Jag och Nicklas vill gärna passa på att önska alla våra läsare en riktigt god jul!
I dessa tider bör vi ju återvinna och återbruka det vi kan så här kommer ett julkort som skickades för första gången för över 100 år sedan. Visst är det vackert! Mottagaren var Hilma Karlsson i Fritsla. Hon var farfars mormor till mig och även mor till Tatuerar-Kalle som ni kunde läsa om förra veckan.
Visst är det väl så att tankarna vandrar i tiden lite extra så här vid jul, åtminstone är det så för mig. Jag tar fram färre julsaker än förr men de som ändå får komma upp ur lådan får det av en anledning. De är som en länk mellan förr och nu. Julduken som mormor broderat ligger på bordet. Flera generationers porträtt blickar ner på julängeln från mormor, den som står på morfars farmors brudkista. Tomten som håller sina ljus lite på sniskan står under morfars klocka. I köket finns det vingliga tomten, den vars luva och skor brukar trilla av några gånger om året, det hör liksom till. Den har sin givna plats vid adventsljusstaken i köksfönstret. Där har den stått, och vält, varje år sen jag fick den av farmor när jag var ett år gammal. Julkrubban har fått förstärkning av två änglar som fanns i vardagsrummet hos mormor och morfar där alla barndomens jular spenderades.
Sakerna i sig betingar kanske inte något större värde i andras ögon men allt som liksom finns lagrat där är betydelsefullt. Det ger en känsla av såväl glädje och förväntan som saknad och vemod. Det där med "släkten följa släktens gång" blir extra tydligt nu i juletid. Traditioner som knyter ihop oss med de som gått före och nya minnen som skapas med dem som vi har glädjen att ha omkring oss nu. Så passa nu på att dela med er av minnen och historier i jul och låt dem gå vidare till nya generationer.
En riktig god jul på er allihop!