Anders Magnus Henriksson var född i Slätthult Öxabäck 1795[1].
Föräldrarna dog tidigt och Anders Magnus hamnade i Bredhult i samma socken där han blev fosterbarn hos sin farbror[2]. Han var senare dräng på flera gårdar i Örby innan han hamnade i Gunnerhulud[3]. Där kom han att gifta sig med Brita Carlsdotter som blivit änka. Hon hade tidigare varit gift med Jöns Hansson f 1765-d 1819[4]. Paret hade aldrig fått några barn. De hade dock en fosterdotter boende hos sig i många år[5]. Hon bor kvar även när Anders Magnus kommit till gården. Hans och Britas äktenskap blir också barnlöst och när fosterdottern blivit vuxen kommer en ny liten flicka till dem. Hon hette Anna Britta Persdotter och var född 1828-02-27. Samma vår som flickan fyllt två dog båda hennes föräldrar med två dagars mellanrum.[6]Hon flyttade då från Grevakila,Sund till Gunnerhulud.[7]
Denna hemska berättelse utspelar sig när flickan är åtta år gammal. Domboken från Marks häradsrätt[9] berättar att Anna Britta en dag i slutet av april gått in i vedboden där fosterfadern satt och täljde. Hon gick dit för att be om att få låna en spade. Hon hade nämligen planterat några blommor och ville ha spaden för att bära gödsel med, enligt domboksutdraget. Anders Magnus ville inte gå med på hennes önskan men efter en stunds diskuterande hade han vänt sig om och flickan hade uppfattat det som att han letade efter spaden bland bråten i vedboden. Hon hjälpte också till att leta och plötsligt, helt utan förvarning, högg Anders Magnus henne i magen med sin kniv . Flickan skrek till men fosterfadern höll för hennes mun. När han släppt henne tog sig flickan under svåra smärtor in till boningshuset där fostermodern och husets pigor befann sig. Anna Britta kom in, höll sig för magen och sa ”Morbror stötte med knifven”. (Det fanns inget släktskap dem emellan men hon kallade sina fosterföräldrar moster och morbror).
Fostermodern Brita bad flickan att inte anklaga Anders Magnus utan istället säga att det hela varit en olyckshändelse, att hon gått emot kniven av misstag eller att hon fallit över en gärdsgårdsstör. Flera personer hade dock redan hört vad flickan sagt. Kanske var Anna Britta rädd för sin man. Tydligen hade han ett hetsigt humör och kunde vara våldsam, främst när han druckit. Han brukade anmärka på hennes sätt att sköta saker och ting och han hade också en del åsikter kring hur hon uppfostrade flickan. På senare tid hade han varit missnöjd eftersom de nyligen blivit upplysta om en skrivelse i testamentet efter hustruns förre man. Där angavs att all egendom, både fast och lös, skulle vara Brittas enskilda egendom så länge hon levde.
Även om Anders Magnus inte sa någonting under kvällen om vad han gjort så började han tydligen bli rädd för vilka påföljder hans gärning kunde få. Han avvek från hemmet nästa morgon men återvände inom ett dygn. Då bad han själv om att någon skulle komma och ta honom i förvar. Grannarna hade redan kommit på samma tanke och Anders Magnus blev gripen. Vid förhör var han samlad, han visade ingen synbar ånger. Han förklarade att han inte hyst någon agg mot fosterdottern men att han fått ett ”oemotståndligt begär att få dö en sådan död som lagen utstakar för dem som afhända andra lifvet”. Ett av vittnena hade hört honom säga att Satan flugit i honom.
Den arma flickan avled dagen efter av sina skador. Rättsläkaren var tydlig med att hugget varit dödsorsak.
Anna Britas dödsnotis
Rätten dömde Anders Magnus Henriksson för ”detta sitt grova brott sig sjelf till straff och androm till varnagel lif sitt mista genom halshuggning och derefter varda steglad”. I Örby husförhörslängd står det att han halshöggs den 6 april[10]. Jag har dock inte hittat något, vare sig om brottet eller om halshuggningen i tidningarna, konstigt nog.
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook: Genealogista
genealogista76@outlook.com
[1]Öxabäck (P) C:2 (1793-1851) Bild 7 / sid 7 [2] Öxabäck (P) AI:2 (1789-1805) Bild 28 / sid 47 [3] Örby (P) AI:5 (1819-1821) Bild 36 / sid 61, Örby (P) AI:3 (1815-1818) Bild 52 / sid 93 [4] Örby (P) C:1 (1762-1825) Bild 343 / sid 679 [5] Örby (P) AI:3 (1815-1818) Bild 17 / sid 23 [6] Örby (P) F:1 (1825-1861) Bild 9 [7] Örby (P) AI:10 (1832-1835) Bild 53 / sid 93, Örby (P) AI:9 (1829-1832) Bild 37 / sid 63, Örby (P) KI:4 (1823-1848) Bild 71 / sid 133 [8] Örby (P) AI:11 (1832-1841) Bild 34 / sid 47 [9] Marks häradsrätt (N, P) AIa:186 (1836) Bild 8390 [10] Örby (P) AI:11 (1832-1841) Bild 34 / sid 47
Kommentare