1870 – Handelsmän och textilhistoria
I förra delen om 1870-talet kunde ni läsa om de två bränderna som härjade i fabriken samt förgiftningen av Viskan. Men det var tre år kvar och det kommer ni kunna läsa om idag. Kronprinsen Gustav och hans bror Carl, båda i unga åldrar av 19 samt 16 år, var på resa i väst Sverige och besökte de stora industrierna. Seglorabergs nya arrendator hade en koppling till Lars Wingqvist som grundade Fritsla Mekaniska Wäfveri och en Seglora son sålde spinneriets produkter växte till något större.
Bara några dagar efter den andra branden sommaren 1877 hade både kronprinsen och hans bror varit på besök i trakerna för att skåda de stora industrierna. Besöket i Rydal varade inte länge på grund av den nyliga branden men ack en intressant artikel att ta del av. När turen kom ner till Kinna blev bröderna välkomna med en vacker äreport och ett besök hos Johannes Håkansson på Rättaregården. Johannes var gift med Sven Erikssons dotter Lotta Svensdotter och Johannes född på granngården Ännagården. Där bjöds det på seltersvatten, champagne m.m. för en välkomstskål till Marks härad. Den intressantaste delen av artikeln kan ni läsa nedan om det besöket men även när de var över till Fritslas mekaniska och Wingqvist.
[1]”Fredags morgon kl. 9 afreste prinsarne från Rydboholm, i disponenten Ericssons wagnar och åtföljda af honom, då först den helt nära gården belägna stora bomullsblekeri- och tryckerifabriken genomgicks i alla detaljer, hvilket intresserade prinsarne mycket, emedande ej förut under färden sett denna detalj i fabrikswäg. Fabrikens skicklige werkmästare, tysk till börde, följde prinsarne genom alla lokalerna, och som prinsarne ledigt tala tyska, så blef det lättare för den tyske werkmästaren att tydligare förklara allt på sitt modersmål. Derifrån skedde färden till Wiskafors bomullswäfweri, utgörande en filial af Rydboholm. Alla bomullstyger, som wäfwas wid Wiskafors, blekas och tryckas wid Rydboholm. Wäfwerifabriken genomgicks äfwen mycket noga. Derifrån skedde färden, fortfarande i wagnar med skjuts, förbi Rydahls numera nedbrunna storartade wäfweri- och spinnerifabrik, derwid de hemska qwarstående ruinerna under några minuter togos i beskådande. Derefter fortsattes resan till Kinna by, waggan och centrum för fabriksindustrin inom Marks härad. Wid byn war upprest en enkel men wacker äreport af löf, barr och blommor. Å densamma war anbringad följande inskription: Till Gustaf och Carl, Sveriges och Norges hopp!.
Under hästombytet derstädes blefwo prinsarne inbjudna till byn boende fabriksidkaren Håkansson i Rättaregården, der förfriskningar – selterswatten, champagne m. m. – intogos och prinsarne med en enkel skål wälkomnades till Marks härad.
Den aflidne utmärkte och kraftfulle grundläggaren af fabriksindustrien inom Marks härad Sven Andersons enka, benämnd ”mor i Kinna”, presenterades der för prinsarne. Hon war en hederwärd, enkel gumma och, ehuru egearinna af cirka en half million, klädd i en rutig bomullshalsduk på hufwudet och föröfrigt enkelt swartklädd, emedan hon ännu bar lätt sorg efter sin man.
Kronprinsen talade länge med henne. Till Kinna by skedde färden till hr Håkanssons bomullswäfwerifabrik; derifrån till fabriksidkaren Ekelunds jaquardfabrik i Kinna backe, äfwen något nytt i fabrikswäg, som prinsarne ej förut sett, hwilken fabrik noga genomgicks. Der tillwerkas f. n. fina dukstyger för konungens räkning, deraf en del redan färdiga, fina och med de wackraste mönster, förewisades. Derifrån styrdes kosan till Fritsla by, der fabriksidkaren Wingqvists storartade bomullswäfweri och spinnerifabriker med noggrannhet genomgingos. Sedan fabrikerna blifwit genomgångna, intogo prinsarne middag hos hr Wingqvist, till hwilken ortens fabriksidgare m. fl. woro inbjudna till ett antal af ungefär 50 à 60 personer. Här war ändpunkten för fabriksindustrien inom Marks härad. Under färden mellan ofwannämnde byar besökte prinsarne några wid landswägen belägna bondstugor, der wäfstolar woro uppsatta och i full gång. Ehuru dessa besök woro alldeles oförberedda, emedan de beslötos först under wägen, på förslag af kronprinsen sjelf, fann man dock snygghet, ordning och slit inom dessa stugor. I en stuga fanns endast den unga dottern hemma, sittande wid wäfstolen – föräldrarne, okunniga om det sällsynta besöket, woro ute på arbete; dottern hade lagat till en tarflig men god middagsmåltid, som stod uppdukad på ett bord, då prinsarne der inträdde. Man fann öfwer allt, der man for fram inom detta idogoa samhälle, att med ordning och sliten följer wälmågan. Wid flera ställen under färden genom Marks härad woro enkla äreportar af löf och blommor uppresta till prinsarnes firande, och war wid dessa ställen, liksom wid skjitsombytena, mycket folk samladt, som helsade de unga furstarne med lifliga lefwerop.”
10 år har nu åter gått på arrendet av Segloraberg och en ny auktion för en kommande 5 eller 10 års period skulle hållas den 13 augusti 1877. Om ni minns vid den förra arrenderingsperioden nämnde jag att Anders Johansson blev arrendator av Segloraberg och att han flyttade ner till Fritsla med sin hustru. Den nya arrendatorn kom att bli en kort period Kaptenen och Riddaren Adolf Emanuel Gillner född i Skövde. Han hade flyttat hit från Siene socken där han arrenderade Mängsholm som låg sydväst om Vårgårda. Adolf Emanuel var ogift vid flytten och fick med sig en hel del andra människor från Mängsholm. Bland annat flyttade Rättaren Svante Larsson och hustru Mathilda Beata Dahlman hit men även tjänstefolk som drängar och pigor. Vill inte de ska vara anonyma så här kommer de, Per Johan Johansson Bergqvist, Sven Georg Törn, Anna Lisa Widén, Sofia Lindström och Anneli Alexandra Brunnbäck. Adolf Emanuel var som sagt ogift men inte en längre tid då han gifte sig den 14 december 1880 med mamsellen Anna Lisa Widén som följde med ner från Mängsholm. Det äktenskapet varade dock inte länge då Adolf Emanuel gick bort i mars månad 1882, 59 år gammal. Anna Lisa som var hela 24 år yngre levde kvar på Segloraberg fram till 1889 då hon flyttade upp till Borås.
Den nya arrendatorn av Segloraberg blev hösten 1882 Per Herman Wingqvist från Sjöslätt Stora i Ljushult, född i Räfvsered, Södra Wing. Och de som känner igen efternamnet Wingqvist, är det kanske Lars Johan Wingqvist, grundaren till Fritsla Mekaniska Wäfveri som påminns här. Per Herman och Lars Johan var nämligen halvbröder igenom deras far Jonas Wingqvist. Fadern Jonas var först gift med Britta Maria Ekelund och fick tre barn ihop, Albertina Sofia, Lars Johan och Mathilda Christina. Britta Maria gick dock bort sommaren 1841 endast 30 år gammal i ”Barnsbörd”. Detta var tre år efter dottern Mathilda Christina föddes så kan hon ha blivit gravid men avled under graviditeten? Hittar inga dödfödda barn i dödsboken heller. Änklingen Jonas gifte om sig strax efter hustruns tragiska bortgång med Lisa Östberg och familjen växte åter i rask takt. Deras förstfödde blev sonen Per Herman och där efter Amanda Maria, Levin (död 2mån gammal), Anna, Selma och Levin. Men vintern 1855 blev Jonas åter änkling efter hustrun Lisas bortgång, 35 år gammal i ”Oangifven” dödsorsak. Vid det här tillfället hade Lars Johan redan flyttat ut till Ryberg i Göteborg 1849, endast 15 år gammal. Och hans historia finns att läsa om i olika böcker men även på [2]gamlagoteborg.se.
1859 flyttade änklingen Jonas och barnen från Räfsered till säteriet Arnäsholm i Ljushult socken. Efter sju år här flyttade nu sonen Per Herman upp till den närliggande gården Klerhult som han arrenderade ett år. Han flyttade senare till Klerhult kvarn som han nu hade köpt. Här levde han fram till 1870 då han åter flyttade hem till Arnäsholm.
Bilder på den nuvarande Klerhults kvarn. Det här var troligen inte den som Per Herman brukade på 1860-talet men det visar att kvarnverksamheten hade ett lång liv på platsen. Tack till min vän Gun som tog de här bilderna till mig.
Änklingen och fadern Jonas somnade in hösten 1873, 73 år gammal. Alla barnen utan sonen Levin flyttade 1874 till torpet Sjöslätt Stora där Per Herman var hyrande medan de tre andra syskonen levde som undantag. Per Hermans äldsta syster Amanda Maria gick bort redan sommaren 1876. Brodern Levin flyttade sommaren 1875 till sin äldre halvbror Lars ”Lasse” Johan Wingqvist på Fristla Stom där han arbetade som Handelsbokhållare. 1881 flyttade Levin till Fritsla Klockaregården (Fridhem) och han titulerade nu sig som Handlanden. Han gifte sig med Maria Euginia Lundström från Norrköping och fick de kommande åren över tio barn. De flyttade ett tag till Aratorp Björsgården för att sedan hyra Ramslätt. 1907 flyttade den stora familjen till Kronogärde (Jennylund?) och nu kunde man läsa att Levin var bryggare. Två år senare flyttade de till Krokstorp i Kinnarumma. Levins hustru gick bort våren 1913 och fem år senare gick lasset för Levin och resterande barnen till Borås.
I Ljushult socken gifte sig systern Anna sig med Andreas Larsson och levde något år på säteriet. Men 1878 blev Andreas brukare av Sjöslätt Stora fram till 1884 då de flyttade till Enekulla som brodern Per Herman införskaffat sig och brukade gården fram till 1889 då de åter blev delägare i Sjöslätt stora med systern Selma. 1896 flyttade Selma till Fritsla Skyttegården och 1898 flyttade Anna och Andreas till Sexdrega. Selma flyttade in på Fritsla Skyttegården och här dyker ett annat okänt namn upp i berättelsen. Det här har ju inget alls med Rydal att göra men det är för kort att skapa ett eget inlägg tycker jag och ogillar lösa trådar så här kommer den berättelsen.
Jämte Selma i husförhörslängden står namnet Anna Paulina Wingqvist född den 30 mars 1865 i Fritsla och efter att jag nu läst igenom hela familjen Wingqvist kände jag inte igen namnet. Jag letar upp tösen i födelseboken och finner modern som var pigan Anna Lisa Petersdotter men fadern var ej nämnd. Anna Lisa flyttade till Fritsla Stom den 28 november 1864 från Sexdrega för att arbeta som piga under Lars Johan Wingqvist. Men redan i slutet av mars månad året därpå födde Anna Lisa dottern Anna Paulina och knappt ett halvår senare fick pigan och dess oäkta dotter flytta ut till Stora Dalvik under Arnäsholm i Ljushult. Dottern Anna Paulina fick nu efternamnet Wingqvist och det kan vara en tydlig fingervisning till att Anna Paulina kanske var Lars dotter? Ute i Arnäsholm levde än Lars far Jonas och hans halvsyskon. Men hur skulle Anna Lisa kunna föda en dotter efter bara tre månader? När jag kollar i flyttlängderna över Sexdrega finner jag ingen Anna Lisa som flyttat ut åren 1862-1865 till Fritsla. Har prästen i Seglora gjort något fel när han skrev upp henne. Kan det varit så att hon kom från ett annat ställe men även tid? För "inskrivningsdatumet" den 28 november har många fler inskrivna men knappt några tidigare det året, samlade prästen allt på hög? På Stora Dalvik levde de fram till 1873 då de flyttade från torpet men jag kan inte hitta dem i husförhörslängden. Utan hittar dem igen 1878 då de flyttade in som inhyses på torpet Stomsberg under Ljushult Stom. 1889 flyttade de in på Jakobsonska Donations hus som tidigare var fattighuset. 1894 flyttade Anna Paulina till Fritsla Skyttegården och två år senare flyttade även (halv faster?) Selma in. Det här slutet låter jag vara osagt tills annat dager.
Per Herman köpte sig en del av Enekulla och flyttade dit 1875. Han levde här till 1882 då han började arrendera Segloraberg. Per Hermans syster brukade senare gården som ni tidigare läst och det här får bli slutet på Wingqvist och fortsättningen av Rydals spinneri.
[3]”Kungörelse.
Genom fri och öppen auktion, som förrättas å Rydahl Måndagen den 13 nästa Augusti kl. 4 e. m. utbjudes egendomen Segloraberg, 2 ¾ mantal rå och rör i Seglora socken och Marks härad, på arrende under 5 eller 10 år, med tillträdesrätt den 14 nästa Mars eller dessförinnan, om så önskas. Cirka 1500 fria dagswerken utgöres af underlydande torpare, dessutom åtföljer gården en tullmjölqwarn med 2:ne par stenar för sammäld, som genom sitt fördelaktiga läge kan i en driftig arrendators hand uppdrifwas till ganska hög afskastning…”
Vi närmar oss 1880-talet men året 1879 hände ändå en hel del i området och något som är kopplat till textilindustrin. Först var det en annons som ständigt delades i olika lokala tidningar. Det var handelsbolaget Brink, Johansson & Co som sålde ”Bommullsgarnera f Rydahls tillverkning, samt Ullgarner, oblekta, blekta och färgade i ständigt lager”.
Kunde inte hitta så mycket om just det företaget men det kom en intressant delägare in i det bolaget 1879-80 från Seglora. Det var hemmanssonen August Johansson (Mark) till förläggaren Johannes Andreasson från Seglora Selgered (Sälgered) Mellangården. Johannes var född i Fritsla Andersgården och flyttade senare till Seglora och var en av de tidiga delägarna i Rydals manufaktur-aktiebolag när allt startade. Året därpå grundande han sin firma August Johansson Mark & Co med försäljning av gros av bomulls- och ullgarner. Omsättningen för firman uppgick till cirka 19 miljoner kronor år 1900.
Men August var en driftig herre som tidigt startade ett färgeri i Gårda och 1886 en trikåfabrik där de stickade västar och koftor som senare utvidgades med andra produkter. Fabrikerna i Gårda kom senare att organiseras under ett eget bolag vid namn Gårda Fabrikers AB. 1889 tog August även initiativet till att anlägga ett ullspinneri Krokslätt som kallades Lana. I Krokslätt hade redan August bror Claes förvärvat Krokslätts fabriker år 1877 så bröderna var nästan grannar med sina verksamheter. Efter August Johanssons död 1900 tog svärsonen Ludvig Holming över och verksamheten i Aug. Johansson Mark & Co AB. Bolaget Gårda Fabriker AB lades ner 1960 efter en sjunkande försäljning. 1996 byggdes byggnaderna till fabriken mot Åvägen om till bostäder.
August var dock inte ensam av sönerna till Johannes Andreasson som gjorde stora ting i Göteborg. Brodern Johannes var runt i Europa och studerade innan han 1865 bildade tillsammans med Johan Christopher Carlander fabriks- och grosshandelsfirman Johansson & Carlander som bedrev handel med vävnader. De blev delägare på 1870-talet i Bettyholms bomullsspinneri i Mölndal och köpte upp1880 konkursbolaget Rosenlunds spinneri i Gamlestaden.
Det blev grunden till Gamlestadens fabriker och senare tog fabrikens driftingenjör Sven Wingqvist fram i början av 1900-talet en lösning till ett av fabrikens problem. Nämligen kullagret och med ekonomiskt stöd från fabrikens ledning bildades dotterbolaget Svenska kullagerfabriken, SKF. Detta skedde dock 1907, flera år efter Johannes bortgång 1898. Men utan Johannes kanske det här framsteget inte utspelat sig på svensk mark. Den tredje brodern Claes som jag redan nämnde drev med sina söner från 1877 Krokslätts fabriker. De uppförde nya fabriksbyggnader mellan 1890-1907 och företaget expanderade kraftigt i början 1900-talet och var en komplett textilindustri runt 1915. Bolaget gick senare ihop med Mölnlycke Väveri AB och fick då namnet Cleas Johansson-Mölnlycke AB.
[4]Efter Johannes bortgång skapade änkan Eleonore en minnesfond vid namnet Johannes Johanssons Minnesfond som tillgodose Gamlestadens fabrikens arbetare men även inrättandet för ett sjukhem, ålderdomshem m.m. När Gamlestadens fabriker försvann 1991 drivs bland annat senare Johannesvillan vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Slutligen så hade de stora spinneribolagen på västkusten kallats till ett historiskt möte den 5 november 1879. Det var efter ett möte mellan garnfabrikerna R.W. Bley, Johansson & Carlander, C. D. Lundström & Co och J. F. Rossander där de hade diskuterat det ogynnsamma läget de befinner sig i.
De företag som representerades på mötet var följande:
Rosenlunds Spinneriaktiebolag
Ahlafors Spinneriaktiebolag
Sjuntorps Spinneriaktiebolag
Carlfors spinneri
Kampenhofs Aktiebolag
Norrby Spinneri
Rydahls Fabriksaktiebolag
Stockholms Bomullsspinneri & Väfveriaktiebolag
Åby Aktiebolag
Mötets syfte med spinnerierna var om de kunde hjälpa till med de rådande svårigheterna och listade upp några punkter för diskussion.
1. Vore det icke lämpligt att svenska spinnare enades om att under en viss tid inskränka arbetstiden vid spinnerierna?
2. Vore det ej skäl att svenska spinnare överenskomma att vid försäljningar på leverans alltid upprättades skriftliga kontrakt med bestämda uttagningstider samt att i nödfall köpare med lagens tillhjälp tvingades att fullgöra sålunda ingånget kontrakt?
3. Borde det ej överenskommas att sälja endast på kortare leveranstider än de nu vanliga?
Efter en längre diskussion kom man fram till:
[5]”Att , ehuru vid mötet upplysning vunnits att spinnarnes garnlager nu vore betydligt minder än i fjol, likväl med afseende derå att nuvarande försäljningspris för garn icke stode i något rimligt förhållande till inköpspriset för råvaran, de närvarande dock förbunde sig att intill årets slut arbeta högst 60 timmar i veckan vid sina respektive spinnerier; att mötet uttalade såsom önskvärdt att vid garnförsäljningar på leverans, hädanefter alltid så vidt möjligt vore, upprättades skriftliga kontrakt, äfvensom att alla spinnarne begagnade lika lydande sådana; att mötet likaledes uttalade såsom önskvärdt att vid försäljning på leverans, leveranstiderna inskränktes till tre à höst fyra månader; hvarjemte de närvarande förbundo sig att icke någon händelse lemna garanti för prisfall.”
Alla inblandade ansåg detta var en fördel och att de närvarande skulle bilda en förening där man träffades på vissa tider och gå över angelägenheter samt att alla bomullsspinnare i Sverige skulle bjudas in. Man kan säga att det här historiska mötet var en del av den begynnande arbetsrörelse och förening- å fackverksamhet. Men någon facklig rörelse kom inte att skådas på Rydals spinneri förrän in på 1900-talet och där har vi en gästskribent, Simon Ryndal som kommer fylla i lite mer efter den här serien är klar.
I nästa del om Rydahls Manufaktur-Aktiebolag går vi in på 1880-talet och nu börjar det hända intressanta saker som det första elektriska ljuset.
Ha en fortsatt bra söndag!
Comments