top of page

Emil från Örby dömd för mordförsök

I september 1861 föds en liten gosse vid namn Emil på torpet Lillabo under prästgården i Örby.[1]

Hans föräldrar hette Lars Andersson f 1821 och Edela Andersdotter f 1818. Det verkar ha varit en bra uppväxt, åtminstone vad man kan utläsa av kyrkböckerna. Många av de fängelsekunder jag skrivit om har ju haft en trasslig uppväxt och ofta har flera familjemedlemmar varit inne på samma spår. Så var det inte i detta fall. När Emil kom upp i övre tonåren gjorde han som de flesta andra och gav sig iväg hemifrån för att tjäna som dräng på ett flertal gårdar i trakten. Så småningom kommer han att arbeta vid Kungsfors och då träffar han sin blivande fru Augusta Andersdotter f 1864-02-06 i Berghem.[2]

De gifter sig och bor till att börja med kvar vid Kungsfors där Emil arbetar och får där sonen Axel Ludvig 1888-03-12. På hösten detta år flyttar familjen till Svänasjö.[3] Det är under tiden här som Emil blir straffad. Han döms av Halmstads häradsrätt och sitter av straffet på Långholmen i Stockholm[4]. Orsaken är ”försök till mord och stöld från sovande ute å mark”[5].


Emil Larsson vid frigivningen från Långholmen 1893[6]


I fängelsets biografibok framkommer att han haft en bra uppväxt och att han inte haft något kriminellt förflutet. Jo, han hade tydligen stulit ett par pjäxor från en dräng vid Örby prästgård något år tidigare men detta hade han inte blivit lagförd för. I denna biografibok redogörs utförligt vad som lett fram till det här straffet:


”Larsson hade till granne en soldat August Andersson Viking som ämnade avvika ur militärtjänsten och därför någon dag innan mötena började velat avresa från orten. Ovan att vistas borta sökte han sällskap och vidtalade därför den lättlockade Larsson att på Vikings bekostnad åtfölja denne till en plats där de båda kunde bättre slå sig fram än i hemorten.

Den 4 maj 1889 avreste de till Varberg. Under järnvägsresan kom det sedan att Viking ej vågade stanna i Sverige utan egentligen ämnade sig över till Danmark.


Varbergs hamn


I Varberg gingo de ombord på en ångbåt som stod färdig att avgå söderut. Larsson lockades in på fartyget ” för att se huru grannt det var invändigt” Till Köpenhamn anlände de över Landskrona den 5:e på fm. Främmande och rådville som de kände sig i den store staden började Larsson snart ansättas av hemlängtan och nödgade Viking under mycket gråtande och hot att ”eljest gå åt älven” att följande morgon söka lägenhet över till Sverige igen. De reste så till Helsingborg, funno efter två dagars vandring norrut arbete vid en fabrik som var under anläggning en mil söder om Halmstad.

Knappast en månad hade Viking ro därstädes. När avlöningsdagen var inne skuddade de stoftet av sin fötter och voro just på väg att i en herrgård Mostorp, belägen mellan Halmstad och Falkenberg, och där Larsson förut haft arbete söka sådant, då Larsson gripen av en plötslig ingivelse sökte göra sig kvitt sin plågoande. De hade intagit sin middag, en medförd matsäck och ovanpå den förtärt några supar varefter Viking lade sig att sova. Under tiden tog Larsson fram Vikings rakdon, först i avsikt att raka sig, men mordtankarna uppkomna vid åsynen av det vassa stålet drevo honom att rusa på Viking och tillfoga honom flera, dock ej farliga sår under hakan. Viking skyndade in i en stuga och blevo förbunden. Larsson fortsatte medförande bådas tillhörigheter”


Jag kan inte låta bli att fundera på hur han tänkte från första början när han följde med på det här ”äventyret”. Att bara lämna fru och den ett-åriga sonen för att ge sig ut på ett så osäkert företag… Ja, uppenbarligen redde han inte ut situationen utan fick panik och ville bara hem. Eftersom han gav sig på sin kompanjon dröjde det ytterligare några år innan det kunde bli tal om stillsamt familjeliv igen. Fyra år och tre månader senare är han tillbaka i Örby. Snart därefter flyttar familjen till Borås. Här bor de i ungefär två år innan de drar vidare till Lerum[7] Här utökas familjen med dottern Agda Emilia. Familjen blir inte långvarig här heller. 1896 flyttar de till Danmark.[8] Lite märkligt kan man tycka med tanke på Emils tidigare erfarenheter av detta land…


Nedan följer urklipp ur tidningar från sommaren 1889[9]






Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: Genealogista

genealogista76@outlook.com

[1] Örby (P) C:4 (1861-1884) Bild 10 [2] Örby (P) AI:18 (1882-1894) Bild 213 / sid 209, Örby (P) AI:17 (1872-1881) Bild 218 / sid 561, Berghem (P) AI:17 (1873-1885) Bild 166 / sid 158, Örby (P) AI:16 (1872-1881) Bild 117 / sid 111, Örby (P) AI:18 (1882-1894) Bild 213 / sid 209 [3] Örby (P) AI:19 (1882-1894) Bild 249 / sid 490 [4] Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIaa:22 (1889-1890) Bild 2170 / sid 6780, Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIda:7 (1888-1889) Bild 1490 / sid 146 [5] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00097310_00037#?c=&m=&s=&cv=36&xywh=-260%2C1182%2C1702%2C1142 [6] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000949_00185#?c=&m=&s=&cv=184&xywh=-3106%2C-240%2C8827%2C4786 [7] Borås (P) AIIa:3 (1893-1899) Bild 138 / sid 1262 [8] Lerum (P) AI:15 (1888-1899) Bild 301 / sid 296, Lerum (P) B:3 (1896-1915) Bild 6 / sid 66, https://www.ancestry.se/discoveryui-content/view/77609:61085?tid=&pid=&queryId=25870c0d1c6849a492b3378d8e7461e1&_phsrc=eEd1965&_phstart=successSource [9] Falkenbergs nya tidning 18890608 Hallandsposten 18890712

https://digitaltmuseum.se/021018736684/brevkort-daterat-1901-varbergs-hamn-med-tullhus-till-vanster-och-varmbadhuset

Comentarios


bottom of page