top of page

Vad berättades det om i tidningarna under nödåren i Marks Härad?

Uppdaterat: 13 feb. 2022

I december förra året delade jag i Marks Härads Släktforskarförenings tidning Mark Rötter en artikel om vad dagstidningarna skrev om just nödåren här i Marks Härad. Det var en fortsättning av en tidigare artikel där jag hade gått igenom dödligheten med siffror och liten reflektion över dem. Jag hade inför den här artikeln gått igenom tidningar.kb.se tidningsarkiv mellan åren 1857-1871 och över 180 artiklar för att få den sammanfattningen ni kommer få läsa nedan. Jag kommer även länka till en del av artiklarna i slutet för dem som vill läsa de i sin helhet. Det finns så mycket som jag inte fick med, men då skulle man kunna skriva en bok.

Man pratar alltid om "nödåren 1867-69" men det var så mycket mer som ledde fram till de här hemska åren. I alla fall för oss här i Marks härad.


Under 1850-talet hade vi en stor ökning i vävnadsindustrin och vår befolkning. Dessa väverier sysselsatte inte bara kvinnor och barn där hemma i stugorna, utan även en stor del av männen också. Jämför man våra grannar Kind och Wedens häraden som även hade vävnadsindustrier. Slutade de aldrig riktigt sköta sitt jordbruk där Mark i stället misskötte jordbruket och levnadskostnaderna ökade i bygden. Men de högre priserna tog i början inte så hårt på Markborna och det kan läsas i Borås Tidning 1857.

”Lyckligt är, att den lätta afsättningen af wäfnadstillwerkningar har under de sista åren beredt fullt tillräcklig tillgång till härtill hörande sysselsättning, så att de högt stegrande priserna på lefnadsförnödenheter icke warit för de obemedlade så tryckande, som förhållandet eljest skulle warit”.

Det här var dock bara början i en lång neråtgående kurva. Världens första finanskris slog till i USA hösten 1857 och handeln blev kraftigt berörd i Sverige, inte minst för våra väverier som importerade engelskt bomullsgarn. Och arbetarnas löner kunde sjunka mellan hela 25-33 procent. I slutet av 1857 rapporterades det även om hur dåligt skörden hade blivit efter ett år av dåliga förhållanden. Och detta gällde även 1859 där skörden knappt blev medelmåttig.


Nu när 1860-talet gör sitt intåg har vi en skör befolkning och en vävnadsindustri som saknar råvaror till sina produktioner. Våren 1861 bröt det amerikanska inbördeskriget ut och bristen på bomull blev ännu större då stora mängder bomullsbalar och fält brändes upp i krigets spår. I Stockholm hade skeppet Carl XV gått på grund och de lyckades bärga hela 1200 balar bomull men 700 balar hade drivit ut till sjöss. Detta visar på hur desperata man var för att få hem bomull till landets väveriindustri. Med ett stegrande pris på bomullen de närmsta åren och allt fler blev arbetslösa. Började invånarna ge sig ut för att tigga och i flera tidningar kunde man läsa

”… att från wissa delar af Länet och särdeles Marks härad kringstrykande personer åter börjat utwandra och beswära allmänheten med bettlande…”

Under större delen av 1860-talet kunde man läsa att invånare strök runt i norra Halland, till och med inne på Varbergs gator. Men det var inte bara tiggeri som invånarna sysslade med. Utan det förekom en hel del fler stölder där även barn var inblandade. Sedelförfalskning var också ett brott som det skrevs om ett par gånger. Uti Älekulla under 1862 och i Berghem under den senare halvan. Spriten blev hårt begränsad för att städja de fattigas drickande. Men i Horred hade det funnits en lönnkrog under den större tiden av 1860-talet. Här hade ett gräl börjat mellan ”supbröderna” och en man hade blivit slagen så illa att han omkom två dagar senare. Orsaken till bråket sägs ha varit att mannen några år tidigare hade ärvt en tunna guld.


Nöden i landet hade kungen inte missat och han anordnade stora vägprojekt runt om väst Sverige med statliga medel. Det statliga bidraget var för att sätta invånarna i arbete i stället för att bara ge dem pengarna. Marks härad fick 1863 ett anslag på 60.000rdr till vägomläggningar. Den gick från Viskebacka i Sundholmen ner till Halländska gränsen via Kungsäter och Karl Gustav. Även en större bro skulle byggas över Viskan i Sundholmen. Men det här räckte inte och efter ett möte mellan förläggarna på Skene gästgivaregård samlades det in 500 tunnor av spannmål som skulle gå till fattigunderstöd. Sven Andersson från Kinna Sanden och Sven Eriksson på Rydboholm skänkte hela 100 tunnor var. Sven Eriksson hade även på egen bekostnad underhållit sina anställda trots att de endast arbetade 1 till 2 dagar i veckan. Förutom vägbyggen och förläggarnas gemensamma insamling av spannmål skapades det även en förening där man kunde få en årspremie för ”odlingsflit”. Då jordbruket hade ersatts av väveriindustrins sysslor, tyckte Hushållssällskapet att man skulle uppmuntra invånarna till att bruka sina marker igen som var en säkrare framtid för den enskilda individen.


1863 var ett händelserikt år för att försöka städja svälten och arbetslösheten och det lugnade faktiskt ner skrivningarna i tidningarna. 1865 kan vi läsa att ännu mer pengar har anslagits till vägomläggningar. Hela 120.000rdr för vägen mellan Borås och Sundholmens gästgivargård och andra mindre vägomläggningar. Freden slöts i det amerikanska inbördeskriget men det fortsatte vara tufft för invånarna i Marks härad. Våren 1867 beskriver Svenska Syslöjdskommitté väverskornas hårda lott så här.


”Det är i Thorestorps socken, Marks härad. Bomullsgarn lemnas af s. k. förläggare, boende till största delen inom Örby och Seglora pastorater i norra delen af häradet, der wäfwerskorna ha att hemta det på twå a tre mil från sin bostad och dit wäfnaden sedan af dem återbäres, då de i wäflön bekomma 1 a 3 öre pr fot. Wäfstolar, som icke utmärka sig för någon synnerlig konstfärdighet i arbete, tillwerkas inom socknen och kosta 10 a 12 Rdr. Omkring 600 qwinnor äro sysselsatta med wäfnad, och anwändes wanligen den öfriga familjen till spolning. Bomullswäfnaderna försäljas af förläggarne genom deras reseexpeditörer öfwer hela riket, äfwensom i Norge. Dessa äro de som skörde winsten af denna näringsgren och blifwa i allmänhet förmögna, då wäfwerskorna deremot icke ens kunna förtjena födan för sig och sin familj och derjemte försumma allt arbete i hemmet. Då icke penningar kunna på annat sätt anskaffas, måste detta sätt anlitas. Befolkningen saknar till följd af sin uppfostran helt och hållet håg och fallenhet för andra husslöjder, äfwensom i allmänhet för allt ansträngande arbete.”

Den här texten ni nyss läste tycker jag speglar bra hur hårt det var under 1860-talet. Att man fick åsidosätta alla sina vardagliga sysslor som skulle kunna ge ett bättre liv men i verkligheten fungerade det inte så. Inte bara var det dåligt betalt till väverskorna men priserna på livsmedelsprodukter var nu så höga att potatisen kostade mer än 10rdr, rågen mellan 25-30rdr. Omvandlar man 10rdr till dagens värde i kronor skulle det vara ungefär 550kr. Och den stora orsaken till priserna var den höga arbetslösheten. Socknarna kunde inte heller ta hand om de fattiga, som gjorde att folk blev skrivna som fattighjon.


En annan stor händelse som skrevs om 1867 var frihandelsavtalen. Vår inhemska industri var rädda för att det här skulle hämma och beröva all utväg för att försörja sig. Och med detta sätta ännu fler invånare i nöd. Nu när den inhemska tillverkningen kunde räddat folket, blev möjligheten till att importera vävnads- och garnvaror från utlandet en broms i återhämtningen. I Torestorp och Surtebys pastorat skall hälften av befolkningen redan ha övergivit sina hem vid den här tiden. Och en insändare från Kinds härad hade beskrivit

”…kan man icke färdas någon dag utan att träffa flera sällskaper med tre t.o.m. tio personer i wharje flock, alla bettlande från nämnda pastorat. Uti dessa arma warelsers anleten och utmärglade kroppar wisar sig tydligen den betydliga skillnaden från wäfnadsindustriens förläggare inom Marks härad, såsom skillnaden war emellan de sju feta och de sju magra nöten”. Det var inte bara frihandelsavtal som satte press på vår befolkning dessa år. Det infördes folkskoleinspektion och statsbidrag till skolan i Sverige. Och prästen från Surteby förklarade situationen så här. ”för närwarande finnas inom församlingen mellan 70 och 80 gossar och flickor af 18 á 20 års ålder, som ännu icke kunnat konfirmeras för bristande innanläsningsförmåga, o.s.w.”

Att det fanns bristande läskunskaper berodde till en stor del av att föräldrarna hellre hade sina barn i olika sysslor i hemmet än att de skulle gå till skolan. Och man förstår det lite när det var så tuffa tider för att skrapa ihop det lilla man kunde till hushållet.


I slutet av 1867 samlade Landshövdingen Greve Sparre alla vävnadsförläggarna i Marks härad till Borås Rådhus för att diskutera vad man kunde göra åt den tuffa situationen. Det föreslogs att man skulle skicka över en eller två erfarna personer till Nord Amerika för att försöka få en bredare spridning av vävnaderna men inget beslut gjordes vid det mötet. I ett senare möte diskuterade det även om att besöka Södra Amerika. Några dagar senare höll de på att diskutera hur det skulle finansieras och Landshövdingen Sparre hoppades kunna hjälpa till med upp till halva kostnaden.


Våren 1868 hade även Generalmajoren Ludvig Henrik Benjamin Westfelt från Öresten rest upp till huvudstaden för att diskutera en ekonomisk lindring till häradets sydvästra delar som Fotskäl, Surteby med flera fattiga och utarmade socknar. För i de socknarna inom vävnadsdistriktet rådde inte samma nöd, men att de fick leva väldigt enkelt. I Borås Tidning beskrevs det

”nu såsom alltid måste lefwa ytterst inskränkt och enkelt; men folket är arbetssamt, wandt wid umbäranden och ej klagande öfwer sin tarfliga lott, sin hafrekaka, sillbiten och kaffekoppen, dess förnämsta föda.”

Några veckor senare kom beskedet om understöd till de behövande i Mark på hela 20.000rdr. 10.000rdr skulle gå till räntefria lån av pengar eller spannmål till de mest utsatta socknarna, med återbetalning under åren 1870, 71 och 1872. De resterande 10.000rdr skulle gå till de nödlidande som inte har möjligheten att själva skaffa sig ett arbete i antingen pengar eller spannmål. Och för kontroll av pengarna fick kronofogden i Marks skattemyndighet ansvaret att på lämpligaste sätt fördela summan.


Mitten av sommaren 1868 hade torkan varat ett bra tag och en stor skogsbrand hade härjat i trakterna av Strömma i Sätila. De som brukade den magra jorden hade det inte heller så lätt i den här torkan. Borås Tidning skriver i slutet av augusti.

”Grödan, som från såningstiden warit utsatt för stark torka och hetta, nu helt och hållet inbergad, med undantag af potäterna. Hwad wårsäden beträffar har densamma i allmänhet warit ganska klen…Då den starka hettan ännu fortfar, så är det icke osannolikt att den wäntade efterskörden på wåra ängar helt och hållet uteblifwer. Det kan icke heller gerna blifwa annorlunda, då wattnet till och med i brunnar och källor uttorkat på flera ställen, sa gamla trowärdiga män wid 85 års ålder berätta, att de aldrig upplefwat ett år af så länge fortfarande torka.”

Höstskörden som hade förväntats bli ok slog fel och påföljden av detta blev att bönderna inte hade tillräckligt med föda till sina kreatur över vintern. Så de började sälja av dem till slakt och man exporterade kreatur via tåg till Danmark, Tyskland och från Göteborg över till England. En slaktare Frögren från Stockholm skall ha köp upp ett större parti slaktoxar till ganska höga priser jämfört mot marknadspriserna. ”Härifrån afsändes med jernwägen 2 a 3 wagnslaster i weckan och kommer afsändningen att fortgå till fram i Februari månad nästa år”. Det var givmilt och bönderna här omkring gjorde verkligen allt för att klara av den kommande vintern med den lilla skörd som man kunde få.


De värsta åren har nu passerat men för invånarna i Marks härad har det inte helt ännu vänt. Dåliga skördar, lite penningar och inga jobb har skapat en väldigt dålig levnadsstandard som en insändare i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning berättar efter en genomresa i bygden.

”han ingenstädes bevittnat en sådan nöd, ett sådant elände, som bland väfvarbefolkningen i Marks härad. Hvad som uti H.-T. anföres om dessa arbetares bostäder, deras bleka, utmärglade utseende, deras genom svält och öfveransträngning förstörda helsa, deras uthungrade, trasiga barn, är ett beklagligt faktum, som uppväcker hos menniskovännen känslor af djupaste deltagande för befolkning, som, med ett öfvermåttan öfveransträngande arbete, hvilket lägger dem i en förtidig graf, endast medelst en till svältkur gränsande diet förmår uppehålla sin eländiga tillvaro.”

Förutom alla skrivningar om nöden och bidrag till de behövande. Såldes även en hel del fastigheter på auktion under 1860-talet. Fredagen den 6 augusti 1869 skulle hela sju styck fastigheter auktioneras ut på Sundholmens gästgivargård. 1. Grevared Larsa- och Brottegården 500rdr 2. Törestorp Nohlgården för 200rdr 3. Haraldsgården 400rdr 4. Apelskog 400rdr 5. Smedsbo 500rdr 6. Kataskog 300rdr och 7. Boet 400rdr. Det här är endast några av de alla gårdar som gick under klubban det här årtiondet.


1869 var året som det äntligen blev en bra skörd och detta stärkte den fattiga befolkningen. När 1870-talet började, byttes de tragiska artiklarna ut om de fattiga markborna till de vanliga ärenden som hölls på Skene Gästgivargård så som auktioner och de olika sommar- å vinterting mm. Vävnadsindustrin och husslöjden ökade sakta och med nya förbättrade maskiner gjorde produkterna ännu finare och effektivare som konkurrerade kraftigt mot kontinentens stora vävnadsindustrier. Med detta kom en bättre tid och vävnadsindustrin i Marks härad exploderade. Vill man själv ta del av alla de här tidningarna kan man hitta dem på Kungliga biblioteket i Stockholm eller på www.tidningar.kb.se.


Källor: Den första krisen, redeye.se https://www.redeye.se/arena/posts/1857-den-forsta-krisen

Valuta konvertering


Tidningar.kb.se

Om artikeln inte öppnas så klicka på rutan i datumlinjen och sedan gå tillbaka. Oftast brukar artikeln visas då.


Borås Tidning 1857-04-09 - Misskötsel av jorden


Folkets tidning 1857-05-08 - Fattigt och inge jobb


Tidning för Wenersborgs stad 1858-07-01 - Finanskrasch i Amerika och lägre löner


Post- och inrikes tidningar 1862-01-04 - Inbördeskriget i Amerika, bränner bomull


Aftonblader 1862-01-27 - Artikel om "Den svenska hemslöjden"


Borås Tidning 1862-03-11 - Folket börjar gå runt och tigga


Borås Tidning1862-09-23 - Dålig potatisskörd familjer flyttar till Amerika


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1862-12-03 - Arbetsstöd, ombyggnation av vägen mellan Borås och Sundholmen


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1863-04-17 - Stopp i väverierna


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1863-04-28 - En väverskas utgift och lön


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1863-05-16 - Den givmilde fabrikören Sven Eriksson


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1863-10-19 - Uppmuntran till torpare och backstugesittare att börja odla marken igen


Borås Tidning 1866-09-26 - Koleran kom med Viskan från Borås


Wäktaren 1866-11-01 - Husvävnaden


Fäderneslandet 1867-01-02 - Anklagar förläggarna


Tidning för Wenersborgs stad 1867-01-15 - Staten skapar mer arbete åt folket


Folkets Tidning 1867-03-22 - Väverskor från Torestorp


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1867-06-03 - Höjda livsmedelspriser och fattigdomen i häradet


Norra Hallands Tidning 1867-07-10 - Folket glömt leva av marken


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1867-10-01 - Tiggeriet i Halland en plåga


Stockholms Dagblad 1867-11-23 - Sparre vill skicka två säljare till Amerika


Borås Tidning 1868-04-08 - Nöden inom sydvästra Marks härad


Borås Tidning 1868-05-20 - Om nöden i Marks härad


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1868-08-31 - Torka och dålig skörd


Fäderneslandet 1868-11-14 - Dålig årsskörd


Stockholms Dagblad 1869-04-22 - Studentspektakel i Uppsala för insamling till de fattiga


Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1870-07-13 - Vittnesbörd


Borås Tidning 1870-10-15 - Bra skörd och husslöjd

53 visningar

Liknande inlägg

Visa alla
bottom of page