Efter att Charlotta delade Lerstugu-Caspers öde i det förra inlägget. Blev jag självklart nyfiken av att modern Hella gifte sig och flyttade upp till Örby. Vilka från Örby/Skene/Kinna trakten kan vara ovetande släkt med den här mannen som fick sig ett sådant tragiskt slut? Egentligen skulle jag dela fortsättningen av Österbo men det här blev väldigt spontant. Och jag kan avslöja redan nu att den här historien också innehåller tragiska öden.
Men vi börjar väl där Charlotta slutade. Hella Karlsdotter levde i Karl Gustav där hon den [1]7 oktober 1822 födde sonen Lars utanför äktenskapet. Fadern var inte från trakten utan drängen Hans Larsson arbetade på [2]Yttre Berg i Kinna och var född på soldattorpet Duse under Assberg Nilsagård i Örby Socken. [3]Det här soldattorpet ska i folkmun ha legat längst med grusvägen mellan Assberg och Heagärde, en bit efter stenbrottet där fårtunneln ligger upp till höger. Nilsagårdens senare soldattorp uppfördes ner till vänster på åkern. Hans föräldrar var Lars Asp och Anna Andersdotter och han var äldst i en barnaskara på fem. Syskonen var Anna, Johannes, Anders och Brita. [4]Men när kriget i Pommern nalkade blev fadern Lars inkallad. Den 14 mars 1807 stormade soldaterna fransmännens försvar men misslyckades grovt. 57 soldater stupade och 118 sårades eller blev tillfångatagna ur Älvsborgs regemente. Hemma i Sverige blev nu änkan Anna ensam med fem barn i åldrarna 13-3 år och den nya soldaten Anders Gustav Rod skulle ta över soldattorpet. Rotebönderna lyckades samla in virke som räckte till att sätta upp en liten stuga till änkan och barnen. Den här stugan kom att få namnet Hultås men kallades i folkmun för Svältåsen och uppfördes på Haby Skåkagårds utmark. Till Svältåsen skulle även Lars Asps företrädare soldat Hans Rosenlunds änka Annika Eriksdotter flyttat till som gick bort 1808. Går man runt Heasjön till höger så låg stugan efter Mosslunds jordkällare. Det ska enligt lokala historien funnits tre olika platser av samma torp här men tydligaste grunden är Mosslunds torpgrund vilket man kan se om man tar av stigen mot Assberg. En liten upphöjning av torpgrunden kan man se på vänster sida innan stigen blir mindre. Mosslund var den siste brukaren av Hultås och torpet flyttades ner till Vävarvallen.
När vi först kan läsa om Hultås eller Hultåsen var vi inne på [5]1810-talet och hennes äldsta barn Hans och Anna hade flyttat ut. Sonen [6]Johannes som var sex år yngre än Hans gifte sig 1824 med Anna Öjersdotter från Velingstorp och tog över backstugan. Hans syster Britta stod nu som sjuk och modern bräcklig. [7]Johannes och Anna kom att få flera barn de kommande åren men marken där uppe var inte den bästa så det var nog svårt att klara sig. När Johannes var i sina 30 år blev även han antecknad som bräcklig. Fortsättningen om Hultås kan man läsa i boken [8]Där färdvägar mötas.
Hans arbetade på [9]Skene Bengtsgården som dräng innan han flyttade upp till Yttre Berg tidigt 1820-tal. Här träffade Hans sin blivande hustru Hella Andersdotter och hon blev gravid. Den 7 oktober 1822 föddes på Å Tolsgård eller Skattegården i Karl Gustav deras son Lars utanför äktenskapet. Men de båda gifte sig kort därefter den 31 december nere i Karl Gustav. Nu flyttade Anna och sonen Lars upp till Örby socken där Hans blivit statdräng under Örby gårdarna. Familjen levde de första åren på Örby hed men blev aldrig skrivna där, utan stod [10][11][12][13]”Socknens slut”. Här föddes sommaren 1825 [14]tvillingarna Johannes och Kristina men Johannes somnade in redan dagen efter. De flyttade senare in i Hans gamla föräldrahem Duse med soldaten Anders Gustav Rod, innan de till sist flyttade in på den nybyggda fattigstugan Maden under Ljunga. Efter 14 år av att inte bli skrivna någon annanstans än ”Socknens slut” fick de äntligen ett eget hem. [15]1836 flyttade familjen in på den obesuttna backstugan Kåklevslid även kallat ”Sjuarns” i folkmun och [16]Liden i äldre husförhörslängder. Namnet Sjuarns uppkom efter att den tidigare brukaren Sven Rosengren var Salpetersjudare. Han hade som uppgift att göra salpeter, vilket han utvann igenom att värma upp den urindränkta jorden han samlat in från närbelägna ladugårdarna. Det skickade han senare vidare för kruttillverkning till krigsmakten. Den sista brukaren var den avskedade och bräckliga soldaten Johannes Svensson, hans hustru Britta Andersdotter, deras tre söner Sven, Andreas och Anders samt Johannes mor och änka Anna Larsdotter som ”Går på socknen fattighjon”. Men Johannes gick bort i lungsot en månad efter deras son Anders föddes endast 32 år gammal. Britta kom senare att gifta om sig sensommaren 1820 med torparen Bengt Håkansson från Kinna Herr Jonsgården som flyttade in på backstugan. De fick leva tillsammans i åtta år innan Britta gick bort i lungsot den 11 oktober 1828, 58 år gammal. Bengt och Brittas barn flyttade därefter ut från stugan som kom att stå obesutten i 8 år innan Hans och Anna flyttade in.
Hans kom i fortsättningen att gå under namnet Sjuare-Hans i bygden. Sonen Lars flyttade ut 1841 ner till Brättingstorp Mellangård för att arbeta som dräng i ett år innan han flyttade upp till Velingstorp. Här träffade han pigan Anna Olofsdotter från Lydde Olofsgården och hon blev gravid. De båda gifte sig den 27 april 1850 och de flyttade till Brunareberg som inhyses. Till hösten föddes deras son Johan August. Men allt var inte bara lyckligt det här året utan det skedde en otroligt tragisk olycka under sommaren. [17]Morgonen den 22 juni skulle fångvaktaren Håkan Stolt gå in med mat till de häktade nere vid det gamla tingshuset. Det här var dock inte vilka fångar som helst utan herrarna från rånmordet av Erik Håkansson på Hulta kvarn. När Stolt öppnade dörren fick han ”toalett” spannen över huvudet och de häktade rymde där ifrån i all hast förutom en person som Stolt fick tag på. Stolt ringde sen i tingshusklockan för att uppmärksamma rymningen och folk strömmade till tingshuset för att se vad som hänt. Därefter började jakten på rymlingarna och Hans Larsson var en av de sökande. Hans hade kommit i kapp en av rymlingarna som fort klättrade upp i ett träd. Hans ropade till rymlingen att han skulle komma ner men så dum var han ju inte. Så Hans började själv ta sig upp i trädet, var på rymlingen tog chansen att hoppade ner på Hans, vilket båda föll ner på backen. Hans landade så illa på ryggen att han kom att bli totalförlamad och säng liggandes resten av sitt liv. Håkan Stolt kom senare att få en silvermedalj med blågult band som bevis på visad nit i tjänst och den finns än idag kvar i släkten. Han hade året innan tagit avsked som soldat och flyttat in på torpet Kåklev från soldattorpet Lillarehall, ovanför Hans Larsson på Kåklevslid. Tycker dock lite synd om Hans som offrade sig för att ta till fånga rymlingarna och skadade sig så illa utan att få något för det. Jag hoppas allt att Stolt var och besökte sin fattigare och sängliggande granne innan han gick bort.
På Kåklevslid levde nu den utfattige och förlamade Hans med hustrun Hilda ”Hella” och dottern Kristina. Men den 16 februari 1858 gick hustrun Hilda bort i ålderdom, 72 år gammal och lämnade dottern Kristina kvar med fadern Hans. Nu fick vi även till slut veta hur det gick för Lerstugu-Caspers mor Hella från Karl Gustav. Skicket på den gamla stugan började nu sakta förfalla och den blev i så dåligt skick att Hans och Kristina fick flytta in på rotestugan ”fattigstugan” som låg halvvägs från Kåklev till Hultås, nere i en fuktig håla. Sex år efter hustruns bortgång somnade nu Hans in den 19 februari 1865, 70 år gammal. Dottern Kristina levde nu själv i fjorton år innan hon gick bort sommaren 1879, ogift, barnlös och 54 år gammal.
Det här var slutet på den gamla stugan Kåklevslid men än levde ju Lerstugu-Caspers halvbror Lars. Vi har nu några år att ta igen men den nyblivna familjen stod till en början som [18]inhyses under Brunarebergs backstuga. Troligtvis levde de inte inne hos Nils Andersson på Brunareberg utan i en egen stuga på dess mark. På en skifte-karta över Velingstorp från 1860 kan man se en byggnad söder om det bostadshuset som senare kom att bli Stora Brunareberg fram till det byggdes nytt runt 1960-70-talet. Kan det här varit Lars inhyses stuga innan skiftet må tro? I registret stod det ”3 husplaner” vilket betyder tre hus men inte vad för typ. Nere i Velingstorp nämns ”ladugårdplan” i samma skifte och kanske skulle det även gjort det här om de hade en ladugård vid Brunareberg? Enligt Sveriges bebyggelsebok ska Nils Anderssons hus vara byggt runt 1850 vilket stämmer överens med platsen från skifte-kartan samt flygkarta från 1960-tal.
Inne hos Lars och Anna föddes sommaren 1853 sonen Elias men han gick bort ett år senare i slag. Nästan exakt ett år senare, sommaren 1855 föddes åter ett barn på Brunareberg och det var sonen Emil. Tre år senare föddes deras sista barn, nämligen dottern Lotta Sofia. Nu kommer vi till laga-skiftet från 1860 och markerna skiftades lite. Troligtvis fick Lars Hansson loss lite mark nu och han uppförde ”Lilla Brunareberg”, Brunaredal. Enligt Sveriges bebyggelsebok ska stugan ”kommit till släkten 1861” men här fanns inget tidigare. Kanske var det så att delar från den gamla stugan också återbrukades inne i det nya huset? Men någon titeländring blev det inte på Lars utan han stod fortfarande som inhyses. 1860-talet flyger förbi och till hösten 1867 flyttade sonen Johan August ner till Tölö socken i norra Halland. Två år senare gick Lars hustru [19]Anna bort, 51 år gammal och Lars blev änkling med de två barnen Emil och Lotta Sofia. Samma år började pigan Anna Johansdotter, född Hajom, arbeta hos Lars. Året därpå flyttade även lärarinnan och fröken Ida Belfrage, född i Linköping in från Assberg Olsagården men hon flyttade ut efter ett år till Skene Björsgård. Lars kom dock inte vara änkling länge utan han gifte om sig den 16 september 1870 med pigan Brita Svensdotter från [20]skolhuset under Kinna Sanden. Under 1870-talet kom nu även Lars att bli skriven som torpare. Men en detalj som inte stämmer här i husförhörslängden är att Lars var född i Kinna, när han egentligen var född i Karl Gustav. Pigan Anna gifte sig sommaren 1872 med änklingen och torparen Karl Andreasson på Aspesvedjan under Kinna Södergård och flyttade dit.
Nu går vi in på 1880-talet och sonen Emil flyttade in till Onsala hösten 1882 för att arbeta. [21]Sommaren 1885 återvände Emil hem från Fässberg och kanske fanns det en anledning till det. Den 18 februari 1886, nästan exakt 21 år efter fadern Hans bortgång, gick nu Lars också bort, 63 år gammal. Emils syster Lotta Sofia födde vintern 1887 sin oäkta dotter Anna Laura på torpet men ingen fader nämns i födelseboken. [22]Den 29 oktober 1890 flyttade Lars änka Brita, dottern Lotta Sofia och hennes dotter till Horndals fattiggård. Här levde änkan fram till sin död 1896 och 1903 började Lotta Sofias dotter Anna Laura Johansdotter arbeta som piga på fattiggården. På Brunaredal levde Emil endast ensam ett år innan han gifte sig den 19 juni 1891 med torpardottern Johanna Gustavsdotter från Hultet nr1 under Skene Deragården. Tidigt 1892 föddes här deras dotter Linnea och sommaren året därpå dottern Anna. Vintern 1895 föddes deras tredje dotter Hulda men hon gick bort endast 3 år gammal. Våren 1899 föddes här åter en dotter som fick namnet Hulda Emilia och fyra år senare föddes deras ende son Gustav Lage Larsson. När dottern Anna fyllt 19 år började hon arbeta på ett av de många fabrikerna längst med Viskan och Häggån. Två år senare gick Annas yngre syster Hulda Emilia bort endast 14 år gammal. [23]Alla Emils barn kom att bli fabriksarbetare och hans äldsta dotter [24]Linnea köpte loss Lilla Brunareberg sommaren 1922 och blev ägare av torpet. Namnet Brunaredel uppkom senare.
Ett år innan avsöndringen flyttade den 17-åriga fosterdottern Ebba Johansson in hos Emil och Johanna från [25]torpet Kåklev. Ebba var dotter till Mauritz Johansson och Kristina Andersdotter men efter hustruns bortgång 1908 blev han helt ensam med fyra döttrar samt sin äldre far Johannes Johansson. Fadern Johannes gick bort 1918 hela 86 år gammal och två år senare den yngste dottern Astrid, endast 12 år gammal. Året därpå flyttade Ebba in på torpet ner för gatan, Brunaredal och hösten 1922 gifte sig den äldste dottern Agnes med sonen [26]Johan Natanael Nilsson på Brunareberg som även nu köpte loss dess torp. Kvar på Kåklev blev änklingen Mauritz och dotter Sigrid. [27]Den 6 december 1930 gifte sig Sigrid med Josef Alexius Johansson från Tölö och de köpte nu loss Kåklev. Ni kanske känner igen namnet Kåklev sedan tidigare? Det är kort och krångligt Håkan Stolts son Petters änka Anna Stina Pettersdotter, som gifte om sig med Johannes Johansson. De båda fick flera barn tillsammans och Mauritz var en av dem. Så Mauritz äldre halvsyskon var barnbarn till Håkan Stolt. Petter byggde ett nytt hus 1859 vid Kåklev, söder om sin faders torp som sedan länge är borta idag. Men Petters hus står än idag. Efter sju år på Brunaredal gifte sig Ebba den 21 september 1928 med snickaren Axel Julius Karlsson och de flyttade in på det nybyggda [28]Rosendal under Kinna Stom. De kom att få sönerna Arne Ingmar, Yngve Egon och dottern Marianne. Axel Julius blev senare kyrkvaktmästare.
För Emil Larssons familj kommer jag ej kunna följa dem mer igenom kyrkböckerna. Men sonen Gustav Larsson kom att bli väldigt känd inom hembygdsfolket som ”Gustav Larsson i Skene”. Gustav hade koll på allt om Örby med omnejd och ville man veta något var det "fråga Gustav Larsson" som föll på tal. Han växte upp med hårt slit på hemmets jordbruk men han satt även och lyssnade med stora öron när gamla berättade om hur det var bland torpen runt Heasjön. När han fyllt 16 år arbetade han hela sitt yrkesliv på Kungsfors. Jag fick texten om Gustav ur boken Människor, natur och kultur i Mark av Hugo Johansson för att sammanfatta lite om han. Och det går inte med rättvisa sammanfatta vad han gjort för bygden. Alla de timmar han suttit på diverse arkiv för att skriva av det allra minsta för att kunna använda detta i allt han varit med i. Gustav var även den största bidragaren till boken Där färdvägar mötas och det säger en hel del vilken eldsjäl han var.
Jag som växt upp i det digitala samhället där några klick tar mig dit jag vill. Satt Gustav alla sina lediga timmar inne på landsarkivet i Göteborg. Där satt han och skrev av husförhörslängder över Berghem och Örby för att sedan kunna arbeta där hemma. Genom några favoriter i webbläsaren sitter jag med 20-60 kyrkoböcker öppna samtidigt i flikar som jag lätt kan växla i mellan. Visst har vi det lättare nu men han hade det som jag aldrig kommer att få och det är de personliga berättelserna om personer, öden och platser. Jag får ta till godo de böcker de lämnat efter sig, kyrkböckerna och historiska kartor. Ibland kan dock tillgängligheten till de äldre kartorna rätt ut en hel del när det kommer till placeringar etc. men personliga berättelser väger också tungt då stora svarta hål finns på tidslinjerna mellan kartorna.
Hoppas ni tyckte om fortsättningen på Lerstugu-Caspers mor? Och har vi några släktingar i trakten som har annat att berätta om de familjer jag nämnt?
Ha en fortsatt bra dag!
ST Duse / Hultås
Soldat Lars Asp f.1771 d.1807-03-14 – i Pommern
Hustru Anna Andersdotter f.1766-08-09 d.1844-07-24
Son Hans f.1794-07-03 d.1864-02-19
Dotter Anna f.1797-04-16
Son Johannes f.1800-02-15
Son Anders f.1802-12-21
Dotter Britta f.1804-02-04 d.1867-01-29
Backstugusittare/Son Johannes Larsson f.1800-02-15 d.1850-07-02
Hustru Anna Öjersdotter f.1797-10-20 d.1854-01-12
Dotter Lotta f.1826-03-18
Son Andreas f.1828-08-19 d.1841-11-10
Son Anders f.1835-08-07
Dotter Anna Britta f.1840-01-30
Kåklevslid
Make Hans Larsson f.1794-07-03 d.1864-02-19
Hustru Hella ”Hilda” Karlsdotter f.1786-01-02 d.1858-02-16
Son Casper Karlsson f.1809-02-11 d.1858-09-03 – död efter misshandel
Son Johannes f.1818-09-04
Son Lars f.1822-10-07 d.1886-02-18
Son Johannes f.1825-07-24 d.1825-07-25
Dotter Kristina f.1825-07-24 d.1879-09-26
Lilla Brunareberg / Brunaredal under Velingstorp
Torpare Lars Hansson f.1822-05-07 d.1886-02-18
Hustru 1 Anna Olofsdotter f.1817-10-15 d.1869-03-18
Hustru 2 Britta Svensdotter f.1824-12-11 d.1896-01-20
Son Johan August f.1850-10-12
Son Elias f.1853-06-27 d.1854-05-30
Son Emil f.1855-05-27
Dotter Lotta Sofia f.1858-11-26
Dess oä dotter Anna Laura Johansson f.1887-11-17
Torpare Emil Larsson f.1855-05-27
Hustru Johanna Gustavsdotter f.1862-12-11
Dotter Linnea f.1892-01-13
Dotter Anna f.1893-07-29
Dotter Hulda f.1895-11-21 d.1898-01-13
Dotter Hulda Emilia f.1899-04-25
Son Gustav Lage f.1903-02-03
[1] Karl Gustavs kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/LLA/13198/C I/2 (1781-1837), B154 / S289
[2] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/1 (1798-1824), B168 / S6
[3] Britt Hagman (red.), (1993), Assbergs by, s.54
[4] Britt Hagman (red.), (1993), Assbergs by, s.28
[5] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/2 (1810-1815), B59 / S90
[6] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/6 (1820-1824), B67 / S108
[7] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/11 (1832-1841), B46 / S56
[8] Skene Örby Hembygdsförening, (1981), Där färdvägar mötas, s.482
[9] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/6 (1820-1824), B88 / S150
[10] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/7 (1825-1826), B97 / S168
[11] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/6 (1820-1824), B98 / S170
[12] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/8 (1826-1829), B160 / S360
[13] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/9 (1829-1832), B152 / S282
[14] Örby kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13677/C/2 (1825-1848), B10 / S5
[15] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/11 (1832-1841), B187 / S332
[16] Örby kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13677/A I/2 (1810-1815), B80 / S132
[17] Britt Hagman (red.), (1993), Assbergs by, s.72-73
[18] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/7 (1841-1851), B67 / S102
[19] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/9 (1862-1871), B164 / S158
[20] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/9 (1862-1871), B118 / S109
[21] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/11 (1882-1894), B189 / S175
[22] Kinna kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/GLA/13280/A I/11 (1882-1894), B64 / S57c
[23] Kinna kyrkoarkiv, Församlingsböcker (inbunden serie), SE/GLA/13280/A II a/5 (1915-1924), B41 / S345
[24] Inskrivningsdomarens i Marks domsaga arkiv, Lagfartsböcker, SE/HLA/1340154/C I/4, B79 / S72
[25] Örby kyrkoarkiv, Församlingsböcker (inbunden serie), SE/GLA/13677/A II a/9 (1915-1924), B9 / S6
[26] Kinna kyrkoarkiv, Församlingsböcker (inbunden serie), SE/GLA/13280/A II a/5 (1915-1924), B41 / S345
[27] Örby kyrkoarkiv, Församlingsböcker (inbunden serie), SE/GLA/13677/A II a/12 (1925-1934), B9 / S6
[28] Kinna kyrkoarkiv, Församlingsböcker (inbunden serie), SE/GLA/13280/A II a/6 (1925-1934), B87 / S90
Comments