Det var en märkbart nervös yngling som stadsfiskal Thunberg förpassade till kronohäktet i Varberg i början av december 1878. Han uppgav två olika namn med tillhörande historier och blev därför sedd som opålitlig av lagens väktare. För banktjänstemännen, vilka han uppsökt för att få sedeln växlad, uppgav han att han hette Alexander Carlsson och kom från Fjärås. Han skulle ha fått den falska sedeln en månad tidigare i samband med en kreatursaffär. Bankmännen såg genast att sedeln var falsk och sände den unge mannen vidare till stadsfiskalen. Nu uppgav han att han hette Johannes Olsson och att han var hemmahörande i Fotskäl. Enligt denna utsaga skulle han ha fått sedeln från sin far.[1]
Kanske blev ynglingen så nervös när han hamnade hos stadsfiskalen att han inte förmådde dikta ihop fler identiteter och förklaringar för den andra versionen var med sanningen överensstämmande.
I dopboken och i husförhörslängderna från Fotskäls socken står det att han hette Johan Olsson/Olofsson. Han såg dagens ljus en januaridag 1859 på Sträte Storegården i Fotskäl.[2]
Här växte han upp hos föräldrarna och sina syskon. Under hans barndom står det inget särskilt i husförhörslängderna om hans familj men när fadern dör så står det att denne varit tilltalad för slagsmål och dömd för handel med misstänkt person[3].
Johan hjälper till hemma på gården och allt verkar gå sin gilla gång fram till den där decemberdagen då Johan erbjudit hemmansägaren Karl Bengtsson en falsk sedel som betalning för en ko. Sedeln, som var en femtiokronorssedel var inte slående likt originalet från Örebros Enskilda bank och när den skulle växlas så uppdagades det hela.
En förfalskare vid namn Stenberg nämns som möjlig upphovsman men man vet inte säkert. Denne Stenberg verkade i Halland. Han bodde i Köinge när han inte satt inlåst och hade varit spindeln i nätet för en stor falskmynteriverksamhet.
Strax efter sin 20-årsdag påbörjade Johan fängelsestraffet som skulle pågå i två år och tre månader. Utöver det dömdes han också till tre års förlust av medborgerligt förtroende.[4]Efter att ha dömts av Varbergs rådhusrätt förpassades han till Malmö.
I fängelseanteckningarna beskrivs hans uppväxt som god. Fadern kallas ”välmående hemmansägare”. Det nämns dock att denne straffats för handel med misstänkt person, vad det nu kan innebära, samt att han före sitt äktenskap straffats för slagsmål och fylleri.[5]
I biografiboken skriver man att Johan säger sig ha fått den falska sedeln på en marknad som betalning för en ko medan pastorn i Fotskäl har en annan åsikt. Han påpekar att liknande sedlar fanns i omlopp för 20 år sedan och han tror att Johans far förvarat en sådan sen dess och nu gett den till sonen. Detta får mig att tänka på några falskmyntare från Älekulla som var i farten 1862. Även då var det Örebro-sedlar som kopierats. Kanske var det en av de sedlarna som legat gömd i Sträte i nästan två decennier? Vem vet?
Den unge Johan uppgavs uppföra sig väl i fängelset och efter hemkomsten tar han över gården. Hans far har dött under tiden men modern bor kvar och kommer att göra det även framöver.[6]
Han gifter sig med den 18 år yngre Beda Maria Larsdotter, också hon från Fotskäl och de får barnen:
Charlotta Olivia 1898-10-11
Josef Walfrid 1900-05-07
Berta Wiktoria 1901-12-28
Hedvig Frideborg 1905-08-26
Alfhild Linnea 1909-04-09
Dödfödd flicka 1915
Johan kommer att bo kvar i Sträte hela sitt liv och avlider där 1942, 83 år gammal.
Charlotta Andersson Sandberg
[1] www.tidningar.kb.se Nya dagligt allehanda 1878-12-07 [2] Surteby-Kattunga (P) B:1 (1859-1860) Bild 12 / sid 19 [3] Fotskäl (P) AI:3 (1871-1880) Bild 138 / sid 134 [4] Malmö centralfängelse (M) DIIIc:3 (1878-1880) Bild 780 / sid 76 [5] Malmö centralfängelse (M) DIIIc:3 (1878-1880) Bild 780 / sid 76 [6] Fotskäl (P) AI:4 (1881-1890) Bild 214 / sid 209
Comments