top of page

Ärkebedragerskan

Uppdaterat: 28 jan.

Jag är medveten om att jag är sen på bollen men jag håller på och tittar på fröken Frimans krig och blev tagen av flickan Brittas öde. En stackars ung kvinna från landsorten som kom till huvudstaden och träffade på en fin herre ute på stan. En insmickrande man som helt utan skrupler utnyttjade henne och sen såg till att hon blev inskriven på besiktningsbyrån. Väl där var hon stämplad som prostituerad och eftersom man i samband med detta tog ifrån henne hennes betyg och andra papper så kunde hon inte heller få någon annan anställning. Som inskriven på byrån fick kvinnorna infinna sig för kontroll med jämna mellanrum för att se till att stadens män inte behövde vara rädda för venerisk smitta. Man kan bli arg för mindre!


I samband med detta började jag fundera på om det kanske fanns någon olyckssyster till Britta från våra trakter och rätt som det var dök hon upp. Dagens inlägg handlar om henne. Det visar sig snart att det finns stora skillnader mellan den fiktiva Britta och den verkliga Anna Britta men en del erfarenheter bör de ha delat i alla fall.


Anna Britta Eliasdotter var född på torpet Gulleberg vid Hunnaryd, Skephult 1859[1] Detta är så långt söderut man kan komma i Skephults socken.



Hennes föräldrar var

Elias Jonasson Törn                1821-11-12 Älekulla[2]              d. 1902 i Hajom

Johanna Börjesdotter             1823-06-28 Surteby[3]               d.1895 Hajom.


Föräldrarna hade flyttat från Örby till Skephult 1850.[4]1873 flyttar familjen tillbaka till Örby där de kommer att bo inhyses under Hyltenäs.[5]


Rester av torpet Skogen under gården Hyltenäs i Örby. Foto: Nicklas Holmqvist
Rester av torpet Skogen under gården Hyltenäs i Örby. Foto: Nicklas Holmqvist

När Anna Britta är i tonåren ger hon sig iväg hemifrån. Första gången hon låter tala om sig i tidningarna har hon drivit omkring i Svenljungatrakten. Där har hon ägnat sig åt kringdrivande och bettlande och lämnat vaga och motsägelsefulla uppgifter om var hon hör hemma[6]. Ganska snart döms hon för såväl snatteri som bedrägeri och när hon väl slagit in på den banan så fortsätter det. Tidningarna menar att det är extra sorgligt eftersom hon drivits till detta, inte av tvång utan av ren äventyrslusta[7].


Som ung använde hon sig ofta av likartade metoder när hon lurade till sig pengar av intet ont anande stadsbor. Hon angav att hon hade varor med sig från hemorten som hon skulle avyttra i staden, oftast till mycket billigt pris. Hon såg till att få förskott på delar av summan och när varorna skulle hämtas till kunden så var hon passande nog försvunnen och några varor fick köparen aldrig se.


Under tiden i Göteborg verkar det också som att hon snart hamnat i prostitution[8] och eftersom hon inte hade någon ordentlig anställning så dömdes hon 1880 till allmänt arbete på grund av bristande laga försvar.[9] Hon ankom till fängelset på Norrmalm där hon fick undervisning i läsning, skrivning och räkning.[10] Man skrev att hon haft goda föredömen hemma men att hon de senaste åren varit oordentlig och fört en kringstrykande och sedeslös levnad.[11] Tanken var att hon skulle blivit kvar på Norrmalm i två år.[12] Men, hon frigavs redan efter några få månader då hon lyckats få laga försvar av en kapten John Ahlberg på Skuru[13]. Fängelset hade dock fått anteckningar senare om att hon snart avvikit därifrån, det var nog mest ett sätt att slippa ut[14].  


Under åren som kommer fortsätter hon i samma stil och snart är hon tillbaka på Norrmalm igen. [15]Första gången hon var där angav man att hennes uppförande varit gott, denna gång var det mindre gott. Kanske har hon hunnit vara med om så pass mycket vid det här laget att hon inte längre riktigt försökte…


Vid denna tid står hon med för första gången i kriminalregistret hemma i Örby. Hon kommer med tiden att fylla flera uppslag där. Man skriver att hon sedan 1877 fört ett kringstrykande levnadssätt, att hon har varit häktad flera gånger och beskrivs som osannfärdig.[16]


1885 kommer hon till Växjö och blir omskriven i tidningarna[17]:

”En äventyrerska av prima sort anlände till Växjö i tisdags förra veckan. Iklädd en trasig sidenklänning med garneringar och släp, försedd med hatt, men barfotad, presenterade hon sig i förstäderna och dukade upp historier av vidunderligaste slag. Det första hon behövde var tydligen ett par skor. Sådana jämte sjal och en korg lyckades hon också ”låna” hos en gumma på Öster. Så gick hon till en åkare och beställde skjuts för uppförandet av en halv tunna potater, som hon påstod sig ha nere å godsmagasinet. Denne trodde emellertid icke på hennes uppgifter, varför hon återvände till den nämnda gumman och skickade henne åstad med en dragkärra till stationen. Ditkommen låtsade hon emellertid att godsnotisen blivit kvarglömd i gummans hem varför hon skulle skynda tillbaka efter densamma.

 Men nu lämnades den gamla kvar åt sig själv och äventyrerskan kom icke igen. Även nattetid åstadkom hon högst störande uppträden varför poliserna slutligen togo saken om hand om bjöd  ungmön rum i finkan under lördagsnatten. Tidigt på söndagsmorgonen utsläpptes hon emellertid, men hade längre fram på dagen oturen att råka i händerna på den lurade gumman som i triumf återförde henne till vaktkontoret. För andra gången nedförd i arrestlokalen sökte hon nu hänga sig i ett kantband som hon rivit från klädningen, men nedskars i tid. För att bli människan kvitt sökte man nu på alla sätt att ta reda på vem hon var. Men detta gick inte så lätt. Hon dukade upp den ena lögnen efter den andra och skickade poliskonstaplarna staden runt för att taga reda på personer med vilka hon påstod sig vara släkt. Genom att noggrant studera polisunderrättelserna kom man dock slutligen underfund med att den besvärliga gästen måste bära namnet Anna Brita Eliasdotter och tillhöra Örby socken i Elfsborgs län. Från vederbörande myndigheter i Vänersborg ingick också i går afton underrättelsen att hon den 10 april i år blivit utsläppt från cellfängelset därstädes. Oaktat hon endast är ett par och tjugo år gammal har hon dessutom redan suttit fängslad i Malmö (där hon enligt egen uppgift sökt döda sig genom att bita av pulsådrorna i handleden, märken därefter syns verkligen kvar), Göteborg, Stockholm m fl. ställen. Av en medhavd dräkt som mycket liknar ”nattfjärilarnas” i Köpenhamn ser det ut som hon även besökt och haft en viss sorts engagement i denna lättsinniga stad. Hon förebrår poliskonstaplarna att de inte ”läto henne bli kvar i snaran en fem minuter till, så hade allt varit slut” samt uttalar sig med bitterhet mot samhället som genom vissa lagar omöjliggör hennes återförande till dygdens väg. Stackars flicka. Hon har nog icke orätt däri.


Skribenten på Växjöbladet verkar ha haft en förståelse för hur illa kvinnor som Anna Britta kunde sitta fast i skiten när de väl hamnat där.  I juli samma år skrivs hon återigen in för allmänt arbete[18]. Innan arbetsperioden började hade hon sänts till länslasarettet varifrån hon passat på att rymma. Hon återfanns dock samma dag och skickades tillbaka igen[19]. Hennes tillhörigheter bestod av:

En kappa, tre näsdukar, en hatt, en parasoll, en halsduk, en klänning, tre kjortlar, ett lintyg, ett par strumpbyxor, ett par pjäxor och en portmonnä[20]


Hon hann inte mycket mer än att komma ut igen förrän hon återigen blev dömd för bedrägeri. Hon använde sig av ungefär samma tillvägagångssätt och lämnade ständigt olika uppgifter om sitt namn och sin härkomst. I augusti 1886 dömdes till sex månaders fängelse för bedrägeri av Göteborgs rådhusrätt[21]. Hon är fortfarande skriven hemma i Örby även om det är längesen hon vistades där.

 


Från 1884 står hon inhyses på Skogen i Örby. Familjerna på samma sida heter också Eliasson men jag har inte sett syskon med de namnen och föräldrarna syns nu inte till. De har flyttat till Hajom. Däremot har hon en son, Elias som var född 1887-07-23 i Göteborg[22]. Enligt dopboken i Örby föddes pojken på cellfängelset i Göteborg. En vaktkonstapel stod som fadder till barnet. Pojken dog när han bara var fyra månader gammal.[23] Pojkens tillblivelse var följden av att en vakt i fängelset inte kunde behålla byxorna på[24].

 


 

Domarna avlöser varandra även i fortsättningen[25]. Hon verkar nu ha slipat lite på sina metoder och kommit på en del nya tillvägagångssätt för att komma åt pengar och kläder[26]. I Stockholm hade hon läst annonser i tidningen där folk önskade inneboende och uppsökt dessa under förevändning att hon ville flytta in. Hon hade uppgett falskt namn och fabulerat om en anställning i staden samt om en sparbanksbok med 3000 kr på. Då hon inte kom åt denna för tillfället hade hon lånat pengar för att ombesörja flytten och dessutom lånat en del kläder för att se presentabel ut. När hon fått det hon ville gav hon sig därifrån och gav sig inte till känna igen.

1898 förekommer hon återigen i anteckningar från  prostitutionsavdelningen vid Stockholmspolisen[27] Det ser ut som att hon höll till på Drottninggatan och Nytorgsgatan. Detta år togs följande foton av Anna Britta i samband med ett gripande.







Anna Britta kommer också att besöka sina gamla hemtrakter då och då. Hon hade vid ett tillfälle efter att ha släppts från fängelset i Stockholm blivit inskriven vid fattigvården i Örby[28].Det var dock inte något för henne, hon rymde och begav sig istället till Varberg där hon ämnade ”skriva in sig i societén”. Något societetsliv blev det dock inte tal om, hon åkte snart fast för stöld och vid rannsakningen hade hon under tårar bedyrat att hon aldrig förr varit tilltalad för något brott. Inte många ord sagda under förhören var sanna, förutom detaljen med födelseorten. Detta ledde till att hennes identitet kunde avslöjas och snart förstod man att man hade att göra med en bedragerska av stora mått.


Hennes kringflackande liv och vistelserna på olika straffarbetsanstalter gick av förklarliga skäl hårt åt hennes kropp. I fängelseanteckningar från Göteborg står att hon efter att ha blivit frigiven från ett straff sökt vård för diverse krämpor vid lasarettet i Borås. Under de 14 dagar hon behövde vänta på att få komma dit så begav hon sig till Marstrand och där kom hon, under falskt namn, över andra kläder och åtalades för stöld[29] Samma år fick Borås än en gång stifta bekantskap med vår huvudperson[30]

 


Vid utskrivningen från en straffarbetsanstalt i Landskrona något år senare ska hon sändas till sin folkbokföringsort Örby, efter att ha uppfört sig gott.[31] Innan hon skrivs ut ändras detta och istället sänds hon till frälsningsarméns räddningshem i Malmö[32]:



Syftet med dessa räddningshem var att ta emot prostituerade kvinnor eller kvinnor som nyss kommit ur fängelset för att ge dem chans till ett bättre liv. Här fick de undervisning i handarbete och hushållsarbete, mat för dagen och tak över huvudet.[33]

Det är dock tveksamt om Anna Britta ens hann uppsöka den adressen. En kort tid efteråt skrivs hon nämligen vid prostitutionsavdelningens byrå ännu en gång och häktas för lösdriveri. Åren går och det ena straffet avlöser det andra. Hon har inte haft långa stunder utanför murarna sen hon gav sig iväg från Örby i 20 -årsåldern. Nu, när hon är i 50-årsåldern har hon gjort sig skyldig till brott på olika orter i landet, från de sydligaste landskapen och ända upp till Sundsvall. Hon har suttit inne i Göteborg, Stockholm, Malmö, Växjö, Norrköping och Landskrona.


1912 visar hon upp nya bevis på sin uppfinningsrikedom. Hon hade, för att komma med tåget från Borås till Stockholm, uppgivit att hon var städerska hos järnvägsstyrelsen och att hon tappat sin fribiljett. Denna gång avslöjades hon men hon hade tidigare lyckats med samma manöver. Då mellan Varberg och Stockholm.[34]  Nu benämns hon som storbedragerska i tidningarna.[35] 1913 ska hon ha fått betyg som sinnessjuk och tre år senare omyndigförklarades hon av Marks häradsrätt[36]. 1920, efter mer än 40 års kringflackande liv avlider Anna Britta på Vänersborgs hospital och begravdes där.[37]


Charlotta Andersson Sandberg

facebook: Genealogista


[1] Skephult (P) C:2 (1786-1860) Bild 166 / sid 323, Skephult (P) AI:8 (1850-1860) Bild 28 / sid 40

[2] Skephult (P) AI:9 (1861-1873) Bild 42 / sid 77

[3] Skephult (P) AI:9 (1861-1873) Bild 42 / sid 77

[4] Skephult (P) AI:8 (1850-1860) Bild 28 / sid 40

[5] Örby (P) AI:17 (1872-1881) Bild 200 / sid 543

[6] Polisunderrättelser (o) 1878 (1878) Bild 1580

[7] Göteborgsposten 18791122

[8] Fäderneslandet18950515a

[9] Örby (P) AI:17 (1872-1881) Bild 200 / sid 543

[10] Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv (A, AB) AIa:14 (1879-1884) Bild 134 / sid 103, Centralfängelset på Norrmalm (A, AB) D2E:2 (1880-1882) Bild 1050 / sid 99, Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv (A, AB) AIa:14 (1879-1884) Bild 134 / sid 103

[11] Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv (A, AB) AIa:14 (1879-1884) Bild 134 / sid 103

[13] Centralfängelset på Norrmalm (A, AB) D2E:2 (1880-1882) Bild 1050 / sid 99

[14] Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv (A, AB) AIa:14 (1879-1884) Bild 134 / sid 103

[15] Örby (P) AI:17 (1872-1881) Bild 200 / sid, Örby (P) AI:17 (1872-1881) Bild 200 / sid 543, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00097310_00035#?c=&m=&s=&cv=34&xywh=-103%2C278%2C2967%2C1972 , Centralfängelset på Norrmalms kyrkoarkiv (A, AB) AIa:14 (1879-1884) Bild 260 / sid 229

[17] Nya Wäxjöbladet 18850630

[18] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:36 (1885) Bild 60, Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:36 (1885) Bild 1490

[19] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:36 (1885) Bild 1490

[20] Vänersborgs kriminalvårdsanstalt (P) DIIa:36 (1885) Bild 1490

[21] Göteborgs länsfängelse (O) DIIId:7 (1885-1890) Bild 800 / sid 74, https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00097310_00035#?c=&m=&s=&cv=34&xywh=-103%2C278%2C2967%2C1972 

[22] Örby (P) C:5 (1885-1894) Bild 45

[23] Örby (P) F:2 (1861-1894) Bild 150

[24]Fäderneslandet 18880711

[25] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/00097310_00034#?c=&m=&s=&cv=33&xywh=44%2C340%2C2472%2C1643, Polisunderrättelser (o) 1900 (1900) Bild 830, Polisunderrättelser (o) 1900 (1900) Bild 1480, Polisunderrättelser (o) 1901 (1901) Bild 120

[25] Polisunderrättelser (o) 1901 (1901) Bild 380

[25] Polisunderrättelser (o) 1901 (1901) Bild 760

[25] Polisunderrättelser (o) 1901 (1901) Bild 214

[26]Dagens nyheter 18980429

[28] Varbergsposten 18990630

[29] Göteborgs länsfängelse (O) DIIId:12 (1900-1902) Bild 110 / sid 7

[30] HelsingborgspostenSkåne-Halland 19010126

[31] Polisunderrättelser (o) 1903 (1903) Bild 3290

[32] Landskrona tvångsarbetsanstalt (M) D3AA:9 (1902-1903) Bild 270 / sid 23

[34] Svenskamerikanen 19120524

[35] Polisunderrättelser (o) 1913 (1913) Bild 790

[36] Örby (P) AIIa:11 (1915-1924) Bild 1210 / sid 697, Örby (P) AIIa:7 (1905-1914) Bild 1280 / sid 682

[37] Örby (P) F:4 (1915-1935) Bild 470 / sid 43

 

Comentarios


bottom of page