I arla morgonstund...

Charlotta Andersson Sandberg
21 mars
4 min läsning

Klockan fyra på morgonen den 12 februari 1879 får skomakaren Börje Gunnesson Back och hans hustru Susanna Andreasdotter oväntat besök i sin stuga under Holmåkra i Surteby. Susanna var, den tidiga timmen till trots redan på benen och öppnade för de besökande med sin lille gosse på armen. Börje låg vid tillfället fortfarande kvar i sängen men fick vackert masa sig upp. Bakgrunden till detta besök var att det på kronolänsmanskontoret Kullen skett ett inbrott natten mellan 24 och 25 januari och misstankar hade fallit på Börje och hans skomakarlärling tillika kompanjon Johan Johansson. Denne befann sig vid tillfället i Senås där man haft skomakararbete några dagar.

Nu var det dags för visitation i skomakarens stuga. Man började med att undersöka Börjes portmonnä och vid första anblicken innehöll den endast några få slantar men när man rotade vidare så visade det sig att där också fanns en liten pappersrulle omlindad med svart tråd. Invirat i pappret fanns 45 kronor i sedlar och nu fick Börje förklara var han fått dessa ifrån. Han förklarade att han tjänat dem på sitt skomakeri och att han lagt undan lite i taget för att hans slösaktiga hustru inte skulle hitta dem. I detta tidiga skede av visitationen ska paret i stugan varit hånfulla men det lugnade sig snart då en av herrarna som var med uppmärksammade att Susanna lite i skymundan drog fram något ur en låda under bordet och gömde föremålet mellan sig och barnet hon hade i famnen. Detta visade sig vara en skinnväska innehållande 1600 kronor! Susanna förklarade att hon föregående dag hittat väskan nerstoppad i en av Johan Johanssons strumpor. När hon blivit varse vad den innehöll hade hon gömt den i lådan i köket och senare på kvällen sagt till sin man att det var något hon ville visa honom nästkommande dag.

Börje förnekade all inblandning men sa att han misstänkt att hans arbetare Johan haft något för sig.

Kanske kan det ha sett ut ungefär så här...

När denne Johan kunde höras lät det annorlunda. Först nekade han all kännedom om stölden på Kullen men när man pressat honom en aning så framkom det att han den natten begett sig till Kullen på inrådan av sin arbetsgivare och husbonde Börje Gunnesson. Han hade begett sig dit en första gång redan på kvällen för att sondera terrängen och efter att ha varit hemma och ätit kvällsmat gav han sig iväg igen. Även denna gång återvände han i oförrättat ärende eftersom det fanns en argsint bandhund på Kullen som förmodligen skulle ställa till med liv om Johansson smög sig närmare. När han förtäljde detta för sin husbonde ska denne ha sagt ” Du är en stackars jävel som inte kan lösa hunden!” Han hade sen tagit fram en konjaksflaska, slagit upp fem supar som han gett till Johansson i syfte att ge honom lite mod med uppmaningen; ”sup nu dessa, sedan ska du gå, och i annat fall får du stryk!”

Av förståeliga skäl hade Johansson blivit lite lullig och vid nästa vända till länsmansbostället hade han mellanlandat i ett uthus hos klockaren Tornell där han råkat slumra till i en kärra. Han vaknade av att han frös, det var ju trots allt januari, och hade en stund senare fortsatt sin vandring mot Kullen. Denna gång vågade han släppa hunden lös och tog sig in i huset. De stulna sakerna ska han ha tagit med sig i en säck. När han fick frågan var stöldgodset fanns nu så upplyste han om att en av de penningpungar han fått med sig hade han, i samband med att han blev hämtad från Senås, kastat ifrån sig längs vägen. På Holmåkra hed ska han ha gömt bland annat några stulna kedjor, två guldringar, en silverdosa och ett 10 franc-stycke. En del föremål sa han sig ha gömt i halmtaket på Gunnessons ladugård. Vad gällde pengarna så hade han gömt undan det mesta men ett dragspel hade han unnat sig att köpa. Han var kanske inte helt som andra den käre Johansson. I samband med ett av polisförhören hade han varit så upplivad att när han skulle visa lagens män var han gömt stöldgodset så gick han dansande framför dem spelandes på sitt klaver.

När man undersökte de platser han nämnt så återfanns stöldgodset mycket riktigt där. När man ändå är igång med utfrågningen så får Johansson också stå till svars för en inbrottsstöld som ska ha begåtts hon Anders Svensson på Kattunga Reutershov tidigare i januari då fyra uttersaxar ska ha stulits. Johansson erkände sig skyldig även till detta och menar att även i detta fall så var det på inrådan av Börje Gunnesson. När männen en stund senare blivit förda till häradshäktet i Skene säger Susanna att hon, efter att ha hört om stölden på Kullen, fattat misstankar mot såväl Johan Johansson som sin make. Hon ska ha hört dem tissla och tassla, gå upp på vinden att lyfta i lösa golvbrädor och ha små sammankomster ute i ladugården, utom hörhåll för henne. Hon sa sig dock ha avstått från att fråga dem eftersom hon varit rädd.

Domboken från Marks häradsrätt bjuder på fler kringhistorier gällande de anklagade personerna. En mynningsladdad dubbelbössa ska ha blivit stulen i trakten och även där faller misstankarna på Gunnesson och Johansson. Två jakthundar har också försvunnit och det visar sig att åtminstone en av dem har fått tillbringa en tid i skomakarens ladugård. De åt tydligen rätt mycket så en hade blivit ivägsläppt i ett tidigt skede. Brännvinsutskänkning hade paret i stugan också gjort sig skyldiga till.

Hur det nu var så dömdes de alla tre och hamnade i Vänersborg. Var den lille gossen befann sig under tiden är oklart. De kom till länsfängelset redan i februari-mars och fördes sen till häradsrätten i Skene under flera tillfällen under våren. Susanna kom hem igen redan samma höst medan Börje fick bli kvar ytterligare ett år.