Ibland behöver inte en promenad ha ett torp som slutmål utan i mitt fall inför det här inlägget var det att se vad för rester det fanns efter en kvarn. Jag hade spanat in en kvarn på Generalkartan som togs fram under 1870-talet. Och på den kartan kan man se mycket fler kvarnar och såg mot när Häradskartan sammanställdes slutet 1890-talet. Många kvarnar försvann i mängder mot slutet 1800-talet. Och mycket beror väl på industrialismen och de större kvarnarna blev mer effektivare och billigare. Det var inte längre värt att lägga energin på en kvarn som endast kunde brukas vid vårflod eller skyfall.
Jag har en förkärlek till Hyssnas nordöstra skogar, med dess stora skogar och dalar. Folktätheten var inte så hög här och det berodde på det bergiga landskapet. Men ändå kan man se på Häradskartan hur vägarna slingrade sig upp och ner igenom dalarna där torparna gick mellan gårdarna. Återgår jag till Generalkartan och räknar ihop alla kvarnar och såg inom 5 kvadratkilometer, får jag det till 18 kvarnar och 5 såg. När jag jämför det mot Häradskartan ser jag endast sågen vid Glafsared och Bugared med sin kvarn å såg. Troligtvis fanns det säkert någon mindre kvarn som inte var ut markerad på kartan men antagligen så obetydlig till att det inte markerades ut. Hur det såg ut vid Rya vet jag inte för där har ju ändå funnits verksamhet rätt länge också.
Åredalsbäckens flöde börjar från sjön Nordsjö vid Pjätared. Igenom Åredal med sina höga och branta väggar rinner den ner in i Surtedalens marker och snirklar nedanför berget Ramnaberget å slutar sitt flöde i ån Surtan. Här hade jag även parkerat min bil inför promenaden. Jag stod en stund utanför bilen och tog in det häftiga landskapet och telefonens obefintliga mottagning. Här ekade tystnaden mellan de gran klädda kullarna förutom det lilla sipprandet av Surtans mjuka rörelse igenom den gröna dalen. Jag började gå på grusvägen in mot skogen, förbi Hästskoberget som reste sig blygsamt på min högra sida. Vägen svängde till höger och längre bort vid vägens ände kunde jag se det höga Ramnaberget ovanför grantopparna.
Jag kom strax till ett vägskäl där jag kunde ta upp till vänster mot berget eller höger där vägen följde Åredalsbäcken. Mitt val blev till höger men tänkte jag skulle ta mig en promenad upp till vänster senare. För det finns några gamla åkerlyckor upp för backen som för kallades Fåralyckorna som jag ville kika lite närmare på. Vägen som jag nu gick på är en skogsväg som var yngre än 50år och skapades för att få ut skogen ur dalen här. Vid gränsen till Pjätered stoppade vägen med en stor vändplats. Granarna på bergväggarna här har växt bra sedan de planterades och jag får en väldigt trolsk känsla när jag känner mig så liten i Åredalen.
Jag fortsatte min färd längst med bäcken som nu försvinner in i mer snårigare skog. In på Pjätareds marker fann jag mitt fall där jag tror kvarnen stått vid. Jag såg ingen kvarnsten här men en gammal ålkista i trä låg vid sidan av bäcken.
Kanske har kvarnstenen forslats ner till gården för återbruk eller så gömmer den sig här under all mossa. Då det inte var allt för mycket att se fortsatte jag uppström för att se om jag kunde hitta dammen som också var utmärkt lite längre upp vid mossen. Jag följde en liten djurstig som tog mig närmare Pjätared utan att se någon damm. Så jag började gå tillbaka nerströms igen. Men något kändes inte rätt i mossen så jag gick ut på en liten upphöjning till andra sidan. Halvvägs ut slog det mig att det var dammen jag gick på. Här var det inga stenar som syntes utan det var som en vall av mossa efter alla dessa år, på kartan nämns den som ”Qvarnvalen”. När jag kom till andra sidan där också bäcken flöt fram måste någon sorts dammlucka funnits för att dämma vattnet. Dock såg jag inga spår efter det här eller någon annanstans i vallen. Jag fick en känsla av ålder när jag stod här på vallen. Jag har ej hittat några tidigare kartor än 1854 då det var ett skifte på Pjätered. Den gården hade ju även en såg i bäcken som rann ifrån Uttersjö en bit upp i skogen.
Efter jag dokumenterade kvarnvallen och platsen där kvarnen antagligen legat fortsatte jag min promenad till mitt vägskäl. Där fortsatte jag upp för backen till höger och kom till ett sandtag. Halva åkern hade grävts bort på min vänstra sida men jag traskade upp till den lilla lyckan som fanns kvar. Här vittnar jag odlingsrösen och stenmurar men inga tydliga grunder av någon sort. Hade nästan förväntat mig det då lyckorna låg en bit från Surtedal gårdarna.
Vid Ramnaberget möttes jag av en syn jag sällan får se här i häradet. Berget stupade ner till lyckan jag stod på och stora stenbumlingar ligger höger å vänster. Det var en grym upplevelse och självklart började jag klättra omkring lite. Det jag fann var att på den sydvästra delen av berget såg det ut som om att någon försökt gräva sig in i berget. Lite kvartsrika stenar låg här och där men ingen större verksamhet kan ha utförts här.
Fortsatte jag åt höger började jag klättra mer uppåt där väggen gick in i backen. En gran stod lite länge upp och det såg inte ens ut som om att den nådde över berget. Ett vidunder till klippa och en upplevelse som jag sällan kommer glömma bort i närtid.
Efter en halvtimmas utforskning återgick jag till min promenad ner mot min bil och tankarna for i huvudet var berget kan ha använts till förr i tiden. Hade jag fortsatt vägen förbi Ramnaberget och Fåralyckorna skulle jag senare kommit fram till Trinnekullen och Mjöbacken för att sedan anlända till gården Bugared.
Det här blev en rätt kort promenad men i slutändan rätt intressant och lagom ansträngande pga. terrängen. Lite synd att jag ej kunde hitta så mycket information om tex. Fåralyckorna som ändå kändes som en gammal boplats eller om Ramnaberget. Kikade lite i Hyssna boken jag har utan något intressant att tillägga. Läser jag längre tillbaka i Kyrkoböckerna nämns tidigt 1800-tal paret Andreas Gunnarsson och hans hustru Ingeborg Carlsdotter "Har undantag af gården" och senare "På ägorna", kan det här varit Fåralyckorna må tro eller levde de inne i hemmanet? Om det finns mer information om de här platserna vore det kul att veta mer :)
Länkar till Historiska kartor
Pjätered 1854: