När jag letade fakta till ett tidigare inlägg om ”tattarmordet” på Rökåsen så råkade jag på namnet Dangott, ett namn som ju är tämligen ovanligt och som därför klingade väldigt bekant när jag sedan såg samma namn nämnas i Karl Gustavs torpinventering. Denne Aron Dangott var son till Carl Johan Carlsson Hederlig och Johanna Maria Wetterberg som båda var av resandesläkt. De var av ”tattarsläkten” Hederlig men ville inte enligt torpinventeringen inte kallas vid det namnet. Man kan väl säga att några av de som burit det inte levt upp till dess innebörd…
Enligt torpinventeringen så var modern Johanna ofta anlitad vid sjukdomsfall. Hon hjälpte säkerligen många men en tanke slår mig. Vem vet vad hon anklagats för om det varit några sekler tidigare…
Något år efter att Dangott bror Carl August blivit mördad på Rökåsen i Gunnarsjö socken så kom Dangott och föräldrarna till torpet Fiskåsen under Moatånga i Karl Gustav[1] . Dangott finns faktiskt med i Karl Gustavs födelsebok 1875 men troligen råkar hans föräldrar bara befinna sig här vid den tiden. Han syskon är inte födda här utan i andra socknar. Föräldrarna står som hemmahörande i garnisonsförsamlingen i Göteborg, något som de hade gemensamt med många andra resande[2]. Från 1897 skrivs Dangott i alla fall i socknen.
Familjen bor sedan på flera torp i området bland annat Krycketorpet och Ledesåsen som jag idag passade på att besöka i samband med en svamprunda.
Vägen upp mot Krycketorpet är ordentligt igenväxt och svårframkomlig på sina ställen. Jag undrar hur många gånger Dangott gått den här vägen när han varit runt och förtennat i trakten. Förtennare var alltså hans yrke och det var en vanlig sysselsättning bland resande. Man gick eller reste runt mellan gårdarna och erbjöd sina tjänster. Det var viktigt att kopparkärlen skulle vara ordentligt förtennade annars blev de obrukbara, därför hade han nog att göra runt om i bygden.
Dangott var enligt torpinventeringen den siste som bodde i stugan. Huset sägs ha blivit nedbränt. Dangott var en snäll och försynt människa, hade alltid en strut med karameller i fickan att bjuda barnen på och själv fick han ofta kaffe med dopp i stugorna. Han sjöng gärna visor och skillingtryck men man skulle krusa och övertala honom först.
Dangott blev kvar i trakten hela sitt liv. När han dog på trettondagsafton 1945 [3] var han skriven ålderdomshemmet i Ryd. I dödboksutdraget står det drunkningsolycka i Fagered[4] vilket också omtalas i topinventeringen. Han var tydligen på väg hem och gick över en sjö. Mörkret tillsammans med hans dåliga syn var väl en bidragande orsak, trodde man. ”Det var många som med vemod tänkte på den gamle mannen vars liv fått ett så tragiskt slut”.
När jag frågade runt lite om namnet så visade det sig att min egen mormor nämnt honom vid något tillfälle. Han hade kommit förbi där med jämna mellanrum.
Efter Krycketorpet fortsatte jag upp mot Ledesåsen där familjen också bott. Här var vägen bitvis bättre men den sista biten blev det återigen svårt att se var den hade gått. Som tur är finns det hjälpmedel som gör det hela lite lättare! Jag har tidigare tittat på gamla kartor efter torp och sedan hoppat till en annan app för navigera med hjälp av gps men Nicklas lärde mig en betydligt bättre variant på en av våra torppromenader.
På sidan kartbild.com kan man leta upp de gamla häradskartorna och sedan få gps-pricken att visa sig där!
Fantastiskt bra att inte behöva hoppa mellan olika sidor och vilken känsla det är att vandra runt i den gamla kartan! Kan varmt rekommenderas.
Mitt sviktande lokalsinne gör att jag förstås lyckas virra bort mig ändå men det är fascinerande att upptäcka att de smala små stigar jag hittar i skogen och som för mig framstår endast som upptrampade djurstigar faktiskt finns med på 130 år gamla kartor och förmodligen användes som transportleder för människorna som bodde här då.
Efter en del traskande i ganska svårtillgänglig terräng och med en hel del kantareller så drar jag mig hemåt igen. Förutom att promenaden resulterade i en påfyllning av matförrådet så kändes det också som att jag kom närmare de här människorna på något vis, de som slog sig ner här för länge sedan efter att ha fört ett kringflackande liv. När jag tänker mig Dangott så dyker bilden av Paradis-Oskar i Rasmus på luffen upp i huvudet. Jag har ingen aning om ifall det överhuvudtaget finns några likheter men det är så jag tänker mig honom. Kanske finns det fortfarande någon som minns och kan bekräfta eller dementera…
Charlotta Andersson Sandberg
facebook: Genealogista
[1] Karl Gustav (N, P) AI:11 (1890-1898) Bild 940 / sid 81 [2] Karl Gustav (N, P) CI:4 (1861-1886) Bild 740 / sid 81 [3] Sveriges släktforskarförbund: Sveriges dödbok 1860-2017 [4] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0041292_00068#?c=&m=&s=&cv=67&xywh=3493%2C378%2C4078%2C2353
Comments