I förra inlägget gick vi igenom vilka som levde på torpen vid Österbo under Brättingstorp Storegård (Risäng). Jag gick även igenom skifte-kartan som delade upp Örbygårdarna och mina tankar om vilket som skulle kunna varit det första torpet från 1790-talet. I dagens inlägg kommer jag försöka reda ut alla liv fram till 1900. I boken ”Där färdvägar mötas” nämns tre torp under Österbo och det är de tre torpare som jag kommer utgå ordningen efter. Slutligen, så är det här min tolkning av kyrkoboken.
Vid det stora skiftet bytte gårdarna skogsmarker och Österbo kom att flyttas från Brättingstorp Storegård till Lydde och de här flyttar kan vi tydligt utläsa i husförhörslängden. Bläddrar vi först till Brättingstorp Storegård kan vi här läsa att torparen Lars Stefansson med sin familj flyttade till Lydde 1852. Men det här var ingen fysisk flytt utan familjen skrevs under Lydde. Och det här är inget ovanligt att läsa i kyrkböckerna, vilket man som nybörjare inom släktforskning kanske misstolkar. Därför är det intressant att jämföra kyrkböckerna mot befintliga kartor på historiska kartor på Lantmäteriets hemsida.
Den förre torparen, nu backstugusittaren Sven Persson med familj skrevs aldrig under Lydde utan stannade kvar under Brättingstorp Storegård. Om de flyttade in på en annan backstuga under gården kan man aldrig veta. Hans son Elias som gifte sig och fick några barn i stugan fick en tragiskt vändning 1855. Sonen Karl gick bort knappt 3 år gammal i slag och den nyfödda dottern Carolina avled i magplågor. Elias med familj flyttade 1857 till Lilla Kalvsjöås under Lundsbol medan föräldrarna Sven och Ingrid levde vidare på backstugan. Så vem tog över den gamla backstugan under Lydde? Den fanns ju med på Lyddes skifte-karta från 1860.
På torpet Olstorpet under Galtholmen Nedregården levde torparen Andreas Olofsson med sin hustru Stina Andersdotter. Andreas hade en dräng Per Svensson arbetande hos sig som var gift med Katrina Andreasdotter. Per var född hemmansson till Sven Jonsson och Helena Jonsdotter på Kinna Arvidsgården. 1840 flyttade han ut för att arbeta som dräng på Velingstorp Skattegård. Något år senare flyttade han vidare till Kinna Backagård och där träffade han pigan Katarina Andreasdotter på Olstorpet. Katarina blev gravid och i all hast gifte de sig den 2 april 1846. Åtta dagar senare föddes deras son Sven på Olstorpet men han gick bort endast 2 år gammal i slag. Per flyttade från Kinna upp till Olstorpet och våren 1849 föddes dottern Anna Stina och tre år senare sonen Johannes. 1853 flyttade den lilla familjen från Olstorpet och upp till Österbo och de kommande åren föddes dottern Sofia och sonen Sven.
Inne hos torparen Lars Stefansson gick åren under 1860-talet under sin nya husbonde på Lydde. Dottern Johanna Brita gifte sig 1866 med torparen Nils Bengtsson på Nyhagen under Lekvad Binkagård i Berghem och flyttade dit i början av 1867. Tre dagar innan julafton samma år gick Lars bort 76 år gammal och lämnade sin andra hustru med barnen på torpet. Sonen Karl gifte sig till hösten 1868 med torpardottern Lovisa Andreasdotter från granntorpet Ramnhult under Trantorp och han tar över torpet Österbo. Knappt en månad efter vigseln föddes här sonen Frans och två år senare dottern Anna Emilia. Karls yngre halvbror Johannes gjorde värnplikten 1870 och kom ut som soldat Johannes Larsson Ask. Han tog över soldattorpet Bollaresten under Örby Högen och året därpå flyttade även hans yngre syster Lotta in. Johannes gifte sig den 27 mars 1874 med sin piga Lotta Gustavsdotter från Kinna, född i Surteby och de kommande 24 åren fick de barnen Leon Hjalmar, Augusta Eleonora, Frans Hilmer, Gustav Leander, Ernst Ferdinand, Albert Verner, Karl Edvin Reinhold, Tekla Charlotta, Karl Gottfrid och Karl Gottfrid. Systern Lotta flyttade ut från Bollaresten 1874 när brodern gifte sig och hon kom att arbeta som piga under Brättingstorp Eriksgården. Hon lämnade jorden livet allt för tidigt när hon gick bort den 10 december 1882 endast 31 år gammal.
Fortsätter vi hos Österbos nya torpare Per Svensson flög 1860-talet också förbi men den 9 september 1871 omkom Per i en vådlig händelse under färd med järnvägen. Vilken järnväg det var framkommer inte men vid den här tiden fanns inte allt för många järnvägsspår i vårt avlånga land. Vi hade stambanorna Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö samt Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga. Pers hustru Katrina blev nu änka med deras fyra barn mellan 11 och18 år gamla men den 11 mars 1878 gick sonen Johannes bort endast 25 år gammal.
Hösten 1876 byggdes ett nytt torp öster om de två tidigare och det kom senare att kallas ”Pälsakullen” eller ”Pälsatorp”. Hit flyttade det nygifta paret Kristian Berntsson och Lotta Larsdotter. Kristian var arbetskarl från Fritsla och född på Vrå i Torestorp till Bernt Karlsson och Kajsa Svensdotter. Hans hustru Lotta Larsdotter var inte Lars Stefanssons dotter då hon gick bort ogift. Utan Lotta arbetade på Källäng och var född på Elledala under Torp Övregård i Berghem. Hennes föräldrar var soldat nr.13 Lars Tor och Johanna Bengtsdotter. De fick de kommande tre åren döttrarna Ida Eleonora och tvillingarna Selma Kristina och dödfött flickebarn men även Selma Kristina somnade in redan 1 år gammal. Tio dagar innan dotterns bortgång flyttade sömmerskan Anna Fredrika Bengtsdotter in som hyrande på Pälsakullen med sin oäkta dotter Ellen Berncelia. Och hon har en egen liten berättelse att förtälja som jag fått ta del av från ättlingen Annika Ryndal.
Vi börjar hela historien med Anna Fredrikas två år yngre syster Rebecka Augusta. För det var troligtvis tack vare henne som Anna Fredrika kom ner hit till Marks härad några år senare. Rebecka Augusta flyttade 1864 som 20-åring från Fristad ner till soldattorpet Ekåsen, även kallat Kvistatorpet under Lida i Seglora. Hon flyttade med det nygifta paret, soldat Nils Peter Båld, Klara Andersdotter och deras nyfödda son Johan Alvin från Fristad. Klara var som Rebecka Augusta född i Gingri socken och mycket troligt också vänner. Rebecka Augusta flyttade ut efter ett år ner till Hult Övregård i Kinna för att arbeta som piga. Där arbetade hon i fyra år innan hon hösten 1869 flyttade upp till Basterås i Fritsla. Men redan efter två år flyttade hon vidare till Gunnbo Östergård i Örby och med sig hade hon nu sin äldre syster Anna Fredrika från Gingri.
Systern Anna Fredrika även kallad Rika kom att leva i en stuga under Gunnbo men troligtvis levde även systern där. Anna Fredrika strök kläder här men man kan tänka sig att de sydde en hel del också då de båda var sömmerskor. Samma år som systrarna flyttade dit, flyttade även drängen Karl Magnus Karlsson från Mjöbäck till Gunnbo Västergård. Han var några år yngre än Anna Fredrika och de kom att få ett väldigt intimt förhållande. Systern Rebecka Augusta flyttade upp till Seglered Mellangård i oktober 1872 och året därpå flyttade hon tillbaka upp till Gingri. Seglered Mellangård är idag Viskadalens folkhögskola. Anna Fredrika som då levde ensam kvar i stugan i Gunnbo blev nu gravid och i samband med det flyttade hon ner till Hult Övregård i Kinna. Nio månader senare föddes hennes oäkta dotter Ellen Berncelia. Drängen Karl Magnus i Gunnbo kom att neka faderskapet och det slutade med att Anna Fredrika drog han inför rätta. I rätten framkom det att väninnor till Anna Fredrika vittnat om att de sett Karl Magnus ligga i hennes säng som stärkte faderskapet till Ellen Berncelia. Men efter några rundor gjordes det upp utanför rätten.
När dottern var 1 år gammal flyttade de upp till torparen Börje Bengtsson på Ekedalen under Gullberg Backagård och då kom de även närmare fadern Karl Magnus. På Ekedalen levde de som inhyses i nästan sex år innan de flyttade 3,5 kilometer upp i skogen till Österbo. Två år tidigare hade drängen Karl Magnus flyttat tillbaka till Mjöbäck. Hösten 1884 flyttade Anna Fredrika vidare med sin dotter ner till backstugan Stugan ”Hagen” under Trantorp. Den här stugan låg inte långt från korset från Trantorp upp till Ramnhultet och Österbo. Dottern Ellen Berncelia flyttade våren 1888 in vid gården Trantorp efter att modern Anna Fredrika gifte sig den 1 februari 1888 med änklingen och hemmansägaren Andreas Gustavsson på Hässlehult Övregård i Skephult. Anna Fredrika flyttade sedan upp till Skephult hösten 1888 där hon fick fem bonusbarn. Hon ska även i Skephult hållit sig sysselsatt som självlärd barnmorska och kanske hade hon redan tidigare gått runt bland torpen vid Österbo med en hjälpande hand? Ellen Berncelia flyttade kort efter till Kinna Backen, Kinna Sanden och 1889 flyttade hon upp till sin mor i Skephult. 1890 flyttade hon vidare till gården Källebergshed där hon gifte sig med hemmanssonen Johan Johansson den 15 december 1893. Här kom deras familj att växa upp och många år senare gick jag en intressant promenad i historiens vägar med Ellen Berncelias barnbarn Sture och dottern Annika.
Nedan kan ni se ett fint porträtt av Anna "Rika" Fredrika och hennes make Andreas Gustavsson. Och visst ser Rika ut som en kvinna som kan klara sig själv! Fotografiet är lånat av Annika Ryndal.
Knackar vi nu på hos Karl Larsson i granntorpet vid Österbo växte familjen de kommande åren men inte utan sina tragiska händelser. Efter att Anna Emilia föddes 1870 fick hon syskonen Gustav, Emma Sofia, Klara Erika, Johan och Johan Axel. Den 30 januari gick Karls mor Maja Lisa bort 68 år gammal och sommaren 1880 gick både Emma Sofia och Johan bort några dagar ifrån varandra. Någon dödsorsak nämns dock inte och granntösen Selma Kristina gick bort samma år. Sommaren 1881 föddes sonen Johan Axel och två år senare dottern Maria Viktoria. Men hon somnade in redan dagen efter och Karls hustru Lovisa några dagar senare. Någon dödsorsak antecknas inte men troligen var det efter komplikationer vid dotterns födelse. Karl satt nu där ensam med fem barn mellan 2 och 15 år gamla. Men han kom att slippa sina dagsverken nere i Lydde för redan året därpå flyttade Johannes Börjesson in med sin hustru Susanna Nilsdotter och dotter Matilda. Karls äldsta son Frans flyttade till Fotskäl när han blev 15 år gammal. De resterande barnen flyttade ut 1889. Anna Emilia upp till Borås, Gustav till Backa medan de två yngsta Klara Erika och Johan Axel sattes på fattighuset i Hult, nuvarande Två skyttlar. Nu levde Karl ensam som inhyses och utfattig med den andra familjen fram till sin död sommaren 1894.
Hos den nya familjen Börjesson gifte sig dottern Matilda den 28 december 1886 med torparsonen Linus Andreasson från Kyrkobacken under Hallalycke. Han flyttade upp till Österbo där deras döttrar Selma Maria och Nelly Josefina föddes de första åren. Våren 1893 gick Matildas far Johannes bort och hennes make Linus tog över torpet. Året därpå föddes deras tredje dotter Gerda Matilda men när hon var exakt 1 år gammal gick modern Matilda bort endast 32 år gammal i lungsot. Nu satt Linus där med tre små döttrar och svärmodern Susanna Nilsdotter på torpet. Men det dröjde knappt ett år innan de flyttade från torpet och in på torpet Hanamosse som ligger närmare Kalvsjön. Linus gifte om sig sommaren 1896 med Lovisa Henriksdotter på Ramslätt i Fritsla, född på granntorpet Hulebäck. Svärmodern Susanna flyttade ut tidigt 1897 till sin son Anders Johansson på Högshult, vilket han tog över när Johannes, Susanna och dottern Matilda flyttade in på Österbo. I början av 1900 framkom det även i prästens anteckningar att Linus och Matildas äldsta dotter Selma Maria var född med hjärnskador.
”Selma Maria är klen till förståndet men ej fullt idiot. Lärt … alla bokstäver, ofrivilliga rörelser med armar, ben och mun. Förstår det man säger till henne om vanliga ting, som hon …. Då ofrivilliga ryckningarna i kroppen och jämrandet med munnen…”
Selma Maria gick bort den 31 oktober 1903 endast 13 år gammal och några dagar senare flyttade den lilla familjen vidare till Kinna Sandens arbetsbostäder. Vem som flyttade in på torpet får ni läsa om en stund.
Inne hos Katrina, Pers änka gick deras äldsta och ogifta dotter Anna Stina bort sommaren 1886, 37 år gammal. Sonen Sven som arbetade nere vid Lydde tegelfabrik, träffade där pigan Johanna Maria Magnusdotter och de fann ett tycke för varandra. Den 23 december 1886 gifte de sig och Johanna Maria flyttade upp till Österbo med sin oäkta dotter Anna Olivia. Berättelsen om Johanna Maria, född i Öxabäck och fadern till hennes dotter Anna Oliver kan man läsa i Charlottas blogginlägg ”Kalla fötter” från den 10 augusti. Sven tog över torpet från sin mor 1887 och samma år föddes deras gemensamma son Johan Adolf. Hans syster Sofia gifte sig året därpå med torparsonen August Svensson på Lästabacken under Gunnbo Östergård och flyttade in hos hans föräldrar. Lästabacken låg bakom Svänasjö kyrka i Haratången. Sven och Johanna Maria fick under 1890-talet barnen Knut Martin, Anders, Hildur Teresia och Axel Leonard. Men dottern somnade in endast en månad gammal.
På bilden nedan ser ni ett fotografi över Lydde Tegelbruks arbetare från 1902. Herren som är belyst ska vara "Sven på Österbo" och här ska han vara 42 år gammal, alltså två år äldre än mig själv (Nicklas) då. Fotografiet finns i Gamla Kinnabilder del 2 och här kan man även se att barnarbete var högst inne den här tiden.
Inne på Pälsakullen föddes de kommande åren döttrarna Selma Augusta, Ada Emilia, Alma Eulalia och sonen Karl Edvin. Men 1897 gick Kristian och Lottas flyttlass från Österbo. De flyttade ner till Johannesdals fabriks arbetsbostäder där Kristian arbetade fram till sin död den 10 november 1905, han blev 66 år gammal. Men redan ett år efter att de flyttade ner gifte sig dottern Ida Eleonora med torparsonen Eckner Wallerius Johansson på torpet Ljunglid under Kinna Storegård. De fick där barnen Elsa Linnéa, Svea Josefina och Rut Astrid innan det vintern 1905 flyttade in i deras nybyggda hus Bergsbo under Kinna Stom. De kommande fem åren fick de här dottern Alice Valborg och sonen Bror Axel Alarik. Efter Kristians bortgång gifte sig dottern Selma Augusta med fabriksarbetaren Karl Adolf Svensson på Kasthall. De fick tre barn där, en odöpt flicka som var dödfödd och de två sönerna Karl Einar Harry och Sven Albert. Karl Adolf blev senare järnvägsarbetare och familjen flyttade in som hyrande på Charlottenlund under Kinna Herr Jonsgård. Ett år senare gick lasset ner till Berghem. Kristians son Karl Edvin flyttade ut någon månad efter systern upp till Borås. Hustrun Lotta och de två döttrarna som blev kvar flyttade ut den 11 november 1913 till Bergsbo. Dottern Ada Emilia som arbetade på Kinnamark köpte loss huset från sin syster Ida Eleonora när de byggde Malmslätt som senare fick namnet Syrenen. Ena dottern Elsa Linnéa till Eckner och Ida Eleonora gifte sig 1919 med Oskar Vilhelm Pettersson och de flyttade in på Viskaström. Modern och änkan Lotta gick bort 1930 men systrarna levde kvar in på 1900-talets andra hälft och huset Bergsbo kom i folkmun bli kallat ”Tösernas”. Man kan säga att de flesta av Kristians barn blev fabriksarbetare och barnbarnen växte upp nere i Kinna. Har vi några släktingar här som läser vår blogg som skulle kunna fylla på lite information om början 1900-talet och några bilder?
Nu ska Kristians torp enligt boken ”Där färdvägar mötas” bli ödet och rivas i början 1900-talet.
Här kommer jag stannade för det här inlägget och fortsättningen om de två andra torpet dyker upp om tre veckor. Jag nämner en hel del torp i den här serien och därför tänkte jag skapa en liten karta där jag markerar ut de platser som nämns och hittar på kartorna. Det kanske känns som de var väldigt utspridda men egentligen levde nästan alla på gårdarnas skogsskiften och då bara något stenkasst ifrån varandra. En hel del av torpen har även försvunnit med åren.
Länk till Charlottas inlägg ”Kalla fötter” https://www.glomdvarld.se/post/kalla-f%C3%B6tter
Ha en fortsatt bra dag!
Comments