Carl Johan Johansson, senare Löv, föddes i Sätila och bodde som liten med mor och syster vid Rya Liden i Sätila där modern var piga. Modern hade kommit från Fotskäl några år tidigare med dottern Johanna Karolina[2] Båda barnen skrevs som oäkta. Ytterligare en gosse, Anders Robert föds senare[3] Inget av de tre barnen hade någon fader angiven i födelseboken vilket säkert inte gjorde familjens situation enklare.
Modern Augusta Andersdotter 1866-05-01 Sätila
Johanna Karolina 1893-04-27 Sätila, modern skriven i Fotskäl[4]
Carl Johan 1897-02-02 Sätila[5]
Anders Robert 1899-08-11 Sätila[6]
1899 flyttar den lilla familjen till Smälteryd[7]. Vid denna tid verkar gården ha tjänat som fattighus[8]
Längre fram i tiden kommer en f.d. föreståndare för fattiggården beskriva modern som ett dåligt exempel för de tre barnen, hon påstås vara oärlig. De två andra barnen lyckades väl här i livet men för Carl Johan var det värre. Enligt nämnda föreståndare hade gossen ständigt hittat på ofog. I skolan var han ”vanartig och hade icke lust till det som var godt, men i stället till det som var ondt, i synnerhet lögnaktighet”
Enligt församlingsboken ska ha han utflyttat till Borås 1914 men när han senare satt på Härlanda meddelades från Borås att man där aldrig sett röken av något flyttbevis[9].
Carl Johan hade i sin ungdom varit sysselsatt med tillfälliga arbeten i flera omgångar. Några av hans arbetsgivare vittnade om att han var bra på att arbeta men flera var eniga om att allt kanske inte var riktigt som det skulle med den där Löv. Det kunde hända att han rätt som det var avvek från arbetet och gav sig ut i skogarna. Dessutom var hans omdöme inte det bästa, hade han sprit i kroppen kunde han luras till lite vad som helst.
Vid ett tillfälle när han varit helt utan jobb hade han kommit hem till August Karlsson i Havredal, Älvsåker för att låna lite pengar tills han fick tag på ett arbete igen. Ingen hade varit hemma i stugan och när Löf märkte att dörren var olåst hade han gått in. Dörren från köket till nästa rum hade varit låst men efter lite letande hittade han en passande nyckel i ett skänkskåp. Väl där såg han ett skrivbord vars låsta lådor intresserade honom. Efter ytterligare sökande hittade han även denna nyckel och kunde med glädje konstatera att lådan innehöll en plånbok med flera stycken tiokronorssedlar. Han stoppade på sig en av dem, låste efter sig och gav sig av mot Ubbhult. Nyckeln till stugan tog han med sig. Han klarade sig några dagar på den mat han köpte för pengarna men snart slog hungern till igen och han återvände till Karlssons stuga och upprepade proceduren. När han ändå varit i trakterna besökte han en annan man, Anders Olsson och denne hade hört av Karlsson att han blivit bestulen. Olsson hörde sig för, Löv erkände och sprang till skogs. Hans avsikt var att ge sig iväg långt bort men när kölden slog till framåt kvällen lommade han tillbaka till Olssons stuga. Där fanns nu ett flertal personer, däribland August Karlsson. Åter igen tillfrågades Löv om de försvunna sedlarna och ännu en gång medgav han att han var skyldig. Denna gång hade han ingen möjlighet att ge sig av, de andra höll honom kvar.
Nu var ju stöld inte det enda han anklagades för. Även bedrägeri och sedlighetsbrott stod med som åtalspunkt. Bedrägeriet bestod i att han lurat till sig ett par stövlar i en skoaffär i Kungsbacka under falskt namn. Han använde sin broders Roberts namn, kanske tänkte han att det skulle ha större trovärdighet. Åtalspunkten sedlighetsbrott kom sig av att han förgripit sig på en ”sinnesslö” kvinna. Under en period arbetade han med att reparera en väg och då fick han mat i den stuga hon bodde i och där hon vårdades av sin familj. En dag när Löv kom in i stugan var det bara hon där och då såg han tydligen sin chans. Enligt honom själv hade hon legat på soffan fullt påklädd och han hade undrat om han fick lägga sig bredvid. Något redigt svar fick han inte, enligt läkarna var kvinnan ”sinnesslö, idiot och därtill vanför” alltifrån sin barndom och utomstående hade mycket svårt att kommunicera med henne. Han hade lagt sig där i soffan och påbörjat ett samlag, det första i hans liv uppgav han i förhör. Han hade sett kvinnan tidigare och kanske anat att hon inte riktigt var som andra men att det var så illa hade han inte förstått.
Vid något förhör var man tvungen att avbryta utfrågandet då han visat ”troligen simulerade, tecken till vansinne. Han slog sig med knuten hand i huvudet, utstötte väsande ljud och fäktade med armarna”
Efter rättegången i mars 1928 flyttades han från Varbergs kronohäkte till Härlanda[10]. Samma dag som han frigavs gick det tydligen snett igen.
Nedanstående efterlysning fanns att läsa i polisunderrättelser i slutet av mars 1929. Enligt Härlandafängelset frigavs Carl Johan den 27:e mars och detta brott skulle ha skett samma dag. [11]
Hans kompanjon verkar ha gripits omgående och denne dömdes också till 8 månaders straffarbete medan Carl Johan blev föremål för en sinnesundersökning som fördröjde processen[13] Under sommaren kom beskedet att han vid ”gärningens begående på grund av sinnessjukdom varit berövad förståndets bruk”[14]. Han slapp därför straff men det föll på länsstyrelsens lott att se till att han fick sådan vård att han inte blev farlig för den allmänna säkerheten[15].
1933 befann han sig tydligen på Restads sjukhus i Vänersborg, eller rättare sagt, han hade gjort det. Han och en annan av de intagna rymde och efterlystes i början av september[16] . I mitten av november meddelades att de båda hade återfunnits och förts tillbaka till sjukhuset[17]. I Dagens nyheter från denna höst kan man läsa att Löv greps i Fjärås. Han hade hållit till i trakten mellan Sätila och Fjärås och greps när han sov i en lada. Han misstänktes för en del stölder i trakten. Enligt tidningen var det inte första gången han rymde från Restad. Även föregående gång hade han tagit sig till dessa trakter.
1934 kom han till St. Sigfrids i Växjö[18]och tre år senare var han ute på rymmen igen. Denna gång var han inskriven på Salberga sjukhus i Sala men utackorderad hos en familj[19] Tiden i frihet blev kort, redan några dagar senare var han tillbaka igen[20]
I maj 1940 avvek han från arbetet i Norrby socken. Han beskrevs då som” 180 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, stort brett ansikte, mörkt gråsprängt hår, gråblå ögon, något infallet munparti, iklädd mörkblå randig kostym, mörkblå regnkappa, mörkblå eller grå hatt, ljusblå skjorta, rödrandig slips, svarta skor samt medför en cykel och en ryggsäck”[21]. Efter ungefär en månad var friheten slut för denna gång[22]
I september 1941 ger han sig återigen olovandes iväg från Salberga på en gammal cykel och en ny efterlysning går ut[23]. I november tas han tillbaka dit och sen har jag inte sett några mer efterlysningar efter honom. Så småningom hamnade han i Färgelanda som jordbruksarbetare. Huruvida det var ett vanligt arbete eller något han blev anvisad av kriminalvården förtäljer inte historien. Han blir i alla fall kvar där till sin död 1965[24]
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook: genealogista
genealogista76@outlook.com
[1] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000985_00019#?c=&m=&s=&cv=18&xywh=-180%2C1398%2C2785%2C1559 [2] Sätila (P) AI:18 (1891-1899) Bild 250 / sid 245 [3] Sätila (P) AIIa:2 (1899-1917) Bild 1030 / sid 324 [4] Fotskäl (P) C:1 (1861-1894) Bild 144 [5] Sätila (P) C:9 (1895-1917) Bild 310 / sid 26 [6] Sätila (P) C:9 (1895-1917) Bild 560 / sid 51 [7] Sätila (P) AIIa:2 (1899-1917) Bild 1230 / sid 344 [8] https://minnen.se/tema/platser/8000 [9] Härlanda kriminalvårdsanstalt (O) D2BA:17 (1928-1930) Bild 190 [10] Härlanda kriminalvårdsanstalt (O) D2AA:33 (1927-1928) Bild 3020 / sid 296, Härlanda kriminalvårdsanstalt (O) D2AB:5 (1925-1931) Bild 1570 / sid 153 [11] Polisunderrättelser (o) 1929 (1929) Bild 1360 / sid 263 [12] Polisunderrättelser (o) 1929 (1929) Bild 1370 / sid 265 [13] Polisunderrättelser (o) 1929 (1929) Bild 1540 / sid 299 [14] Polisunderrättelser (o) 1929 (1929) Bild 2840 / sid 559 [15] Polisunderrättelser (o) 1929 (1929) Bild 2840 / sid 559 [16] Polisunderrättelser (o) 1933 (1933) Bild 5010 / sid 949 [17] Polisunderrättelser (o) 1933 (1933) Bild 6710 / sid 1289 [18] Predikantens vid S:t Sigfrids sjukhus arkiv (G) AII:1 (1925-1936) Bild 660 / sid 58 [19] Polisunderrättelser (o) 1937 (1937) Bild 190 / sid 29 [20] Polisunderrättelser (o) 1937 (1937) Bild 310 / sid 53 [21] Polisunderrättelser (o) 1940 (1940) Bild 3530 / sid 697 [22] Polisunderrättelser (o) 1940 (1940) Bild 3980 / sid 787 [23] Polisunderrättelser (o) 1941 (1941) Bild 4710 / sid 727 [24] Sveriges släktforskarförbund, Sveriges dödbok 1860-2017
Comments