top of page

Karlssons sista slagsmål. Del 2

Uppdaterat: 2 maj 2021



Johannes Andersson hade egentligen haft så mycket otalt med Fredrik tidigare men när de råkades på Fagersberg i slutet på januari blev det tydligt att denne hyste agg mot honom. Troligen var det upplysningarna om brännvinsutskänkningen som var anledningen. Märkena vid tinningen syntes även denna februaridag och vänster pekfinger var fortfarande svullet och ömt efter att Fredrik bitit honom ända in till benet. Dagen efter hade han blivit överfallen i sitt hem och det var nära att Fredrik fick in ett slag med en butelj rakt i skallen på honom men hans rådiga hustru lyckades avvärja detta.


Förra veckan hade en sten slungats in genom hans fönster och han var ganska säker på vem som kastat den. Strax därefter hade Johannes begett sig in till till Kinna och införskaffat en pistol för att kunna försvara sig mot vidare angrepp. Fyra hagel tillverkade han sedan hemma i stugan genom att rulla bly som blivit över vid arbete med fönsterinfattning. Pistolen bar han efter det oftast med sig, man visste ju aldrig var och när Fredrik kunde dyka upp.


Den här dagen hade Håkanssons hustru kommit springande och ropat att Fredrik Karlsson befann sig i deras hem och hotade hennes man till livet. Andersson greppade sin pistol och sprang dit. Efter en mängd uttalade hotelser från Fredriks sida kom denne av sig när ytterligare personer kom in i handelsboden. Han försvann därifrån men det var knappast troligt att han skulle lämna dem ifred någon längre tid. Det insåg de allihop.


Senare när de väntade på Johannes Håkansson utanför Fagersberg kom Fredrik mycket riktigt tillbaka. Andersson såg hur denne försökte ta upp något ur fickan och i rädsla för att själv bli överfallen drog han till Fredrik med järnborret han höll i näven. Slaget träffade nacken och Fredrik segnade ner på marken. Meningarna gick senare isär om hur länge han legat där men efter en stund när Fredrik kom upp på benen igen hade också hans broder Abraham anslutit och båda Karlsönerna började kasta sten efter Andersson, Håkansson och de andra. De var tvungna att gömma sig bakom Fröjds hus för att skydda sig. För att skrämma dem på flykten sköt både Andersson och Knopp varsitt skott med sina pistoler och angriparna försvann därifrån.


Efter att ha andats ut där bakom huset en stund började de befara att Fredrik och Abraham kanske gått för att ställa till något i deras hem istället, De beslöt sig för att i enad trupp gå däråt men hann inte längre än till Knopps lycka förrän bröderna Karlsson, som gömt sig bakom ett stenrör, återupptog stenkastningen. De hade också långa störar som de kom rusande med och slagsmålet var sedan i full gång. Johannes såg hur Abraham efter en stund flydde därifrån med Håkansson hack i häl.


När Håkansson kommit tillbaka efter sin språngmarsch försökte de gemensamt övertala Fredrik att upphöra med sitt ständiga trakasserande av dem alla. Fredrik var rasande och skrek något om att sända dem alla till helvetet och Håkansson sa ”Wi skola slå honom så att wi blifva qvitt honom någon vecka”. Efter ytterligare ett antal slag bestämde de enigt att ”Wi skola wara lika om´et så att ej den ene kan skylla på den andre” Efter ytterligare några slag mot den nu liggande Fredrik såg Johannes att någon närmade sig på vägen.

-Det är Kristina!


Fortsättning följer...


Marks häradsrätt (N, P) AIa:294 (1872) Bild 3100 och framåt



Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: Genealogista

Comments


bottom of page