top of page

Rydahls Manufaktur-Aktiebolag del 6


1880 - Expandering och elektrifieringen av fabriken


Vi går nu in på 1880-talet och här händer det stora ting i Rydal som tex. elektrifieringen med lampor i fabriken, först i Sverige. Försökte även hitta fler fotografier av människorna jag tar upp i artikeln men utan framgång. Men först kan vi läsa i januari 1880 att tjänster som kassör och bokhållare fanns tillgängliga. Den nuvarande bokhållaren och kassör på Rydal var Harald Håkansson som ni tidigare läst om som flyttade upp till Rydboholm för liknande tjänst. Den nya bokhållaren blev Linus Jonsson inflyttad från Göteborg. Men Linus var inte från Göteborg utan han var född 1851 på Kinna Storegård. Hans far var Jon(Jonas) Johansson och modern Johanna Andersdotter från Sprakared Mellangården.


Linus gifte sig 1886 med Gunild Lovisa Stenberg från Norrköping och de fick de kommande tre åren dottern Sigrid Cecilia och sonen Torsten. Men deras lycka varade inte länge då Linus somnade in den 2 november 1892 efter en tids ”maginflammation”. Linus blev begraven på Kinna kyrkogård och Änkan Gunhild Lovisa flyttade med barnen upp till Norrköping året därpå. Nästa kassör blev änklingen David Gideon Lindahl från Borås, född i Kungsbacka. Han gifte sig året därpå med Anna Sofia Emilia Neuman från Borås och detta firades med en notis i tidningen Vårt Land den 3 juli 1892.


[1]”Lediga Kassörs- och Bokhållare-platsen på Rydahls Manuf. Aktiebolag kan sökas af dertill fullt kompetenta personer hos nämnda Bolags Direktion under adress: Borås & Rydal.”


[2]1892

”Bröllop firades i torsdags i brudens hem, då kassören vid Rydahls fabriker David Lindahl sammanvigdes med fröken Anna Neuman, dotter till rektorn, fil. d:r C. J. (Carl Julius) Neuman i Borås och hans maka, född Zegerlein.”


Nu började lite mer intressanta artiklar skrivas om spinneriet. Det talades om en expandering av antalet spindlar i fabriken, med hela 5000st. Det här skulle beslutas på en kommande bolagsstämma den 27 september 1880. Året därpå blev det åter en extra bolagsstämma där ännu fler frågor om fabrikens utvidgning togs upp och kan det varit den kommande elektrifieringen.


[3]1880

”Delegarne i Rydahls Manufaktur-aktiebolag kallas härmed till extra bolagsstämma å Rydahl måndagen den 27 nästkommande september klockan 3 e. m. för att fatta beslut i afseende på väckt fråga om insättandet af 5000 spindlar med hvad mera som dermed kan ega sammanhang.

Borås & Rydahl den 21 augusti 1880.”


[4]1881

”Delegarne i Rydahls Manf. Aktiebolag kallas härmed till extra bolagsstämma å Rydahl måndagen den 22 nästkommande augusti kl. 4 e. m. för att fatta beslut ifråga om fabrikens utvidgning jemte hvad dermed kan ega sammanhang.

Rydahl den 20 juli 1881.”


I slutet av 1881 kunde man läsa om en ”Stor skogsaffär” i Borås Tidning och kan det här vara ett sätt att finansiera fabrikens utveckling? Rydahls Manufaktur Aktiebolag hade upplåtit avverkningsrätten till sin skog på deras hemman Bua och Flatan i Seglora socken. Skogen är belägen mellan Yttre Näs och sjön Eningen 1,5 mil väster om Borås och utgjorde hela 445 tunnland, vilket i dagens mått är 180 hektar. Beräkningen är exklusive mossar och torp, så det var en hel del skog som skulle avverkar.


Auktionen av avverkningsrättigheterna publicerades i tidningarna i början av februari, året därpå. Och herren som vann rättigheterna blev handlanden Håkan Håkansson från Aratorp Östergården även kallat [5]Högen i Fritsla för 30,100 kronor. Man skulle kunna tro att Håkan Håkansson har en koppling till Sven Eriksson men så är inte fallet här. Han, likt sin far var födda på Falskog i Rångedala och Håkan flyttade 1849 till Aratorp Björsgården. Där arbetade han fram till 1856 då han flyttade till Högen och gifte sig 1857 med styvdottern Johanna Svensdotter till färgeriägaren Erik Andreasson på Basterås. Han drev där en stor förläggarrörelse och hade en handelsbod i en av sina byggnader vid Högen. Det man kan läsa om Håkan i tidningarna var främst vid hans bortgång den 17 maj 1900. ”…en av Marks på sin tid mest bemärkte affärsmän fabrikören Håkan Håkansson…”. Det är ett rätt bra utlåtande får jag säga. Och det är väl det som gör det så intressant att kika lite närmare på namnen som nämns här i tidningarnas värld.


Bua och Flatans skogslotter 1890-tal
Bua och Flatans skogslotter 1890-tal

[6]”Stor skogsaffär

Sedan Rydahl manufaktur Aktie Bolag beslutat att om antagligt anbud erhålles upplåta afverkningsrätten till uppskogen å sina egande hemman Bua och Flatan i Seglora socken så får Direktionen för nämnda Bolag till hugade spekulanters kännedom meddela: att skogen är belägen emellan hemmanet Yttra Näs och sjön Eningen högst 1,5 mil vester om Borås, att arealen enligt tillgängliga kartor förutom mossar, impedimenta och torp utgöt 445 tunland;

Att såväl afverknings som betalningstiden kunna i möjligaste måtto lämpas efter köpares beqvämlighet;

Att anbud å nämnde skog emottages af Direktionen under nedanstående adress intill den 15 nästa December, samt slutligen

Att besked om det gjorda anbudet antages eller förkastas genast härefter lemnas af för detta ändamål då sammanträdande extra Bolagsstämma.

Närmare upplysningar meddelas, om så önskas af Direktionens Ordförande Herr A. N. Håkansson, Wiskafors.

Kinna & Rydahl den 18 Nov. 1881.”


[7]1900

”I Torsdags afled å Högen i Fritsla en af Marks på sin tid mest bemärkte affärsmän fabrikören Håkan Håkansson i en ålder af 70 år. Han har senaste tiden varit mycket sjuklig. Han efterlämnar maka och barn.”


Minns ni fiskdöden i Viskan som skedde 1875 när de tömde gasklockorna ut i ån? Det dröjde hela sju år innan Högsta domstolen satte sin dom i ärendet. I Göteborgsposten den 2 maj 1882 kunde man ta del av att styrelsen av Rydals manufaktur som bestod av A. N. Håkansson, H. Håkansson, S. Håkansson, S. Larsson och E. Larsson men även den förra Spinnmästaren Egloff skulle få betala skadestånd för den skadan som skett. Fallet hade även gått igenom flera distanser och Häradsrätten hade dömt dem till 10,000 kronor inklusive 320 kronor för rättegångskostnader. Göta hovrätt ålade bolaget till 8333 kronor och 33 öre under vardera åren 1878, 1879 och 1880 med en ränta på 5 procent. Slutligen hade Högsta domstolen fastställt att utöver de förra beloppen lägga till 173 kronor i rättegångskostnader. Om det här blev det totala beloppet framkommer inte men det är ändå rätt så ordentliga summor.


[8]”Rättegångs- o Polissaker.


Högsta domstolen.

Förstördt laxfiske. Majoren Max Kilman och handlanden T. Simmingssköld instämde till Marks häradsrätt A. N. Håkansson, H. Håkansson, S. Håkansson, S. Larsson och E. Larsson, i egenskap af styrelseledamöter för Rydals manufaktur-aktiebolag, för det att verkmästaren vid bolaget C. Egloff låtit från en gasklocka utsläppa åtskilliga gasoljehaltiga ämnen i Viskaån, hvarigenom lax i stor mängd dödades, så att kärandena, som på arrende innehade Åhs kloster och laxfiske, tillskyndats en förlust af minst 25,000 kr. Häradsrätten dömde svarandena att gemensamt med Egloff utgifva i ersättning 10,000 kronor jemte 320 kronor i rättegångskostnader. Göta hofrätt ålade bolaget att till käranden utgifva 8333 kronor 33 öre jemte 5 proc:s ränta derå; och har nu högsta domstolen faststält berörda dom samt ålagt bolaget att i rättegångskostnader derstädes utgifva 173 kronor.”


[9]Den 4 februari 1882 hade Borås Tidning skrivit en lång artikel om elektrifieringen av Rydals fabriken. Detta trots att fabriken redan hade ett eget gasverk sedan länge som drev gaslyktor i fabriken. Men efter två förödande bränder försökte man nog komma ifrån levande ljus. Under den första testperioden skulle endast två av de nya båglamporna användas men för att lysa upp hela fabriken krävdes det 12-15 lampor. Den nya lampan motsvarade 600 normalljus som importerades in av Stockholmsfabrikören J. E. Eriksson och tillverkades av Siemens & Halske i Berlin, senare en del av Siemens vi känner till idag. Hela kostnaden för dynamo-elektriska maskinen, lamporna och installation av montör var 1600 kronor. För att kunna driva de nya båglamporna låg maskinen på 3hk och en grafitspets till lampan hade en livslängd på tre timmar och kostade ungefär 5 öre i timmen. Elektriciteten var inte inräknad här då fabriken redan drev maskiner med några 100hk. Det kanske låter mycket men att ligga i framkanten är kostsamt och tänk hur mycket bättre arbetsmiljön blev med det här starka ljuset.


En av de nya båglamporna sattes upp i rens-rummet som var omkring 100 fot långt och 33 fot bred och lampan lös upp rummet väldigt bra. Den elektriska gnistan hade en klotrund kula av mjölkglas över sig för att dämpa det starka ljuset. Man beskrev ljuset ”som en liten stjerna af klaraste guld. Ljuset, som sprides genom glaskupan, är likt det wackraste månsken och mycket behagligt för ögat”. Arbetarna var väldigt nöjda med det nya ljuset också. Den andra båglampan sattes upp i det stora spinnrummet som var 250 fot långt och 100 fot bred och lyste upp den ena delen. Här hade behövts 6-8 stycken för att lysa upp hela salen men när man jämförde ljuset mot de gamla gaslyktorna var det en stor skillnad där ljuset var allt för ömkligt, hade gulrött sken, mörkt och var allmänt dystert. Det starka ljuset höll sig självklart inte enbart inne i fabriken. Utanför byggnaden lös de nya båglamporna upp som stjärnor om de mörka kvällarna igenom fabriksfönstren som man kunde skåda långt innan man kom fram till fabriken.


En annan tillämpning den nya elektriciteten gav var en ”stoppmaskin” som på direkten kunde stoppa en maskin ifall en tråd eller dylikt går av. Den här funktionen höjde inte enbart produktionen men även säkerheten ifall någon person skulle komma i kläm. Och slutligen utökade fabriken sina nära 12,000 spindlar med hela 3000 till. Det hände mycket på fabriken den här tiden och visst är det spännande!


[10]I början av 1887 delades en liten notis av Elektriska Aktiebolaget i Stockholm, ett tidigare namn innan det blev ASEA 1890. De stoltserar med att fått guldmedalj på industriutställningen i Örebro 1883 och första pris vid maskinutställningen för den lilla industrin i Stockholm 1886. De utförde främst belysningsanläggningar och det är här Rydals fabriken kommer in i bilden. För som jag tolkar insändaren hade de utvidgat den några år gamla belysningen med sina egna system i fabriken. Här nämns även att belysningsarbeten utförts på fabrikerna Rydboholms, Fritsla och Kinnaströms. Så elektriciteten och lamporna spred sig nog väldigt snabbt bland de lokala fabrikerna i bygden efter att Rydal satsade tidigt. Vill man läsa lite mer om vilka maskiner som matade elektricitet till fabriken sedan tidigt fram till kraftstationens uppbyggnad. Finns boken Speglingar av livet i ett textilsamhälle i Sverige – Rydal, som innehåller en massa intressant historia som inte nämns i tidningarna och den här artikelserien men även hur det sociala livet var i Rydal.


Åren går och inget nämnvärt skrivs om Rydals manufaktur i tidningarna för än vi närmar oss slutet av 1880-talet. Den 7 juni 1889 hade fabriken lagt in en annons om att de ska uppgradera sin spinnstolsflotta för ett finare garnnummer. Och med detta sälja av 6 styck av sina Throstle spinnstolar som var 38,5 fot längd och hade 312 spindlar vardera med, 2,75 spindelavstånd och 2,5 lift och hade en hastighet upp till 5000varv/minut. Dessa maskiner köptes in 1878 och var tillverkade av Howard & Bulloughts i Accrington, Lancashire i England, efter att fabriken hade återuppbyggts för andra gången. Lite kort om det företaget är att det var vid köpet världens största tillverkare av textilproduktion.


Howard & Bullough's works i Engliand. Källa: Wikipedia
Howard & Bullough's works i Engliand. Källa: Wikipedia

[11]”Spinnmaskiner

Sedan beslut fattats att för Rydahls Bomullsspinneri anskaffa en del, för tillverkning af finare garnnummer, mera lämpligt maskineri än det befintliga, så utbjudes härmed till försäljning 6 st Throstle spinnstolar af 38,5 engelska fors längd, om 312 spindlar hvardera, med 2,75” spindelafstånd och 2,5” lift.

Maskinerna, som väl underhållna, arbeta med en hastighet af upptill 5,000 hvarf i minuten, äro år 1878 tillverkade å hrr Howard & Bulloughs i Accrington verkstäder efter longcollarsystemet, samt kunna af reflekterande dagligen ses i full verksamhet efter anmälan hos

Rydahls Manufaktur-Aktiebolag

Adress Rydahl, Kinna.”


[12]Nu var det även dags igen för att Segloraberg skulle utarrenderas och man kunde läsa i Borås Tidning i slutet av januari om att här fanns tullmjölkvarn samt 900 fria dagsverken. [13]Men två månader senare delades en till kungörelse i Borås Tidning om arrendet. Som ni läste i förra delen i serien var arrendatorn på Segloraberg Per Herman Wingqvist, halvbror till Lars Wingqvist, grundaren av Fritsla Mekaniska Verkstad. Per Herman hade här en offentlig och frivillig auktion som förrättades på Segloraberg. Detta efter han överlämnat arrendet och sålde sitt lösöre till högstbjudande. Det som auktionerades ut var bland annat möbler och husgerådssaker, åkerbruks- och körredskap, 1 hackelseverk, 1 hästräfsa, 1 sädesharpa, 1 eka samt enbets- och parvagnar m.m. även ett antal djur som 16 kor, 3 kalvdigra kvigor, 1 tjur, 5 ungnöt, 2 par oxar, 6 svin, däribland en orne och 9 hästar däribland två ettåriga föl av anglo nordenandrace. Per Herman lämnade detta säteri för sin mindre gård, Enekulla som han redan ägde innan arrendet av Segloraberg. Per Herman sålde Enekulla 1906 och flyttade med pigan Anna Kristina Andersdotter till Ätraberg under Kårtö i Sexdrega som Per Herman inköpt. De levde här fram till hösten 1915 då de båda flyttade till Höghult under Svenljunga Gästgivargård. Per Herman kom att leva som ungkarl och barnlös igenom hela sitt liv. Han hade levt både smått och stort och drivit olika verksamheter som kvarnen i Klerhult och lantbrukare av Segloraberg. Per Herman slutade sina sista dagar med pigan Anna Kristina vid sin sida endast några dagar efter flytt till Höghult, 71 år gammal.


Den nya arrendatorn av Segloraberg kom att bli Rydals förra bokhållare Severius Algot Håkansson. Severius Algot, född den 26 mars 1860 var den äldsta sonen till Håkan Håkansson och Johanna Svensdotter på Högen i Fritsla. Han flyttade till Rydal redan som 24-åring och vid 29 år arrenderade han Segloraberg. Severius Algot kom aldrig att gifta sig här men han var väldigt aktiv i Seglora kommun där han bland annat delade posten som revisor av kyrkans och skolans räkenskaper med ingenjör Gustaf Stenberg. Han var även delad revisor i kommunalnämnden med skolläraren B. A. Mellander. 1894 flyttade han åter till Högen i Fritsla men efter hans far Håkan Håkansson gick bort 1900 och modern Johanna Svensdotter 1905 flyttade han ut från Högen och in på Aratorp Björsgården. Här levde han fram till 1909 då han flyttade in på Högstugan under Aratorp Östergården, Högen. Severius Algot var så som Per Herman Wingqvist en ungkarl hela sitt liv men hans liv tog slut allt för tidigt då han gick bort endast 55 år gammal den 13 februari 1916 i ”Hjärtlidande”. Jag undrar lite vad som gjorde att de aldrig fann den rätta och skaffade sig en familj. Var det kanske att arbetet var prioriteringen i deras liv så familjen valdes bort? Finns ju självklart flera exempel på det idag också. Men lite tragiskt är det ändå tycker jag.


Det här var lite om vad som delades i tidningarna under 1880-talet. Elektrifieringen var här den största höjdpunkten med bättre ljus men även ”stoppmaskin” till maskinerna. I nästa del som kommer bli den sista i serien om vad tidningarna förtäljde. Får ni ta del av kraftstationen som byggdes nere i Stämmemad, en arbetares förkrossade hjärta fick han gå så långt som självmord med mera. Har ni missat några delar så finns de här på bloggen och Facebook. Ha nu en fin söndag!

[1] Göteborgsposten. 1880-01-15 [2] Vårt Land. 1893-07-03 [3] Post- Och Inrikes Tidningar. 1880-08-24 [4] Post- Och Inrikes Tidningar. 1881-07-21 [5] Koordinater Högen. 57.5529759,12.78945 [6] Borås Tidning. 1881-11-19 [7] Stockholms Dablad. 1900-05-21 [8] Göteborgsposten. 1881-05-02 [9] Borås Tidning. 1882-02-04 [10] Stockholms Dagblad. 1887-02-01 [11] Göteborgs Handels- Och Sjöfartstidning. 1889-06-07 [12] Borås Tidning. 1889-01-29 [13] Borås Tidning. 1889-03-02

留言


bottom of page