Ur Sägner från Skogsbygden s 26
På det numera ödelagda torpstället Dammsåsen fordom tillhörigt Linhult, nu Näs i Karl Gustavs socken levde i slutet av förra seklet en gubbe vid namn Ola Pålsson, som starkt trodde på trolltyg och talte mycket om lyktegubbar.
Så en dag var Ola i den närbelägna gården Elmhult (Fagered) på slagtröska, som pågick till långt fram på kvällen, så att klockan var väl vid pass midnatt då Ola traskade iväg. Nu är det så att förbi Elmhult flyter Tranån, och vid denna låg Elmhults kvarn, vid den tiden hade en man mördat en gumma som sedan ropade emot värskifte. Det var mycket mörkt och Ola var mörkrädd så när han fick höra gumman ropa blev han förskräckligt rädd och tog till att springa allt vad tygen höll men knall fall, då trillade han omkull-så upp igen i en hast för han hade fått se en lyktgubbe som han sa, på hinsidan ån. Sedan han kommit över ån så ropade han till lyktgubben ”Lys upp, din djävul”. Då lyste han upp så ”Dammsåsen” kunde gå hem utan vedermödor och kullfall. När de kom fram på gården där en jätteoxel stod lyste gubben så högt att det riktigt sprakade i trädet. Då kastade han ett mynt till lyktegubben så blev han kvitt den.
Torpet Dammsåsen
I denna lilla historia ryms både spöken och lyktgubbar. Man kan tänka sig att den stackars Ola och andra i hans närhet tyckte sig se och höra både det ena och det andra under mörka kvällar. Förmodligen var det många som var så övertygade om att dylika väsen fanns där i skogarna att det tedde sig helt självklart att det var otyg i farten när något oförklarligt dök upp. Vad gäller den stackars mördade gumman så finns det en sann historia bakom hennes tragiska död. Jag skulle dock inte kalla henne för gumma, den kvinna jag hittat var inte mer än 28 år när hon dog. Hon hette Anna Andersdotter och var gift med en man vid namn Sven. De hade en liten pojke, Bengt, som var två år vid tillfället. År 1814 skrev prästen i Fagered så här i dödboken:
18 september begrovs Anna Andersdotter från Älmhult som fanns liggande död över en sten vid ån nära Böke kvarn men efter skedd behörig besiktning befanns vara mördad genom ett slag som krossat benet å vänstra tiningen. Banemannen är ej ännu upptäckt men….
Kanske hade han mer att förtälja som han inte ville skriva här...
Mer om fallet kommer i nästa inlägg.
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook: Genealogista
genealogista76@outlook.com
Comments