top of page

Stortjuven Carl Johan Hansson från Hyssna

Så här i juletider har vi de flesta en mysig helg med familj och vänner. Men förr var inte alla så lyckligt lottade. Barn föddes som oäkta i det utsatta yrket som piga, oplanerat med en dräng eller kanske till och med helt ofrivilligt då husbonden inte visste bättre hut. Många öden vittnar det i födelseböckerna som ledde fram till en stämpel ingen ville leva med. De blev särbehandlade och utnyttjade för deras låga status i samhället, stämpeln som finner med en resten av livet och sina barn. Och kan detta barns öde vara en sådan livsstämpel?


Jag läste här om kvällen igenom lite tidningsartiklar där namnet Hyssna förekommer. Och jag hittade en rätt lång artikel om gossen Carl Johan Hansson född på Hyssna fattighus 1849. Hans mor var pigan Anna Andreasdotter kommen från Hajom och arbetade på Slätthult hos änklingen Hans Andersson som senare kom att bli Carl Johans far.


Carl Johan som trots allt bara var 16 år gammal hade redan en lång lista i ryggen. Han var känd som en högst djärv och listig tjuv. Då han under nattetid plundrat skepparna i Göteborg. Han hade flertalet gånger blivit häktad och tillsagd utan påföljd. Men slutligen fastnade han för en stöld 1864 och då var han endast 14 år gammal. Han hade dömts till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 9 månaders straffarbete. Carl Johan hade till och med lyckats rymma ut ur finkan genom att klättra ut igenom järngallret i fönstret högt upp i taket.

I tidningsartikeln i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning kunde vi läsa om att Johan hade den 21 juli 1866 fått skjuts in till Göteborg av en bonde som skulle sälja av bräder från gården Råryggen i Sätila, gränsen till Hällingsjö. Efter de kommit fram till Galgkrogarne begav sig Carl Johan sig in till stan. Runt åttatiden på kvällen kom han tillbaka till hamnen för att inspektera fartygen å [1]rivieret och framemot tre å fyra på morgonen gick han ombord fartyget Ellen som låg utmed bryggan vid Rödasten. Han fick med sig två guldfickur värda 600rdr samt 90rsr som tillhörde kaptenen O. A. Olsson. Carl Johan begav sig senare in till staden där han räknade sitt byte och satte dem i omlopp. Han besökte bazaren vid Kungstorget där han köpte två par byxor, tyg till skjortor, ett par skor, ett dragspel och två kannor brännvin. Dels till sig själv, dels till sina vänner i hemorten. Allt som allt gick det på 34rdr. Under tiden hade han träffat drängpojken Gustaf Eriksson från gården Råryggen som han fick skjuts till på eftermiddagen. Gustaf Eriksson fick det ena gulduret som betalning, som han i sin tur bytte ut mot ett nysilverur och 6rdr av Johan Hultgren i Dukared i Hyssna. När Carl Johan kommit hem besökte han Johan där han frikostigt började dela ut sina pengar. Han bytte det sista gulduret med Johan och fick ett silverur och 3rdr men Johan fick även 15rdr. Johans hustru Maria Hansdotters mor fick samma summa, systern och brodern Gustaf fick 5rdr vardera.


En annons kom ut i tidningen om stölden och gästgivaren [2]Gustaf Engström i Hällingsjö läste notisen hade hört talats om Carl Johans bravader i Göteborg. Herr Engström besökte Johan Theodor Hultgren för att prata om de två gulduren han bytte till sig och kom till slutsatsen att det måste varit Carl Johan som begått stölden. Jag tror att Engström kände Johan Theodor och hans far Eric Hultgren väl. För Johan Theodor var född på Gästgiveriet i Hällingsjö då hans far Eric ägde det. Familjen Hultgren hade flyttat till Sätila 1844. Efter besöket hos Hultgren gick han mot Carl Johans hem men där var han ej utan Engström fick berättat att han var hos pastorn där han beredes sin första nattvardsgång. Han gick då till Hyssna kyrka där han såg Carl Johan sittande bland de andra läsbarnen.


- ”En ulf i fårakläder”


Men stämde allt ovan? Läs hela artikeln efter berättelsen om Carl Johans mor och mormor.


Jag tänkte jag ville gå in lite mer hur historien utspelar sig innan Carl Johan och hur det kunde prägla hans liv. Carl Johans mormor var pigan Katrina Olofsdotter som levde i en backstuga under Freabygd i Hajom. Hon födde den 25 maj 1811 ett oäkta tvillingpar, Anna och ett dödfött barn. Ingen fader är angivet i födelseboken. Katrina flyttade senare in på Gatan under Friared med sin dotter Anna. Den 30 november (senare 13) födde Katrina den dottern Maja Stina, och här stod fadern som den avskedade soldaten Ola Hjort. Katrina flyttade från Gatan och blev skriven som Fattighjon vid Sockenstugan med båda sina döttrar. 1827 flyttade Anna från Hajom för att arbeta som piga under Hyssna Backa Västregård. Sen flyttade hon till ett ställe ”På Ägorne Surtekulle kr”. Efter det flyttade hon ett ställe under Nolbacka och till slut sattes hon på Fattighuset. Den 13 december 1834 födde hon den oäkta dottern Anna Stina och ingen fader var skriven här heller. Anna arbetade senare som piga hos änklingen Hans Andersson som gjorde Anna gravid. Den 2 mars föddes deras oäkta son Carl Johan på Slätthult men de levde fortfarande i Fattighuset. Den 19 april 1853 gick Anna bort endast 41 år gammal och Carl Johan å systern Maja Stina blev ensamma. Systern som var 14 år äldre flyttade till torpet Ljungslätt under Nolbacka. Senare flyttade hon till Lida under Surteby. Med en historia av oäktingar kan ju inte livet varit så bra för Carl Johan som började göra små brott som till slut kom att bli att han blev straffad innan han som 20 åring flyttade över till Nord Amerika. Charlotta hjälpte till lite och han hade tagit ångfartyget Scandinavia via Leith i Skottland till New York den 6 augusti 1869.


Men vad hände med Annas mor och lillasyster i Hajom?


Pigan Katrina och dottern Maja Stina flyttade till Sörbacka där de levde några år. Maja Stina flyttade senare till Friared Övregården där hon arbetade som piga och senare utsocknes. Modern Katrina gick bort den 2 augusti 1860, 74 år gammal under Sörbacka. Maja Stina flyttade från Hajom och jag har inte sökt mer efter henne.


Pigan Katrina Olofsdotter f.1786 d.1860-08-02 Oäkta tvillingdotter Anna Andreasdotter f.1811-05-25 d.1853-04-19 Oäkta tvilling dödfött barn f.1811-05-25 Oäkta dotter Maja Stina f.1815-11-13


Pigan Anna Andreasdotter, ovan Oäkta dotter Anna Stina f.1834-12-13 Oäkta son Carl Johan f.1849-02-03 fl.t. Nord Amerika 1869-08-06


Torpasonen på Råryggen, Sätila, Gustav Ericsson f.1847-03-24


Hemmanssonen Johan Theodor Hultgren på Dukared f.1841-04-13 Hustru Maria Hansdotter f.1846-08-31 Johans broder Lars Gustaf f.1832-11-29


Gästgivaren i Hällingsjö C Gustaf Engström f.1806-10-07

Här kommer hela tidningsartikeln från Göteborgs Handels och Sjöfartstidning den 28 juli 1866.


”Rättegångs- och Polissaker.

Poliskammaren.


I går hölls förhör i poliskammaren med den i Handelstidningen för sistlidne Thorsdag omnämnde unge stortjufven Carl Johan Andersson eller Hansson, som natten till den 21 dennes å skonerten Ellen, då liggande vid Rödasten, tillgripit från kapten O. A. Olsson 2:ne guldur med kedjor, värde 600 rdr, och 90 rdr i penningar, men blifvit gripen af garfveriidkaren C. G. Engström å Hällingsjö i Bollebygd härad, hvilken här inställt Hansson, sedan han tillrättaskaffat de stulna persedlarne, hvaremot penningarne, med undantag af 15 rdr, voro förskingrade.


Kapten Olsson berättade, att han aftonen före stölden kommit till fartyget, som legat utmed bryggan vid Rödasten, kl. 11 och derefter lagt sig i en hytt bredvid kajutan samt insomnat. För att inkomma dit hade tjufven passerat genom en korridor och 2:ne dörrar, som voro stängde, men ej låsta. Uren lågo å bordet i kajutan och penningarne i en skinnpung uti den ena fickan å ett par byxor, som legat å soffan derstädes. Nattvakt hade funnits ombord, men upphört kl. 12, mellan hvilken tid och kl. 4 på morgonen kapten Olsson ansåg stölden ha skett. Glaset å det ena uret var borta, men sedan tjufven fått uren i sin hand, hade det andra glaset borttagits, äfvensom visarne och kedjorna ombytts i uren, hvarjemte en guldnyckel saknades.

Hr Engström afgaf en berättelse om stöldens upptäckande och Hanssons ertappade i det hufvudsakligaste lika med hvad derom finnes intaget i Handelstidningen för nämnde dag, eller att sedan han i tidningen för den 21 dennes läst notisen om stölden och i onsdags fått höra att sockenhjonet, ynglingen Carl Johan Andersson eller Hansson, som är känd för tjufveri, några dagar förut besökt Göteborg, men vid hemkomsten innehaft 2:ne fickur, som hemmansonen Johan Theodor Hultgren tillbytt sig, samt att Hansson varit väl försedd med penningar, hade hr Engström genast tänkt att det måste vara Hansson, som föröfvat tillgreppet. Hr Engström begaf sig derför straxt till Johan Hultgren, som i början prutade emot att utlemna uren, men slutligen återställde dessa jemte kedjorna och 15 rdr af de slutna penningarne, hvilket belopp Hansson skänkt till Hultgren. Då Hansson icke var i sitt hemvist, utan hos pastorn i församlingen, för att beredas till sin första nattvardsgång, reste hr Engström dit och anträffade då Hansson – en ulf i fårakläder- sittande bland de andra läsbarnen i Hysna kyrka, der han blef häktad och sedemera af hr Engström hitförd. Af hela rofvet hade Hansson icke mer qvar än 39 ½ skilling, ty uren hade han afhändt sig för nästan ingenting mot deras värde och penningarne voro dels bortskänkta och dels använda till inköp af några effekter samt i öfrigt förskingrade på rummel.


Hansson, som härstammar från gården Slätthult i Hysna socken och Marks härad, är blott 16 år gammal, men har redan gjort sig känd som en högst djerf och listig tjuf, hvilkens bäst lyckade spekulationer varit att nattetid gästa på fartyg och båtar, för att plundra skepparne. Han har flera gånger varit häktad och tilltalad utan påföljd, men fastnade slutligen för en stöld 1864, då han i Juni månad dömdes af rådhusrätten till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att undergå 9 månaders straffarbete. Derefter släpptes han lös i Mars månad förlidet år och afsändes till hemorten. Nu inställd för poliskammaren kunde man knappast i honom igenkända den för några år sedan lille och klene gossen, som då rymde ur finkan genom att krypa ut mellan jerngallren i fönstret, som sitter vid taket men dit han klättrat upp å bara väggen likt en katt, ty han har sedermera vuxit betydligt och är nu en stor och stark pojke. Om den af honom begångna stölden å skonerten Ellen afgaf han som det tycktes en uppriktig bekännelse, ty det är ett framstående drag hos honom att tala sanning, när han finner sig vara fast, troligen i afsigt att derigenom vinna mera öfverseende. Angående det nämnda tillgreppet talade han med ett lugn som om saken icke rörde honom. Han sparade på intet vis vännen Johan Hultgren vid ett tillfälle stulit en snuslåda här i staden, men sluppit undan, sedan han fått ett kok stryk. Hultgren var den, som rubbat Hansson att ånyo begå stöld, ty då Hultgren beklagat sig öfver brist på penningar och att han saknade sådane till betalande af en skuld åt länsmannen för borgad spanmål samt bedt Hansson skaffa sig 100 rdr, för hvilken vänskapstjenst denne skulle ha nytta i all sin tid, hade Hansson sagt att han nog skulle hitta på råd härför, hvadan han beslöt att helsa på i Göteborg. Han begaf sig hemifrån på Thorsdags eftermiddag och åtföljde en bonde, som körde ett lass med bräder hit. De anlände till Galgkrogarne på morgonen, det Hansson qvarstannade till kl. 8 på aftonen, då han vandrade till staden, men lemnade denna senare på qvällen, för att inspektera fartygen å rivieret. Framemot morgonen, eller mellan kl. 3 och 4, kom han ombord å ,, Ellen””, der han nedgick i kajutan och medtog härifrån uren och penningarne, hvilka lågo såsom kapten Olsson berättat. Derpå återvände han till staden, hvarest penningarne räknades. Frampå dagen satte han dessa i omlopp, i det han uppköpte i bazaren vid Kungstorget åtskilliga effekter, såsom 2 par byxor, tyg till skjortor, 1 par skor, 1 dragspel, hvarjemte han försedde sig med 2 kannor bränvin, dels för att sjelf njuta af den ädla drycken och dels att härmed traktera sina vänner i hemorten. Inalles åtgingo till dessa uppköp 34 rdr. Under tiden hade han träffat en bekant drängpojke vid namn Gustaf Eriksson från gården Råryggen, hvilken försålt bräder. Med denne åkte han på eftermiddagen till nämnde gård oh begåfvades Gustaf rikligen för skjutsen, då han fick det ena uret jemte kedjan, hvarförutan fri traktering bestods ur bränvinsflaskan. Gustaf bytte sedan bort uret till Johan Hultgren i Dukared i mot ett nysilfverur och 6 rdr. När Hansson i Söndags hemkommit och befann sig hos Johan börjades straxt vigilans och utdelades frikostigt med penningar. Så tillbytte sig Johan af Hansson äfven det andra gulduret och kedjan mot en mellangift af 3 rdr och ett silferur, hvarjemte Johan erhöll en skänk af 15 rdr. Dennes fru mor fick en lika summa, hans syster 5 rdr och brodren Gustaf 5 rdr. Alltså hade inalles åtgått 74 rdr. Hvar återstoden eller 16 rdr tagit vägen, kunde han icke förklara på annat sätt än att han måtte ha rumlat upp dem, ty sedan hans hemkomst hade lefvats i sus och dus bland vänner och bekanta. Det af Johan genom byte erhållna uret stannade dock ej länge hos Hansson, ty han bytte bort detta till en gästgifvare mot tvenne sämre ur, af hvilka det ena skänktes till en pojke och det andra påstod Hansson bestämdt att Johan stulit från honom vid ett tillfälle, medan Hansson låg och sof i ett landsvägsdike, dit han fallit, efter att ha supit sig full.


Johan Hultgren deremot förnekade att ha narrat Hansson till stölds begående, eller att ha begärt några penningar af honom, men tillstod att han, på sätt Hansson berättat, åtkommit uren, äfvensom att han fått till skänks 15 rdr, hvilket alltsammans vid påfordran återställts till hr Engström; försäkrande Hultgren att som han varit öfvertygad om det Hansson stulit både det ena oh andra, hade han i Tisdags skickat sin bror hit för att göra anmälan derom, men budet hade olyckligtvis sjuknat under vägen, hvarföre han slutligen sjelf infunnit sig, då polisen fasttagit honom. Hansson hade varit så liberal, att han kastat på honom de 15 riksdalerne, när Hultgren icke visat sig benägen att emottaga dem. Hultgren omtalade äfven att han varit så viss på att Hansson tillgripit hvad han innehaft, att han trott detta vid blotta åsynen af effekterna, innan Hansson ännu ,,öppnat sin mun”” derom, enär Hansson vore känd som tjuf, men varför han dock inlåtit sig i affär med en sådan, kunde han icke förklara på annat sätt än att han dervid begått en dumhet, fastän det är uppenbart att snikenheten efter tjufgodset förledt honom dertill, hvarför han ock står som delaktig i brottet. Hultgren upprepade flere gånger denna mot honom sjelf mest graverande förklaring, liksom om någon af de närvarande skulle ha betviflat, att han trott det Hansson icke stulit hvad Hultgren emottagit af honom. För att i sin dumhet ännu mera bestyrka detta, utbrast han slutligen: ,, Ja Hansson är känd af mig och alla andra menniskor i hemorten som en tjuf, hvarför vi all straxt trodde att han stulit både uren och penningarne””.


Att Hultgren tillgripit något ur från Hansson medan denne sofvit, förnekade han helt och hållet. Sedan åklagaren yrkat att Hultgren, på grund af hvad mot honom förekommit, måtte inmanas i häkte, förklades denne skyldig härtill och öfverlemnades den vidare ransakningen till Säfvedahls häradsrätt, hvaremellertid Hansson skulle qvarstanna i cellfängelset.”


Vad som hände med Carl Johan kommer vi nog aldrig få reda på. Men med hans natur skulle man kunna tänka sig att det inte gick så bra i det Nya landet eller så lyckades han vända sin stämpel och skapa sig ett liv på lagens sida.


Här nedan har ni länkar till tidningsartikeln, google maps positioner och de flesta kyrkoböckerna där informationen är tagen ifrån i artikeln.


Tidningsartikeln:


Google Maps - Slätthult https://goo.gl/maps/qYVzQAGBaWBw8bbP7


Google Maps - Freabygd


Google Maps - Råryggen


Google Maps - Hällingsjö Gästgiveri


Google Maps - Dukared


Google Maps - Friared


Google Maps - Sörbacka


Google Maps - Nordbacka


Google Maps - Ljungslätt under Nordbacka


[1] Länk till ”Flytande ölkrogarne å revieret i Göteborg” https://goteborgshistoria.com/2018/01/04/de-flytande-olkrogarne/



Födelsebok 1801-1829 Hajom (B37) – Tvillingar föds, Anna och dödfödd


Hfl 1753-1812 Hajom (B222, S7) – Katrina Olofsdotter i Backstuga under Freabygd


Hfl 1813-1818 Hajom (B93, S167) – Katrina och Anna på Gatan i Friared


Födelsebok 1801-1829 Hajom (B50) – Maja Stina föds


Hfl 1819-1823 Hajom (B108, S192) – Katrina o döttrar på Fattigjon


Hfl 1823-1827 Hajom (B108, S192) – Katrina o döttrar från Fattighjon, Anna till Hyssna


Hfl 1823-1827 Hajom (B96, S168) – Katrina o Maja Stina under Sörbacka


Hfl 1827-1830 Hajom (B68, S112) – Maja Stina under Sörbacka


Hfl 1830-1832 Hajom (B67, S108) – Maja Stina flyttar från Sörbacka


Hfl 1832-1834 Hajom (B16, S6) – Maja Stina flyttar från Friared Övregård


Hfl 1835-1837 Hajom (B63, S100) – Maja Stina under Sörbacka


Hfl 1835-1837 Hajom (B72, S118) – Katrina, Fattighjon, Sockens slut, Sörbacka


Hfl 1837-1847 Hajom (B104, S174) – Katrina, Fattighjon, Sockens slut, Sörbacka


Hfl 1848-1853 Hajom (B97, S174) – Katrina, Fattighjon, Sockens slut, Sörbacka


Hfl 1853-1861 Hajom (B177, S175) – Katrina dör, Fattighjon, Sörbacka


Hfl 1826-1830 Hyssna (B52, S78) – Anna under Backa Västergård


Hfl 1830-1835 Hyssna (B19, S16) – Anna ”På Ägorne Surtekulle Kr”


Hfl 1830-1835 Hyssna (B58, S94) – Anna under Nolbacka


Födelsebok 1801-1841 Hyssna (B136, S241) – Annas oäkta dotter Anna Stina


Hfl 1836-1840 Hyssna (B71, S112) – Anna och Anna Stina på Fattigstugan


Hfl 1840-1845 Hyssna (B76, S124) – Anna och Anna Stina på Fattigstugan


Födelsebok 1842-1860 Hyssna (B51, S82) – Annas oäkta son Carl Johan


Hfl 1846-1850 Hyssna (B86, S134) – Anna och barnen på Fattigstugan


Hfl 1845-1849 Hyssna (B132, S228) – Anna och barnen på Fattigstugan


Hfl 1845-1849 Hyssna (B37, S46) – Hans Andersson på Slätthult under Bua Hansagård


Hfl 1850-1855 Hyssna (B143, S228) – Anna dör och Anna Stina flyttar


Hfl 1850-1855 Hyssna (B87, S122a) – Anna Stina på Ljungslätt


Hfl 1856-1861 Hyssna (B131, S238) – Carl Johan ”På Socknens slut”


Hfl 1862-1866 Hyssna (B178, S164) – Carl Johan ”På Socknens slut”


Hfl 1867-1873 Hyssna (B171, S163) – Carl Johan ”På Socknens slut”, flyttar till Nord Amerika



bottom of page