Rackare-Lotta/ Lotta-Bredina.
Förra gången skrev jag om Rackare-Lotta i Karl Gustav. Hon ska ha bott på Skärsjöholm och uppsöktes av många som mot betalning fick ta del av hennes speciella krafter och förmågor. Mest verkar det ha handlat om spådomar av olika slag men även en del trollkonster. Hennes mor ska ha hetat Norska-Marjana och även hon besatt krafter som hon ibland använde för att förgöra folk om man ska tro berättelsen. Här stod att hon lärt dottern sina konster när hon själv blivit för gammal. Riktigt så tror jag inte att det var, mer om det senare.
Norska-Marjana nämns i ytterligare en berättelse i Sägner från Skogsbygden, nämligen ”Norska-Marjana och prästen” (sid 72). Här berättas att Norska-Marjana hade kommit vandrande från Norge under kriget någon gång 1813-1814. När hon vid ett tillfälle uppehöll sig i Källsjö för att visa sina trollkonster och spå för pengar så födde hon ett barn som dog strax efter födseln. När den tjänstgörande prästen inte ville begrava barnet utan tillstånd från prosten i Fagered blev Marjana ursinnig. Hon följde efter prästen och skällde på honom och förutsade att han snart skulle dras i fördärvet av sitt drickande. Några år senare gick hennes spådom i uppfyllelse. Prästens supande tilltog så att han inte kunde sköta sitt ämbete och så småningom blev han avstängd av domkapitlet. Efter att ha varit på julotta i Källsjö och blivit full hittades han ihjälfrusen på annandagen.
Prästen i fråga finns med i Göteborgs stifts herdaminne och där nämns hans myckna drickande så något ligger det allt bakom historien[1].
Huruvida Norska-Marjana befann sig i Källsjö eller ej har har jag inte kunnat klarlägga. Jag hittar inget om hennes lilla barn vare sig i födelse-eller dödslängder. Uppgiften om att hon skulle kommit från Norge 1814 har nog inte mycket med verkligheten att göra. Vid det laget hade hon redan en liten dotter som föddes några år tidigare i Tölö, en flicka som ska bli huvudperson den här gången.
I sägner från Skogsbygden (sid 41) nämns också en kvinna vid namn Lotta-Bredina. Även hon befann sig i Karl Gustav när berättelsen utspelade sig:
Spöken på loftet
Det var en gubbe som inte fick vara ifred för spöken som höllo till på loftet o dånade värre. Då det inte blev någon ändring så gick han till Lotta-Bredina i Karl-Gustav o talte om saken.
Hon följde med men när hon kom dit så sade hon ifrån att hon skulle vara på loftet ensam annars kunde hon inte läsa bort spökena.
Spökena blevo borta, men när de skulle titta till fläsket i saltebaljan som stod där var där blett borta en hel del.
Det finns även en berättelse om henne i folkminnesarkivet. Den återges också i Fageredskrönikan 2015[2]
”Lotta-Bredina var namnet på en gammal gumma som gick omkring och tiggde här i sockna. Hon fick påfyllt i tiggarepåsen överallt rätt försvarligt. Men på ett ställe fick hon en gång litet eller intet och då blev hon arg och svor en dyr ed, att hon skulle tillfoga det snåla folket en eller annan skada.
Hon satt på soffan med sin påse jämte sig. Så tog hon upp ur den en skiva bröd och en flaska brännvin och begynte att äta och dricka. Hon gav också hönsen, som på den tiden bodde under samma tak som sina ägare. Hönsen gick på golvet och spatserade och fick bröd genomdränkt av brännvin och de åto det med god smak. Resultatet blev att de blevo svinfulla så att de raglade och trillade omkull på golvet. Då gick Lotta-Bredina.
Då husfolket såg hurudana hönsen voro och erinrade sig gummans ed, så trodde de fullt och fast på att hon förgjort dem. De sprungo ut och ropade in gumman och bjödo henne en stor summa penningar om hon bara botade hönsen. Då sade gumman, att om tre timmar skulle hönsen vara friska, vilket ock skedde. Betydligt rikare gick Lotta-Bredina sin väg.”
Efter att ha forskat vidare har jag kommit fram till att historierna om Rackare-Lotta och Lotta-Bredina nog hamnar om en och samma kvinna. Troligen med rötter bland resande. I de sammanhangen var det inte ovanligt att namn lades till och drogs ifrån under livets gång, vilket vi kommer att se här. Hennes barndom var sannolikt långt ifrån vad vi skulle kalla harmonisk och hon blev en i raden av flera generationer som på olika sätt hamnade i klammeri med rättvisan. Låt oss börja från början.
I november1810 föddes en liten flicka vid namn Bredina i Tölö socken. Namnet Lotta finns alltså inte med från början. Modern var en piga vid namn Mariana.[3]. Hon använder efternamnet Dragstedt. Epitetet Norska-Marjana syns inte till än, men längre fram i historien dyker det upp och det var egentligen det som gjorde att jag förstod att de två "Lottorna" var en och samma person. Hur Bredina tillbringar sina första år vet jag inte. Modern Marjana höll sig undan folkbokföringen och har inte lämnat så många spår i källorna, åtminstone inte som jag har hittat.
I augusti 1819 föder Marjana ännu ett barn, denna gång i Veddige[4]. Inget namn anges men barnet verkar överleva åtminstone den första tiden eftersom det nämns i sockenstämmoprotokollen efter moderns död en dryg månad senare. Marjana anges som kringvandrande hustru men det står inte till vem. Faddrar till barnet var Lars Knutsson och Klarina Charlotta Kristina. Två av de namnen lägger Bredina till som sina senare.
Mariana Dragstedt dör 1819-09-21 i Veddige[5] Hon var omkring 40 år gammal vid sin död och nu blir det socknens ansvar att ta hand om de två barnen. I Veddiges sockenstämmoprotokoll från 1819 kan man läsa om hur en Olof Falk förbundit sig att för en summa av 16 riksdaler 32 skilling ta hand om den sjuka ”Norrskan” Mariana Dragstedt och hennes två barn. Hon hade kommit åter till socknen efter att kronofogden Malmstedt förpassat henne dit, detta eftersom det var här hon fött sitt andra barn alldeles nyligen. Nu hade hon avlidit och de två barnen stod alldeles ensamma i världen. Sockenstämman skulle nu ta ställning till vilken ersättning Olof Falk skulle få när situationen nu ändrats. Olof själv sa att han önskade minst 40 skilling om dagen då det lilla barnet krävde ständig omvårdnad på grund av sin ringa ålder . Detta beviljades[6]
Man beslutade också att ”ofvannämnde Norrskas 2:ne barn skulle tillsvidare, innan Socknemännen hunnit inhämta Konungens höga befallningshafvandes yttrande om denna sak, af socknen vårdas och försörjas på det sätt, att det äldsta barnet genom kringvandrande en dag hos hvarje åbo skulle underhållas; och det yngsta inaccorderas mot det billigaste pris hos någon, som känd för ömhet, ville åtaga sig dess vård”
Bredina, som var knappt nio år gammal, fick alltså vandra runt mellan gårdarna i Veddige. Hon fick inte, som småsyskonet, bli kvar på en och samma plats utan skulle ständigt förpassas vidare till nästa ställe. Vad gör detta med ett barn?
Jag kan inte återfinna henne i kyrkböckerna förrän runt 1830 då hon är i 20-års åldern. Då är hon piga i Lars Jeppesgård i Gödestad. Under tiden här gör hon sig skyldig till att förfalska ett prästbevis vilket leder till att hon blir ärelös[7]. Nu hamnar han för första, men inte sista gången på kronohäktet i Varberg. Under sina olika vändor här använder hon sig av olika namn. Förnamnen växlar mellan Lotta och Bredina och Dragstedt ersätts någon gång av Andersdotter.
I anteckningar från Varbergshäktet i början av 1834 står Bredina Dragstedt anklagad för förfalskning[8]. Det finns också en anteckning om att hon överförs till Halmstads kurhus då hon är ”såsom behäftad af venerisk sjukdom”.
I mars samma år förs hon till Himle häradsrätt och där dömdes hon att mista äran och böta 13 riksdaler och 16 skilling Banco eller straffas med 12 dagars vatten och bröd. På grund av sitt tillstånd blir det återigen kurhuset i Halmstad efter de rättsliga förhandlingarna. I oktober avtjänades själva straffet och hon kommer tillbaks till häktet i Varberg, nu kallas hon förutom Dragstedt även Andersdotter.[9] Det är nu dags för henne att få tag på en laga tjänst. Kanske är det nu hon kommer till Lindberg för i någon anteckning står det att hon tagits i tjänst där efter Varbergs fästning[10]. I mitten av 1830-talet skrivs hon som piga hos Sven Olsson i Göthar Larsgården (Lindberg nr 5)[11]. Efter en kort period flyttar hon till en annan gård i socknen och blir piga hos en Johannes Bengtsson och hans familj i Trönninge nr8. Nu använder hon efternamnet Börjesdotter.
Hennes tidigare brott fanns nämnt i inflyttningsattesten till Lindberg[12]:
Hon har alltså dömts ärelös efter att ha förfalskat ett prästbevis. I anslutning till ovanstående finns ett dokument skrivet i Lindberg där det står att hon är från Hunnestad och att hon tjänat hos båda bönderna som nämnts härovan men att hon på grund av oskickligt och otroget förhållande skickats därifrån. Här nämns också ytterligare en dom som ska ha utfärdats 1839 samt att hon fött oäkta barn.[13] Domen som utfärdades av Wiske häradsrätt 1839 gällde första resan stöld[14].
När hennes son Johan Berndt föds i Lindberg 1836-08-19 så står det att modern heter Bredina Klaurina Charlotta Dragstedt[15]. När sonen var sju år gammal så blev han ett fall för socknens fattigvård. Bredina var häktad och någon måste ta sig an den minderårige sonen. Att det blev just Lindbergs socken berodde på att det var hos Johannes Bengtsson i Trönninge som Bredina senast varit mantalsskriven. Man beslöt att den som tog sig an barnet för resten av innevarande år skulle få en ersättning på sju riksdaler och 24 skilling[16]. Det blev ett köpslående då den bonde som kunde tänka sig uppdraget begärde mer än så. Till slut enades man om 10 riksdaler men Anders Bengtsson, som skulle ta hand om pojken, menade att om det var så att pojken var alldeles utblottad på kläder så behövdes mer understöd från fattigkassan. Året efter var det ingen som ville åta sig uppdraget att ta hand om Johan Berndt. Därför beslutade man istället om sockengång, 8 dagar på varje ställe[17]. Hans öde verkar bli ungefär som moderns när han nu som åttaåring vandrar runt på bygden för att förhoppningsvis få åtminstone de mest basala behoven tillgodosedda. Hur det gick för honom längre fram i livet återkommer vi till i ett senare inlägg.
Bredina fortsätter på sin inslagna bana. Hon är svår att följa i den vanliga kyrkobokföringen men genom små notiser i tidningar och i fängelseanteckningar så ser man att hon inte lyckas hålla sig borta från brottslighet framöver heller. Hennes kyrkoskrivningsort är alltjämt oklar, hon beskrivs som kringvandrande när hon nämns i tidningarna. Men, med tanke på berättelserna från Karl Gustav så måste hon ha befunnit sig en hel del i de trakterna. Sonen Johan Berndt bodde där när han skaffat familj så det verkar troligt att hon då och då var i krokarna
När hon i oktober 1846 hamnar på häktet står det inget om ålder eller härkomst, bara stämpeln spinnhushjon. Hon mellanlandar bara i Varberg och förs vidare till Göteborg. Hon har egentligen inte gjort sig skyldig till något brott om jag förstår det rätt, inte så som vi tolkar det idag i alla fall. Hennes brott var försvarslöshet, vilket innebar att hon inte hade någon fast tjänst och därmed inte kunde försörja sig. Sådana lösdrivare kunde, precis som i hennes fall, förpassas till tvångsarbete. Detta hände Lotta Bredina flera gånger. Under denna fängelsevistelse sattes hon i mörk arrest i 16 dagar som straff för att hon stulit från en annan fånge. Hennes kunskaper beskrivs som ringa men hon är läskunnig. Hon kan dock inte skriva.
1853 har hon en ny namnkombination igen. Hon kallar sig för Brita Andersdotter men Bredina Dragstedt står också skrivet under. Nu anger hon att hon är från Älekulla, född i Torestorp. Även denna gång var det bötesstraff men eftersom hon sannolikt inte hade några tillgångar så blev det fängelse på vatten och bröd i istället, i13 dagar denna gång.
1862 passerar hon återigen Varbergs kronohäkte för vidare transport till Göteborg. Nu använder hon namnen Bredina Claurina Charlotta.. Hon förs till Kronospinnhuset i Göteborg, straffad för andra resan stöld till tre års arbete.
1874 kan man läsa följande i Halmstadbladet[18]:
Vid detta tillfälle dömdes hon aldrig utan släpptes på fri fot. I anteckningarna från Varbergs kronohäkte får vi nu för första gången en bild av hur hon såg ut. Hon var ca 155 cm lång, hade gråbruna ögon och mörkbrunt hår, ovalt ansikte, rak näsa och stark kroppsbyggnad.
I fängelsets kyrkobok finns en annan intressant uppgift. Här står att hennes fader uppgives vara komminister Dragstedt i Bollebygds pastorat. Sanningshalten i detta påstående får vi nog aldrig veta. Hon och modern har i alla fall troligen tagit hans namn precis som de plockat på sig en del andra namn genom åren.
Några år senare nämns hon i förbifarten när sonen Johan Berndt är inblandad i en förfalskningshistoria. Man skriver att han är son till ”Illa kända kringstrykande qvinnspersonen Lotta Bredina Dragstedt”
När hon dör 1893-03-08 i Karl Gustav anges det att hon hör hemma i Lindberg.[19]. Hon har också blivit tilldelad ett annat födelsedatum som inte stämmer med det som angivits innan. Med tanke på hur hon bytt namn fram och tillbaka, förfalskat prästbevis och levt som kringvandrande är det kanske inte så konstigt att alla uppgifter inte är korrekta när det är dags för bokslut.
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook: Genealogista
Källor:
Carlstedt, B-M (2012) Sägner från Skogsbygden
och [1] Skarstedt C W ((1878) Göteborgs stifts herdaminne [2] Fagereds pastorats hembygdsförening (2015): Krönika från Fagereds pastorat 2015.(sid 48) [3] Tölö (N) CI:3 (1761-1815) Bild 1950 / sid 357 [4] Veddige (N) CI:2 (1816-1854) Bild 150 [5] Veddige (N) EI:1 (1816-1854) Bild 260 [6] http://www.lokalhistoria.nu/result_view?eoh_page=true&eoh_page_id=ved0439.xml&eoh_markup_words=Mariana&eoh_title=Veddige%2c+1819-10-03 [7] Hunnestad (N) AI:2 (1810-1841) Bild 221 / sid 429 [8] Varbergs kronohäkte (N) DIIIa:1 (1830-1926) Bild 420 [9] Varbergs kronohäkte (N) DIIIa:1 (1830-1926) Bild 640 [10] Lindberg (N) HII:4 (1830-1847) Bild 1380 [11] Lindberg (N) AI:3 (1827-1835) Bild 8 / sid 11 [12] Lindberg (N) HII:4 (1830-1847) Bild 1390 [13] Lindberg (N) HII:4 (1830-1847) Bild 1380 [14] Lindberg (N) AI:3 (1827-1835) Bild 8 / sid 11 [15] Lindberg (N) CI:3 (1823-1864) Bild 850 / sid 165 [16] http://www.lokalhistoria.nu/result_view?eoh_page=true&eoh_page_id=lin0918.xml&eoh_markup_words=Dragstedt&eoh_title=Lindberg%2c+1849-04-22 [17] http://www.lokalhistoria.nu/result_view?eoh_page=true&eoh_page_id=lin1172.xml&eoh_markup_words=Dragstedt&eoh_title=Lindberg%2c+1844-12-17 [18] www.tidningar.kb.se Halmstadbladet 1874-03-13 [19] Karl Gustav (N, P) CI:5 (1886-1894) Bild 620
Varbergs kronohäkte (N) DIIIb:28 (1873-1875) Bild 450 / sid 38
Varbergs kronohäkte (N) DIIId:10 (1872-1882) Bild 390 / sid 709
Varbergs kronohäkte (N) DIIIb:18 (1862) Bild 260 / sid 21
Göteborgs kronospinnhus (O) DIIIaa:4 (1860-1864) Bild 780
Varbergs kronohäkte (N) DIIIb:9 (1853) Bild 350 / sid 32
Varbergs kronohäkte (N) DIIIb:4 (1846) Bild 1190 / sid 111
Göteborgs kronospinnhus (O) DIIId:1 (1838-1880) Bild 14 / sid 11
Yorumlar