top of page

Tappat aptiten?

Denna gång kommer jag stundtals att halka utanför häradet lite men det är svårt att låta bli när man läser om så fantastiska botemedel som folk tog till förr, båda här i Mark och annorstädes.


Dagens åkomma är matleda. Detta är inget jag själv har så mycket erfarenhet av, jag har alltid varit matglad, men en och annan kanske känner igen det. Det innebär att man inte har lust att äta och det kan förstås bli bekymmersamt.


I vårt grannhärad Kind så hade man följande lösning på problemet:

”Matlea, man skulle gå till tre käringar som fått en pojke först och få tre sorters mat av varje käring och ge den sjuke att äta”


Man kunde också lägga mat, eller ännu hellre mjölk i ögat på en hemkvarn och dra runt den avigt tre gånger. Sen skulle den sjuke äta eller dricka detta.


I Mjöbäck så botade matleda på en flicka genom att hon fick äta tillsammans med en hanhund och var det en pojke fick han äta med en tik.


Att tretalet var vanligt förekommande i folktron hade jag koll på men det här med att vissa riter och botemedel enbart fungerade om de inblandade hade olika kön, det hade jag ingen aning om innan. Detta förekommer många gånger i boken Sjukdomsbot i Västergötland. Ibland handlar det om att det måste vara det motsatta könet som ger kunskap vidare och ibland om att det motsatta könet är det som kan bota vissa åkommor.


Tydligen skulle löss vara bra också! Tre vägglöss och tre huvudlöss skulle blandas i maten. Tretalet även här alltså. På en del håll skulle det vara löss från en förstfödd för att krångla till det hela ytterligare. I Rångedala hade man för sig att lössen skulle hämtas utanför det egna hushållet, hos grannen exempelvis.


Om man inte tycker att löss är illa nog så hade man i Örby ännu en metod för att bota matleda.

”Jag hade en gammal mor, som blev matledsen många gånger. Tre droppar ska en krama ur en hästaskit och komma i dem i krösamos. Hon fick många såna slickar.”


Jag befarar att det troligen skulle få rent motsatt effekt om jag tvingades äta det…


I Röllese i Torestorp ska det ha funnits en kvinna som använde ett annat recept:

”Det var till att skrapa gul mossa som växer på gamla väggar och så ta ormskinn och gul tråd och lite grädde och baka ihop det


En annan utsaga från Torestorp lyder:

”För matalaja bakte de kaker. De skulle ha ett ägg av mora till den som hade matalaja, om det var ett barn. Och så tog de en skäkta (vägglus) och en lus. Hurra-Börjes käring härborta skulle baka sådana kaker. Så stekte hon dem i smör. Men det går lika bra att skrapa på nedre sidan av en vägg. Det växer grönt på väggar, det ska man ta, men det ska vara på nordre sidan. Så ska man ta lite vatten och lite mjöl, så pass att det hänger ihop. Det har jag bakt. Det är inte ett ryk mer i mina matalajekaker och det hjälper”


Ja, smaklig måltid hörrni!


Inspiration till dagens inlägg, och även de närmast föregående inläggen, har jag hämtat i följande böcker.


Bergstrand C-M (1950) Sjukdomsbot i Västergötland. Gumperts förlag Göteborg

Ahlberger,G (1997) Folkminnen från Mark-om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Vasastadens bokbinderi


Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: Genealogista

Σχόλια


bottom of page