Från gångna tider
För ett tag sedan när jag letade efter andra källor i de gamla dagstidningarna, fann jag rubriken Från gångna tider och det tände mitt intresse. I tidningen Elfsborgs läns tidning publicerades den här artikelserien under tidigt 1890-tal. Där delade man små axplock ur länets historia, allt från digerdöden under 1300-talet, kyrkobrand under 1600-talet fram till Sven Erikssons storhetstid under 1800-talet. Jag har tagit med de flesta som rör Marks härad men även lite utsocknes som Mjöbäck och Sexdrega då det var för intressant att utesluta. För att bredda vissa historier har jag i vanlig ordning dykt ner lite djupare i längderna men även tidningarna för fler källor.
Småplock ur länets häfder
Elfsborgs läns tidning 1893-04-28[1]
1. Räddning ur sjönöd genom ett kyrktorn. Gunnarsjö kyrka ligger högt, Ehuru belägen 4 mil från hafvet, lär hon kunna ses af sjömän der med kikare. En sjöman vid namn Gunnar skulle en gång, mäler sägnen, varit i sjönöd nära Varberg men fick syn på kyrktornet och erhöll derigenom sin räddning. Han skänkte sedan åt församlingen ny kyrka i den gamlas ställe. Församlingens förra namn ändrades och uppkallades efter Gunnar.
2. Under en ottesångspredikan i Kalfs kyrka sköto ovänligt sinnade församlingsbor skarpt på kyrkoherden i Kalfs pastorat H. E. Buthelius. Mången annan pröfning fick denne prestman utstå i denna församling till följd af sin öppenhet och benägenhet att ”läsa lagen” för ogudaktie. Han blef kyrkoherde i Karl 1665 och dog 1689. Till slut vann han dock Kalfbornas kärlek.
Man kan tänka sig att det inte kan finnas något mer i tidningsskrifterna från så här längesedan men där har vi fel! I [2]Norra Hallands Tidning Vestkusten från den 19 november 1881 har man listat upp alla kyrkoherdar i Kalvs pastorat från 1551. Och i den här listan finner vi en beskrivning om Buthelius.
”Herlacus Erici Buthelius. Han utmärkte sin embetstid med sällsynt nit och verksamhet. En anteckning af framl. Prosten G. B. Carlberg innehåller om honom följande: Thessa församlingar, som then tiden buro nampn af lilla Turkiet, tog han genom Guds nåd utur Santans käftar och till Gud omvände. Hans första tjenstetid i Kalf var i ordets hela bemärkelse en pröfningstid för honom, emedan hans fasta och oförsagda karakter ådrog honom de svåraste förföljelser, och hans ovänner sköto skarpt efter honon under en ottesångs-predikan Juldagen. Omsider förbyttes hatet och fiendeskapen, så att han vann nära allmän kärlek och tillgifvenhet af pastoratsboarne.”
Herlacus Erivi gick bort 1689 och ersattes av hans son Gustafvus Helaci Buthelius under tiden hans faders sjukdom. Sonen högtidligt introducerades i kyrkan medan fadern somnade in i prästgården.
I en annan artikelserie om ”I Södra Kind” ur [3]Elfsborgs Läns Tidning från den 29 juni 1894 kan man läsa ännu fler detaljer om Butherlius.
”Herlacis Erici Buthelius, född i Butagården i Slöta. Pastor i Dorpt före tillträde här 1665. Äfven förut slottsprest i Riga. Begärde under sin tjenstetid i Kalf af K. M:t ödeshemmanet Djöphult i Mårdaklef. En annan gång – att få afräkna sina utlagor mot den fordran, som han skall hafva för sina gjorda tienster i Lifland. – K. M:t resolverar, att han först skall bevisa sin fordran. Mordaklefs klocka borgar han åter för församlingen; den skall vara tagen i kung Eriks tid af danskarne och hänger i Lund och Skåne. En gång besvärar han sig öfver skada af ålfiske. – Thenne kyrkioherden återvann ock lagligen och prestgården underlade Tranebäcks änger, emot allas förmodan, helst gårdsegaren var then tiden Riksens råd och ganska mäktig, återvann dock ängen genom Guds bistånd. Dessa församlingar, heter det i en annan uppgift – som den tiden buro namn af lilla Turkiet, tog han genom Guds nåd utur Satans käftar och till Gud omvände. – Hans ovänner sköto skarpt efter honom en ottesångspredikan juldagen. Slutligen tillvann han sig allmän kärlek och tillgifvenhet.”
Elfsborgs läns tidning 1893-05-05[4]
3. Under en mörk höstnatt uppvaknade 1812 kyrkoherden i Berghem Johan Peter Boström omgifven af lågor, vådeld rasade i prestgården. Han blev häröfver så ”bestört” att han aldrig hemtade sig. Då han året derpå höll sin sista predikan, måste denna afbrytas till följd af sjukdomsanfall och adjunkten fick fortsätta predikningen.
Johan Peter Boström var född 1764, var Contractprosten, Kyrkoherde och Magister och levde på Berghems prästgård med sin hustru Susanna Maria Norman och deras fyra söner Anders, Carl August, Johan Theodor och Georg Samuel. På [5]prästgården levde även änkan och Prostinnan Greta Helena Norman, hennes syster Mamsell Anna Elisabeth Treslow, Niclas Treslow, Mamsell A. L. Gylich med flera. Två år efter branden på prästgården gick Johan Peter bort i leversjukdom och ett halvår senare även hans änka Susanna Maria i lungsot. Barnen flyttade därefter mot [6]Varberg, [7]Borås och Kungsbacka där sonen [8]Georg Samuel bland annat blev handlande.
4. Förstörde genom vådeld blefvo Mjöbäcks kyrka och prestgården mellan 1650-1660-talen. Dervid förlorades pastorsarkivet med alla äldre handlingar.
En ny kyrka i sten uppfördes i Mjöbäck en kort tid efter branden. Kyrkan kom senare att byggas om och ut åren 1743 och 1820. Men när vi närmade oss mitten av 1800-talet kom en ny kyrka i trä på tapeten. Tidigt 1849 kunde man läsa i [9]Stockholms Aftonblad att man i hela landet får insamla stambok och kollekt för en ny kyrkobyggnad. Det kommande året kunde man läsa i diverse tidningar om att kollekten insamlades till kyrkobyggnaden i Göteborgs stift.
I september månad 1850 kunde man läsa i [10]Aftonbladet att tidskriften Praktisk Byggnadskonst och Mekanik släppte sitt 9:e häfte. I den här kunde man läsa att Professoren Fredik Wilhelm Scholander var arkitekten till Mjöbäcks nya kyrka och en ritning med skisser fanns med i häftet.
Det här häftet har sålts på auktion de senaste åren men en webbsida, researchgate.net har det här häftet digital så vi kan se hur kyrkan såg ut i sin helhet och detaljer. Under 1851 uppfördes den nya kyrkan och invigningen firades den [11]12 oktober av Contr. Prosten Mag. Rabe.
5. Ihjelslagen af en dansk ströfkår blev i början af 1600-talet en kyrkoherde John i Surteby.
Elfsborgs läns tidning 1893-07-21[12]
6. Då digerdöden härjade. Intill Elfborgsgränsen ligger Hallandssocknen Ås, och i denna finnes ett ställe, som kallas Paradis. Om härledningen till detta namn berättas i en gammal anteckning i pastorsarkivet: År 1314 gick den svåra sjukdom som kallades svarta pesten och digerdöden. I denna hemska sjukdom dog hvarenda menniska i Ås socken utom en piga i den gård, som nu heter Paradis. Under denna tid kom en karl från Mark i Elfsborgs län dit till trakten, och hvart han gick fann han döda menniskokroppar i husen. Då han kom på ett högt berg, märkte han rök uppgå ur en skorsten till en gård. Han gick dit och fann en piga stående vid spiseln. De två gifte sig med hvarandra, och paret döpte stället till Paradis.
7. Rydboholm på 1850-talet. Detta mekaniska konstväfveri och tryckerietablissement jemte tillhörande ”tjenste” verken i Viskafors och Svaneholm utgjorde redan på 1850-talet den största fabriksanläggning i sitt slag i Sverige.Den börjades 1834 och utvidgades betydligt af fabrikör Sven Eriksson. År 1851 uppfördes Svaneholms fabrik, beräknad för 320 väfstolar; 1854 och 1855 anlades Viskafors fabrik, beräknad för 1000-1100 väfstolar. Hela tillverkningsvärdes utgjorde 1858 1.039.714 rdr rmt. Arbetarnes antal var 555.
8. Sveriges namnkunnigaste läkare, Nils Rosén och Eberhard Rosenblad, föddes i början af 1700-talet i Sexdrega socken, der deras fader Erik Rosenius var kyrkoherde.
I tidningen [13]Norrköpings Weckotidningar från den 9 november 1765 kunde man läsa en liten notis där en [14]Nils Rosen von Rosenstein uppdaterat informationen i sin bok [15]Barns sjukdomar och deras botemedel.
”Äfwen finnes härstädes: Underrättelser om Barn-Sjukdomar och deras botemedel; Tilförene styckewis utgifne uti de små Allmanackorna, nu samlade, och tilökte, förbättrade af Nils Rosen von Rosenstein, Kongl. Archiater, och Ridd. Af Nordst…”
Nils gick bort i Uppsala sommaren 1773 och var för sin tid en av världens mest betydelsefulla läkare. På Riksarkivet finns en hel [1]presentation och biografi om Nils för dem som vill fördjupa sig i vem Nils var. En bok ” Nils Rosén von Rosenstein : Mannen som förlängde människolivet” publicerades 2006 där man kan läsa om hans liv och framgångar inom medicin och hälsa.
Nils bror Eberhard kom att följa sin brors fotspår in i medicinens värld. Han blev även ledamot i Kungliga Vetenskapsakademin, senare adlad till Rosenblad och var med och grundade Lunds lasarett. Han tog avsked från professuren 1784 och detta kunde man ta del av i tidningen [17]Nytt och Gammalt från den 23 februari 1785.
”Wi GUSTAF med Guds Nåde, Sweriges, Giöthes och Wendes Konung. n. n. n. Arfwinge till Norrige samt Hertig till Schleswig Holstein n. n. Gjöre weterligit, at som hos Oss Vår Tro-Tjenare, Medicinä Practices Professoren, wid Wår Academie i Lund, Oss älskelig Ädel och Wälbördig Eberhard Rosenblad i underdånighet anhållit om tjenstefrihet för sin återstående lifstid: och Wi i anseende til des ålder icke kunnat wägra, at dertil samtycka; alltså wille Wi härmed och i kraft af detta Wårt öppna Bref, nådeligen hafwa enteledigat honom Eberhard Rosenblad, från sin innehafwande Profession: hwarwid Wi icke annelast förklare Wårt särdeles nådiga wälbehag, öfwer des ådagalagde widsträkta lärdom, samt oförtrutna flit, wid underwisnings-werket, och dess i alt öfrigt betygade redeliga förhållande, utan jämnwäl lika nådigt wilje hafwa bibehållit honom i des återstående lifstid, wid sin nu innehafwande hela lön, med thy åtföljande Präbende hemman och ägesmark, samt försäkra des Hustru och omyndige Barn om dubelt når-år derwid, i fall de honom öfwerlefwa. Det alla som Wederbör hafwa sig hörsammeligen at efterrätta. Gripsholms Slott den 13 december 1784.
Under Wärk Secret.
L.S
E. Schröderheim.”
Även Eberhards historia finns på [18]Riksarkivet.
9. Egare till Segloraberg. Segloraberg, egendom i Marks härad 2,25 mil sydväst från Borås, tillhörde i slutet av 1600-talet kanslirådet Lars Wallius, adlad grefve Wallenstedt, död 1703, den siste af sin ätt. På Segloraberg föddes 1786 Samuel Grubbe, som 1827 blev professor och inkallades i konungens statsråd 1840, der han i början var chef för ecklesiastikdepartementet. Han dog 1853. Han var en utmärkt arbetare i kulturens tjenst. Generalmajoren Erik Edman, adlad Edenhjelm, skref sig till Segloraberg, der han dog 1808. Han bevistade hela Pommerska kriget och var träffningarne vid Demmin, Neu, Ruppin, Passevalk, der han blev bleserad, vid Meijenkrebs o.s.v. Äfvenledes deltog han på 1780-talet i finska kriget. Sonen, öfverstelöjtnant Er. Magnus E., dog här 1826.
Söker jag i de gamla tidningarna hittar jag en artikel om Lars Wallenstedt. Segloraberg nämns aldrig men här är ett utsnitt från [19]Eskilstuna Tidning från den 5 januari 1893 som beskriver hans liv som även innehöll att vara förmyndare åt Karl XII.
”Den märkligaste bland de män, som fått sin sista hvilostad i Eskilstuna kyrka, är grefve Lars Wallenstedt. I kyrkans förvar finnes en plåt af messing, som tillhört hans kista och som kommit ur grafhvalfven från en föregående reparation. Plåten har följande inskrift:
Kongl. May:ts af Sverige Högbetrodde Man, Råd och President uthi Kongl. Svea Hof Rätt, samt Åbo Academiæ Cantsler den högvälborne grefve Hr LARS WALLENSTEDT, är född hijt till Wärlden Åhr 1638 uthi Upsahla, och afsomnade i Herranom Den 16 November A:o 1703 uthi Stockholm.
Denne Lars Wallenstedt har spelat en ingalunda oviktig roll i vår inre historia. Son till professorn i Upsala, sedermera biskopen i Strengnäs Lars Wallius och Kristina Luth, ingick han efter att ha förvärfvat en grundlig bildning vid utländska universitet, tidigt vid k. kansliet. Förordnad till k. sekreterare adlades han 1668 och utnämdes 1676 till revisionssekreterare. Vid reduktionsriksdagen 1680 förde han adelns protokoll och blef såsom en af räfstepartiets förkämpar vid 1682 års riksdag allmän åklagare mot dem, som förgrepo sig mot reduktionskomitéerna. Året därpå blef han inspektor öfver justitierevisionen och såsom sådan var han vid 1689 års riksdag en betydande man. Efter nämda riksdags slut utnämdes han till landshöfding i Vestmanlands län och upphöjdes i friherrligt stånd, 1693 blef han k. råd, kansliråd och grefve, 1695 president i Svea hofrätt och kansler vid Åbo universitet. Af konungen blef han två år därefter kallad att vara en af Karl XII:s förmyndare.
Konung Karl XI hade i W. ett villigt och pålitligt verktyg för sina omstörtande styrelseåtgärder, och W:s skoningslösa sätt att gå till väga väckte mot honom ett bittert hat hos reduktionens offer och ådrog honom öknamnet »Björnen».
Att han fått sin graf i Eskilstuna förklaras däraf, att han var gift med Maria Uttermark, bördig härifrån och tillhörande en släkt, af hvilken många medlemmar hvila i Eskilstuna kyrka.
Hans födelseår uppgifves i Hofbergs biografiska lexikon till 1631, hvilket strider mot hvad ofvannämda inskrift anger.”
Efter Lars Wallenstedt har vi Samuel Grubbe som föddes på Segloraberg. Samuel föddes den 19 februari 1786 till Majoren och Riddaren av K.S.O. Välborne Herr Carl Christopher Grubbe och hans hustru Ulrica Schutz. Hans föräldrars bröllop uppmärksammades i [20]Götheborgska Nyheter den 26 september 1778. Två år efter bröllopet föddes deras dotter Kristina Ulrika på Segloraberg. Samuels tre andra äldre syskon Johan Kristoffer, Karolina och Adolf föddes här de kommande åren. Hustrun Ulrica kom att bli gravid två eller 3 gånger till men de blev all dödfödda. Ulrica gick bort i barnsbörd den 10 februari 1792 och året därpå även fadern Karl Christoffer i gikt.
När båda föräldrarna gick bort var Samuel endast i sina 7 år gammal och yngst i barnaskaran. Men Samuel Grubbe växte upp och när han var 18 år gammal sökte han [21]Riddarhuset stipendier vilket han även fick. Under en treårs tid skulle Samuel få hela 150 riksdaler bankomynt så länge han gick kvar på akademin. Samuel tog examen [22]1806 och blev anställd vid kungliga akademin. [23]1827 slutade Magister Zacharias Nordmark som Physices Professor vid Uppsala Akademi. Samma dag som detta skedde blev Samuel Ethices och Politices Professor.
Samuel gifte sig den [24]2 januari 1820 med Margareta Johanna Grave i Säfsnäs. 10 månader efter bröllopet föddes sonen [25]Johan Wilhelm i [26]Uppsala. Johan Wilhelm kom att bli Samuel och hustruns ende son men de kommande nio åren föddes döttrarna Ulrika Margareta, Anna Johanna Carolina, Ida Wilhelmina och Fanny Amalia. Den [27]11 september 1840 kunde man ta del av att Samuel kom att bli Statsråd, chef och föredragande till Ecklesiastikdepartementets grundande, vilket senare blev ändrat till Utbildningsdepartementet 1967.
I [28]Nya Wenersborgs Tidning den 1 oktober 1840 hade man skickat in avskedsmeddelande då Grubbe slutade på Uppsala Akademin.
”Till Herr Stats-Rådet och Riddaden
SAMUEL GRUBBE
Vid
en Afskedsfest gifven af Akademi-staten i Upsala
den 17 september 1840
Hög och lugn, som Storas Vise,
Svensk i djupet af sin själ,
Är den Man, i dag vi prise,
Som vi bjude här farväl.
Högre pligter bort Dig rycka.
Festlig klingar skålen re’n
För det gamla Sver’ges lycka,
För Din egen se’n!
Det är Tänkarns rätt, att ställas
Ordnande bland stundens kif,
Såsom fordom uti Hellas
Sköna, ungdomsfriska lif.
Hugskott blända, dårar yra,
Dödligt qvaf blir lifvets luft.
Ett kan rädda, ett skall styra:
Lefvandeförnuft!
Lugn i stormen, styr Din julle
Ut på Tidens vilda haf,
Oförfärad städse, skulle
Bäddas i dess djup Din graf!
Dock, hur vredgad hafvet vräker,
Hur det yr kring mast och rår;
Vid Ditt roder står Du säker,
Som den Vise står.
Snar, o! snart skall stormen tiga,
Himlen klarna efterhand,
Fridens sol ånyo stiga,
Herrlig öfver Svealand! –
Oförryckt af pris och tadel
Vandrar Du Din bana ut.
Vandrar trygg, ty Snillets adel
Segrar dock till slut.”
Samuel Grubbe åstadkom mycket under sin livstid för skolväsendet men 1853 gick han bort i Uppsala 67 år gammal. Men tänkte avrunda Samuels liv med att besöka Segloraberg igen.
I Samuels fader Christoffers [29]bouppteckning kan man läsa lite intressanta namn som fanns på Segloraberg. När man bläddrar fram till stycket möbler, delas allt in i vilka rum och byggnader som de fanns i på Segloraberg. Detta tycker personligen jag är intressant för det förklarar lite vad som fanns på Segloraberg vid faderns bortgång 1793.
Herr Majorens Kammare
Stora Förmaket
Stora Matsalen
Lilla Förmaket
Byggningen
Lilla Gästerummet
Stora Gästerummet
Flygel Byggningen
Skol Kammaren
Contoriet i Förstugan
Barnkammaren
Köket
Diverse på Windkammarne
Trädsaker
Sädes Boden
Loftet
Kjöttboden
Köket och Kjällaren
Längre bak listas alla böcker Christoffer hade och det var en gedigen lista. Så det kanske inte var konstigt att Samuel blev det han blev med en sådan rik kunskapskälla som ung. [30]Riksarkivet har en liten biografi om Samuel Grubbe också.
Till det sista namnet som nämns på Segloraberg runt sekelskiftet 1800 är [31]Generalmajoren och Riddaren Erik Edenhjelm. Han var gift med Anna Ridderstam och fick flera barn tillsammans, bland annat sönerna Gillis och Erik Magnus. Fadern Erik gick bort på [32]Segloraberg den 5 augusti 1808, 71 år gammal i ålderdomssvaghet. Året därpå avled även Eriks hustru och änkan Anna 73 år gammal i rosfeber. Sonen Erik Magnus som senare blev Överste Löjtnant och Riddare tog över [33]Segloraberg och levde där till sin död i leversjukdom den 7 augusti 1826 endast 49 år gammal.
Efter Erik Magnus död kom Segloraberg i General Majoren och Riddaren Johan von Utfall ägo. Utfall avled dock redan två år senare 70 år gammal. Segloraberg kom att köpas upp av det nybildade företaget Rydals Manufaktur och blev då ute på arrende. Seglorabergs mangården flyttades 1901 fram till fabriken där den fick agera som arbetsbostäder men fick kraftiga brandskador att den var tvungen att rivas.
Elfsborgs läns tidning 1893-10-20[34]
10. Stora jordras. Ett stort jordras inträffade natten till den 5 mars 1708 i Viskaån inom Berghems socken. Ån blev till 1/3 uppfyld, och stark fördämning, lik en insjö, föranleddes. År 1714 skedde ett liknande jordras. Hela häradet måste då arbeta på åns öppnande.
11. En sällsynt god och from man var läraren vid Rydboholm, sedermera kyrkoherden i Vinberg Gustaf Fredrik Svedmark. Bästa beviset härför är följande sannfärdiga händelse. En gång kom en torpare till honom och under åberopande af sin fattigdom yrkade på sitt barns framsläppande till nattvarden. Detta kunde emellertid ej ske. Torparen blef ovettig, utfarande i rätt skarpa otidigheter mot S., som med stoiskt lugn teg och hörde på samt slugligen, då torparen på tillfrågan, sade sig hafva sjungit ut, yttrande: ”Nu kan du gå till min dräng och säga att han lemnar dig en half tunna korn”.
Gustaf Fredrik var född den 8 februari 1808 till Handlanden Johan Svedmark och hans hustru Ros. Han hade en äldre bror Olof (Otto) Edvin och syster Anna Johanna. [35]1835 kom familjen att skrivas på okänd ort. Vi hittade dock fadern Johan på fattighuset och sjukstugan i göteborg ett flertal gånger. Brodern Otto Edvin hittar vi som [36]Häradshövding i Morlanda, Uddevalla och även Långelanda. Han var gift med Johanna Catharina Schultz och [37]tillsammans hade de barnen Gert Maximilian Ludvig, Johanna Helena och Ernst Fredrik Agothon.
Under 1830-talet arbetade Gustav Fredrik som [38]Informator student, vilket kan översättas till privatlärare. Detta var han hos häradshövdingen J. N. Albers.i Fors socken. Gustav Fredrik prästvigdes och blev vice pastor vid bland annat Vinberg, Ljungby, Slöinge och Landvetter innan han 1852 flyttade till prästhuset i Kinnarumma. Där arbetade han i sju år innan han 1859 åter flyttade till [39]Vinberg.
I Vinberg gifte han sig med Ulrika Maria Kullberg och de kommande åren föddes här barnen Gustaf Daniel, Ulrika Helena och Anna Maria Magdalena. Gustav Fredrik gick bort sommaren 1877 och lämnade hustrun Ulrika Maria med deras tonårsbarn. De kom att flytta från prästgården och 1879 hyrde en lägenhet uppe i [40]Varberg.
Elfsborgs läns tidning 1893-11-10[41]
Viskaådalen och de i densamma utlöpande dalgångarnes sluttning, för 60 á 70 år sedan öfversållade med större och mindre stenmassor eller beväxta med skog, enbuskar och ljung, äro helt och hållet förvandlade från ödsliga trakter till områden, hvilka kunna famvisa ett jordbruk, ej sående efter de bördigaste provinsers inom landet. Vägarne äro omlagde, buskarne försvunna. De kringsspridda stenblocken, använda till fabriksbyggnader vid Viskans större fall, omhägna nu som massiva stenmurar grunddikade, rationellt odlade åker- och ängsfält. Förtjensten af detta ortens framåtskridande tillhör i främsta rummet den år 1866 aflidne fabriksegaren på Rydboholm Sven Eriksson.
Det här var allt från mig den här söndagen. Hoppas ni lärt er något nytt om er omnejd och tycker det var lika intressant att läsa som det var för mig att fördjupa mig i de här stora historiska namnen som en gång ägde eller levde i vår bygd.
[5] Berghem (P) AI:3 (1767-1813) Bild 89 / sid 13 (AID: v6272a.b89.s13, NAD: SE/GLA/13022)
[6] Varbergs stadsförsamling (N) AI:8 (1822-1825) Bild 180 / sid 356 (AID: v93757.b180.s356, NAD: SE/LLA/13443)
[7] Borås (P) AI:11 (1830-1838) Bild 97 / sid 149 (AID: v55366.b97.s149, NAD: SE/GLA/13048)
[8] Kungsbacka (N) AI:7 (1858-1862) Bild 18 / sid 29 (AID: v92777.b18.s29, NAD: SE/LLA/13217)
[15] https://www.uu.se/institution/kvinnors-och-barns-halsa/forskning/enheten-pediatrik/rosen-von-rosensteins-pris
[24] Säfsnäs (W) EI:1 (1748-1838) Bild 64 (AID: v132073.b64, NAD: SE/ULA/11506)
[25] Uppsala domkyrkoförsamling (C) Ca:6 (1813-1854) Bild 800 (AID: v126698a.b800, NAD: SE/ULA/11632)
[26] Uppsala domkyrkoförsamling (C) AIa:6b (1816) Bild 331 / sid 325 (AID: v126499.b331.s325, NAD: SE/ULA/11632)
[29] Göta Hovrätt - Adelns bouppteckningar EXIA:26 (1650-1820) Bild 201 / sid 1931 (AID: v180455.b201.s1931)
[31] https://app.arkivdigital.se/volume/v7354?image=6&page=3®ister_collection=28®ister_post_aid=r5.p229671349
[32] Seglora (P) AI:8 (1807-1810) Bild 6 / sid 3 (AID: v7357.b6.s3, NAD: SE/GLA/13457)
[33] Seglora (P) AI:12 (1826-1828) Bild 6 / sid 1 (AID: v7361.b6.s1, NAD: SE/GLA/13457)
[35] Vinberg (N) AI:5 (1859-1865) Bild 235 / sid 252 (AID: v93879.b235.s252, NAD: SE/LLA/13453)
[36] Morlanda (O) AIa:15 (1841-1843) Bild 22 / sid 19 (AID: v2598.b22.s19, NAD: SE/GLA/13376)
[37] Långelanda (O) AI:11 (1847-1853) Bild 186 / sid 355 (AID: v3190.b186.s355, NAD: SE/GLA/13351)
[38] Fors (P) AI:6 (1830-1835) Bild 39 / sid 67 (AID: v43383.b39.s67, NAD: SE/GLA/13118)
[39] Vinberg (N) AI:5 (1859-1865) Bild 235 / sid 252 (AID: v93879.b235.s252, NAD: SE/LLA/13453)
[40] Varbergs stadsförsamling (N) AI:19 (1876-1882) Bild 307 / sid 315 (AID: v93747.b307.s315, NAD: SE/LLA/13443)
Kommentarer