För lite mer än en vecka sedan så hörde Göran Bengtsson av sig om två gamla fotografier på en kvarn och såg i ”Vattenfallet i Kungsäter”. De som inte vet vem Göran är så har han en hel del egna projekt där han skapat kartor likt mina men i mer strukturerad form över kvarnlämningar i Falkenberg och Varbergs kommun. Han är även involverad i Veddige - Ås - Sällstorp Hembygdsförening där han fått bilderna ifrån. Sedan mitt projekt började för några år sedan har jag varit lite överallt i gamla Marks härad. Jag har gått i skogarna, följt åar och läst en hel del kartor. Min första tanke när det kommer till fall i Kungsäter är nere i byn men även Fönhultaån som jag besökte för några år sedan när jag letade vackra vattenfall att fotografera.
Efter tanken, började letandet i kartorna som det ändå finns en hel del i Lantmäteriets historiska kartor över Kungsäter. Jag kollade först på Häradsekonomiska kartan på Kartbild för att snabbt och lätt se vilka gårdar som jag skulle kika på. Nere i byn var det gårdarna Hultaberg, Hult och Boet som hade kvarn- och sågverksamheter i sina fall. På de två gamla fotografierna hade vi först en såg, kvarn och en byggnad på kullen mellan de två byggnaderna, vänster sida om ån och på det andra med texten ”Vattenfallet i Kungsäter” på låg kvarnen på höger sida. Boet hade kvarn på höger sida men även Hult längre ner men inget såg, det låg ännu längre nedströms. Tittar jag sedan på Fönhultaån vid Fönhult hade vi även här en kvarn på höger sida. Men den här kvarnen låg inte i fallet som jag tidigare besökt utan längre nerströms. Det sista stället som jag vet tidigare hade kvarnar var i bäcken uppe vid Agnbäck men det här var endast en bäck och inte ett fall så det utesluts.
Söker vi på gårdarna Hult och Boet i byn hittar vi en Storskifte-karta från 1789 över ”Kongsätters Bys inägor”. Här kan vi utläsa fyra kvarnar under Boet, två uppströms och två vid gården. De uppströms var intressanta men har inte en susning hur terrängen var här så det hade jag behövt besöka. De vid gården var fel då de var på var sin sida ån. Gården Hultaberg hade ingen verksamhet i ån alls slutet 1700-talet och Hult fanns inte än. Nästa karta över Kungsäters by var 1861 och här hade de två kvarnarna vid gården Boet försvunnit. Hult syns nu på kartan mellan Hultaberg och Boet som har fått lite verksamhet i ån men inget som matchar fotografierna. Hultaberg har en senare karta från 1907 och där fanns en hel del verksamhet nere vid ån. Men som sagt, inget riktigt passade in efter tiden som passerat här.
Jag började kika lite fotografierna igen efter jag kollade över byns kartor. Vid det läget hade jag inte letat fram bilderna jag tog 2017 vid fallet i Fönhult så det gjorde jag innan jag gick vidare. När jag sedan tog upp det gamla fotografiet med sågen och kvarnen och jämförde mitt fotografi såg jag en likhet. På höger sida ån fanns en klippa på båda fotografierna men där slutade likheterna, trodde jag. Dämmena fanns ju inte här och idag endast massa stenar i fallet. Men minns väl min tanke när jag stod här och fotograferade att något måste stått här på min vänstra sida i ån. Jag zoomade in till toppen av fallet på båda fotografierna och såg då att stenen längst upp var identiska, de hade samma sprickor och kanter nertill. Efter den här upptäckten kikade jag på Fönhult Lagaskifte-karta från 1862 och visst fanns här en såg och kvarn på vänster sida. Även dämmena mellan sågen och kvarnen var utmärkta.
Nu var det första fotografiet löst men hur låg det till med fotografiet med kvarnen på. Man ser inte hela kvarnen utan snett från sidan och inte den främre stenpelaren. Men när jag kollade runt lite på fallet så föll bitarna på plats här också. För stenen i topp var den samma men spegelvänd och då samma kvarn som i första bilden. Jag undrar när de här två fotografierna är tagna för det framkom inte. Men eftersom byggnaderna inte syns till på Häradsekonomiska kartan så måste det varit innan den, så kanske 1880-talet? Det enda att göra nu var att besöka fallet igen men även fortsätta nerströms för att kolla den andra kvarnen som fanns kvar på Häradskartan.
Den 31 juli körde jag upp till Fönhult för att ta mig en fin dokumentationspromenad längst fallet och Fönhultsån nedströms för att se vad jag kunde hitta. Jag parkerade vid den gamla sågen som ligger några meter bortom Fönhult och den kommer vi till senare i inlägget. Gick in bland slyet som nu var upp i brösthöjd där den gamla vägen gick till den bro jag förra gången besökte. Tittade upp längst med fallet och såg hur lågt vattnet var, hade ju lätt valt rätt dag för ett sådant här besök. På högra sidan ån har vi klippan som jag tidigare nämnde och på vänster sida hade vi sågen som syntes i fotografiet.
Jag hoppade ner på stenarna i ån och fann min första artefakt för dagen. Det var stenen som höll vattenhjulsaxelns ända på plats, sen tog jag fram till slutet av sågen.
Här gick jag in i grunden och tog några bilder. Försökte leta efter artefakter men hittade inga. Hoppade ut i ån igen och såg en trasig kvarnsten liggande bland stenarna. Den var tjock men hade inga ”rännor” inhuggna. En bit bort ovanför sågen låg ett cirkelsågsblad med tillhörande axel kvar. Jag undrar varför den här låg uppströms och inte nerströms, hm.
Efter de här trevliga fynden tog jag mig längre uppströms och stoppade på det första gamla dämmet, det som låg mellan sågen och kvarnen. Det är ett riktigt fint fall här och jag kan bara tänka mig hur det ser ut när ”vårfloden” drar fram här. Jag fick sedan klättra på berget för att komma vidare till platsen kvarnen förr stod och stannade vid dess inre stenpelare. Den yttre stenpelaren som vi såg i fotografiet hade lagt sig nere i fallet. Hoppade ner lite så jag stod intill den stora pelaren och fann en till trasig kvarnsten. Den här var smalare och hade rännor inhugget. I det lilla flöde som än fanns i ån hittade jag en metallaxel, ca. 1.2m lång och skulle den kunna varit till kvarnstenens drivning må tro?
Började känna mig rätt hungrig och hoppade upp till den stora stenen där det övre dämmet fanns. Tittar man noga på det sista fotografiet kan man se en äldre och yngre kvinna i bilden. Det är riktigt coolt att stå på nästan samma plats som dem men över 100år senare. Här uppe satte jag mig och åt njöt av det underbara vädret. Kunde inte önska mig en bättre dag, eller jo, lite mer moln för fotografiernas skull men man kan inte få allt.
Efter ett break gick jag upp i skogen ovanför kvarnen för att leta efter det huset man kunde se mellan kvarnen och sågen. Det var här 1862 en såg-plan men idag ljung- och blåbärsmark. Några meter från kvarnen fanns en liten stenrad som skulle kunna ha varit grunden till den byggnaden. Gick jag längre ner mot sågen gick även berget neråt och har svårt att tro att det stod där. Gav upp jakten här och fortsatte vid kvarnen. Ställde mig på entréstenen som fortfarande ligger här vid bergskanten och precis under låg ett stålrör modell rostig. Jag undrar vad den kunde varit till för i kvarnen.
Nu hade jag dokumenterat sågen och kvarnen å det var dags att ta mig ner till den sista kvarnen. Fick klättrat ner för berget och sedan hoppa vidare. Jag stannade en extra gång vid sågen och det var tur att jag gjorde det. För på grunden under alla gröna grenar låg vattenhjulsaxeln kvar med sitt metallband och änden. Tänka sig att den här axeln drev sågen med ett vattenhjul som vi kan se i fotografiet. Obeskrivligt!
Jag fortsatte nerströms och när jag precis kunde se gården hade vi ett stort dämme. Det var även en väg över för att komma vidare upp i gårdens skogsmark men idag är den raserad på flera ställen. Längst till vänster hade vi förr en lucka som förde vattnet ner till skvaltkvarnen vi snart kommer besöka. Till höger var det helt öppet men kan tänka mig att det varit minst en lucka här. Nedanför dammen hade vi flertalet höga stenpelare och detta har jag inte på någon karta. Eller på Skifte-kartan kan man se en byggnad ner vid vattnet men inget om en såg-plan, utan det står ”Stenbunden betesmark vid ån”. Jag kommer till den här byggnaden senare i inlägget.
Jag fortsatte längst med ån och på min högra sida hade de förra ägarna byggt en fin, hög mur som går längst med ladugården. Det är en maffig känsla att gå här längst med muren som vittnar på borrhål från de tagit sten från något brott.
När ån svängde lite ser jag mer stenpelare i ån och det visar sig varit en gammal bro som folket kunde gå över för att komma till dess soldattorp och torpet Björkebacken där skomakaren förr levde. Skvaltkvarnen som legat här ligger gömt i skydd av trädens gröna verk och det är här två tydliga stenpelare där byggnaden en gång stod på, tänk er Ekarebokvarn i Istorp.
Efter kvarnen tog jag mig lite längre nedströms innan jag vände tillbaka till bilen. Det var en härlig promenad och mycket intressanta lämningar att se på och att man just kunde härröra sågen och kvarnen till bilderna var ett stort plus. Tänk om man hade ett gammal fotografi på alla de torp som jag besökt i mina dagar.
Men nu undrar ni nog om de saker jag inte nämnt än? När jag körde förbi Fönhult såg jag att familjen var hemma. Så jag tog mig en två timmars sittning hos dem och pratade om allt mellan himmel och hav, men främst historien i trakten. De köpte gården som ett sommarställe för snart 30 år sedan och de fick sig lite berättelser om trakten omkring, nu bor de här permanent. Mannen berättade att uppe vid den gamla sågen fanns massa gamla rester i grunden som tex. ett jättestort kugghjul som drev sågen. Men han som ägde skogen hade farit dit med sin skogsmaskin för att sälja allt som metallskrot och slängt cirkelsågbladet vid sidan av. Jag har bara stött på ett sådant stort kugghjul vid mina promenader i skogarna och då har jag besökt en hel del gamla såg. Tar vi oss ner till stenpelarna vid dämmet och ladugården. Så var det här den gamla placeringen av sågen som jag parkerade bilen vid. Orsaken till att det flyttades var för att varje gång som luckorna öppnades för att släppa på vattnet i dämmet skiftade sågen sin position. När det här hände fick ägaren justera byggnaden så att det var rakt igen. Han tröttnade till slut och flyttade sågen upp på land och drev det med traktorn i stället. Det här bör ha varit mitten 60-talet då man såg flytten mellan Ekonomiska kartan och 60-talets flytkort. Den gamla skvaltkvarnen skall i samband med flytten av sågen ha rivits ner och blivit brasved. Jag funderar lite på sågen här nere vid ladugården. Undrar om det byggdes här nere när de övergav sågen uppe i fallet. Det är en trolig tanke ialf. Det var ett trevligt besök hos ägarna och jag lärde dem även lite hur de kunde hitta i kyrkböckerna och historiska kartorna. Vi kikade lite på soldattorpet som låg på andra sidan ån men även de tidigare ägarna på gården de bodde i. Bostadshuset skulle varit ihop plockat av två tidigare hus och på skifte-kartan kan man utläsa två gårdar som nu var en. Historia som lätt är värt att skriva ner och dela.
Det här var slutet på inlägget om vattenfallet i Fönhultaån och hoppas ni tyckt det var intressant med just att få se de gamla fotografierna. Det gjorde så mycket och alla de berättelserna om trakten runt gården. De gamla fotografierna har jag fått tillåtelse att dela av Veddige - Ås - Sällstorp Hembygdsförening som har dem i sin ägo. Hade varit intressant att göra fler jämförelser eller dokumentationer efter gamla fotografier. Vore det kvarn, såg eller gamla försvunna torp spelar ingen roll 😊
Veddige - Ås - Sällstorp Hembygdsförening:
Kungsäters by Storskifte 1789:
Kungsäters by 1857-58:
Hultaberg 1907:
Fönhult 1862: