En sen aprilkväll 1879 gick, eller kanske snarare raglade, några män hem efter ett kalas i Torestorps socken. Några av männen vek av för att bege sig hem till sitt medan tre stycken fortsatte mot Redslegården där de alla hörde hemma. Det var Johannes Helgesson och hans systersöner Johan Berndt och August Eriksson. Bröderna Eriksson trätte med varandra där på vägen och Johannes försökte få dem att lugna sig. Det var inte första gången, och inte sista heller...
Johannes syster Cajsa hade haft ett hårt liv. Tre av hennes barn hade dött som små och hennes make hade hittats hängande i ett träd en bit från gården[1]. Hon hade då lämnats ensam med tre barn. Dottern hade gift sig och flyttat hemifrån men de båda sönerna bodde alltså kvar i Redslegården. Den äldste hade tagit över hemmansdelen efter fadern. Den yngre, August, bodde med modern på undantaget, något den omkring 25-årige ynglingen var mycket missnöjd med. Han ville köpa halva gården men storebror Johan Berndt vägrade. Detta var troligen orsaken till osämjan dem emellan. Den blommade upp med jämna mellanrum och deras morbror Johannes hade sett dem hota varandra med yxor och andra tillhyggen vid flera tillfällen. Nu var det alltså dags igen. Att det förmodligen fanns några glas innanför västen på dem båda två gjorde sannolikt inte saken bättre.
När de väl kommit hem gick Johannes in till sig och haspade dörren. Strax efteråt kom Johan Berndt och ville bli insläppt. Johannes vägrade att släppa in honom. Då tog Johan Berndt en svinho som fanns utanför och slog den mot dörren så att dörrkroken gav med sig. Han tog sig in i stugan och gav sig på Johannes men denne lyckades vräka ut honom genom dörren. De män som haft sällskap med dem på hemvägen hade hört tumultet och begett sig till Redslegården där de mött Johan Berndt som sa att han blivit slagen och Johannes som berättade om sin sönderslagna dörr. Johan Berndt fick bäras till sin bostad, sannolikt berusad. De två nytillkomna besökarna följde med Johannes in i hans hus. De blev vittne till hur Johan Berndt kom tillbaka ännu en gång och skällde och domderade men nu lyckades hans fru få med honom hem. En stund senare kastades en sten mot ett fönster i Johannes hus. Ingen såg vem som kastade den, men naturligtvis föll misstankarna på Johan Berndt.
Hur kan vi veta att den här aprilkvällen slutade på detta sätt? Jo, två år senare tas händelsen upp i rätten i samband med ett annat, grövre brott. Bröderna Erikssons osämja slutade nämligen med en tragedi. Jag tackar Gunnel Toft för att jag fått ta del av hennes gedigna arbete med att skriva av rättegångsprotokollen som skrevs i samband med detta[2].
Bröderna Erikssons trätande fortsatte alltså. August var inte intresserad av att gå som dräng och bo på undantag resten av livet, han ville ha halva gården. Johan Berndt som var gift och hade tre små barn hade inget intresse av att sälja. Deras mor Cajsa sa senare att hon ofta märkt att August var vred på sin bror för att denne inte ville gå med på att sälja halva gården till honom. Han hade yttrat en rad hotfulla meningar angående sin bror. Hon hade flera gånger varnat sina söner för osämja och varit rädd att de skulle skada varandra. Ett vittne berättade att Johan Berndt vid ett tillfälle bett om att få låna ett gevär för att kunna försvara sig mot sin bror. Vittnet vägrade dock att låna ut något vapen.
Den 18 februari 1881 får syskonfejden ett fasansfullt slut. Johan Berndt hade denna dag varit i Öxnevalla tillsammans med en bekant. När de anländer till Redslegården framåt kvällen får de se August komma körandes med ett lass ved. Johan Berndt anser att August skövlar hans skog medan August upplyser om att veden är tänkt till deras gemensamma mor och att den som bekant ingår i hennes undantagskontrakt. Bröderna råkar i bråk och plötsligt skriker August; ”Kors, nu skar han ihjel mig!”. Modern Cajsa var i sin stuga och hörde sönerna bråka. Hon hade tänkt att hon skulle ge sig ut och försöka få dem att sansa sig men innan hon hann så långt så hade August kommit rusande med en illa skadad arm som det blödde ymnigt från. Cajsa hämtade hjälp men de lyckades inte få stopp på blodflödet. En man från socknen som var erkänt skicklig på att förbinda sår tillkallades men det tog en timme innan han anlände. Han lyckades möjligen få blödningen att minska något men smärtan gjorde att August omöjligt kunde hålla armen stilla och dessutom hade han förlorat mycket blod redan innan. Bud skickades till provinsialläkare Comstedt i Skene, 2 mil bort, men August hann avlida innan han kom fram.
Två dagar senare förhörs Johan Berndt[3]. Han hävdar att han aldrig avsett att skada eller döda sin bror utan att skadan uppkommit under deras bråk när August råkat stöta i den fällkniv Johan Berndt haft med sig. Anledningen till att han haft kniven vid tillfället var att han skulle skära loss ett rep på den drög (kälke) han haft med sig under dagens resa. Han hade under dagen tagit en fem-sex supar och var kanske inte alldeles klar över vad han gjorde, berättar han. Han var dessutom rädd att bli överfallen av sin bror då de varit i osämja en längre tid. Anledningen till detta var att August ville köpa en del av gården av honom.
Fler vittnen kallas in och de bekräftar att bröderna gjort sig kända så som fridstörare. Mannen som varit med på resan den olycksaliga dagen berättar att han hörde brödernas bråk på gården efter hemkomsten. Johan Berndt hade följt med sin kamrat in i boningshuset men sen gått ut till August igen, även om kamraten och Johan Berndts hustru bett honom att låta bli. I mörkret utanför hörde vittnet hur slag utdelades och att August plötsligt skrek till. August ska sedan ha rusat in i sitt och moderns hus och sen tillbaka till Johan Berndts hus där han sedan blev kvar. Blodet forsade från hans högra arm. Obduktionen visade att blodförlusten var stor och att flera muskler och nerver blivit avskurna.
Rättegången fortsatte några veckor senare[4]. Och nu tog man även upp anklagelsen om hemfridsbrott hos morbrodern Johannes två år tidigare. I väntan på rättegången befann sig Johan Berndt på länscellfängelset i Vänersborg[5].
I noteringarna från fängelset i Vänersborg anges att han är 5fot och 9 tum lång (ca 174 cm). Han hade ljust hår, blå ögon, trubbig näsa, långlagt ansikte och stark växt[6]. Man kan också läsa vilka klädespersedlar han hade med sig vid ankomsten; två rockar, två par byxor, en väst, en tröja, två skjortor, två halsdukar, två par strumpor, ett par träskor, en mössa, hängslen och en livrem.
Den 23 mars föll domen. Johan Berndt dömdes för dråp till nio års straffarbete. Han tas till häktet i Borås samma dag.
Tyngden av dådet blev för tung att bära och natten mellan 23-24 mars tar Johan Berndt sitt liv[7]. Fånggevaldigern Gabrielsson förhördes samma morgon. En fånggevaldiger var en fångvaktare som ansvarade för transporter av fångar[8]. Han hade kommit med Johan Berndt Eriksson till häktet kvällen innan. Johan Berndt hade då varit ”något nedstämd till lynnet” men ingen anade att han funderade på att ta livet av sig. Han hade önskat att få kaffe på morgonen och med anledning av detta hade en kvinna vid namn Anna, som hade hand om köket vid häktet, gått mot hans rum tidigt på morgonen. Hon hade genom ett fönster sett Eriksson hänga där inne och larmat Gabrielsson. När stadsfiskalen och överpoliskonstapeln anlände öppnades häktet och man fann Eriksson livlös. Han hade hängt sig med hjälp av en livrem som han haft på sig när han kom dit kvällen innan.[9]
Rådhusrätten i Borås beslutade att han skulle begravas i tysthet. I Torestorps dödbok kan vi läsa om 27-årige August Ericsson i Redslegården som blev ”ihjelskuren af brodren Johan Berndt Eriksson”.[10]
Flera tidningar runt om i landet skriver om fallet. Man skriver som följer;
Tidningen Fäderneslandet 1881-03-09[11]
”Borås. Brodermord- Den 18 Febr. på aftonen tog hemmansegaren Johan Berndt Eriksson i Reslegården, Torestorps socken sin broder, ogifte August Eriksson i Reslegården af daga genom et knifhugg i öfre delen af högra armen. Knifven har gjort sådant sår, att förblödning skett. Emellan bröderna har en längre tid osämja varit rådande och vid omtalade tillfälle hade Johan Berndt blifvit uppretad på brodern, derför att denne å broderns skog hemtat ett lass ved åt deras moder, som har undantag från gården. Gerningsmannen är häktad och kommer att till länscellfängelset införpassas”
Johan Berndts självmord nämns i ett flertal tidningar
Sedan Marks häradsrätt genom utslag den 23 i denna månad dömt förut omnämnde Johan Berndt Ericsson från Torestorp Redsleg. att för dråp å sin broder Magnus Ericsson och förövat hemfridsbrott hållas till straffarbete i nio år, så har bemälde Johan Berndt Ericsson, som tillbringade natten till den 24 i samma månad uti Borås häkte för att därifrån forslas till länshäktet, nämnde natt förkortat sitt liv genom hängning[12]
Jag kan inte låta bli att tänka på hur människorna runt omkring påverkades av denna tragedi.
Hur var det för den stackars änkan? Förmodligen hade hon haft en svår tid redan under äktenskapet med tanke på vittnesmålen om hot och hetsigt humör hos såväl maken som svågern. Hon blev lämnad med tre små barn, precis som svärmodern blivit omkring 20 år tidigare. Hur såg man på henne i socknen? Vågade man möta hennes blick eller såg man bort? Hon fick ytterligare ett barn något år senare. Han föddes i februari 1882 och dog redan i mars samma år. Fader till detta barn var en man gift i socknen[13]. Hon gifte senare om sig med en annan man och fick med honom ytterligare ett barn.[14]
Jag tänker på modern Cajsa. Hur överlevde hon detta? Av de sex barn hon fött till världen fanns nu bara ett kvar. Tre små som inte överlevde sina första år, maken som tog livet av sig och sönernas ständiga konflikt som slutade med ett dråp och ett självmord. Hur orkade hon fortsätta? Hon bodde kvar under Redslegården på undantag hos Johan Berndts änka och hennes nye man tills hon avled av ålder 1902 [15]
Jag tänker också på hur sådant här förmodligen tystades ner i sin samtid. Nu när det gått så lång tid är det fascinerande att hitta historien men då ville man troligen helst glömma och förtränga. Min mormors morfar bodde ju där, mitt i det här skeendet. Han måste ha påverkats av att kusinen slog sig in i huset, skrek, hotade och kastade sten mitt i natten. Det måste varit ett trauma för honom och alla andra runtomkring när hans ena kusin slog ihjäl den andre. Det måste satt djupa spår i en elvaårig pojke.
Charlotta Andersson Sandberg
facebook: genealogista
[1] Torestorp (P) C:2 (1834-1861) Bild 156 / sid 377 [2] Marks häradsrätts arkiv, vol. Ala:311: 3/3 1881, nr 251; 23/3 , nr 252, Borås rådhusrätt och magistrat (P) 1954:4993 (1881) Bild 107, https://minslaekt.blogspot.com/2011/03/lite-mer-om-brodermordet-i-redslegarden.html https://minslaekt.blogspot.com/2010/ [3] Marks häradsrätts arkiv, vol. Ala:311: 3/3 1881, nr 251; 23/3 , nr 252 [4] Marks häradsrätts arkiv, vol. Ala:311: 3/3 1881, nr 251; 23/3 , nr 252 [5] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIga:6 (1872-1881) Bild 3670 / sid 458 [6] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:32 (1880-1881) Bild 1230 [7] Torestorp (P) C:3 (1861-1894) Bild 227 / sid 31 [8] https://www.vanersborgsmuseum.se/samlingar/samlingarna-berattar/fantastiska-foremal/fanggevaldiger---ett-fangslande-yrke/ [9] Borås rådhusrätt och magistrat (P) 1954:4993 (1881) Bild 107 [10] Torestorp (P) C:3 (1861-1894) Bild 227 / sid 31 [11] https://tidningar.kb.se/2605199/1881-03-09/edition/157844/part/1/page/3/?q=Johan%20Berndt%20AND%20ved%20AND%20un&from=1881-01-01&to=1881-12-31 [12]https://tidningar.kb.se/4112688/1881-03-28/edition/156009/part/1/page/3/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc https://tidningar.kb.se/4112714/1881-03-29/edition/145112/part/1/page/2/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc https://tidningar.kb.se/4112756/1881-03-30/edition/146391/part/1/page/3/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc https://tidningar.kb.se/2811213/1881-03-31/edition/147682/part/1/page/5/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc https://tidningar.kb.se/4112701/1881-03-31/edition/154465/part/1/page/2/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc https://tidningar.kb.se/2755970/1881-04-06/edition/154477/part/1/page/3/?q=Torestorp%20AND%20mord&sort=asc [13] Torestorp (P) AI:13 (1872-1881) Bild 255 / sid 249 [14] Torestorp (P) AI:14 (1882-1897) Bild 118 / sid 115 [15] Torestorp (P) C:4 (1895-1932) Bild 1850 / sid 21,
Torestorp (P) AIIa:1 (1897-1925) Bild 1330 / sid 123
Comments