1890 - Händelserna i slutet av seklet
Så har vi nu kommit till slutet av 1800-talet och sista delen ur Rydals spinneris historia igenom de gamla tidningarnas värld. Det har blivit en lång historia med lite avstickare där jag kikat närmare på personer och platser. Den här delen kom att bli rätt lång med det var så mycket jag ville ta med.
Borås Tidning skrev i början av maj 1900 om en bolagsstämma på fabriken där alla i styrelsen beviljades ansvarsfrihet, vilket fortfarande görs vid styrelser idag. Men även att en utdelning av senaste årets vinst med 75 kr per aktie. Ska man försöka räkna 75 kr i dagens mått skulle det vara ungefär 5499kr enligt ekonomifakta.se.
Till styrelseledamöter valdes:
Sven Larsson i Stämmemad
Sven Håkansson i Kinna Ännagården
A. N. Håkansson å Rydboholm
Carl Sprakarn i Kinna.
Suppleanter:
Anders Börjesson i Haby
Johannes Andersson i Lilla Bengtsgården i Fritsla.
Revisorer:
Harald Håkansson i Rydboholm
Carl Malm E:son i Rydboholm
I september månad 1890 började en undersökning om en ny järnvägslinje med initiativtagaren disponenten och fabriksägaren Johannes Eriksson på Rydboholm. Den nya sträckningen skulle gå från Rydals spinneri, skära Varbergsbanan mellan Viskafors och Fritsla, via Kinnarumma kyrka och norra änden av Frisjön med slutmål Hillareds station och Svenljungabanan. Med denna lite knepiga sträckningen var nog intresset svalt och en realisering av banan utom räckhåll. Undersökningen var ledd av ingenjör och stationsinspektören Rudolf Daniel Tranéus från Fritsla. Idag vet vi att någon bana inte gjorts men det är ändå intressant att tankar och idéer presenteras i de gamla dagstidningarna. När jag försöker förstå var sträckningen kunde gå i det kulliga landskapet så känns det som att prislappen skulle bli rätt stor. Jag gjorde ett snabbt försök att lägga ihop terrängskuggning och vanlig karta från Minkarta på Lantmäteriet för att markera ut en lämplig sträckning där det inte blir för backigt. Men förslaget var säkert något annorlunda. Hade varit kul om en skiss av sträckningen fortfarande fanns kvar i något arkiv. Gula punkterna är platserna som nämns i artikeln, Rydal, Kinnarumma kyrka, norra delen av Frisjön och Hillared.
[1]”Jernvägen Borås-Göteborg. På disponenten och fabriksegaren J. Eriksons, Rydboholm, initiativ har i dagerne en undersökning af en ny jernvägslinie företagits. Enligt denna skulle den projekterade banan dragas till Hillareds station å Svenljungabanan förbi Rydahls spinneri, Kinnarumma kyrka och norra ändan af Frisjön samt skära Warbergsbanan mellan Viskafors och Fritsla stationer. Ehuru sympatierna för en linie i denna riktning nog äro stora inom de trakter, der jernvägen skulle framgå, är det likväl högst tvifvelaktigt om planen någonsin kommer att realiseras, skrifver vår meddelare.
Den omnämnda undersökningen har ledts af hr ingeniör Tranéus, Fritsla.”
Den 27 februari 1892 kunde man läsa en minnesnotis till verkmästaren Karl Gustav Wilhelm Stenbergs maka Maria Charlotta Asplin som avlidit 39 år gammal i ” influensa och lunginflammation”. Ni har tidigare läst om detta när maken tog över rodret för fabriken men här beskrivs hon mer personligt och hon verkar ha varit en väldigt älskad person med ett stort hjärta.
[2]”Bördig från Norrköping, besatt hon en fint bildad kvinnas alla egenskaper att göra hemmet angenämt, och få torde som hon förstått att göra sig omtyckt och älskad i den trakt, där hon var satt att verka. Med gammalsvensk gästfrihet mottog hon i sitt hem både vänner och främlingar och med varmt hjärta räckte hon en hjälpsam hand åt nödens barn. Vid hennes bår stå en sörjande make, moder, son och syskon jämte öfriga slägtingar och en talrik vänkrets.”
Inte allt för ofta sedan det amerikanske inbördeskriget tidigt 1860-talet, ut annonserades bomullsimporter. I Borås Tidning den 7 juni 1892 kunde man läsa att den norska barkskeppet ”Welkommen” anlänt från Charlestown i USA med en last av 1100 balar bomull avsatt till Rydboholms och Rydals fabriker. I slutet av samma år lade den engelske ångaren ”Calabria” in i Varbergs hamn och lossade 1400 balar till de båda fabrikerna från Savannah. I Mars månad året därpå annonserades en till bomullsimport från Charleston. Det var det tyska skeppet ”Bessel” som även hon lossat 1200 balar till de båda fabrikerna.
[3]”Bomullsimport. Norska barkskeppet ”Welkommen” hitkom i Måndags direkt från Charleston, Norra Amerika, med en last bomull, cirka 1100 balar, för Rydboholms och Rydahls fabriker i Mark.”
[4]”Bomullsimport. Engelske ångaren ”Calabria” har inkommit till Varberg och där lossat 1400 balar bomull från Savannah för Rydboholms och Rydahls fabriker. Ångaren hade förut lossat cirka 2500 balar i Göteborg.”
[5]”Bomullsimport. Med tyska skeppet ”Bessel” har direkt från Charleston N A. hitkommit 1200 balar bomull för Rydboholms och Rydahls fabriker.”
Under alla års tidningar jag läst om Rydals fabrik har det aldrig dykt upp något så tragiskt som ett självmord. Men den 3 juli 1892 hände det!
Rubriken i Borås tidning löd ”För tungt att lefva”.
Det var utarbetaren Karl Malmberg vid Rydals fabrik som hade tagit sitt liv mellan lördagen och söndagen genom att skära sig i halsen med en rakkniv i en vedbod. Karl var änkling, 60 år gammal och hade varit väldigt grubblande å sorgsen efter dotterns död. Detta tros ha varit grunden till självmordet och han lämnade tre söner ensamma.
Och vad förtäljer kyrkoböckerna, vem var Karl Malmberg? Karl Gustaf var född på torpet Åsen under Aratorp Björsgården till torparen Håkan Johansson och Anna Stina Pehrsdotter. Han hade några syskon men flera överlevde inte barndomen. Karls syster Anna Lisa gifte sig 1856 med drängen Matts Mattsson från Fritsla Klockaregården och de två tog över som torpare av Åsen. De två kommande åren föddes sönerna Johan Linus och Cleas men efter födseln av Johan Linus gifte sig Karl Gustav den 10 oktober 1857 med Josefina Malmberg på Rydals fabrik. Josefina hade kommit hit med sin två år äldre syster Johanna Gustava från Råda 1854 men efter vigsel flyttade hon hem igen då Karl flyttade hit.
Karl och Josefina fick redan några dagar efter vigseln dottern Helma och de kommande åren utökades familjen med Wilhelm, Johan Wilhelm, Henrietta, Wilhelmina, Göran Ernst, Johanna Emeilia och Karl Henrik. Men som i många andra familjer vid den här tiden och inte minst under de tuffa nödåren som de växte upp i somnade flera in unga. Vilhelm och Henrietta somnade in knappt 1 år fyllda och deras första dotter Helma somnade in vintern 1869, 12 år gammal. Dottern Wilhelmina somnade in 17 år gammal 1886 och året därpå även Karl Gustafs hustru Josefina, 52 år gammal. Nu var Karl änkling och han hade själv hand om barnen Johan Wilhelm, Göran Ernst, Karl Henrik och Johanna Emilia som ändå var äldre nu och kunde säkert klara sig någorlunda själva. Men den 2 juni 1892 somnade hans enda dotter Johanna Emilia in i sviterna av ”Lungsot” endast 17 år gammal och Karl blev aldrig sig själv efter det. Nästan exakt en månad senare tog han rakkniven mot strupen för att slippa sorgen. Den två söner som fortfarande bodde hemma i arbetsbostaden var Göran Ernst och Karl Henrik. Samma år som dottern och fadern gick bort blev Göran Ernst skriven på sidan ”Personer som skrifna på Rydahls Fabrik, der icke hafva arbete eller vistelse”. Året därpå flyttade han upp till Karlsborg. Den siste sonen Karl Henrik som endast var 14 år vid händelserna levde kvar här fram till 1895 då han flyttade ner till Kinna Rättaregården och arbetade som dräng under Johannes Håkanssons änka Lotta Svensdotter (Svens Erikssons dotter). 1896 hade han fått anställning på Karlsborgs artillerikår men han var än skriven här nere. 1897 flyttade han in på Kinna Mejeri där han arbetade som dräng. Om det är det mejeriet jag tänker på så är det den tomma tomten till vänster innan Kinnaström. Men gossen var lite rastlös och mot slutet 1898 flyttade Karl Henrik, nu 20 år gammal ner till Bäckagård i Söndrum socken som ligger mellan Halmstad och Tylösand. Gården arrenderades av Carl Adolf Zackau. Karl Henrik flyttade igen året därpå upp till Garnisonen i Göteborg och detta får bli slutet på denna lilla del av historian.
Livet är inte alltid rättvist och med facit i handen hade Karlförlorat fem av sina nio barn och hustru under sin livstid. Då kan man inte rå för att man mår som man gör och hjälpen gick säkert inte att få som möjligheten oftast finns idag. En tragisk händelse som han inte var ensam om att genomlida under det hårda 1800-talet.
[6]”För tungt att lefva. En arbetare Karl Malmberg, anstäld som utarbetare vid Rydals fabriker, afhände sig lifvet natten mellan lördagen och söndagen genom att medelst en rakknif afskära halsen i en vedbod. M., som var omkring 60 år och enkeman, hade visat sig grubblande och sorgsen allt sedan han genom döden förlorat en dotter. Något som kunde tyda på själfmord hade han dock aldrig låtit undfalla sig. M. efterlämnar trenne söner.”
En arbetares tragiska öde övergår till hedrandet av en person som jag ej kunde finna i mina böcker eller på det vida internetet, nämligen A. N. (Anders) Håkansson. Jag kan inte förstå hur jag inte kan hitta någon information om honom när han i tidningarna fick en lång post om hur viktig person han varit för vår industriella storhet. Så tänkte att ni först får läsa artikeln sedan skriver jag lite vad kyrkböckerna förtäljer och mina tankar.
[7]”A. N. Håkansson.
En af de mera bemärkta upphofsmännen till vår orts industriela storhet, fabriksägaren och direktören A. N. Håkansson afled å Viskafors i lördags, 67,5 år gammal.
Håkanson härstammade från Kinna Ännagården, der hans fader var väfnadsförläggare. Själf dref han samma affärsgren tills han senare blef en af de ledande männen i den storartade fabriksindustri, som skapat denna orts nyare uppsving. Med den store grundaren af denna industri, Sven Eriksson på Rydboholm, trädde Håkansson i nära frändskap; Erikson blef hans svärfader.
I tre af de största industriela verken hade Håkanson intagit en ledande ställning, i det han beklädt direktörsplatsen i Rydboholms bolag, varit disponent för Rydahls manufakturaktiebolag och ordförande i Borås spinneriaktiebolag. I Rydboholmsverken var den bortgångne stor delägare, och han dref dessutom rätt omfattande affärer med artiklar, som konsumeras af de stora verkens personal.
Bland andra förtroendeuppdrag, som af Håkanson bekläddes, märkes mångårigt ledamotskap i centralstyrelsen för Borås enskilda bank; han var äfven landstingsman, direktionsledamot i länets brandstodsbolag och ledamot af hushållningssällskapets förvaltningsutskott m. m.
Med Håkansons bortgång har ett lif, rikt på redbar och ihärdig verksamhet, slocknat. Sjuk sedan ungefär ett år tillbaka gick han bort förberedt och stilla.
Närmast sörjes den aflidne af 4 barn, tre sönder och en dotter, samt syskon och trotjänare.”
Anders föddes på Kinna Ännagården den 21 februari 1826 till förläggaren Håkan Börgesson och Lotta Johansdotter. Han hade fyra äldre syskon, Britta, Johannes, Maria och Anna samt fyra yngre, Edela, Lotta, Andreas och Swen. Fadern Håkan gick bort den 1 april 1838 och deras äldsta son Johannes blev tillträdande hemmansägare av Ännagården. Johannes gifte sig den 21 oktober 1847 med Sven Erikssons näst äldsta dotter Lotta och blev Rättaregårdens nästa brukare. Anders flyttade 1848 till Storegården som Sven Eriksson nu ägde och han gifte sig den 17 oktober 1849 med Svens äldsta dotter Edela och flyttade upp till Viskafors Storegård som också ägdes av Sven Eriksson igenom Rydboholms fabriken. Anders och Edelas första två söner Hans Gustav och Hans Gustav gick bort tidigt, första i ”slag” endast 21 dagar gammal och andra 1,5 år gammal i ”bröstsjukdom”. Det dröjde inte länge innan Edela åter var gravid och sensommaren 1855 föddes dottern Anna Charlotta, två år senare sonen Sven Johan och Anders Edvin vintern 1859. Försommaren 1862 föddes dottern Maria Elisabeth men hon somnade in tre år gammal den 27 juni 1865. Endast några dagar senare föddes deras sista barn, sonen Gustaf Oscar.
Åren gick på Storegården och barnen blev äldre men den 11 mars 1878 gick Anders hustru Edela bort i ”kräftan”, 51 år gammal och Anders blev änkling med deras fyra barn. Den äldste sonen Sven Johan flyttade ut redan året efter ner till Veddige och hans enda dotter Anna Charlotta gifte sig 1885 och flyttade in till Göteborg. Sonen Anders Edvin flyttade 1888 till Rydboholmsfabriken där han blev verkmästare och senare även delägare i verksamheten. Han Gifte sig den 20 september 1889 med Anna Ingeborg Bremstedt från Varberg och fick de kommande åren flertalet barn tillsammans. Nu levde här endast Anders Håkansson och sonen Gustaf Oskar som nu också var fabriksägare kvar på Viskafors Storegård. Gustav Oskar gifte sig den 6 oktober 1891 med Selma Augusta Jagenburg som var dotter till ingenjören, tryckerimästaren och fabriksföreståndaren Gustaf Ferdinand Jagenburg på Rydboholm. Gustaf Oskar flyttade till Borås och byggde 1894 Villa Solbacken. Gustaf Oskar kom aldrig att bli rastlös då han hade så mycket för sig. Vill man läsa mer om Villa Solbacken och Gustaf kan man kika in på murberg.se. En annan liten anekdot här var att Selma Augustas tre år äldre syster Adéle Emilie gifte sig 1889 med Axel Fredrik Vennersten och flyttade upp till Borås. Axel ”Vennersten i Borås samt Stockholm” kom att bli en stor man och var mellan åren 1914-1917 Sveriges finansminister.
Fadern Anders levde på Storegården i två år till innan även han gick bort, lördagen den 21 oktober 1893, 67 år gammal. Den 30 november flyttade Anders två år äldre ogifta syster Anna in som hyrande på Storegården. Men hon levde nog bara ut sina sista dagar här för hon somnade in den 6 december samma år, hela 80 år gammal. Alltså ska hon endast ha levt här i sex dagar vilket låter lite märkligt.
En sak gnager mig när jag läst igenom alla Kyrkoböckerna är att jag inte finner Anders Håkansson i dödsboken eller ett årtal i husförhörslängden. Anders hittade jag via tidningsartikeln. I husförhörslängden stod det att sonen Gustaf Oskar skulle gått bort hösten 1891 men så var ju inte fallet utan utflyttningen upp till Borås. Visst prästen kan säkert ha missat eller rent allmänt haft mycket å göra när även fabrikernas alla arbetare skall underhållas men ändå. Och jag som kommer från Älekulla och Torestorp tyckte det var lite lustigt att här arbetade två personer från Älekulla och en från Torestorp. Det var pigan Justina Karolina Svensdotter, född 1881 till Hemmansägaren Sven Håkansson på Brastorp Mellangården, drängen Johan Håkansson född 1875 till torparen Håkan Svensson och Anna Kristina Börjesdotter under Annabäckshult samt Johan Abrahamsson född 1877 till torparen Abraham Johansson och Anna Persdotter under Fåglabäck.
En till sak som jag fann lite intressant med Anders Håkanssons systrar från Ännagården var att efter änkan och modern Lotta gick bort 1888 flyttade resterande systrarna Maria, Anna och Lotta som levt ogifta hela sina liv ut 1891 till sin bror som också var ogift. Det var bankdirektören Sven Håkansson under Kinna Vrå Andersgården. Brodern Sven byggde sedan bostaden Lyckås under Rättaregården där alla syskonen levde samt fabrikören och disponenten av Kinnaströms Väveri, Johannes Bengtsson. Anna flyttade som ni nyligen läste 1894 och somnade in efter några dagar. Fabrikören Johannes Bengtsson somnade in först av de fyra den 31 oktober 1896, endast 41 år gammal i ”hjärtförlamning”. Kan det varit stressrelaterat kanske i den åldern? Systern Lotta somnade in året därpå 67 år gammal och Maria året därefter, 76 år gammal och slutligen brodern Sven den 13 december 1900, 67 år gammal. Finns det något dokumenterat om de här personerna?
Nu var det åter dags för sista gången Segloraberg bytte arrendatorer. Från 1889 till 1894 arrenderade Severius Algot Håkansson Segloraberg. Man kan nu även läsa att de totala dagsverken nästan hade halverats från 900 till 555. Efter han flyttade den 22 år unga Albert Andersson hit med sin hustru Emma Kristina Andersdotter från Bredared. Emma Kristina hade precis blivit gravid när de kom hit och i mitten av september föddes deras dotter Berta Maria. De kommande tre åren föddes barnen Helga Sofia och Olof Henrik. [8]Albert var även aktiv i andra aktiviteter i socknen och man kunde läsa i december månad 1894 att Albert ersatte August Johansson i Hulud som kyrkvärd. En fråga som dök upp på det här mötet var att man skulle tillsätta en kommitté vid nästa kyrkostämma rörande frågan om en ny kyrkbyggnad. [9]I mars månad året därpå blev Albert utsedd till tillsyningsman med andra män i socknen som skulle hjälpa till att hantera det stora problemet med tattare, lösdrivare och bettlare (tiggare) som strök omkring Seglora. De personer som tillät de här personerna inhysas skulle böta 10 kronor till kommunalkassan och om det upprepades fick man böta 20 kronor. Det var rätt hårt straff om en enkel torpare skulle få böter. Tillsyningsmännen fick 25 kronor om de anhöll en ensam äldre person och hela 50 kronor för en hel familj. De skulle senare inställas hos kronofogden eller länsman.
Samtidigt som Albert flyttade hit följde även hans bror Karl Hjalmar med till Segloraberg. [10]I en tidningsartikel ur Boråsposten 1896 kunde man läsa att arrendatorn Karl Hjalmar Andersson på Segloraberg gifte sig med Tekla Andersdotter, Ryssnäs i Torpa församling. Så var båda bröderna arrendatorer av Segloraberg må tro? Tekla var även syster till Alberts hustru Emma Kristina så det var bröder och systrar som drev Segloraberg. Emma Kristina och Tekla var döttrar till hemmansägaren Anders Petersson och Anna Maria Magnidotter på Ryssnäs. Karl Hjalmar och Tekla fick här döttrarna Judit Berta och Gunilla Theresia.
Trots att Albert var ansvarstagande i socknen så verkar han inte sköta sina djur lika bra. [11]För på våren 1896 kunde man läsa under ”Rättegångs- och Polissaker” i Borås Tidning att han blivit ålagd att bota 10 kronor för djurplågeri då han använt en selbruten häst till att körningar. Hästen hade alltså skavsår efter selen.
Efter sex år som arrendatorer av Segloraberg var det nu dags att flytta här ifrån. Hösten 1899 kunde man läsa att Carl (Karl Hjalmar) Andersson sålde det mesta via en offentlig auktion. Båda bröderna flyttade till Ljushult med sina familjer. Albert blev hemmansägare av [12]Hökhult Lilla och där växte familjeskaran med Ellen Gunilla, Karin Irene och Ivar Albert. Hela familjen flyttade upp till Torpa sommaren 1907. Brodern Karl Hjalmar blev hemmansägare på [13]Kärra, en gård norr om Ljushult. Deras barnaskara blev här också större med sönerna Frits Rudolf och Helge Alurik. Familjen flyttade här ifrån redan våren 1904 till Månstad.
Efter bröderna Andersson hittar jag inga arrendatorer eller arbetade på Segloraberg utan det verkar stå tomt fram till Rydahls Manufaktur Aktiebolag säljer fastigheten den 1 december 1914 till Carl Gustaf Lindell Johansson från Högen i Fritsla. Lindell flyttade till Segloraberg från Redslared vintern 1889 och var skriven som dräng. 1891 flyttade han till Seglora Prästgård där han nu arbetade som gårdsrättare. Han flyttade senare till Låstad men återkom och gifte sig med Ida Sofia Andersdotter som var dotter till fabriksarbetaren Andreas Bengtsson på Rydals spinneri. Här fick de barnen Torsten Kleofas, Ines Viktoria maria och Gustav Ingemar innan de flyttade till Högen som Lindell köpte av fabrikören Johan Andersson 1905. Här fick de dottern Karin Valborg Sofia. Deras äldste son Torsten Kleofas kom senare att arrendera Seglora Prästgård.
1895 kunde man läsa i tidningarna att Rydboholms bolag köpt upp fallen i Kungsfors, Kinnaström och Ginkalunda för att i framtiden bruka dem. Med dessa inköp ägde bolaget alla vattenfall från Borås till Kungsfors. Planen vid Ginkalunda ström var att bygga en kraftstation som kunde förstärka drivkraften i Rydals fabriker. De ägde även Seglorabergs kvarn som skulle få en ny och bättre kvarn med såväl grov- och siktstenar.
[14]”Vid Kungsfors i Örby socken samt Kinnaström och Ginkalunda ström i Kinna socken kan man sedan Rydboholms bolag inköpt dess fall vänta en lifligare verksamhet. Vid Kungsfors har arbetet för uppförandet af ett stort bomullsspinneri satts i gång, och vid Kinnaström skall något dylikt och vara i görningen. Ginkalunda ström lär bolaget ha för afsikt att förmedelst elektriska anordningar använda till drifkraftens förstärkande vid Rydals fabrik. Bolaget, som nu äger alla vattenfallen från Borås till Kungsfors, låter dessutom f. n. vid Segloraberg uppföra en bättre kvarn med så väl grof- som siktstenar.”
Till hösten samma år hade hemmansägarsonen Frans August Andersson från Bönåsen blivit häktad för hemfridsbrott, förfalskning samt olovlig försäljning av brännvin. Hemfridsbrottet hade skett hos P. A. Melander där han och hustrun hade blivit misshandlade. I den olovliga brännvinsförsäljningen hade två vittnen hörts men ingen av dem kände till något. Och till sist i det förfalskade kvittot hade Frans August tagit 50kr för mycket för ved han sålt till Rydals bolag. Men det upptäcktes rätt snabbt och pengarna betalades tillbaka. Målet hade skjutits upp och Frans August blev kvar i häktet. Hur det sluta vet jag ej men hans far Anders Peter Andersson hade gått bort våren 1887, några år tidigare. Hans bror Johan Edvard tog över hemmet men jag kan tänka mig att det blev rätt ekonomiskt ansträngt för hela familjen. Frans August slutade arbeta på fabriken och flyttade till Roasjö i slutet 1909.
[15]”För hemfridsbrott och förfalskning samt oloflig försäljning af brännvin ransakades i onsdags f. v. Frans August Andersson från Bönås i Seglora inför Marks häradsrätt.
Det intygades att A. vid 5 särskilda tillfällen begått hemfridsbrott hos skollärare P. A. Melander i Seglora samt misshandlat honom och hans hustru.
I den del af målet, som omfattade oloflig bränvinsutskänkning, hördes två vittnen, som dock ej hade något med saken bekant.
På ett förfalskadt kvitto hade A. a Rydals bolag uppburit 50 kr. för mycket för ved. Förfalskningen upptäcktes snart och på anfordran återlämnades pängarna. Tillspord om huru det förhöll sig med denna sak, förnekade svaranden all kännedom därom.
Målet uppsköts och A. skall hållas häktad.
Den 2 mars 1896 tillkallades alla delägarna för en extra bolagstämma där man skulle behandla ett förslag som väckts. Det gällde köp av en egendom med vattenfall, också en förändring och utveckling av spinneriet. Egendomen som köptes upp var delar av Kinna gårdarna några kilometer söder om fabriken och benämndes som ”Stora Strömfallet” i Lagfartsboken i Marks domsaga 1895. Detta var troligtvis marken där Stämmemads kraftstation skulle byggas.
I Borås Tidning kunde man läsa den 31 mars 1898 att det uppförts en kraftstation som säkerligen kostade några 100,000 kronor för tiden. Det grävdes en kort kanal från Viskan till en stor konstgjord damm. Från dammen gick vattnet igenom en 3 meter bred tub in till kraftstationen. Vattnet drev 8 större och 2 mindre turbiner varav de stora var kopplade till 2 stora dynamomaskiner och de mindre turbinerna till en mindre dynamomaskin. Dynamomaskinerna gjorde 220-, 450 varv/minut och kraften överfördes genom tre trådar upp till Rydal och motsvarade 260 hk.
Man var väldigt noga med säkerheten för trådarna, då vid varje stolpe hade en varningsskylt med texten ”fara” och där trådarna korsade vägen hade man till och med trådnät under dem. Allt maskineri var svenskproducerat, turbinanläggningen tillverkades av Brevens bruk som ligger mellan Örebro och Norrköping och det elektriska maskinerna och ledningar levererades från Svenska allmänna elektriska bolaget (ASEA) i Västerås. Och till slut insinuerade meddelaren till Borås Tidning att en elektrisk järnväg skulle anläggas mellan Rydal och Kinna men det vet vi ju hur det ryktet tedde sig.
Och ni som tycker er känna igen kraftstationen så är det självklart Stämmemad kraftstation som man kan besöka om man går över dammen uppe vid Kinnaströms sportstuga. En fin plats som jag själv besökt flertalet gånger då en promenadslinga går upp till Vattenfalls gamla kontor.
[16]”En kraftstation. Vid Viskan mellan Rydal och Kinna har af Rydahls manufakturaktiebolag utförts en mycket storartad anläggning, hvilken säkerligen kräft en uppoffring af minst ett par hundra tusen kronor.
Genom en kort gräfd kanal ledes vattnet från Viskan in i en väldig konstgjord damm, hvars nedre sida är murad och synnerligen tjock. Från denna damm tryckes vattenmassan genom en tre meters tub, förfärdigad dels av järn, dels av trä, in i den s. k. kraftstationen. Denna är ett tämligen stort och mycket vackert hus. Vattnet drifver åtta större och två mindre turbiner. De förra stå i förbindelse med två stora dynamomaskiner och de senare med en liten sådan. Denna senare dynamomaskin är belägen mellan de båda andra. De större maskinerna göra cirka 220 hvarf i minuten och de mindre 450 sådana. Kraften öfverföres genom tre trådar till det nära 4 km. därifrån belägna Rydahl, och motsvarar hela denna kraft för närvarande 260 hästkrafter. Hvarje stolpe, på hvilken sagda trådar äro upplagda, bär det varnande order ”fara”. Vid vägöfvergångar har man spänt trådnät under dem. Alla försiktighetsåtgärder hafva således vidtagits.
Hela maskineriet är af svensk tillverkning. Turbinanläggningen har utförts af Brefvens bruk. De elektriska maskinerna och ledningarna äro levererade och uppsatta af Svenska allmänna elektriska bolaget i Västerås.
Man ordar och om att en elektrisk järnväg skall anläggas mellan Kinna och Rydahl. Den närmaste framtiden kommer nog att visa, om ryktet talar sanning, tillägger meddelaren.”
Då jag inte kommer gå in på 1900-talet så kommer här några bilder från kraftstationen som byggdes invid fabriken.
Och några bilder in i från museumet.
Rydal fabriken ägde fram till 1902 även hemmanet Stämmemad och i Borås Tidning den 5 mars utannonserade de att de sökte en ny soldat till Stämmemads rote. Var man intresserad skulle man anmäla sig till Rydals manufaktur-aktiebolag senast den 26 mars 1898. En soldat blev det men han flyttade aldrig in på soldattorpet, utan den siste soldaten blev Johannes Bred som tog över som arrendator av torpet fram till hösten 1904. Han flyttade senare med sin familj till ett av Ljunglid torpen han hade köpt, närmare KSK stugan som låg under Kinna Storegård. På Ljunglid levde han med sin hustru Johanna Svensdotter och tre barn, Anders, Lydia och Julia. I slutet 1905 flyttade även den äldre sonen Johan Olof hem i något år innan han åter flyttade ut till Örgryte. Här i husförhörslängden kan vi även nu se efternamnet Bredin för första gången som många markbor kan knyta till företaget Bredin & Co i Kinna. När alla barnen flyttat ut flyttade även Johannes och Johanna från Ljunglid ner till Stomslund 1917. Stomslund är andra huset upp till vänster från dammen vid KSK. Johannes arbetade då på Stämmemad såg som låg precis nedanför huset. Men här råkade han ut för en hemsk olycka som kom att ta hans liv hösten 1920. Änkan levde vidare som inhyses och gick bort den 8 mars 1926.
[17]”Den siste indelte soldaten Bred förskonades från krigets fasor men gick inte desto mindre en otäck död till mötes. Vid arbete på såget i Stämmemad 1920 hade han krupit under sågbänken för att ta bort några flisor som kilat sig fast. Han fastnade i drivaxeln som drog med honom rund. Han kvävdes i sina egna kläder och massakrerades innan någon han stoppa maskinen.”
[18]Soldattorpet som kallas Bredska torpet blev köpt och var i syskonen Bergs ägo fram till 1951 då det inköptes av Kinna Hembygdsförening och står nu i Mariebergsparken.
”Som ny soldat
Skall ställas för Stämmemads rote i Kinna socken, torde den, som vill åtaga sig sådan befattning anmäla sig hos undertecknade senast inom den 26 dennes.
Rydahl, Kinna den 2 mars 1898.
Rydahls manufaktur Aktiebolag.”
Berättelsen om soldaten Bredin får bli avslutningen på den här serien om vad som skrevs i de gamla tidningarna om Rydahl Manufaktur-Aktiebolag. Det här blev den sjunde delen och ni har fått ta del av massa intressanta händelser, öden och personer som levt och utspelats sedan 1850-talet då allt började. Hoppas ni tyckt det var intressant för det har jag verkligen gjort. Jag har lärt mig en hel del om familjerna bakom och runt textilindustrin i Mark och en massa mer. Vad tyckte du var intressantast att läsa om igenom alla dessa delar? Mitt nästa inlägg kommer bli en liten förlängning av Rydal fabriken men är mest skriven av Simon Ryndal som kommer ta upp fackets uppkomst på fabriken. Jag kommer flytta på i slutet då jag dyker djupare i de personer som blev utvalda till styrelsen. Var de vanliga arbetare, vart kom de ifrån och stämde namnen i protokollet mot vad som står i Kyrkböckerna.
Tack för mig än en gång för ert intresse och ha en fortsatt bra söndag!
[1] Westgöten. 1890-09-27 [2] Borås Tidning. 1892-02-27 [3] Borås Tidning. 1892-07-07 [4] Borås Tidning. 1892-12-10 [5] Norra Hallands Tidning. 1893-03-18 [6] Borås Tidning. 1892-07-05 [7] Boråsposten. 1893-10-23 [8] Boråsposten. 1894-12-22 [9] Westgöten. 1895-03-23 [10] Boråsposten. 1896-02-03 [11] Borås Tidning. 1896-04-28 [12] Koordinater. Hökhult Lilla. 57.624012, 13.021263 [13] Koordinater. Kärra. 57.656874, 13.063854 [14] Borås Tidning. 1895-08-31 [15] Boråsposten. 1895-08-30 [16] Borås Tidning. 1898-03-31 [17] 2003. Kinna västra Gårdar torp och backstugor väster om Viskan i Kinna socken. S52 [18] Hembgyd.se. Kinna Hembygdsförening. https://www.hembygd.se/kinna/page/26370. 2019