Historia har alltid fascinerat mig och jag gillar både muntliga historier och att gräva i arkivmaterial. Att liksom ”klä på” personerna så att det inte bara blir namn och datum är så intressant. Att dessutom kombinera gulnade arkiv med ny teknik, det är riktigt häftigt! För ungefär 8 år sedan gjorde jag ett DNA-test. Det tog ett tag innan jag blev riktigt klok på hur man tyder resultatet, men oj vilken spännande värld som sedan öppnade sig! Nu har jag mitt test på flera bolag vilket gör att möjligheterna till bra matchningar ökat. Sen är det nog lite som med tatueringar. Det kan ta ett tag att komma till skott med den första men sen blir det lätt fler av bara farten... Jag har inga tatueringar men på något märkligt sätt administrerar jag numera också en drös släktingars DNA-test..
Det är viktigt att komma ihåg att ett DNA-test trots allt inte ska tas alltför lättvindigt. Man bör vara medveten om att släktingar man trott sig ha biologiska band till egentligen inte hör till din släkttavla och att andra som man inte alls väntade sig kan ersätta deras plats. Den risken finns och jag har hjälpt till att reda ut några fall där fäder, morfäder och farfäder inte är de man trott.
Idag tänkte jag kort beskriva hur DNA kan användas i släktforskningen utan att gå in alltför djupt på olika ord och begrepp som förekommer i DNA-världen. Det handlar mer om att ge en bild av nyttan man kan ha av tekniken. Jag är tillsammans med tre superduktiga släktforskare administratör i en projektgrupp på ett av DNA-bolagens sidor. Där kan man gå med om man har sina anor i Kind, Mark eller Västbo härader. För något år sen så lyckades vi hjälpa en dam från Australien att hitta sin svenske farfar!
Jag hade med henne som matchning på ett av mina kit, dock inte mitt eget. En annan i vår lilla grupp hade också träff på henne och hade därför kikat lite på det innan. I kontakt med damen som heter Judith framkom att det hon visste om sin farfar var att han skulle ha hetat John Olson, att han skulle vara född 31 mars 1870 i Göteborg och att han kom till Australien 1889. I samband med vigseln hade han uppgivit att hans föräldrar var en soldat vid namn William Olson och dennes hustru Ellen Leud, möjligen Lind.
Den andra i administratörsteamet som hade en DNA-matchning med denna Judith och gav sig i kast med att söka efter John. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Hon varierade namnsökningarna och tog med såväl John, Johan och Johannes, Olsson och Olofsson. Ändå fanns det inte någon enda i hela landet som stämde överens med uppgifterna. Hon sökte också igenom alla med namnet Olsson som emigrerade det angivna året men utan resultat. Det var nu DNA kom in i bilden på riktigt. Med tanke på var gemensamma matchningar hade sin anor så lutade det åt att sambandet, det gemensamma anparet, skulle finnas någonstans i Älvsborgs län.
När jag tittade på det från min synvinkel, eller rättare sagt min ex-mans (för det var han som hade matchning med Judith) så tyckte jag att det lutade åt trakterna kring Horred och Istorp. Det var åtminstone där som andra gemensamma matchningar härstammade ifrån.
Jag gav mig även jag i kast med att söka efter John, Johan och Johannes födda i sydvästra Sverige i slutet av mars 1870. Judith hade angett Göteborg som förmodad födelseort men vi insåg att det lika gärna kan ha varit avresehamnen, många svenskar reste ju därifrån. I mina sökningar struntade jag till att börja med i att föräldranamnen skulle stämma, namn kan ju så lätt bli förvrängda när de ska anges i främmande land.
Jag hittade en hel drös med personer, några stycken från Älvsborg och Halland som skulle kunna vara tänkbara och så plötsligt föll blicken på Johan Börjesson, född 1870-03-31 i ISTORP!
Börjesson stämde ju inte alls men det var helt klart värt att kika lite närmare på. Denne Johan var född vid Byslätt i Istorp och son till soldaten Börje Olofsson By och hans hustru Edla Persdotter. Vad gäller föräldrarna var det alltså bara faderns yrke som talade för än så länge.
Men, fadern hette ju Olofsson vilket ofta kunde bli Olsson. Vi var ju nu framme vid den period i historien då man började överge traditionen med patronymikon och istället lät faderns efternamn gå vidare. Kanske valde sonen vid emigrationen att använda sig av faderns efternamn Olson istället för sitt eget mer svåruttalade Börjesson? Hur det kom sig att australiensarna fått namnet Börje till William har vi förstås ingen aning om men Börje var kanske för främmande i deras öron. Moderns namn, Edla kan ha förvandlats till Ellen, men var kom Leud eller Lind ifrån? Jo, det visade sig att Edlas far faktiskt hette Lind!
Fortfarande var det inte mycket som talade för att det var rätt man vi hittat men när vi letade vidare fann vi att denne Johan faktiskt gick till sjöss i slutet av 1880-talet! Hemma i Istorp antog man efter några år att han var död eftersom han inte hördes av. Kunde det vara han ändå, samme man som dök upp i Australien 1889 under namnet John Olson?
Visst kittlade tanken, vi kunde vara på rätt spår men vågade vi tro det? Dags att ta en närmare titt på DNA-matchningarna. Det fanns ett antal gemensamma matchningar som fanns både på Judiths och min ex-mans matchningslistor. I vanliga fall behöver det inte säga så mycket, åtminstone inte i områden där alla är släkt med alla, men i det här fallet hade ju Judith bara en gren tillbaka till Sverige vilket gjorde det än mer intressant. Jag använde ett verktyg som heter kromosomläsare och fick fram några personer som verkade ha exakt samma anor och sambandet skulle, som jag tidigare anat, finnas någonstans i trakterna Istorp-Horred. Jag fann efter ett tag att dessa personer, fem eller sex stycken, alla härstammade från en kvinna med namnet Edla i Istorp! Problemet var bara att hon hade fel efternamn och var född åtta år för sent för att vara den Edla vi tidigare hittat. Som tur var kikade jag närmare på hennes familj och tro det eller ej, hennes storebror hette Börje Olofsson och tog sig senare soldatnamnet By! Där satt den! Sambandet var hittat, vi var i rätt familj. Detta ihop med de namnteorier vi hittat tidigare samt det faktum att Johan försvann efter att ha gått till sjöss gör att vi är, om inte 100%-igt säkra, så bra nära.
Det var fantastiskt roligt att kunna skicka informationen till Judith, som nu, tack vara sitt DNA-test fått ta del av sin svenska historia. Detta är bara ett exempel på hur vanlig pappersforskning och DNA kan kombineras för att lösa släktgåtor och det är något jag verkligen brinner för!
Charlotta Andersson Sandberg
facebook: genealogista