Kärlekshistoria med tragiskt slut

Charlotta Andersson Sandberg
för 2 dagar sedan
4 min läsning

Nicklas hittade för ett tag sedan en tidningsnotis om en kärlekshistoria i Kungsäter med mycket tragiskt slut. Jag tyckte att det var så gripande så jag har letat vidare i tidningarna från den här tiden 1908-1909 för att se om det går att bringa mer klarhet i vad som hänt. Innan vi återvänder till de åren ska vi först backa tillbaka och bekanta oss med huvudpersonerna.

I januari 1878 föddes en gosse vid namn Johan Alfred i Germundstorp.[1]

Hans familj bestod av:

Johannes Andreasson 18470607 Älekulla d.1928-11-09

Susanna Eriksdotter 18411201 Kungsäter d 1923-04-11

Klas Emil 18751230 Faggared, Kungsäter

Johan Alfred 18780104 Germundstorp, Kungsäter[2]

Alma 18810911 Germundstorp, Kungsäter[3]

August Bernhard 18840609 Rud, Kungsäter[4]

Som nygifta bodde hans föräldrar Johannes och Susanna i Faggared där Susanna redan tidigare bott med sin mor och far. Äldste sonen föddes där[5].1876 flyttar de till Germundstorp där de arrenderar några år[6] Omkring 1881 flyttar de till Rud där Johan Alfred kommer att bo resten av sitt liv[7].

Vår andra huvudperson, Klara, var några år yngre och föddes i ett torp under Bua Västergård 1882 .[8]

På 1890-talet står det Näsbjörshagen som benämning på torpet, ett namn som sedan följer med under hela hennes uppväxt.[9] I en syskonskara bestående av sex flickor var hon nummer fyra. Det hade funnits en pojke också, den förstfödde i familjen men han blev bara några dagar gammal.[10]. Hennes familj bestod av :

Börje Anderssson 18491003 Kungsäter d 1918-11-20

Anna Lena Jönsdotter 18471123 Kungsäter d.1937-01-14

Johanna Augusta 18750412

Thilda 18770929

Anna Josefina 1879-12-15

Clara Bernhardina 18820624

Berta Albertina 1886-05-23

Emma 1889-07-07

Det inringade området till vänster är Näsbjörshagen

När Klara var 19 år kom hon till Torse i Istorp som piga.[11] Hon är där i fyra års tid innan hon vänder åter hem till Kungsäter.[12]Som synes på kartan var avståndet inte så långt. Hon är hemma hos familjen i Näsbjörshagen en kort period innan hon kommer till Hultaberg 1906[13]

Exakt när de unga tu möttes och när tycke uppstod vet vi inte men att de fann varandra det vet vi. Klara blev nämligen gravid och de två verkar ha sett fram emot en framtid ihop. Johan Alfred ville ta sitt ansvar men hans familj hade dock helt andra planer för honom. Han skulle minsann inte gifta sig med en fattig piga! Tidningarnas beskrivning av dem tyder inte på att någon av dem skulle vara missanpassad på något vis. ”Den unga flickan var en duglig och bra sådan med fördelaktigt utseende, och även fästmannen har gjort sig känd som en ordentlig och välartad ung man”[14].Men, Johan Alfreds föräldrar var tydliga, de tänkte inte tillåta något äktenskap dem emellan och till slut gav sig Johan Alfred för påtryckningarna.

Klara blev med rätta alldeles ifrån sig. Hon befarade att hennes fästman skulle överge henne och där stod hon nu med ett barn på väg som hon mest troligt inte skulle kunna ta hand om. Hon såg ingen annan råd än att försöka göra sig av med fostret. Det var inte helt ovanligt att desperata kvinnor vid denna tid använde fosfor i detta syfte, de skrapade av tändsatsen från tändstickorna och intog detta för att fördriva foster. Det var inte heller helt ovanligt att även kvinnan dog och tyvärr blev det så i Klars fall. Obduktionen visade på förgiftning och att en hög dos av fosfor intagits. Doktor Abrahamsson från Varberg hade tillkallats till Hultaberg den 12 november efter att Klara insjuknat några dagar tidigare men han kunde inget göra. Dagen efter ska hon ha avlidit på Varbergs lasarett.[15]

Läkaren underrättade kronolänsman Natt och Dag och förhör hölls med personer i Klaras närhet.

Som alltid när det hänt något tragiskt skrivs det en hel del i tidningarna, så även vid denna tid. Då som nu kunde det ibland bli väldigt fel. En tidning med redaktion långt härifrån, nämligen i Grythyttan[16] skrev redan den 25 november, när bläcket knappt torkat i Kungsäters kyrkas dödbok, att fästmannen skulle ha tagit livet av sig efter händelsen. Förhoppningsvis var det inget som någon av de inblandade någonsin behövde läsa.

Varbergsposten [17]lät meddela att Johan Alfred, som redan tidigare varit nervsvag, skulle ha blivit helt från sina sinnen redan innan han fick vetskap om sin älskades död. Man spekulerade i om detta berodde på att han mer eller mindre tvingats att överge henne och leva resten av sitt liv utan sin älskade. Hur som helst beskrevs han nu som vansinnig och sinnessjuk och familjen vågade inte lämna honom utom synhåll utan han vaktades ständigt.

Några månader senare, den 5 februari 1909 lyckades han dock i ett obevakat ögonblick smyga sig ut i ett uthus och där skar han halsen av sig med en rakkniv. ”Hans föräldrar och anhöriga voro djupt uppskakade av den sorgliga händelsen”[18]

Tänk om de två, Johan Alfred och Klara själva fått bestämma hur de skulle leva sina liv. Då hade de förmodligen blivit mycket längre…

Charlotta Andersson Sandberg

facebook: Genealogista

genealogista76@outlook.com

Nedan finns några av de tidningsnotiser jag hittat om den tragiska historia.