top of page

En promenad i Skephult igenom Redslareds skogar

Uppdaterat: 3 okt. 2021

Förra helgen tog jag mig en 7 timmars promenad uti södra Skephult och Redslareds skogar. Jag parkerade bilen vid Björkesbacka där jag utgick för att besöka torpgrunderna Svedjan, Hökås och Näset. Men just Svedjan visste jag inte om för än samma morgon. När jag tittade lite på skifte-kartorna över Gudsryd och Hunnaryd såg jag en plats som nämns som ”Violasvedjan” under Hunnaryd. Det fanns här två byggnader 1879 men inga på den Häradsekonomiska-kartan från sekelskiftet. Inga byggnader fanns men svängen av vägen som gick i mellan de två byggnaderna syntes tydligt som gick mellan Gudsryd och Svedjetorpet som ligger intill Spjutåsvägen.

Fina Björkesbacka
Fina Björkesbacka

Jag började sakta promenera ner på grusvägen mot mossen och Djurån från Björkesbacka i den sköna sensommardagen med solen värmande och vinden behagligt svalkande. Efter mossen ledde min väg in på en grusväg till vänster som tog mig upp till Gullegärde och markerna i Redslared. I de här trakterna möts fyra socknar och två härader. Björkesbacka ligger i Örby, Svedjetorp i Öxabäck, Gullgärde i Redslareds och mina utflyktsmål i Skephult.

Vägen upp till Gullegärde
Vägen upp till Gullegärde

Det gick rätt stadigt uppför innan jag kom fram till Gullegärde där jag tog min första lilla paus. Med min kameraryggsäck och lite annat gott vägde den rätt mycket. Så frekventa pauser är bra för själen. Gullegärde var en gård som låg här uppe på åsens rygg och de gamla odlingsrösena gick inte att missa. Själva grunden till torpet låg innanför ett viltstängsel där de hade diverse djur som jag helst inte ville få ett möte med på den här sidan stängslet. Omkring Gullegärde låg även torpet Hagen, en bit ner i inhängningen och ännu längre in hade vi Gullskog samt Gullberg. De två sista ligger under Skephult och Hunnaryd men vet faktiskt inte om de är innanför inhängningen eller inte. Lite tråkigt är det faktiskt att man inte kan besöka dessa platser. Till sydöst hade vi gården Åsen och idag är Åsen verkligen ett kalhygge och man skulle nästan kunna se grunden med kikare från Gullegärde.

Gullegärde, Hagen, Åsen, Bergåsen, Bäckalund, Gullskog och Gullberg
Gullegärde, Hagen, Åsen, Bergåsen, Bäckalund, Gullskog och Gullberg

Efter lite vatten fortsatte min tur längst grusvägen mot ett vägskäl där min tur skulle gå in mot Skephults marker men skulle jag fortsätt rakt fram hade jag kommit fram till Nycklemosse och Mossöja gårdarna. De här gårdarna var min första planerade tur för dagen, innan jag såg att de låg under Redslared. Jag kan ju faktiskt inte ha koll på allt från kartorna. Kort så fanns det vid sekelskiftet Öfre Mossöja, Mellom Mossöja och Yttre Mossöja. Gårdarna var nog rätt stora på sin tid men allt var redan borta vid 1800-talets slut. Man kan ju lite förstå det på grund av sin placering ute i verkligen ingenstans. På Mellomgården levde Rättaren Johan August Johansson med sin hustru och fem döttrar fram till 1893. 1893 gick Mossöja ut i exekutiv auktion samt Vennebo och Gullegärde. Ägaren av de här gårdarna var Gösta Ekeroths från Stockholm. Man kan läsa i tidningarna att de försökt få utarrenderat gårdarna men antagligen hade ingen nappat och då var nog den enda utvägen försäljning. Länkar hela artikeln längst ner där man kan läsa i detalj vad som gårdarna innefattade. Finns ännu mer att läsa om Gösta Ekeroths, han var väl inte riktigt en ärlig man ibland. Vi kan läsa i hfl 1890-1900 att Löjtnant Svante Lindqvist i Stockholm var dess nya ägare av alla de tre gårdarna efter auktionen. Letar man bland Historiska kartor hittar man en riktigt stor och detaljerad karta över Mossöja från 1720. Ett Stor-skifte skedde 1806 med renskriven text där vi kan utläsa att här levde Cornetten Herr Jonas Lilljedahl och Cornettskan Fru Caijsa född Mönsterberg och flera andra familjer. Det nämns att deras son Jacob var Commisions Landtmätare. Så det var folk av rang som levde här ute på Mossöja. Länkar till kartorna i slutet för de som är intresserade, det blev jag i alla fall.


Jo, jag nämnde vägskälet. Jag tänkte ju ta upp emot Svedjan som var mitt första planerade stopp idag. Men jag kunde inte riktigt låta att bli att besöka torpet Bergalund eller som det även hette på Häradsekonomiska-kartan, Bergåsen. Ett stenkasst sydöst från vägen och lite sårade smalben kom jag fram till torpgrunden Bergåsen. Under några granar och ett dött stort lövträd på murstocken hade vi en fin men en aning dold torpgrund. Några meter ifrån hade vi hålet där jordkällaren var. Ingen ingång fanns till denna så någon sorts byggnad hade stått här ovan. Det fanns en fint uppmurad platå från syd intill jordkällaren och torpgrunden. Någon grund till ladugården kunde jag ej finna, hade mina aningar men inget som jag skulle svurit på var grunden. En grupp från Redslared hade även placerat ut en stor och tydlig namnskylt i plåt vid murstocken, ”Bergalund”. Här tror jag dock att det har blivit något fel på namn och plats. Läser vi i Redslareds hfl 1881-90, 1890-1900 så kan vi läsa under Gullegärde att de sista boende på Bergåsen var torparen Karl August Andersson, hustrun Annetta Karlsdotter och barnen Karl Arvid och Anna Sofia. De flyttade från Bergåsen hösten 1891 till Holsjunga. Bergalund dök dock lägligt upp igen i den senare hfl med torparen Linus Andersson, hustrun Anna Sofia Andersdotter och barnen Karl Emil och Emma Elisabet. De flyttade in på Berglalund 1894, tre år efter den sista familjen på Bergåsen. Tittar vi på den Häradsekonomiska-kartan fanns under Gullegärde Bergåsen och Bergalund. Bergalund låg mellan Hallåsen och Svedjetorpet i en lite lycka som fortfarande är öppen mark enligt kartor. Men på 1950-talets ekonomiska-kartan heter Bergåsen Bergalund, samma som vid Hallåsen. Namnet Bergalund fanns fram till 1861 då pigan Brita Stina Svensdotter flyttade till Göteborg med sin oäkta son Axel Edvard och eventuellt hennes syster och piga Carolina Svensdotter. Efter det dyker Bergalund upp med Linus Andreasson 1892. Man kanske kan tänka sig att de tog torpet från Bergåsen till Bergalunds gamla plats och då blev det Bergalund vid Bergåsen. Mycket spekulerande!


Lite bilder från Bergåsen/Bergalund, först jordkällaren, lilla muren och sedan murstocken

Efter jag trasslat mig ut från Bergåsen tog jag min andra paus vid vägskälet och njöt lite extra av den härliga och varma solen, innan jag fortsatte på den slingrande grusvägen som tätt följde inhängningens höga staket. En stund senare närmade jag mig kurvan på kartan där Svedjan en gång legat, eller som jag helst kallar det för, Violasvedjan. Vänster sida av vägen möttes jag av fin flack åker med planterade granar på och något odlingsröse. Precis i svängen där torpet och ladugården låg ställde jag av mig min väska för att ta mig tur runt området. På höger sida vägen fann jag en stengrund var liknelse till en jordkällare men det här var nog faktiskt torpet. Står jag framför ingången har jag en smal öppning i ruinen som har cirka en meter höga väggar. Det är ett väldigt litet utrymme men tjocka väggar. Bakom mig finns en liten hög som är dolt under mossan och det här tror jag kan ha varit murstocken. Så kanske var torpet delvis av sten och resten virke runt murstocken. Minns en bild ur Backens skolområde där det fanns en bild på Slätten torp där det stod två damer utanför ett hus liknande ett skjul med olika material på väggen. Jag gick sedan över vägen på jakt efter ladugårdsgrunden. Det tog lite tid för den var inte så tydlig från alla vinklarna men jag fann den. Här fanns en rektangulär stengrund som var tydligast från sydväst.

Svedjan 1881
Svedjan 1881

Svedjan torpgrund

Svedjan ladugårdsgrund

Odlingsrösen runt Svedjan

Svedjan hade inte heller någon jättelång historia att berätta om de boende. Torpet byggdes upp av drängen Zachrias Hansson från Gudsryd någon gång mellan 1828-35. Han hade även pigan Johanna Lena Erlansdotter på torpet. Zachrias som nybliven torpare var, gifte sig med systern till Källebergsheds maka Anna Eliasdotter, Anna Stina Eliasdotter den 21 juni 1837. Hela Anna Stinas familj levde inne på Källebergshed vid den här tiden. Zachrias och Anna Stina fick till hösten samma år sonen Johan och tre år senare dottern Anna Katarina. Pigan hade redan flyttat ut innan gifte målet och de var senare flertalet pigor och drängar som kom och gick på torpet. Zachrias och Anna Stina levde på torpet några år innan deras andra son Anders Hindrik föddes i januari 1846 och tre år senare deras dotter Edela sommaren 1849. 1855 flyttade Anna Katarinas mor Ingrid Persdotter in på Svedjan. Livet fortsatte på torpet och hösten 1858 föddes sladdbarnet Anders men han gick bort endast ett år gammal i ”Gulsot”. 1861 flyttade deras äldste son Johan ut till Surteby och några år senare gick svärmodern Ingrid bort vintern 1864 hela 93 år gammal. 1868 flyttade dottern Edela ut, även hon till Surteby som sin äldre bror Johan. Sommaren 1876 gick fadern och torparen Zahrias bort 69 år gammal. Jag nämnde att pigorna byttes av till och från. Och under åren 1866-1872 samt 1885-86 arbetade pigan Anna Kristina Andersdotter här på Svedjan. Men hon kom tillbaka en tredje gång hösten 1888 för att gifta sig med sonen Anders Hendrik den 14 september samma år. De fick sonen Otto knappt ett halvår senare. Änkan Anna Stina Eliasdotter gick bort vintern 1897 hela 82 år gammal och den 31 november 1899 flyttade alla från Svedjan till Gunnarsbo under Tyvik. Efter dem flyttade en ny familj in den 1 december 1899 från Haratången i Örby. Det var snickaren Otto Algot Johansson, hans hustru Fredricka Albertina Johansdotter och deras fyra barn Emma Kristina, Axel Rudolf, Olga Linnea och Anna Gunilla. Här på Svedjan fick de fem till barn. David Nathanael, Karin Margareta, Elin Teresia, Signe Elisabeth och Allan Robert. De två sista Signe Elisabeth och Allan Robert gick bort båda under 1910, sonen på våren och dotra på hösten. Efter deras bortgång gick det knappt ett år innan hela familjen flyttade tillbaka till Örby och Kungsfors fabriksbostäder den 5 augusti 1911. Nu kom Violasvedjan att bli öde och försvinna från kartor och minnen.


Familj 1

Torpare Zachrias Hansson f.1806-09-06 d.1876-06-06 Hustru Anna Stina Eliasdotter f.1805-07-08 d.1897-02-09 Son Johan f.1837-11-11 f.t. Surteby 1861 Dotter Anna Katrina f.1840-08-25 Son Anders Hendrik f.1846-01-22 Dotter Edela f.1849-09-17 f.t. Surteby 1868

Son Anders Jistus? f.1858-10-25 d.1859-11-14


Svärmodern Ingrid Persdotter f.1771-07-05 d.1864-01-01


Anders Hendriks hustru Anna Kristina Andersdotter f.1845-09-26

Son Otto f.1889-02-15


Alla pigor och drängar som vistades på Svedjan under Zachrias tid

Piga Johanna Lina Erlandsdotter f.1813-05-11 fr. Svenljunga f.t. Svenljunga 1835

Piga Britta Andersdotter f.1816-01-06 fr. Högshult f.t. Högshult

Piga Hedvig Andreasdotter f.1822-10-18 fr. Sexdrega 1838 f.t. Källebergshed

Piga Flickan Kaijsa Nilsdotter f.1826-10-15 fr. Nittorp 1839 f.t. Tranemo 1840

Piga Anna Britta Andreasdotter f.1824-05-14 fr. Bläshult f.t. Högshult

Piga G Christina f.1831-02-28 fr. Tyvik 1841 f.t. Klockareg. 1849

Piga Caijsa Nilsdotter f.1826-10-15 fr. Högshult 1846 f.t. Björnåsen

Piga Sofia Lovisa (Carlsdotter) Uggla f.1825-04-03 fr. Grolanda 1841 f.t. Gudsryd

Piga Petronella Petersdotter f.1828-11-23 fr. Wennered 1849 f.t. Berghem 1852

Piga o bl. Hustru Anna Christina Andersdotter f.1845-09-26 fr. Gudsryd 1866 f.t. Hunnaryd 1872

Piga Anna Christina Hansdotter f.1855-05-06 fr. Redslared 1877 f.t. Gudsryd 1880

Piga Inga Christina Karlsdotter f.1850-07-27 fr. Borghult Övregård 1880 f.t. Roasjö 1881

Piga Emma Matilda Larsdotter f.1859-06-30 fr. Redslared 1881 f.t. Redslared 1882

Piga o bl. Hustru Anna Kristina Andersdotter f.1885-09-26 fr. Öxabäck 1885 f.t. Öxabäck 1886


Inhyses dräng Magnus Andersson f.1826-07-11 fr. Högshult Övre 1845 f.t. ? 1847


Familj 2

Torpare, snickare Otto Algot Johansson f.1867-11-04

Hustru Fredricka Albertina f.1871-02-01

Dotter Emma Kristina f.1891-11-10

Son Axel Rudolf f.1893-06-07

Dotter Olga Linnea f.1895-08-18

Dotter Anna Gunilla f.1898-01-09

Son David Nathanael f.1900-04-21

Dotter Karin Margareta f.1902-04-27

Dotter Elin Teresia f.1905-01-26

Dotter Signe Elisabeth f.1907-03-19 d.1910-10-25

Son Allan Robert f.1909-04-23 d.1910-04-21

Vägen från Svedjan till Hökås

Nu har ni fått tagit del av alla som levt och rört sig på Svedjan, nu fortsätter turen mot Hökås. Efter lite snirklande på grusvägen kom jag fram till platsen där jag hade markerat ut torpet Hökås. Jag trodde även det här torpet låg innanför stängslet så jag grämde lite för mig själv en stund. Jag hade dock en andra position på kartan lite längre in i skogen bakom mig med titeln ”Hökås?”. Men in i den täta ovårdade skogen gick jag bara inte in i. Jag la Hökås bakom mig och gick ner för en härligt skön nerförsbacke som omväxling och mina ögon drogs till en stor och fin övermossad odlingsröse. Stod där en stund och beundrade hur vacker den var när solen låg på de mossiga stenarna i högen. Tog upp min mobil för att checka av vad som fanns här på Häradsekonomiska-kartan. Och visst fanns det en lycka här en liten bit från Hökås. Endast ett stort röse längst ner i den sydvästra kanten av åkern, resten var fin gammal uppodlad mark med stora granar på. Mina tankar gick direkt till Svedjan som jag hittade på skifte-kartan och att det innan kunde legat något äldre här. Efter en tio minuter upp och ner i backen konstaterade jag att så inte var fallet, inga tydliga tecken på det i alla fall.

Det fina odlingsröset i sidoljus
Det fina odlingsröset i sidoljus

När jag ändå stod här vid utkanten av Hökås hade jag för mig att det gick en gammal väg upp till mitt sista stopp, Näset. Med stora älgakliv gick jag igenom den vackra skogen där granarna stod glest och man kunde nästan studsa fram på mossan som låg som ett täcke över landskapet. Jag kom ner till ett smalt parti av mossen som delade Näset och Hökås där även den gamla vägen hade gått. Spanade lite extra efter den gamla övergången men den hade troligtvis dikats bort för läge sedan. Och det jobbiga som jag kan se i skrivande stund var att jag antagligen hade gått över den och dikningen som jag trodde var den gamla övergången var helt enkelt ett modernt dike. Alltid märker man detaljer efteråt.


Efter jag hade hoppat över några djupa vattenpölar i skogsmaskinens spår kom jag fram till Näset. Här fick jag riva mig i huvudet mer än en gång innan jag förstod det nyligen avskogade landskapet mot den gamla skifte- och Häradsekonomiska-kartan. Jag la ifrån mig min tunga ryggsäck och den genomblöta jackan vid jakttornet uppe på höjden innan jag började gå runt för att förstå vad som var vad. Solen gassade och jag hade traskat en stund så allt klaffade inte riktigt på direkten. När jag hade fotograferat och filmat allt som jag då såg landskapet tog jag mig en efterlängtad halvtimmas paus uppe i tornet. Här njöt jag av utsikten ner till Stora Nakersjön och studerade skifte-kartan mot mitt landskap ännu mer. Till slut föll halva polletten ner och jag förstod en del av Näset.

Näset 1892, jag kom från sydväst
Näset 1892, jag kom från sydväst

Vi börjar med att gå igenom vad jag letade efter. Här fanns fram till 1860-talet enbart ett torp men det kom att bli två torp senare. På skifte-kartan som finns över Gudsryd 1892 har vi tydligt två stugor och två ekonomibyggnader. Vägen svänger igenom byggnaderna så som på Svedjan och det var den här biten som var svårtolkad. Men när vi kom in på 1900-talet blev de boende skrala här på Näset och jag tror faktiskt det ena torpet försvann 1905. Efter 1905 levde här Johan Emil Andersson, hans syster Hanna Josefina Andersdotter och modern Sara Haraldsdotter som var inhyses fattighjon. Johan Emil var född i Öxabäck julafton 1877, hans syster vintern 1884 och modern vintern 1835 i Willstad i Västbo härad i Finnveden. Systern Hanna Josefina levde på Näset sin till sin död den 26 november 1911. Modern gick bort våren 1914 och på julaftonen samma år flyttade änkan Maja Katarina Andreasdotter född sommaren 1848 från Öxabäck in på torpet. Maja Katarina gick bort sommaren 1925 medan Johan Emil Andersson levde här längre än 1926.


Det var de sista boende här och nu kommer vi till vad jag hittade här. Precis nedanför jakttornet har vi det lilla man kan kalla torpgrund. Ingen tydlig grund finns att se men en liten källare jämte murstocken. En stor rotvälta från ett träd som växt på murstocken hade fläkt upp den och man kan här se rödtegel, glasbitar, del från spisen och det coolaste jag sett. En stålram som suttit runt en stor ljuslykta, glömde fota den men filmade den. Ett stenkasst norr i andra ändan av lyckan har vi en redigt stor jordkällare, lätt större än torpet. En bred ingång till ett utrymme utan några fack i väggarna. Min första vända i området trodde jag detta var en gammal backstuga på grund av den breda ingången. Oftast är ingångarna till jordkällarna något låga och smala för att behålla det svalt där inne. Att det är källaren kommer jag till senare när jag går igenom kartan lite. Ladugården till torpet hittade jag inte men det var även i efterhand som jag förstod att ladugården legat söder om torpet och inte mellan källaren och torpet. Nu var det till att försöka hitta de två andra byggnaderna som funnits här. Jag var i rätt område tror jag men kunde inte urskilja några grunder alls vid det här tillfället. Det känns verkligen att ett till besök behövs här innan jag kan bli helt nöjd.


Torpgrunden till det sista torpet på Näset

Jordkällaren till Näset

Alla odlingsrösen som fanns här omkring Näset och en klassisk zink spann

Jag tänkte att jag avrundar Näset med att ta upp lite namn och detaljer från skifte-kartan. Jordkällaren finns inte med på kartan fast den är detaljerad men i registret kan vi hitta den. ”Stenb hårdv vid Källaren” och andra intressanta namn. ”Mormors kornåker”, ”Mormors åker”, Pistolen, Dalsåker, Ledsåker, Nyåker och Stugåker. En annan detalj när det kommer till i alla fall den här kartan är att de nämner ”Gamla förfallna tegar” och ett område som heter ”Fredsparken”. Bara det skapar ju en stor nyfikenhet. Vi har namn som Fredsparken och en åker som kallas Pistolen. Vad är det som har utspelat sig i dessa skogar? Kan det ha kopplingar till Svensk-Danska kriget eller liknande åkern bara en gammal pistol? Verkar aldrig ha funnits några soldattorp här på området heller.

En korsspindel i sitt spindelnät i motljus
En korsspindel i sitt spindelnät i motljus

Solen hade nu börjat sjunka på himlavalvet och den långa promenaden hit var lika lång tillbaka. Men nu hade jag i alla fall inga fler platser att besöka. Och kom jag bara ut på grusvägen igen var det bara att dra till med älgakliven. Jag kom dock lite skevt i skogen då jag följde fel skogsmaskinspår men det var bara till att ändra riktning. På grund av detta felsteg stötte jag på ett stort flyttblock som inte såg så märkvärdig ut till en början. När jag gick runt och kikade på blocket såg jag en stål-stav sticka ut ur stenen och en uthackad fyrkant runt. Det var även i spikat in spikar vid stenens mynning som om det var meningen att den skulle sitta fast. Eller så var det för att staven fastnade. Inristade fyrkanten brukar var ett gränsmärke men man kan undra varför de slog in staven. De ville kanske spräcka stenen för att använda till någon byggnad. Det finns allt konstigheter kvar i skogarna med frågetecken. Blocket låg inte långt ifrån stängslet då man kunde se det några meter bort. Kikar man på den Häradsekonomiska-kartan kan detta vara en markering för gränsen mellan Nakersjön, Gudsryd och Hunnaryd.

Jag kom ut till grusvägen på samma plats som jag kom in, vid det stora odlingsröset. Och så började den långa vandringen tillbaka. På vägen efter Svedjan innan jag kom till vägskälet igen ställde jag mig vid en fin talldunge och letade efter lite udda ting att fotografer. Så himla fin plats att vara på.

Tallskog mellan Svedjan och Gullegärde
Tallskog mellan Svedjan och Gullegärde

Jag hade dessvärre en till plats ut markerad på Redslareds marker som jag sparade ifall jag orkade en sista för dagen, och det var torpet Bäckalund. Det var ju bara en liten avstickare in till vänster, igenom sly och blötmark men även den finaste platsen och torpgrund under hela promenaden. Jag hoppade över bäcken efter jag letat efter den gamla övergången som gick mot Bergåsen. På höjden så ser man en stor murstockshög med en tydlig grund. Källaren finner vi i grunden och är av normal storlek, 1/4 av grunden. Jag står vid spisen och kikar runt efter ladugårdsresterna men såg knappt några tydliga spår efter den. Av allt så hade en skogsmaskin kört igenom den också. Inga djupa spår men ändå. Något som överraskade mig var något som jag trodde var en till jordkällare men det var faktiskt brunnen. Med en stor och bred stenlagd yta runt brunnen är själva hålet nästan en meter bred och 1,5 meter djup. Riktigt fascinerande plats att besöka och avslut på dagen. Även här fanns en stor och tydlig namnskylt uppsatt.


Bilder från Bäckalund torpgrund och brunn

Efter en lång och rätt innehållsrik promenad gick jag i mina tankar och njöt av det fina vädret. Fåglarna kvittrade inne i buskaget vid vägens dike och vildsvinen som levde i hägnet sprang grymtande ifrån mig när jag kom gående på grusvägen. Även en liten kulting fick jag mig sett i ett vackert motljus försvinnande in i granskogen. Tankarna som far runt i mitt trötta huvud var att folk gick här hela dagarna i skogen för att komma till arbetet, kyrkan, affären och släktingar. Terrängen här är väldigt kuperad med en hel del upp och ner och med ryggsäcken på ryggen gjorde det den inte lättare. Jag var bokstavligt talat helt slut efter promenaden som blev runt 1,5 mil lång. Och det här var torparens vardag förr. Det ger lite perspektiv må jag säga.


Lite bonusbilder uppe från Gullegärde och sista biten till bilen. I eken hängde det så mycket skägglav att jag bara var tvungen att fotografera det. Det är inte så ofta man ser det i bebyggda områden.


Man kan kommentera på inlägget nedan för den som vill. Välj publicera som gäst så behöver man inte skapa konto. Glöm inte skriv ert namn om ni vill det förstås :)





Tidningsartikel om den exekutiva auktionen av Mossöja, Vennered och Gullegärde https://tidningar.kb.se/8206782/1893-05-25/edition/144010/part/2/page/3/?q=Moss%C3%B6ja&sort=asc


Historiska kartor – Gudsryd 1892


Historiska kartor – Hunnaryd 1881


Svedjan

Hfl 1828-1835


Hfl 1835-1841


Hfl 1842-1850


Hfl 1850-1860


Hfl 1861-1873


Hfl 1874-1895


Hfl 1874-1895 Zachrias


Hfl 1874-1895 Otto Algot

Comments


bottom of page