top of page

Kvarnarna i Buasjöbäcken i Hajom

Just nu passar jag på att vara ute i skogarna innan grönskan tar över för mycket. Så det kommer bli lite mer små inlägg med olika promenader. Men räds ej, det kommer dyka upp några torparliv snart också!


Förra året fick jag ett tips av Linnea Öjdefors om att det finns en kvarnsten i Buasjöbäcken som hon sett när hon var yngre. Så igår tog vi oss en tripp till Buasjöbäcken för att leta efter den här kvarnstenen. Men jag hade ju i samband med tipset förra året kollat upp vad det fanns för kartor över Buasjöbäckens flöde på Historiska kartor. Med ett väldigt smalt utbud hittade fann jag totalt tre kartor som jag skulle kunna använda mig av för att tex. placera kvarnarna rätt etc. Den äldsta kartan jag fann var över Kursered från 1768 och där hade vi fyra kvarnar i den sista biten innan den rinner ut på åkern och in i Surtan. Börjar vi längst ner hade vi mjölkvarnar till gårdarna Västra Bonared, Stora Askersered, Västra Bonared och Kursered. Nästa karta jag fann var över Kursered från 1834 och här ser man endast en liten fyrkant med ett kryss i som jag antar är en kvarn från tidigare kartor jag läst. De andra tre var nu borta eller inte dit ritade. Den tredje och sista är Generalkartan från 1870-talet där vi kan utläsa två kvarnar högre upp mot de som jag nyss nämnde. Och de ligger helt på Askesereds mark men till vilken gård kan man inte utläsa. När vi kommer fram till Häradsekonomiska kartan slutet 1800-talet har vi inga kvarnar ut markerade alls. Tar man sig en titt på Fornsök finns här inga markeringar heller trots åldern på de platserna kartorna utvisar. Det vi fann var mycket mer än vad jag hade väntat mig men även frågor som jag nog aldrig kommer få besvarat på.

Karta över Kurse från 1768
Karta över Kurse från 1768
Karta över Kurse från 1834
Karta över Kurse från 1834
Generalkartan från ca 1870-talet
Generalkartan från ca 1870-talet
Terrängskuggning vid de sista kvarnarna
Terrängskuggning vid de sista kvarnarna

Det är lördag eftermiddag och vårsolen har värmt upp luften hela dagen till en behaglig temperatur. Ljuset är inte för starkt trots bristen på moln över oss. Jag parkerade bilen vid en liten ficka nere på åkern längst 156:an där vi började vår vårdagspromenad längst Buasjöbäcken. Bäckens första del som slingrar sig upp på åsen är kantad av mindre fall och stora stenar. Det sägs att man även ska ha tagit kvarnstenar från det här området och det förvånar mig inte när man ser typen av sten sin finns här. Vi kom snabbt till det första fallet som hörde till Västra Bonared men fann egentligen inte något som utmärkte sig. Men om man tänker sig att det ändå var 254år sedan kartan ritades så kan mycket har hänt, kvarnsten återbrukats eller att naturen själv gjort sig åverkan. Vi fortsatte upp till nästa fall som tillhörde Stora Askerserd men gick bet även här. Känslan finns där men inget tydligt nog för att säga att här har det stått. Efter lite mer hoppande längst den steniga terrängen såg vi vår första kvarnsten som låg sprucken i delar på botten av bäcken nedanför det lilla fallet. Den ovissa känslan över att man inte skulle finna något idag gjorde en handvändning och man kände ett lyckorus för det första fyndet. Men det var ju inte bara en sten som låg just här, utan det låg även en på land vid sidan av. Storleken på den här var även bra mycket mindre så man kan ju undra varför det var så. Har det varit så att de bytt ut den gamla mindre mot den större och bara slängt den mindre utanför kvarnen? Först trodde vi att det här var den sista kvarnen som hörde till Kurse för bäcken rätade upp sig lite men tji fick vi. Bara ett stenkast längre upp så hittade vi en till kvarnsten liggandes intakt i bäcken. Det som även avslöjade kvarnen var de staplade stenpelarna som kvarnen stått på vid kanten av bäcken. Undrar om det här kan ha varit den lilla fyrkanten som syntes på kartan från 1834? Klart den tydligaste kvarnresten av de här fyra nedströms från 1768.

Bilder nedan: Västra Bonareds kvarn

Bilder nedan: Kurse kvarn

Nu blev terrängen mer flack och bäcken övergick till ett rakt dike med höga granar stående i raka fina linjer sedan de planterades här på åkern intill under 70-talet. De grävda dikena på åkern korsade vår väg uppströms tills vi kom fram till ”Målar-Karlssons” torplycka.

Här ifrån blickade vi upp i en ravin där bäcken sakta slingrar sig ner mot oss. Det var även här som de två andra kvarnarna skulle ha varit under 1870-talet. Inte långt från torpet uppströms korsas bäcken av ett litet dämme som raset ihop över bäcken. Tror inte det här har varit en gränsmur då det vi står mitt i Stora Askersereds marker. Några meter uppströms har vi några tydligare spår efter en kvarn men ignorerade det först. Men efter en snabb titt på min karta skulle den ena kvarnen legat ungefär här jag står. Vi kikade runt lite till och fann resterna av en troligtvis gammal ålkista inklämd bland stenarna i bäcken. Efter en fundering så var det första jag såg någon meter nerströms ålkistan resterna av en eventuell kvar. Svårt att säga men nu sa jag det!

Nu skulle det bara finnas en kvarn till uppströms men det vi fann var mäktigare. Linnea hade fått höra att ett dämme skulle funnits högre upp i bäcken visst står den här i bäckens väg. Och frågorna blev ännu fler i och med dämmets höjd och hur landskapet speglar sig. Så, om jag står framför dämmet som är högre än mig själv. Har vi till höger bakom ravin väggen en till ravin som är lika djup som den jag nu står i men den börjar här och skär sig inte längre upp som den bäcken går i. Jag klättrade över till andra sidan och följer en liten ”ränna” som leder mig fram till själva dämmet. Man ska kanske inte spekulera för mycket men det känns som om att det här dämmet kan ha varit högre och i nivå med att bäcken kunde ledas fram till den andra ravinen. Men självklart ska man inte utesluta naturens egna historiska landskapsbyggande. Själva dämmet har så mycket mossa över sina stenar att det känns riktigt gammalt och att teorin inte skulle varit helt försumbar. Så synd att det inte finns någon karta över just det här området, hade underlättat väldigt mycket. Någon till kvarn fanns inte uppströms dämmet så frågan förblir olöst den här promenaden.

Vi tog hela vägen upp till Buasjön och tog den gamla vägen upp till grusvägen som gick förbi Raska-torpets fina torplycka. Här finns en stor torpgrund med jordkällaringång från kortsidan. Den första byggnaden jag får i huvudet när jag ser detta är Svedjan öster om Gunnared. Ladugårdsgrunden här är väldigt stor med tydliga stenblock. Även en vacker fägata finns här längst vägen som går igenom lyckan mot Sätila. Men nu var det dags att verkligen bege sig hemåt men vi blev stoppade av några äldre påskliljor som hade börjat poppa upp igenom gräset. Det var en trevlig promenad och många oväntade upptäckter om man tänker sig åldern på platserna.

Snyggaste skylten på länge!
Snyggaste skylten på länge!

Kartlänkar:

Google Maps De fyra bäckarna: https://goo.gl/maps/D435en8SseG69PMF9

Google Maps Ravinen ungefär: https://goo.gl/maps/yWL6JWQ6a5y6j5RS6

Google Maps Målar-Karlssons: https://goo.gl/maps/F1eGo1z7Rm7ke5aQ7

Google Maps Raska torpet: https://goo.gl/maps/NkcGakkuHEa4QZew9

35 visningar

Comments


bottom of page