Förra veckan hade jag äran att ha ett litet föredrag i Torestorps församlingshem inför Torestorps hembygdsförening och lite andra intresserade personer inom ämnet historia. I vintras blev jag uppringd mitt under en löprunda ner mot Apelviken av deras ordförande Magnus och han undrade om jag skulle kunna tänka mig ha ett litet föredrag på deras kommande årsmöte. Vi snackade lite och bestämde oss om ett ämne, men att han skulle kolla med styrelsen om det gick bra. Samtalet avslutades och löprundan fortsatte.
Jag hade blivit så peppad av ämnet kvarn och såg i Torestorp socken att jag knappt hann in i duschen innan jag skapade en ny karta i Google Maps inför föredraget. Letade samma kväll igenom alla historiska kartor över Torestorp där kvarn- eller sågverksamhet fanns utmärkt och visst hittade jag ett par platser. Hade tidigare haft kontakt med Gunilla Davidsson från Vallsås om ett tidigare inlägg om torpet Gullbringa för att checka vad de hade för information om torpet. Den här gången kontaktade jag henne om hon ville med på lite kvarnvandring i socknen för att dokumentera de spår som fanns kvar efter verksamheterna. Länkar kartan längst ner i inlägget.
Den 11 februari for jag upp längst de slingrande vägarna till Vallsås för att ta vår första promenad. Vi utgick från hennes gård och begav oss ner mot deras lilla sjö som fylls upp av bäcken från Plitesjön en bit upp igenom skogen. Precis där skogen och bergväggarna tonar upp sig skulle en gång kvarnen till Valvingsås legat. Den enda kartan som den nämns var från 1815 och det väl inte några direkta spår efter den i bäcken mer en samling stenar i ett röse som låg emot ett stort klippblock i bäcken. Mycket troligt hade kvarnen legat i samband till den här strukturen. Gunilla nämnde att en bit upp för backen låg en kvarnsten. Vilket vi inte visste då var att vi skulle finna två till på vägen hem igen lite längre uppströms.
Plitebäckens början och den eventuella platsen för Vallsås kvarn
Vi fortsatte upp mot Plitesjön för att ta oss upp till Abborrasjön där det än idag finns en allmänning i bäcken där i mellan. Här hade både Abborrhult och Slåbo kvarn och på en karta från 1855 låg det här tre kvarnar i olika höjder. Två längre ner mot Plitesjön och en lite längre upp vid ett mindre fall. Närmast Plitesjön var det så snårigt att det var svårt att urskilja något alls i bäcken. Jag tror dock jag fann platserna och det ska ha legat en kvarnsten här tidigare, men inget vi hittade vid vårt besök den dagen. Bäcken rätade ut sig lite längre upp och slingrade sig igenom ett lite mer mossigt område innan vi kom upp till en tydlig skvaltkvarnsgrund, om man kan kalla fyra sten staplar vid bäckens kanter. Jag gick ner i vattnet för att fotografera kvarnresterna men kunde ej se någon kvarnsten från den synvinkeln. Så jag fortsatte uppströms till jag kom till nästa lilla fall och här fann jag en mindre trasig ålkista, sen var jag uppe vid Abborrsjön. På vägen ner igen fick jag syn på kvarnstenen som låg i mitten av de fyra pelarna. Förstår inte hur jag kan ha missat den så det blev några fler fotografier med polarfiltret för att tydligare se kvarnstenen under reflektionerna på vattenytan. Efter den glada upptäckten var det dags att ta sig ner till Vallsås igen för lite lunch. När vi hade kommit en liten bit nedströms från Plitesjön så finns det ett litet vattenfall inom Slåbos marker. Man skulle kunna tro att här legat en kvarn för mycket längesedan men det var ju självklart bara spekulationer. Det var här som jag ville gå lite upp från bäcken för att spana över området och fann en kvarnsten knappt 10m från den påstådda kvarn platsen. Helt täckt med mossa var det endast den runda formen som utmärkte sig. Hålet i mitten på bilden var jag själv som tagit fram för att kontrollera stenen. Jag fortsatte gå i samma höjd som kvarnstenen ner mot Vallsås för att se om jag kunde finna några fler stenar och visst fann jag en till. Alltså ligger det här tre kvarnstenar längst med Plitebäcken.
Kvarnstenarna ovanför Plitebäcken
Slåbos eventuella gamla kvarnplats
Kvarnplatserna mellan Abborrsjön och Plitesjön
Efter en redigt god lunch var det dags att ge sig av igen och den här gången mot Vikstorpets kvarnruin. Vid det tillfället hade jag inte hittat någon karta över området kvarnen låg. Det var inte först när jag kom hem och några dagar senare insåg att jag missade en karta över Vik från 1860-talet. Och där låg kvarnen i bäcken nämnd ”kvarnplats”. Det var en stor och tydlig grund och säkerligen varit i samma storlek som Strömmens kvarn. Kan inte komma på någon kvarvarande kvarn att referera till dock för storlek. Kvarnen har haft ett stort vattenhjul för drift som ruinen tydligt visar. Matning av vatten har gått via en vattenkanal likt den i Svanefors men storleken mindre. Man kan se sten staplar uppströms som tyder på det.
Viks kvarn vid Vikstorpet
Vi stod och diskuterade lite vart vi skulle här näst, jag ville till en sågkvarn från slutet 1700-talet lite uppströms men det blev istället Hälsereds kvarn som hade ungefär samma tidsspann. Vi parkerade vid en bom vid grusvägen mot Hälsered och började promenera uppför en lång backe där vi kunde tydligt höra vart vattenfallet var från vägen. Efter lite terrängfarande kom vi ner till vattenfallet. Vi hade sån tur med vädret under vår promenad. Det var lite halvmulet och snön hade precis smällt bort efter en veckas sol å det hade fyllt på vattnet till en lagom nivå för att förstå när man använde dessa kvarnar som oftast var vid vår- eller höstflod, alltså när vattennivåerna var höga. Vattenfallet leder igenom en smal skåra mellan två klippblock och man hade svårt att förstå att ovanför bara var en mosse, vart kom allt vattnet ifrån liksom. Platsen i sig var helt underbar med en mindre skåra norr om bäcken där man kunde ta sig upp till toppen. Efter att jag varit i topp och gick ner till foten av fallet kunde jag se att här också låg en kvarnsten på sniskan i vattnet. Så det blev vår femte kvarnsten för dagen.
Hälsereds kvarnfall
Efter Hälsereds kvarn tog vi oss ner till Bäckaslätt där det förr funnits ialf två kvarnar, 1705. Mot slutet 1800-talet fanns här en kvarn och de spåren finns vid torpet där mjölnaren bodde som drev kvarnen. Dock finns det inga kartor efter 1705 som kan påvisa det mer än berättelserna som man ändå får ta vara på såklart. Det ska även ha funnits en benstamp här omkring och det berättas att den ekade över bygden när den kördes. Nere i bäcken fanns vi rester av någon verksamhet men vilken är svår att säga. Jag tyckte det liknade en såg då det var mer avlångt vid det ögonblicket. Hade vi gått hela bäckens flöde ner ifrån vägen skulle vi nog sett lite mer tror jag då det var väldigt fall här ifrån och ner, en annan gång det.
Bäckaslätts kvarn eller såg
Men jag kunde ju inte släppa den gamla sågkvarnen så vi körde upp samma väg mot Vikstorpet men tog av upp till vänster mot Bäckåsen där vi parkerade vid en avstickare. Här kunde vi lätt promenera till det vi tolkar som fallet för vår kvarnsåg. Det som jag tyckte var intressant med den här platsen var att det tydligt står på kartorna från 1780 och 1802, ”En förfallen sågqwarn till Walfingsås och Wik”. Jag ville se vad som fanns kvar efter en så redan gammal och övergiven plats. Vi gick vid fallets norra del men fann inte riktigt något konkret mer än en rak linje av större stenar vid fallets fot. Dock fanns det en till gren mot söder. Jag hoppade över den brusande bäcken och höll mig stabil med hjälp av mitt fotostativ som fick agera stöd. Jag gick nerströms och fann eventuellt resterna av ett mindre dämme och vid bäckens södra del hittade jag några sten staplar som mycket troligt varit där sågkvarnen stått på. Det var inte mycket att se men att det ändå står kvar efter över 200 år är fascinerande. Det är ju ändå människor som tidigare än 1780 har arbetat här vid sågkvarnen.
Sågkvarn till Vik och Vallsås vid Bäckåsen
Dagen led mot sitt slut och solen var snart helt borta när vi kom tillbaka till Vallsås. Det hade varit en helt underbar dag att gå i skogarna i södra Torestorp och det enda stället vi inte besökte var de två kvarnarna i Skog men det får bli en annan dag om man hinner förstås.
Det kom att dröja mer än en månad till jag och Gunilla kom att ta vår andra promenad. Mycket på grund av allt snöande och föredraget i Strömma som behövdes lite kärlek. Men den 18 mars, fyra dagar innan årsmötet i Torestorp tog vi oss den sista promenaden och den här gången ledde vägarna oss i mest i de norra delarna. Vi parkerade vid Törsvik som var vår första plats för dagen. Här hade det legat en kvarn som syntes på kartor från 1731-1770 men några riktiga tecken på kvarn kunde vi inte riktigt se, inte heller någon kvarnsten. Men det fanns ändå något som utmärkte sig. Vid den enda lilla fallet låg några staplade stenar som jag tror kan ha varit ett dämme. Mellan fallet och ett annat flöde som rann sydväst hade vi en fyrkantig grop med ett utflöde till bäcken igen. Det skulle kunnat var så att här stod kvarnen som blev matad med vatten via en träkanal. Därför finns det inte någon riktig in gröpning i marken till den här fyrkanten. Utflödet skapades av vattnet som lämnade kvarnen. Det här är ju dock endast teorier från min sida. Lättast att förstå dess plats från stora vägen är precis i kurvan vid det gula huset, kommen från Torestorp låg den nedanför den lilla åkerlyckan till vänster.
Törsvik kvarn
Efter Törsvik tog vi oss upp till Magerhult för att besöka Morgan som skulle visa oss runt lite hans gård och kvarnresterna uppströms Klevabäcken. Här vid gården hade det förr stått en spånhyvel som sedan länge är borta. Vi gick uppströms bäcken och här tonade de höga bergväggarna upp sig runt oss och skogen stod tät å hög med lite dis i luften efter den nederbörd som tidigare dragit förbi. Här hade de fint stenlagt bäck-kanterna för att räta upp och skapa ett bättre flöde ner mot gården och vårt första stopp var en gammal stenhäll som låg över bäcken. En sedan länge övergiven gångväg mellan gårdarna och torpen här omkring. Skogen andas här historia. Lite längre uppströms hör vi Kultefallet falla igenom berget där bäcken fått sitt namn, klevbäcken. Fallhöjden här är riktigt bra i olika nivåer. Morgan berätta att ett dämme funnits vid första nivån som matade kvarnen med vatten. Vid vattenfallets fot har vi resterna av trasiga kvarnstenar liggande vid bäckens kant. En del hade kommit fram efter den kraftiga åskskuren som drog igenom bygden sommaren 1995. Kultefallet är ett av Marks vackraste fall som jag fotograferat och jag kommer lätt besöka det här fallet fler gånger. Till höger om kvarnstenarna i bäcken ligger det en kvarnsten som aldrig slutfördes och upp på berget låg det en till å den såg ut att vara slutförd. Förundran går till de här stenarna vi stött på vid våra två promenader. De är så utspridda och tanken går till om de tagit naturliga stenar som redan legat på marken för att sedan bruka när de behövts. Eventuellt skulle ett ställe vid Plitebäcken varit en mer ”kvarnstensbrott” men svårt att säga. Intressant oavsett tycker jag att man lägger ner så mycket tid på en sten för att aldrig bruka den. Platsen där kvarnen legat är än idag en allmänning för kvarnbruk. En annan intressant fakta om Kultefallet är att det nästan var i spadtagen att dämma upp fallet helt för att bygga en kraftstation likt den vid Strömmen. Men det gick inte alla markägarna med på så de planerna lades ner. Det här var början 1900-talet då det var i ropet att bygga kraftstationer lite varstans i bygderna.
Magerhults kvarn i Klevabäcken
Man undrar lite om något skulle toppa den här platsen vid våra kommande besök under dagen. Vi tog oss över till granngården Getabo där det 1780 legat en kvarn i Ålbäcken. Här gick jag och Gunnilla och spåna utan något riktigt bevis på kvarnverksamhet. På bilden som jag tog är väl platsen en kvarn skulle kunna satta upp. Vi har en stenrad i mitten som delade upp bäcken i två delar. Till vänster har vi lite mer stenar som skulle kunna varit grunden till kvarnen men det är helt tagit ur luften. Jag gick upp ifrån strömmens början ner till det lugna utan att hitta något speciellt. Jämför man kartorna är även det en gissningslek men vi måste även tyda vattenflödets gång då det var bruset som skapade kraften till kvarnarna inte det lugna.
Getabos kvarnplats i teorin
Efter en blöt promenad där vi trängde oss igenom den täta granskogen mot Ålbäcken satt vi än en gång i bilen för att ta oss ner till Strömmen där vi nu skulle hoppa lite på stenarna för att leta efter Fönhults- och Röllese kvarn. Kvarnarna syntes så tidigt som slutet 1600-talet in på 1800-talet men idag finns inga spår efter Fönults kvarn. Jag tror att de förstört ”utvidgat” ån så mycket nerströms sågen för flottningen att kvarnresterna bara rensats bort från sin plats. Så vi hoppade neråt för att se om vi kunde hitta något annat tills vi kom till Röllese kvarn. Tycker det fanns en plats som var mänskligt byggt med dämme och kanal men ingen kvarnsten kunde hittas men liknade verkligen det. Efter en tanke nu kunde faktiskt det här varit vattenflödet till Röllese kvarn som låg vid utflödet av Torestorpsån till Sandsjön. Erosionen efter alla år har nog tagit bort det mesta av den gamla kanalen. Vi kom slutligen fram till utflödet och här låg två gigantiska kvarnstenar upp på varandra. Runt om kan man se hörnstenar till en byggnad så kvarnstenarna har nog bara stått här tills allt braka ner och försvann. Troligtvis drevs kvarnen av ett vattenhjul och inte som en skvaltkvarn under ifrån. Det är ialf så som jag tolkar terrängen.
Strömmens gamla kvarn som brann ner på 1960-talet
Rölleses två kvarnstenar och Sandsjön i bakgrunden
Nu var det dags för att ta oss upp till Vallsås för lite lunch innan vi tog oss ut till våra tre sista platser, nämligen Rökås, Brokvarn och Svanefors (Svansjö). Efter en åter så god lunch tog vi oss mot Älekulla och av mot Röks. Vi parkerade bilen precis innan vi kom fram till Rökås gårdarna för att bege oss nerströms bäcken som går från Kroksjön ner till Lundaboån. Skogen här omkring är full av stora och mossiga odlingsrösen och miljön är fylld av dagsslit till storgården Brastorp. På en karta över Brastorp från 1705 hade Brastorp och Rökås var sin kvarn men att de senare slogs ihop till en. Detta visste jag inte vid besöket utan läste det i boken Torestorp i våra hjärtan där Arne Elmgren berättar lite om kvarnarna i bygden. När bäcken sakta började röra sig neråt fann vi vår första riktigt damm över bäcken. Ett litet fyrkantigt hål finns i nederkant där vattnet forsade igenom denna dag. En tydlig stig har brukats över dammen och liknelsen till hålväg är slående. Här kunde en vattennivå på över en meter samlas. Cirka 100 meter nedströms fann vi våra fall och en bro av stenhällar hade byggts från Rökås sida till kvarnen, där den ena stenen var en trasig kvarnsten, antagligen från en av de tidigare kvarnarna som låg här i fallet. När jag stod mot stenhällarna hade jag bakom mig kvarnresterna. En tydlig håla med fyra sten staplar tonar upp med två stora kvarnstenar på varande i dess buk. Här forsade vattnet igenom den undre stenen som om man hade munnen öppen och oändligt med vatten kom ut. En intressant plats att stå på för här hade ju ändå kvarn verksamhet brukats sedan ialf 1600-talet.
Rökås och Brastorps kvarn
Nästa stopp blev den gamla sågen nedanför bron i Brokvarn. Sågen finns utmärkt på kartor mellan 1863 och tidigt 1900-tal. Enligt Arne Elmgren brukade Fönhult såg, kvarn och frörensning vid ån här. Om det är sågen här som innehöll allt kan jag inte säga. Det ska ha brunnit under 1950-talet. Långt nedanför bron kan man än idag se lite rester från sågen som metallföremål men annars synes inget speciellt.
Sågruinen på andra sidan. Bron som går över Lundaboån är upp till vänster ur bilden.
Efter ett kort besök här for vi till dagens sista höjdpunkt, Svanefors kvarn. Vi mötte upp Bengt som först berättade och visade oss de kvarnstenarna som låg utanför kvarnen. De hade hört till den gamla kvarnen som revs när den nya byggdes på 1940-talet. Efter kort visit i snickarverkstaden fick vi en rundtur inne i kvarnen där även Svanefors textil hade sitt ursprung. Ena sidan var kvarn verksamhet och den andra textilverksamheten. Det finns inte jättemycket kvarn av rörelsen inne i kvarnen idag men några artefakter finns än kvar från den gamla kvarnen som ändå är rätt intressant att veta. Utanför på gården mellan kvarnen och sågen står en hög metall axel med tillbehör på. Det här fick vi berättat var den gamla turbinen som första drev Kinna kvarn i Kinnaström. När det skulle byggas kraftverk i Kinna köptes kvarnen upp och turbinen såldes då på 1920-talet till Svanefors gamla kvarn å när den nya byggdes åter livades den i den nya. Så när ni går förbi där är det en ren historia som står där. Under föredraget hade jag även med hjälp av Jan Andersson grävt djupt ner i Mantalslängderna. Och vi kunde finna Svansjö kvarn så tidigt som 1699. En kvarn nämns så tidigt som 1668 och kan troligtvis vara Svansjö eller Svanefors som det senare heter.
Fotografi från andra sidan sju strömmar med vy över Svanefors gamla såg och kvarn. På fotografiets baksida står årtalet 1880
Ett fotografi på den gamla kvarnen. En utbyggnation har nu lagts till hit om mot det äldre fotografiet.
Gamla artefakter från Svanefors
Vad ska man ta i lärdom av de här små promenaderna, att nästan överallt där vattenfall har funnits har det även kanske brukats till en kvarn eller såg. Självklart måste ju geografin också falla samman för dess bruk och i Marks härad har vi många gamla kvarn- och sågfall.
För att ta del av kartan kan ni följa länken nedan där jag även lagt in bilder för en del av platserna. Kommer uppdatera den i framtiden.
Jag har ju inte nämnt allt som finns i Torestorp socken utan endast de som visats på kartorna. I boken Torestorp i våra hjärtan nämns fler platser som tex. Anneberg som låg där lilla kiosken ligger idag. Samt Arne Elmgren nämner några andra platser som uppe i Harsås. Så kan rekommendera den boken för de intressanta.
Här kan ni se vart boken finns på biblioteken i Mark, även bokbussen har den inne.
Om ni läst hit ner får jag tacka för mig den här gången och glöm inte att nästan överallt i skogarna omkring dig finns spår av de som en gång slitet för sitt lilla levebröd. Ha en god fortsatt söndag!
Комментарии