top of page
Skribentens bildCharlotta Andersson Sandberg

Ögonvittne från Gustav III:s krig

I Ödsmåla i Kungsäter föddes år 1774 en liten gosse vid namn Börje[1].

Han föräldrar hette Lars Carstensson och Börta Börjesdotter. Båda var från trakten och de fick åtminstone fyra barn, samtliga söner, varav två dog som små. Modern dog av feber när Börje var i yngre tonåren[2] och fadern tio år senare[3] .


1797 flyttar Börje från Kungsäter till Svenstorp i Veddige[4] Det visade sig att det handlade om pastoratet för detta Svenstorp låg i Sällstorp.  När han så småningom gift sig 1802 med Kerstin Christensdotter och bor i Veddige står inget födelsedatum på honom. Hustruns ändras när de senare flyttar till Träslöv så det är väl inte omöjligt att det kan fela på något år hit eller dit på honom också för det som anges där senare är november 1776. [5]

Två barn föds i Veddige, 1802 och 1804.


Jag hittade ingen utflyttningsnotis i Veddige och ingen anteckning i Träslövs inflyttningsbok men sommaren 1805 har familjen i alla fall kommit till Klastorp Nr 4 i Träslöv för i juli det året avlider deras lille son Berndt där. [6] Senare samma år föds en pojke som får samma namn som sin hädangångne bror. Ytterligare sex barn kommer att födas i familjen och det verkar som om Börje kommer att bo kvar på Klastorp nr 4 i resten av sitt liv.


Berndt 1802-03-27 Övra Syllinge, Veddige[7] d.1805-07-26 Träslöv

Kerstin             1804-04-01, Övra Syllinge, Veddige[8]              d. 1883 i Veddige

Berndt              1806-10-25 Klastorp Träslöv                           d.1864-11-08 Lindberg

Lars                  1812-05-08                                                    d.1894-09-20 Stråvalla

Gunilla             1814-11-26                                                     d 1880 Veddige

Anna                1817-05-14                                                     d.1818 Träslöv

Anders             1819-02-17                                                      d.1882 Varberg

Johannes         1822-01-02                                                       d.1908 Veddige

Carl Johan        1825-02-20


I oktober 1862 dör Börje, 88 år gammal[9]. Varför valde jag då att skriva om denne man, det kan man ju undra. Kyrkböckerna säger inte så mycket om honom egentligen och så många andra avtryck har han inte gjort i källorna. Men, det finns en tidning från 1862, ett halvår innan han dog, som har med en berättelse från honom, en ögonvittnesskildring som det inte finns många av. Han var bara 14 år när han av någon anledning för första gången gav sig iväg från Kungsäter och fick vara med om hemska upplevelser som säkert följde honom resten av livet. Jag har valt att modernisera tidningstexten något. För den som vill läsa originalet så finns det längre ner på sidan:


Av dem som deltog i Gustaf III:s härtåg mot ryssarna åren 1788-90 finnas säkerligen högst få ännu kvarlevande. Några och 70 år ligger redan mellan de minnesvärda striderna vid Hogland, Svensksund, Fredrikshamn och Wiborg, och den dag idag är. Dock kan vi nämna en vid namn, vilken i likhet med Sven Dufvas fader ”var med år åttiåtta re´n”, men var ej så gammal då, endast 14 år.

Omkring en fjärdedels mil från Varberg på nr 4 Klastorp i Träslövs socken, Himle härad, bor en gammal undantagsman vid namn Börje Larsson, vilken, född den 21 november 1774 i Kungsäters socken, Marks härad och Elfsborgs län, utgick såsom frivillig med svenska flottan år 1788 och tjänstgjorde under krigsåren på fregatten ”Upland” vars befäl, enligt gubbens utsago, under hela kriget utgjordes av en major Rahm, förste löjtnant Hauswold och andre löjtnant Wenzel.

Vid de flesta tillfällen då svenska och ryska flottorna i Östersjön och finska viken sammandrabbade var ”Upland” med och under flera av dessa strider, berättar gubben, spilldes så mycket blod att de fingo bokstavligen vada däri på däck. Tillfälligtvis har vi av hans egen mun inhämtat vad här i korthet upptecknas och med ett vid hans ålder ovanligt redigt minne har han skildrat hur

”han sett så mången blodig dag,

Så många faror delat.

Ej segrar blott, men nederlag,

hwars sår ej tid har helat”

 

Om den olyckliga sjöslakten vid Reval påminner han sig bland annat hur ett av de svenska linjeskeppen fattade eld, hur ett av de större miste sitt roder och därpå blev taget av fienden, hur tvenne skepp uppbrändes samt hur människorna hopvis föll för fiendens mördande kulor. Han blev här av ett så kallat skrotskott illa sårad i högra armen, strax nedanför armbågen, varigenom armen för alltid blev oduglig för allt tyngre arbete.


Battle of Reval av Ivan Aivazovsky


Efter det att svenska flottan år 1790 i en månad legat innestängd i Wiborgska viken av den ryska, som lagt sig i en linje där utanför och hindrade svenska skeppens utlöpande, ägde det ryktbara Wiborgska gatloppet rum varvid svenska flottan slog sig igenom den ryska men förlorade därvid några och 50 fartyg samt 5000 man.


Viborgska viken.Svenska Örlogs Flottans Läge 14 juni 1790. Riksarkivet


En så kallad brännare lade sig före i stället för efter fartygen, hindrade därigenom deras utlöpande och måste dessa sålunda, för att ej antändas, styra mot land. Bland dessa var även ”Upland” vars besättning tillfångatogs och fördes jämte övriga krigsfångar till Reval. Börje Larsson befann sig bland dessa olyckliga. Från Reval fördes de inåt landet till Novgorod. Vid fredsslutet samma år fick han jämte de andra krigsfångarna över Petersburg återvända till fäderneslandet, då han vid Wiborg ännu fick se det på grundet kvarliggande vraket efter fregatten ”Upland” vars däck han trampat under alla dessa blodiga strider.


De flesta återvändande fortsatte i armén men Börje Larsson måste till följd av blessyren i armen för alltid lämna krigarlivet. Han bosatte sig därefter här vid kusten och har här framlevt sina dagar och oaktat han uppnått den höga åldern av 88 år är han ännu ganska rörlig och marscherar ofta in till staden. Någon offentlig utmärkelse från statens sida eller någon pension har han ännu icke erhållit. Men då man nu börjat uppsöka de ännu kvarlevande 1808 års krigare för att i fosterlandets namn ge dem en skärv på ålderdomen såsom ett erkännande av förtjänst om sitt fädernesland torde de från föregående krig ännu kvarlevande veteraner, om någon mera än denne finnes kvar, också vara förtjänta av att ihågkommas av det land och folk varför de en gång gjutit sitt blod.[10]


Vilken chock det måste varit för denne bondpojke från södra delen av Marks härad att hamna där, mitt i de blodiga striderna. Det var nog mycket mer än en skadad arm som förföljde honom resten av livet. Jag undrar hur det kom sig att han hamnade där, han var ju så ung, inte mer än 14 år. Var det egen äventyrslusta eller blev han utvald och ivägskickad av någon annan anledning? Det måste varit svårt att bära med sig de minnena men det verkar ändå som att han fick ett ganska "vanligt" liv hemma i Sverige igen.

Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: genealogista

 

 

 


[2] Marks häradsrätt (N, P) FII:22 (1788-1789) Bild 339 / sid 665, Kungsäter (N, P) CI:1 (1689-1794) Bild 2390 / sid 469

[3] Marks häradsrätt (N, P) FII:27 (1798-1799) Bild 592 / sid 1177, Kungsäter (N, P) CI:2 (1798-1838) Bild 60 / sid 3

[4] Veddige (N) B:1 (1787-1844) Bild 55, Sällstorp (N) HII:1 (1762-1840) Bild 590

[5] Träslöv (N) AI:10 (1842-1848) Bild 29 / sid 50, Träslöv (N) AI:9 (1833-1835) Bild 8 / sid 3, Träslöv (N) AI:8 (1831-1852) Bild 7 / sid 7, Träslöv (N) AI:5 (1812-1829) Bild 7 / sid 3, Träslöv (N) AI:4 (1801-1812) Bild 58 / sid 5

[6] Träslöv (N) CI:5 (1799-1825) Bild 219 / sid 429

[7] Veddige (N) CI:1 (1770-1815) Bild 1120 / sid 217

[8] Veddige (N) CI:1 (1770-1815) Bild 1180 / sid 229

[9] Träslöv (N) FI:1 (1862-1894) Bild 50

[10] www.tidningar.kb.se barometern18620419

Kommentarer


bottom of page