För några veckor sedan började jag promenaden längst den gamla häradsvägen med start vid gränsen mellan Marks och Kinds härader. En bit in i skogen från 156:an vid ett litet vattenhål började resan igenom häradet där torpare, handlande och soldater tog sig mellan Göteborg i väster och Karlskoga i sydost. Precis sydväst om Vännebosjön stod jag mellan torpen Sandryd i Kind och Högelid i Mark och letar efter någon markering som visade gränsen mellan de två häraden medan solen sakta började försvinna ner mot horisonten. Jag hittade inga alls spår efter någon markering här omkring som jag tyckte var konstigt. Kanske hade det funnits någon markering som försvunnit eller så har själva gränsen varit någon annanstans. Jo, orsaken till att jag var ute så här sent var ju för att jag behövde ställa bilen någonstans för att kunna åka hem. Så jag hade parkerat bilen vid Greppholmen som jag nu började promenera emot.
Med blicken i dikena efter vägmarkeringar som inte fanns med på Fornsök var en prioritering. Och det kändes i nacken kan jag lova då blicken åt båda hållen var ner till höger! Det första vägmärket var en väghållningssten som det stod ”BIORKES BACKA” på. Tycker det är rätt fascinerande att gårdar som Björkesbacka i Örby socken hade ansvaret för vägen ända här borta. Men det kommer visa sig längre in i promenaden att det var rätt vanligt. Promenaden fortsatte och jag kom snart till Högelid där det förr hade två torp på sina vackra gamla odlingsmarker. Den ena torpgrunden kunde man tydligt se ute på åkern där murstocken tonade upp sig inte långt ifrån de nuvarande byggnaderna. Jag försvann snabbt in i skogen och en lång nerförsbacke tog mig till grusvägen som gick mellan 156:an och Skephult by och min första vägvisaresten. På baksidan av stenen stod det ”Till Skjephults och Kinnaruma soken 1803”. Man kan ju undra om det här vägmärket hade varit flyttat när grusvägen rätades och breddades? Men en annan detalj är att på Häradsekonomiska kartan delades vägen efter Hunnaryd som ett Y och då kan vägen mot Skephult kanske gått på den här sidan.
Jag fortsatte förbi vägmärket och kom direkt till min första så kalla bro. Det var tre stockar med några plankor på och den gamla bron hade nog försvunnit för längesedan. Efter en riskabel övergång kom jag till en brant backe ledd av en fin stengärdsgård på min vänstra sida som tog mig upp till Hunnaryd. Förr var det här ett Gästgiveri men det kunde man inte ana idag och de gamla ladugårdarna som stod på vänster sidan vägen var längesedan försvunna. Vi fortsätter grusvägen förbi Hunnaryd och kommer till Risäng där vi har vår första mil-sten. Intill vägen står det kvadratiska stenbordet med mil-stenen i mitten. På stenen kan man tydligt utläsa ”1/4 MIL 1771”. Vägen slingrade sig vidare ner i skogen som nu började bli riktigt mörk då solen snart skulle försvinna bakom grantopparna. Jag promenerade förbi Dalen och över den större asfalterade vägen som går mellan 156:an och Skephult och precis på gränsen till Fredareds marker hade vi den andra väghållningsstenen. Vid vägkanten sticker det upp en liten sten där det fint står ”HARATÅNGEN” på och knappt 100m längre fram stod nästa väghållningssten. Den här stenen låg dock ner i diket med texten på undersidan. På Fornsök kan man läsa ”1/8 M Hyltenäs” och att stenen lutade rätt så mycket. Så den kan ha fallit omkull när de plogat vägen på vintern. Jag lyfte inte upp den då jag inte vet hur regler är här, antagligen kanske den bör ställas upp igen? Efter Fredared fortsatte vägen in i skogen igen och här började väghållningsstenarna dyka upp väldigt tätt. Vissa fanns med på Fornsök och andra inte.
Det fanns två väghållningsstenar direkt efter Fredared och den första stenen fanns inte med på Fornsök. Jag hade svårt att tyda framsidan, mer än att det är en rund symbol längst upp. Baksidan var bra mycket tydligare där man lätt kunde tyda ”ATTA REWG 1855” och en cirkulär symbol över. Den andra väghållningsstenen hade inskriptionen ”BERG” och en fin symbol ovanför. Liknade ett gästgiverimärke men ändå inte. En tydligare skiss finns att se på Fornsök. Berg finns det ju två av i Kinna. Intill Velingstorp har vi Yttre Berg och norr om Stora Hult, Övre Berg men om det ens hörde till dessa gårdar kan man ju bara diskutera. Nästa sten blir den första av fyra som stod med ca 50 meters avstånd. Här står ”KARTOD” och vad det kan varit för gård kan jag inte säga. Har kollat runt lite på Häradsekonomiska kartan över Örby och Kinna socken utan något konkret svar. Nästa sten var blank på båda sidor men lika hög som en väghållningssten. Mest troligt var det en gränssten men på Häradsekonomiska kartan fanns här ingen tydlig gräns. Kanske inom gården som hade marken men det framkommer ju inte på Häradsekonomiska kartan. Den tredje stenen hade väldigt otydliga ristningar och kanske kan det berott på hur utsatt den varit igenom åren. Jag kunde inte tyda så mycket av stenen men på Fornsök hade de fått fram på framsidan ”108* WG*” och på baksidan ”V*G”. Måttligt otydligt vad det kan ha varit för gård. Den sista av de fyra hittade jag av en slump en under en gran i hagen vid torpet Enåsen. Jag fick krypa in under staketet och ta bort lite gräs och mossa som dolde inskriptionen ”HAN**”. Inte jättetydlig sten och den fanns heller inte med på Fornsök. Skulle man gissa kanske det var Hanatorp för Haratången hade jag ju redan stött på. Nu hade jag kommit fram till gränsen mellan Örby och Skephults socknar och den första större vägbyggnationen på den här sträckan för inlägget. Över bäcken som går från Lilla Nakersjön och ner över Greppholmens nedre åkrar innan den rinner in i Ljungaån hade vi en stenbro. Inte bro i den bemärkelsen utan kanske mer en upphöjning av vägen. Den är byggd av stora stenblock i samma dimensioner och det finns två genomgångar för vattnet att ta sig igenom. Uppe på bron finns ett stenräcke med metallöglor på vardera sida. Här har det troligtvis funnits en metallpipa eller vad man skulle kalla det igenom öglorna. Bron i Haratången är av samma modell och den kommer vi till nästa inlägg om häradsvägen. Nu var jag snart i Greppholmen och solen hade försvunnit bakom skogen för ett tag sedan. Men jag hade ett vägmärke kvar och det var den andra mil-stenen. Sorgligt hade den här börjat falla isär så det känns bra att dokumentera den innan den helt går itu. Någon borde ta tag i denna tycker jag. På stenen hade vi inskriptionerna ”1 MIL 1771” och enligt Fornsök är det Gustav III:s krönta namnchiffer år ovanför texten. Det här var det sista för den här promenaden men har varit mellan Greppholmen och ner förbi Attared som kommer i nästa inlägg i serien. Idag söndag kommer jag ta mig en cykeltur från Skene upp till Hjorttorp i Hajom. Och här vet jag att det finns några vägmärken, främst mellan Maden och Hjorttorp. Det är så intressant och oerhört vackert att ta sig fram längst den gamla häradsvägen, i alla fall de delar man kommer fram på. Mycket historia som passerat här längst vägen och att våren börjar göra sitt inträde med sina mjuka och behagliga färgtoner gör inte saken sämre.
På kartan som ni själva kan öppna på datorn eller telefonen länkar jag här nedan. Där kan ni se hela vägsträckningen mellan Marks härad gränser från Kind upp till Hällingsjö. Markeringarna från Fornsök finns med men även de som jag har dokumenterat. De vägmärken ni läst i dagens text finns med där med bilder samt länkar till Fornsök och dess namn för de som vill läsa vidare på de markeringarna jag besökt.
Här hittade jag en intressant länk till ”Gamla Borås”. En blogg med massa intressanta artiklar men just det här inlägget handlade lite mer om milstenarnas historia.
Comments