelset i Karlskrona (K) D3AA:6 (1866-1874) Bild 190 / sid 15 [13] Landskrona fängelse (M) DIIIac:12 (1877-1889) Bild 270 / sid 249 [14] Varbergs straffängelse (N) DIIIb:3 (1869-1880) Bild 560 / sid 459 [15] Varbergs straffängelse (N) DIIIb:3 (1869-1880) Bild 560 / sid 459, Landskrona fängelse (M) DIIIac:12 (1877-1889) Bild 270 / sid 249 [16] Seglora (P) AI:20 (1882-1899) Bild 103 / sid 266

bottom of page