Vi fortsätter nu vår tripp nere i Karl Gustav.
Efter en liten kopp kaffe och en god smörgås började vi gå mot Hakared, och om den första promenaden var backig så gjorde den andra oss inte besvikna. Vi gick igenom Hakared och fortsatte på grusvägen som skulle ta oss Vasentorpen. Väster om Hakared finner vi bara skog, kullar och igenväxta lyckor där torp en gång legat. Jag tycker att Marks kommun känns rätt avlägset, men vill man komma nära den vackra naturen och lugnet hade jag lätt rekommenderat detta område.
Grusvägen vi går på slingrar sig som en orm, naturligt följer den landskapets linjer och vi börjar närma oss vårt första stopp, backstugan Hagen. Vi hade sedan Hakared bara gått uppåt och vi tar oss en minut vila innan vi går upp längst det utbredde kalhygget som avslöjar några stenmurar ännu högre upp på kullens sida. Lade av mig ryggsäcken vid den stora vändplatsen vi vilade vid och började hoppa mig fram mellan skogarens spår och granriset som ligger överallt. På en liten platå hittar vi grunden till Hagen. Det var inte en jättestor grund, inte heller så tydlig som man kanske velat men sen var inte tomten så stor heller. Jag dokumenterade grunden och tänkte att det måste funnits en jordkällare någonstans, för i grunden fanns det ingen. Tog mig en hög position och kollade runt 360 grader och fann några sparade granar cirka 50-60 meter från grunden. Och visst var det som jag trodde, här fann jag resterna av en mindre jordkällare. När man står här vid jordkällaren och blickar ut över kalhygget har jag svårt att föreställa mig hur det egentligen kunde se ut. På Häradsekonomiska kartan kan man se några få odlings plotter men inte den dagen vi besökte platsen.
Tittar vi sedan på en karta över Hakared från 1865 se vi ingen stuga här. Utan det är då bara en åkerlycka till Vasatorpet. Medan på en karta 10 år senare, från 1875 finner vi namnet Haga torpet och två lika stora byggnader. Det bör då ha funnits en mindre byggnad precis nedanför torpgrunden. Men den kunde jag inte se vid det här tillfället.
Nu gick vi ner till vändplatsen där ryggsäcken låg och vi skulle gå till nästa backstuga bara 100m bort. Här i svängen hittar vi grunden till ”Malins” backstuga och en gammal lycka med några större odlingsrösen. Den här backstugan fanns inte med på kartan från 1875 men hade tillkommit till Häradsekonomiska kartan. Så det kan inte ha brukats jättelänge innan det övergavs. Har försökt hitta något i Husförhörslängderna under Hakared men inga namn som Hagen eller någon Malin hittar jag från 1870-1920 längderna. Finns två styck ”Back. enk” i längden, och det kan vi tolka som Backtuga enka. Så någon av stugorna bodde de i. Precis ovan torp grunden kan vi se en tydlig hålväg. Den här vägen syns på båda kartorna från 1865 och 1875 och när man ser djupet i den skulle jag kunna tänka mig att den är bra mycket äldre än detta. Skulle man fortsatt hålvägen skulle man kommit in på grusvägen till Hakared igen.
Vi fortsatte promenaden längst den slingande grusvägen tills vi kom fram till ett allt mera öppet landskap. Här hade de två Vasentorpen legat.
Vid det första stället kan vi se torp grunden på höger sida om vägen med en stor jordkällare i grunden och en tydlig murstock. Till vänster inne bland granarna finner vi ladugårdsgrunden och inventeringsskylten med namnet Vasen på. Varför de satte skylten gömd och inte vid torp grunden gör mig förundrad, gick liksom inte att missa den. Någon kanske har flyttat den?
Nu närmar vi oss vårt slutliga stopp och det som var dagens höjdpunkt. Vi fortsatte förbi det första Vasentorpet längst en nu gräsklädd väg.
När det öppnade upp sig möttes vi av två riktigt stora och gamla träd, vilket namn vet jag ej.
Men innan vi tog oss ända fram till de här underbara träden hade vi ladugårdgrunden till höger om vägen. Den här ladugården ska ha stått senast på 80-talet när Karl Gustavs torpinventering gjordes, men det gör den inte längre.
Ladugården var byggt med timmer men det enda spåret av den kunde vi se på den västra kortsidan. Här ligger det några få stockar som inte än har förmultnat, skyddat av granarna här dröjer det något år till men inte många. Det vi ser i stockarna är gamla spikar samt träpluggen som höll ihop timret.
Nu till höjdpunkten. Inne i ladugårdsgrunden finner vi en gammal kärra av någon sort med hela åtta trähjul med stålram runt, alltså fyra axlar. Så mycket historia i denna kärra och jag kunde inte sluta fotografera den. Vad kan det ha varit är min första tanke. Jag har sett något liknande vid ett ödetorp i Sätila där de hade ställt ut något liknande mitt på gräsmattan. Ladugården där hade också rasat ihop.
Efter en lång stund fotograferande tog jag mig till de två stora träden som förr var ingången till Vasentorpet som stod här. Charlotta som är längre än mig försökte sträcka armarna runt den ena stammen men kom ju knappt halvvägs. Det säger rätt mycket hur stora träden är. Till vänster om träden har vi jordkällaren som såg intakt ut, men här växte fullt med smällbärsbuskar så orkade inte riktigt mig igenom det. Torp grunden har vi några meter från jordkällaren och de stora träden vid entrén. Det är en tydlig liten del av grunden som syns, men ingen murstockshög som det brukar finnas. Torpinventeringsskylten finner vi även här.
Nu var det bara den långa promenaden tillbaka till Backa och en välförtjänt vila för både fötter och ben som kändes helt borta efter alla backar här om. Men det var klart värt besväret. För allt som vi hittat och fått se försvinner ju snart helt när den mänskliga närvaron försvinner. eller naturen får göra sitt.
Tack till Charlotta som drog med mig på denna fina promenad i historiens spår runt Backa. Vi har ju dock väldigt mycket mer att besöka 😊
Karta 1865
Karta 1875
Comments