Tempelpojken
- Charlotta Andersson Sandberg

- för 4 dagar sedan
- 3 min läsning
Denna gång hamnar vi lite utanför Marks härad även om huvudpersonen troligen varit där och vänt också eftersom han vid ett tillfälle dömdes av Marks häradsrätt.
I arbetet med Källsjö torpinventering har vi gått igenom kyrkböcker av olika slag för att se vilka som bott på torpen och komma dem lite närmare. I de flesta fall får man inte fram så mycket mer än namn och födelseuppgifter men så rätt som det är så får man syn på något som avviker. Så var det när jag kikade på torpet Templet under Ängasjö och såg en notis om att sonen Andreas varit dömd för någon form av brott. När jag började titta närmare på hans historia så visade det sig att det inte var en enstaka händelse utan Andreas, eller Tempelpojken som han kallades, hade med sina brott gjort sig ett namn i både domböcker och tidningar.
Han föddes i december 1836 som fjärde barn till Bengt Caspersson och Olena Jönsdotter. Hans mor dör när Andreas är sex år gammal. Familjens sorger slutar inte där. Fadern gifter om sig och ytterligare barn väntas på torpet men elva graviditeter senare så står vaggan fortfarande tom. Tre av barnen dog efter bara några dagar och åtta var dödfödda.
Under den här perioden börjar det gå snett för Andreas. Redan 1851 döms han första gången av Marks häradsrätt. Han har gjort sig skyldig till inbrottsstöld. Den ”öfvermage gossen” döms till att agas med ris. Ordet övermage betyder här att han ännu inte var myndig, han var inte ens 15 år fyllda vid tillfället.

Första fängelsestraffet kommer några år senare, då han av Himle häradsrätt döms till 19 dagar på vatten och bröd. Det låter kanske inte så farligt men det var ett hårt straff. Förhållanden i fängelserna var hårda, det var kallt, rått och fuktigt och smittsamma sjukdomar spreds snabbt bland redan nedsatta fångar. Var man inte riktigt frisk och välnärd från start så kunde den magra kosten snabbt leda till undernäring och i vissa fall till döden.
I slutet av 1850-talet då han var strax över 20 år gammal förhördes han av Faurås häradsrätt för inblandning i ett antal olika stölder som begåtts i trakten. Två andra stortjuvar, Carl Johan Johansson Lindberg, som gick under namnet ”Breavaden” och Elias Johansson, kallad ”Kusen” var också häktade. Vid detta tillfälle bad Andreas, även kallad ”Tempelpojken” om att bli förhörd i enskilt rum utan sina medbrottslingar närvarande. Han ville bli försäkrad om att han skulle slippa träffa på dem under rättegången och sa sig vara villig att erkänna. Han medgav under märkbar ånger att han under de senaste åtta månaderna gjort sig skyldig till omkring 40 stölder, de flesta med inbrott. Stöldturnén hade skett i Wiske, Himle och Faurås härader. I vissa fall hade han begått brotten ensam, men ofta i sällskap med de andra häktade männen. Härvan växte och ännu fler inblandade häktades senare.
På 1860-talet fick Andreas stifta bekantskap med Malmö citadel där han satt i fyra år. Vid denna tid var han enligt fängelsets anteckningar gårdfarihandlare. Man skriver att han är mycket illa sedd i hemorten då han ses som huvudman för ett större tjuvband. Innanför murarna ska ha däremot ha uppfört sig någorlunda. Ganska snart efter frigivningen var det dags igen och han hamnade återigen i Malmö. Nu får vi reda på hur han såg ut. Han beskrevs som en man med brunt hår, gröna ögon och rundlagt ansikte och ca 170 cm lång. Med sig till fängelset hade han:
Två rockar, två byxor, en halsduk, en väst, en skjorta, ett par stövlar, en mössa, två dukar, en portmonnä, en kniv, en spegel, två kammar och en guldring.
På 1870-talet satt han på fängelset Nya Varvet i Göteborg. Denna gång är det inte säkert att ett brott verkligen var begånget men han och en annan ”för den allmänna säkerheten vådlig person” greps och förpassades vidare.
1875 ska han av obekant anledning ha befunnit sig på Tjurkö kronoarbetskår i Blekinge med planerad frigivning 1879, men han återkom ”lemmalytt” hem till Källsjö 1877. Fadern var då borta sen många år men Andreas styvmor, som nu var fattighjon, bodde kvar. Andreas bodde här tills lungsoten tog honom 1888.
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook:genealogista






Kommentarer