Promenad i markerna runt Trantorp

Uppdaterat: 13 mars 2022

Att det funnits många torp inom Örby socken förr kan väl ingen undgå som följer min sida. Igår så tog jag mig en fin promenad uppe i skogarna nordöst om Trantorp. Jag ställde bilen vid en ficka längst vägen mellan Trantorp och Gundbofallet och började bege mig ännu högre upp på höjderna. Mitt första stopp var Skogslids ladugård som föll ihop för cirka 20 år sedan, taket hade börjat ge efter sig, sen gick det fort fick jag mig berättat. Torpet hade legat precis framför ladugårdsgrunden mot vägen men brann ner efter de förra brukarna hade flyttat ner till byn. Inga spår efter torpet kan man se i åkern. Här stannade jag upp och tog mig ett litet mellanmål och njöt av utsikten och tystnaden. I boken Där färdvägar möts finns det en bild på de sista brukarna från omkring 1925.

Häradsekonomiska kartan med promenadens torp

Flygfotografi över Skogslids ladugård på 70-talet.

Efter en liten paus tog jag mig upp för backen mot Ramnhultet. Men innan jag kom fram gick jag in på åkern på min vänstra sida för att besöka Hästhagen som legat på andra sidan. Här fanns det en mindre torpgrund med en källare. Precis intill grunden låg en enkel jordkällare som haft en byggnad uppe på. Till höger om torpet fanns spåren efter ladugården som legat här. På en äldre karta över Brättingstorp Eriksgården från 1881 såg det dock ut som om att alla tre byggnader stod ute på åkern i stället. Var nog efter detta skifte som byggnaderna flyttades utanför åkern. Och varför jag tror det var så är för att vägen inte ser ut att skilja sig från 1881 och Häradsekonomiska kartan men byggnaderna ligger på olika platser. Vägar brukar ju inte ändra sig för ofta.

Hästhagens gamla plats, senare precis norr om. — Hästhagens gamla plats, senare precis nordväst.

Efter Hästhagen började jag traska mot Mörkhult längst den gamla vägen. Men den gamla vägen gick in i ett plantage som jag inte riktigt var noga med att gå igenom så jag tog vägen om till höger. Men här fann jag ett stenröse som vid första anblick bara kunde vara ett odlingsröse. Gick jag till andra sidan var den mer rak, så mina tankar gick mot en äldre spismurshög. Dock kunde jag inte finna något underlag till teorin i Lantmäteriets kartor. Men tyckte det var lite besynnerligt då det låg mellan Hästhagen eller Mörkhult och lite norr om.

Någon som glömt sin cykel för några år sedan!

Mörkhult skulle även det ha legat på en annan plats mot var det senare kom att göra. Och den här kartan var betydligt äldre, redan från 1840-talet. Jag hade de markerade på min karta men jag hade fel positioner såg jag när jag kom hem. De ska ha legat ett stenkast från den nuvarande platsen. Men nu har jag fler anledningar till att besöka platserna igen och det tog inte farligt lång tid att gå här då torpen ligger rätt så nära varande här uppe.

Mörkhults placering runt 1840, senare till vänster vid svängen.

Jag kom i alla fall promenerande lägst vägen och längre fram skymtade jag en fin stenmur som omringade hela torpområdet. Mossan växte på stenarna och i den låga solen fick de en varm och härlig glöd. Några meter från stenmuren låg torpgrunden iklädd i mossa. En mindre rotvälta hade dragit upp lite av spismurshögen och jag kunde se rödtegel och en liten bit från ett fönsterglas.

Jag gick runt längst stenmuren och kom till en stor sten som var en del av muren. Under stenen kunde jag se gamla glasflaskor men även några små hål i storleken av pennspetsar, även ett litet större. Vet inte om det kan varit naturligt eller om de tyckte det var kul att hacka i stenen. Jämte den stora stenen fann jag en hel glasflaska med numret 7 i botten. Jag placerade denna under stenen så att inte solen kunde värma upp den eller skapa en förstoringsglaseffekt och eventuellt skapa en skogsbrand.

Nu var det bara ladugårdsgrunden som jag behövde finna. Jag gick norrut mot den gamla vägen och precis efter stenmuren så hittade jag jordkällaren som säkerligen hade legat under en del av ladugården. Skulle jag fortsatt på den gamla vägen hade jag kommit fram till Svedjan som idag heter Kyrkobacken.

Vägen mot Kyrkobacken, Mörkhult bakom mig

Jag tog en annan stig ner mot bilen och kom direkt ut till Skogslids åker. Här stannade jag upp igen för att äta det sista jag hade med mig och gottade mig redigt mö i solen. Det enda jag hörde här uppe var vindens sus i trädtopparna, några duvor som huttrade och bonden nere vid Trantorp som körde runt med traktorn.

Jag hade dock ett ställe kvar att besöka innan jag kunde fara hemåt. Det var Hagen eller som det står på en senare karta Stugan. Här la jag dock inte så mycket tid att söka för det var tätt med några år gamla granar och det var svårt att se något. Men enligt ett skifte karta över Trantorp från 1914 kan man se att här låg det en stuga och eventuellt en jordkällare. I boken Där färdvägar möts finns det en bild utanför backstugan samt en in i från stugan.

Precis norr om dess mark hade vi även en gammal fossilåker med övermossade odlingsrösen i slänten. Dessa kan man även finna på Fornsök.

Hagen aka Stugan runt 1914 — Hagen eller Stugan runt 1914

Fossilåker och några av dess odlingsrösen.

Väl inne i bilen tog jag mig hemåt men stannade upp vid Trantorp för solen var på väg ner och utsikten här ifrån är bara för magisk att inte fotografera. Man kan se ända ner till Halland och man har Navåsens två toppar på horisonten. Efter några bilder stod jag och snackade med ägaren av gården en stund om historia och de äldre torpen runt omkring. Detta var en perfekt avslutning på en riktigt fin promenad. Våren är i luften och idag skulle det bli lika fint och det finns ju några fler torp att besöka här uppe!