Det är svårt att beskriva Älekulla socken på 1800-talet utan att nämna Johan Henrik Torell. Nicklas har skrivit ett inlägg om honom redan tidigare men jag kan inte låta bli att förära honom ännu ett kapitel efter att ha läst sockenstämmoprotokollen för Älekulla socken. Att han dog en tidig död kommer inte som en överraskning när man läser om allt han företog sig. Han nöjde sig inte med att vara socknens skollärare utan han var inblandad i det mesta som rörde kyrkan och socknens olika ansvarsområden under sina 20 år här.
Johan Henrik föddes på Svedjetorpet i grannsocknen Öxabäck 1844-01-24[1]. Där växte han upp med föräldrarna Johannes Bengtsson och Helena Persdotter. Hans farföräldrar som skrivs som fattiga bodde också med dem de första åren[2]. Snart flyttar familjen till Kyrkåsen och fler syskon gör entré.
Modern dör 1869 och fadern gifter om sig året efter med en kvinna som är yngre än Johan Henrik. Han får fyra halvsyskon och familjen flyttar sedan till Fritsla varifrån styvmodern kommer, men vid det laget har Johan Henrik flyttat hemifrån.
Vid 18 års ålder tog han ut betyg för att komma in på folkskoleseminariet i Göteborg[3].
Efter detta kom han att vara dräng i Anabäckshult, Älekulla hos dåvarande Skolläraren Abraham Johansson[4] Vid denna tid kallar han sig fortfarande Johansson, namnet Torell ser jag första gången när han på nytt flyttar till Älekulla 1867[5].
Den där veckan i augusti 1867 var händelserik för hans del. Förutom flytten så gifter han sig också med Anna Johanna Andersdotter[6] f 1848-06-06[7]. Hon bodde vid tillfället hos sin bror i Björnås men var född och uppvuxen i Lunnabohl.[8]
Paret bosätter sig i skolhuset och Johan Henrik tar över som socknens skollärare[9]
En stor barnaskara föds:
Anders 1869-01-05
Hanna Christina 1871-07-20
Johan Alfred 1874-04-09
Karl Emil 1876-06-12
Ida Paulina 1879-07-17
Johannes 1882-02-18
Enok 1884-05-15
Hulda Josefina 1888-03-16
Johan Henrik hade inte innehaft tjänsten mer än ett halvår när han för första gången nämns i sockenstämmoprotokollen. Tydligen var skolhuset inte i något vidare skick och man bedrev undervisning i en skolsal i sockenstugan. Nu var det dags att se över brädfodringen på skolhuset och laga det som behövde åtgärdas. Man skulle också ta bort den gamla spisen i skolsalen och sätta in en ny kakelugn samt ett väggfast bokskåp och nya hyllor. Det skulle också målas och tapetseras. I köket skulle man också byta ut den gamla spisen och dessutom skulle dasset flyttas en aning. Pengar för detta skulle samlas in från socknens hemman men det var Torell som erbjöd sig att stå för arbetet med hjälp av dagsverken från torpare och backstugusittare[10].
Senare samma år nämns han igen[11]. Det fanns en överenskommelse att socknens hemman
skulle bistå med ved till skolhuset. I Dahls och Bostebygds rotar hade man slarvat med detta vilket medfört att Torell själv fått köpa sin ved. Bönderna där skulle nu ersätta honom för kostnaden och hädanefter skulle alla på Torells uppmaning köra fram ½ famn huggen gran-eller furuved av 3 fots längd vartannat år. Torell hade anhållit om att få ved till hela året till sina rum och detta godkändes mot att han skulle ombesörja nödig städning och eldning i skolsalen hela året.
Denna höst granskades också hans arbete med skolhusets reparation och alla var mycket nöjda med resultatet. Dock krävdes fler åtgärder:
”Som skollärararen för sin beqvämlighets skull behöver ett vindsrum, en rymlig vedbod och ett litet ladugårdshus så beslutade socknemännen att till dessa nödiga hus tillsläppa och i vinter framköra nödigt virke och bräda mot det att skolläraren sjelf påkostar arbetet å dessa hus vilka skola vara färdiga nästa sommar och då jemte det öfriga skolhuset med tegel täckas och rödmålas. Huru mycket virke och bräder komma att af hvarje oförmedlat hemman tillsläppas, därom skall överläggas och beslut fattas vid nästa december-kyrkostämma.”
I december 1868 hade man räknat färdigt på vad varje hemman skulle bidra med till det kommande bygget och Torell skulle meddela var och en när det var dags för leverans. [12]
Året efter bestämde man att ladugården som uppförts vid skolhuset skulle bli Torells enskilda egendom som ersättning ”för alla öfriga omkostnader för skolhusreparationen som han fått vidkännas”
Det diskuterades vid denna tid om en separat småskola för de yngsta men socknen ansåg sig inte ha råd med detta i nuläget. Man ansåg dessutom att barnen inte var fler än att en ensam lärare skulle klara av dem. Torell och den gamle skolläraren Abraham Johansson hörde till dem som inte var nöjda med beslutet[13]. Efter några års diskussioner beslutades så 1872 att en småskola skulle inrättas och en lärarinna anställas nästkommande år[14] Det verkar som om ekonomin var ganska knaper. I många av protokollen från denna tid skriver man om att man ansökt om statsbidrag för lärarlönen.
Torell hade stora visioner för skolan och dess verksamhet. 1870 kom förslaget om en skolträdgård upp men även denna sköts på framtiden[1]1874 togs frågan upp igen[2] Man mätte upp marken mellan kyrkan och skolan och bestämde att göra ett inhägnat planteringsland för skolbarnen. Varje år skulle man ha ett lass ren ladugårdsgödsel för att göda jorden.
Nedan syns en karta över hur det såg ut där skolan och bostället var. Det var en del av änkesätet Stommen som avsattes till planteringsland och skolplan[3]
Det var inte bara skolhuset och skolverksamheten som Torell utvecklade och engagerade sig i. När man hösten 1874[4] började diskutera förbättringar av kyrkorummet så erbjöd han sig att verkställa dessa. Man tyckte att det var mörkt på läktaren och att det ofta upplevdes trångt inne i kyrkan. Man ville sätta in fönster för ljusinsläpp till läktaren och utvidga med två bänkrader framåt. Man ville också flytta trappan ut i tornet. Altarringen var inte i något vidare skick så man ville göra en ny och även införskaffa ett förgyllt kors till altarprydnad. De två sistnämnda åtgärderna var inget Torell kunde bistå med men han lovade att ha tillsyn även över dessa arbeten. Några månader senare utlystes en ny stämma. Många i församlingen tyckte att man tagit sig vatten över huvudet och läktarreparationerna sköts fram[5] men frågan kom snart upp igen och även nu erbjöd sig Torell att ta hand om de förstnämnda delarna av reparationen.
Johan Henrik Torell hade alltså många strängar på sin lyra. Förutom att ha hand om en stor familj, sköta undervisningen för socknens barn och utföra byggnadsarbeten så verkar musik ha legat honom varmt om hjärtat. Hösten 1875[6] erbjöd han sig att ”mot frivilliga gåfvor som han dertill hoppades inom församlingen kunna insamla inom loppet af nästa vår i kyrkan upprätta en orgel efter sakkunniga personers omdöme minst lika god som den hvilken finnes i Torestorp”. Man bestämde att om Torell skulle avlida före 1887 och orgeln då inte skulle vara till fullo betald så skulle församlingen betala återstoden till sterbhuset.
Man får sannerligen beundra honom för hans företagsamhet! Som om inte själva orgelbyggandet var nog så erbjöd han sig också att vara organist så länge han vistades i församlingen och hade förmågan att spela. Han valdes till församlingens klockare senare samma år.[7]
Ett år senare kunde den nya orgeln inspekteras och resultatet överträffade alla förväntningar[8] Man var närmast lyrisk i sina beskrivningar i protokollen. När den nya orgeln nu var på plats och invigd så utsågs också en orgeltrampare till Torells hjälp, nämligen Johan Berndt Hägg vid Skållared. Torell och hans familj fick egna bänkar att sitta i uppe på läktaren.
Kyrkan behövde också en ny ljuskrona och inte helt oväntat så var det Johan Henrik som fick i uppdrag att införskaffa och hänga upp denna.
När åskan slog ned i kyrkan 1876 och antände tornet så kom Torell till undsättning. Han bodde ju nära och måste ha uppmärksammat snabbt vad som hänt. Han klämtade i klockorna för att påkalla uppmärksamhet och få dit mer folk och tillsammans lyckades de släcka elden[9].
Hans gärningar i bygden gick inte obemärkt förbi. Han blev omnämnd i tidningarna ett flertal gånger. Jag har valt ett klipp från en amerikansk tidning för även utvandrade svenskar kunde där läsa om honom[10].
När Johan Henrik avled 1887, just det år som nämnts i samband med orgelbygget, var han endast 43 år gammal. Anna Johanna blev ensam med sju barn och ett åttonde på väg[11].
Hon flyttar till Göteborg i oktober 1888 med barnen Hanna Kristina, Johannes, Enok och Hulda Josefina. Sonen Johan Alfred flyttade dit redan i september[12].
Äldste sonen Anders flyttar till Grimeton redan innan faderns död. Karl Emil hamnar i Björnås och Ida Paulina i Torestorp.
Naturligtvis är det svårt att veta om hans tidiga död hade ett samband med hans hektiska liv men det är inte helt otroligt. Dödsorsaken var magsår[13]. Han hann göra stora avtryck i socknen under sitt korta liv och mycket av hans arbete har kommit Älekullaborna till glädje och nytta långt efter hans död. Han vilar nu på Älekulla kyrkogård tillsammans med sitt barnbarn och dennes fru. Barnbarnet var son till Torells yngsta dotter, Hulda Josefina, som han själv aldrig fick träffa.
Charlotta Andersson Sandberg
facebook: genalogista
genealogista76@outlook.com
[1] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 83 [2] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 90 [3] https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/internal/15-%C3%A4le-10/0003zkyo/lm15/REG/15-%C3%A4le-10/Arealavm%C3%A4tning [4] [4] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 91 [5] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 92 [6] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 93 [7] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 94 [8] Älekulla (P) KI:1 (1820-1862) Bild 95 [9] https://tidningar.kb.se/2818240/1876-11-01/edition/167750/part/1/page/1/?q=Marks%20h%C3%A4radsr%C3%A4tt%20AND%20Ellekulla&sort=asc [10] Svenska sändebudet 18820824. [11] Älekulla (P) AI:12 (1872-1895) Bild 100 / sid 96 [12] Älekulla (P) AI:12 (1872-1895) Bild 100 / sid 96 [13] Älekulla (P) C:3 (1861-1894) Bild 124 / sid 23
Comentários